Stockholmsbaserade Emmon med den tidigare Paris-bekantingen Emma Nylén gör sig nu redo att presentera nytt material.
“Aon” blir den fjärde fullängdaren sedan debuten med “The Art & The Evil” från 2007 och följer upp 2011 års “Nomme” (och förra årets egensläppta/inofficiella “Disco Perkele”).
Albumet är mastrat av Hans Olsson-Brookes och innehåller nio nya spår av Emmons originella electropop (inklusive en cover av Bronski Beat-klassikern “Smalltown Boy”). (Se nedan)
Låtarna är skrivna tillsammans med maken och livekeyboardisten Jimmy Monell och albumet är producerat och mixat av duon själva i den egna Winterstudion i Stockholm.
Smakprov nummer två - “Pitch Black” levereras även den med tillhörande video (se nedan).
En höggravid Emma Nylén (som nu har levererat en frisk och välskapt Nylén/Monell modell mindre) stod på scenen på årets upplaga av Electronic Summer i Göteborg där hon levererade flera smakprov från det kommande albumet.
Efter uppmärksammade debutalbumet “Almost Gone” från i höstas, som bland annat gav Social Ambitions en nominering i synthkategorin vid förra årets Manifestgala, så är nu Stockholmsduon - som består av Anders Karlsson och Mikael Arborelius tillbaka med sprillans nytt material.
Senare i sommar släpps singeln “Commandments” som även levereras med den exklusiva b-sidan “Paris”.
Social Ambitions arbetar på nytt låtmaterial till ett kommande minialbum, som enligt rykten är planerat för släpp till hösten där “Commandments” sannolikt blir ett av spåren tillsammans med eventuella remixer och ytterligare låtar.
Duon kommer även ge en konsert vid årets Pridefestival i Stockholm den 5 augusti i Kungsträdgården.
Emmons styrka är hennes känsla för bärande melodier. Det gör henne bättre än de konkurrenter som försöker dölja sin brist på låtar bakom slumpmässigt blippbloppande. (här syftar jag t.ex på 85 procent av alla chiptuneband). Det har också gjort hennes solomaterial starkare än den ibland något valhänta snällindiepop som hon och Annika Mellin framfört med orkestern Paris.
Men i denna försmak från det kommande albumet ”Nomme” låter det lite som om hon fastnat i sin egen formel – ”Distance” är inte dålig, men det känns som om jag hört samma Emmon-låt förut – och det var helt enkelt roligare första gången. Av de bägge spåren föredrar jag remixen, Mr Monells hårda och effektiva electrotolkning för dansgolvet. Där melodier, som vi alla vet, är av underordnad betydelse.
