Till skillnad mot tidigare material, som dominerats av instrumentala alster, så har man nu plockat in S’ Express- och Electribe 101-sångerskan Billie Ray Martin, Martin L. Gore (från Depeche Mode), Gary Numan och Nitzer Ebb-frontmannen Douglas J. McCarthy.

Titelspåret “Man Made Machine” släpptes som singel sent i höstas och har gästspel på sång av Depeche Modes Martin L. Gore (se videon nedan). Martin fick kontakt med technoduon i samband med den gemensamma turnén under 2009,  då Motor agerade förband till Depeche Mode.

Stora delar av albumet spelades in under denna på ett hotellrum i Berlin i samband med den paus man tvingades ta när sångaren David Gahan (enligt rykten) behandlades för cancer.

Albumet släpps via Mute Records dotterbolag Novamute och levereras i en speciell designutgåva förpackad i en silverfärgad påse i likhet med den begränsade utgåvan av senaste Haujobb-albumet.

Motor bildades under 2001 av den tidigare Prince-ljuddesignern Bryan Black och franske musikern Oliver Grasset, som bland annat har en bakgrund som trummis i band som Skyscaper och Octopus. Han startade nyligen även sidoprojektet PetSoop tillsammans med holländaren Mark Leendertse.

De båda flyttade tidigt under nittiotalet till London för att vidareutveckla sina karriärer som producenter och ljudmakare i en under tidsperioden växande brittisk elektronisk undergroundscen. Bryan Black släppte också tre album under monikern Haloblack under nittiotalet varpå han efter flytten till England bildade Xlover.

Motor slog igenom på allvar under 2009 och har delat de allra största scenerna med band som Daft Punk och Kraftwerk.

“Man Made Machine” släpps den 16 april via Novamute.

Tracklist

1. Messed Up
2. Hyper Lust (feat. Billie Ray Martin)
3. Man Made Machine (feat. Martin L.Gore)
4. Control
5. Pleasure in Heaven (feat. Gary Numan)
6. Automne
7. Autographic
8. The Knife (feat. Douglas McCarthy)
9. Hello
10. In the Dark
11. Between the Night

Rapport: Thobias Wollhed

Rammstein är definitivt inga innovatörer av den musik de manglar fram. Däremot kan man lungt säga att de fört industrimetallen framåt och i det närmaste förfinat den. Eventuellt har de även tagit sin musik så långt det går, givet de låtar de släppt ifrån sig på de sista plattorna. Det återstår givetvis att se men ett annat skäl som skvallrar om det är givetvis när ett band släpper en “best of”.

Hursomhelst så är musiken inte det centrala när Rammstein spelar live. Snarare ett riktigt bra kompliment till showen. Det finns en orsak till att undertecknad ser detta band spela för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tyskarna har inga övermän när det gäller att skapa underhållning och storslagna konserter. Scenen är ombyggd till en gammal industrilokal och tankarna går till Fritz Langs “Metropolis”. “Dödsfällor” finns överallt iform av eld, gas och tryckluft som sprutar från alla möjliga håll och det gäller verkligen för bandmedlemmarna att veta var de får och inte får stå.

Scenshowen är faktiskt även den en “best of” med sångare Till Lindemann och keyboardisten Flake Lorenz i centrum för de flesta upptågen. Brinnande jättevingar under “Engel”, grytan i “Mein Teil” där Till agerar kock och flamberar Flake, dildon i “Büch Dich” som sprutar länge och väl över adrenalinstinna åskådare, gummiflotten där Flake paddlar runt i publiken, sedvanligt eldinferno under “Feuer Frei” osv.

Lägg därtill en del nya grejer som sjukt snygga. De flesta av dem involverar en sänkbar jättebrygga som går mellan scenen och en miniscen mitt ibland Globens ståplats. Denna används när bandet kommer in och knallar över bryggan till stora scenen och halvvägs in i konserten dyker gitarristen Richard Kruspe upp här och spelar keyboard.

Efter ett par minuter skiftar ljuset till stora scenen där en port öppnas och övriga medlemmar kryper på sina knän hårt piskade av trumslagare Christoph Schneider. De kryper hela vägen över bron och väl där spelar de ett gäng låtar från den lilla scenen som högst kan mäta fyra gånger sex meter. Garagerockbandet Rammstein tar vid och det ser faktiskt riktigt snyggt ut. Nämnda “Büch Dich” och den blytunga “Mann Gegen Mann” i all ära, men det är när den sjukt vackra “Ohne Dich” går igång som konserten når sitt crescendo. Den lilla scenen höjs ett par meter och med allt ljus koncentrerat hit blir balladen ett perfekt nummer i kontrast till machoeffekter och industritema. Här är jag egentligen helt nöjd med konserten och kan inte direkt säga att jag sitter och hoppas på några speciella låtar när extranumrena drar igång. “Mein Herz Brennt” är ju såklart riktigt bra. “Amerika” spelas, vilket är helt på sin plats och när “Engel” - med ovan nämnda jättevingar – drar igång, som första låten på andra delen extranummer, så jublar jag en sista gång och tänker att det här vore faktiskt en helt perfekt avslutning. Därför smiter jag fort ut när sista låten “Pussy” börjar för att behålla minnet av en som vanligt helt perfekt konsert.

Oldschool-sound i tre tappningar

Svenska oldschool-bodyakten No Sleep By The Machine följer upp sitt debutalbum “Close” med, inte ett nytt album, utan en EP-trilogi där de olika delarna kort och got givits namnen “I”, “II” och “III”.

Anledningen till detta upplägg är enligt bandet att de kunnat ge sig själva större frihet med låtmaterialet än om allt skulle passa ihop på ett traditionellt album.

De tre EPerna har lite olika inriktning och olika sound eftersom man inte behövt bry sig om att ha en röd tråd genom hela låtmaterialet.

EP “I” har ett monotont, minimalistiskt sound, ofta med fokus på rytm och sång, med en sparsmakad elektronisk basgång som komplement. Både sound och komposition för tankarna till gamla belgiska Klinik. Rytmerna är, med undantag för tredje spåret “Humanity”, inte avsedda att ge klubbpotential, utan här är det den kalla och sterila atmosfären som är det huvudsakliga.

Soundet på “II” är mer sammansatt och känns Skinny Puppy-influerat, även om låtarna ofta vilar på en tydligare EBM-grund. Här bjuds vi på ett filmiskt och dystopiskt sound, accentuerat av filmsamplingar. Låten som lyser starkast här, i mitt tycke, är också den som bryter av från ovanstående beskrivning mest, i och med sitt uppskruvade tempo: “The Pit”.

Tredje EPn har ett sound som på många sätt är en kombination av de idéer som präglade de två första. Låtarna är monotonare än på “II”, men inte lika avskalade som på “I”. Det är mörkt och suggestivt.  Här känner jag att No Sleep By The Machine kanske hittat ”sitt eget” sound, mer än på de två första. Dock tycker jag kanske att “I” och “II” hade snäppet starkare låtmaterial. (fortsättning nedan)

No Sleep By The Machine ger med denna EP-trilogi ett ganska starkt formbesked och visar på en vilja att utforska och variera sitt sound. Inget spår på någon av dem känns som formstöpt oldschool-body och även om man kan höra tydliga influenser så känns inget heller som några raka kopior på några klassiska akter. Dock agerar de inom de ramar som till exempel Klinik och Skinny Puppy definierar, så man bör inte förvänta sig något absolut revolutionerande här. Men, för den som gillar ett robust, analogt synth-sound och vill höra något som erbjuder mer än kängdans och jägerhyllningar, så passar det här utmärkt. Jag tycker dessutom att formatet är ganska trevligt. Eftersom varje EP utgör sin egen kontext kan man lätt välja om man vill lyssna på en i taget eller alla i följd, utan att rycka saker ur sitt sammanhang.

Vi får se vad No Sleep By The Machine bjuder på nästa gång. Dessa tre alster inger ett visst mått av förväntan!

Tracklist “I”

1. Illuminate  5:48
2. Through The Clouds  2:36
3. Humanity  4:26
4. Possessiveness  4:02

Tracklist “II”

1. Choice  5:20
2. In It Shelf  4:07
3. The Pit  2:39
4. Lifeee  4:18

Tracklist “III”

1. Bequest  3:55
2. New Ideas  3:56
3. Clickaduk  2:10
4. You  4:02

Över fem nyskrivna spår så behandlar man både sedvanlig analog synthpop och åttiotalsinfluerad dito, men passar samtidigt på att flirta med elektronisk dancepop och gospel. Den initierade lyssnaren kommer även få höra ekon från Detroit, Manchester och den nya australiensiska musikscenen. Albumet har mastrats av producenten Robin Rudén, som tidigare producerat bland annat den svenska rockduon Wheeler.

Sedan tidigare samarbetar de med formgivaren Thomas Berger (BergerBerger) som tagit fram bandets visuella identitet och även skapat omslaget till mini-albumet. Duon hämtar sina musikaliska influenser från modern elektronisk pop, klassisk syntpop, elektronsik dansmusik samt adderar känsla och driv från rock och new wave. Resultatet är elektronisk popmusik som bär det stolta arvet från skandinavisk känsla för stämningar, melodi samt dansanta elektroniska rytmer.

Stockholmsduon Social Ambitions, som består av Anders Karlsson och Mikael Arborelius bildades under 2005 och plockades snabbt upp av Johan Billings electropoporienterade skivbolag Electric Fantastic Sound.

Efter en trio av trespårs-EP’s - “Innocence” (2007), “Burning” (2007) och “The Strip” (2008) så gjorde man albumdebut med“Almost Gone” under 2010, ett abum som bland annat nominerades till priset i synthkategorin vid Manifestgalan 2011.

De båda bandmedlemmarna har olika musikaliska bakgrunder, men delar intresse och smak när det gäller ljud från analoga synthsizers. Anders har tidigare bland annat verkat som DJ, drivit klubb för elektronisk musik och indiepop samt varit medlem i bland annat band som Keyboard Cowboy och ASSID. Mikael har ett förflutet i synth/new romatic bandet Vienna och har medverkat med en rad andra band i olika sammanhang. I bandets begynnelse medverkade duon även i SVT-serien “Lite som du” i det fiktiva bandet Das Sterbhus tillsammans med konstnären/musikern/artisten Niels Jensen.

“Anticipation” släpps den 27 februari via Electric Fantastic Sound.

Tracklist

1. Rockers in my head
2. Angel
3. A Man
4. Rain
5. Open Field

Under 2010 släppte man EP’n/minialbumet “Suicidas Tendencias” och nu är den Mexico City-baserade harsh-EBM/dark electro-duon, som frontas av Marco Antonio Barrientos tillbaka med nytt material via albumet “X-Tension In Progress” som innehåller tretton nyskrivna spår.

(Lyssna på smakprov nedan).

C-Lekktor grundades i början av 2000-talet av den forne discjockeyn Marco och Libre Experimento-medlemmen Rene Martínez (som numera ersatts med Jorge M). Bandet presenterade för första gången under 2003 när man medverkade på Delirium Club-samplern “Electro for the Masses” och har sedan dess spelat live vid flertalet av de stora festivalerna i Sydamerika och USA och agerat förband till flera av scenens storheter.

“X-Tension In Progress” släpps den 27 april via COP International.

Tracklist

1. Plug In
2. Hellektro Convulsion Therapy
3. Alteracion
4. Dark Reflection
5. El Comienzo De La Muerte
6. In Memorian
7. X-Tension in Progress
8. Wrecked
9. Sick Of You
10. Welcome to My World
11. Trastorno
12. In the Other Life
13. Hardbeat [Mu]-Sickk

X-tension in progress preview 1 by Markko C-lekktor
X-tension in progress preview 2 by Markko C-lekktor