Efter uppgifterna om Arvikafestivalens konkurs rapporterar medierna om hur besökarna svek festivalen med knappt 3000 sålda biljetter. Hur numera tyskägda Hultsfredsfestivalen konkurrerade ut Arvika med att lägga sig på samma datum. Hur festivalerna dödar varandra med att ständigt växa i antal. Hur Depeche Mode-bokningen förstörde ekonomin.

Alla dessa anledningar är väl riktiga men sanningen är en annan. Arvika sköt sig själv inte bara i foten utan blåste av sig huvudet i samma veva! Efter att i flera år försökt leka hipsterfestival ute i Värmlandsskogen och boka band som är kreddiga på Södermalm i Stockholm förlorade man sin kärna, sin urpublik som kom tillbaka år efter år. De som man i pressmeddelandet vädjar om förlåtelse till är de man svek. Från att ha varit ett musikmecka för synthare/gothare/punkare/poppare/whatever förvandlades Arvika till en normisfestival. När inte synthen ens fick plats på de mindre scenerna de två sista åren tappade många av besökarna helt förtroendet för sitt forna sommarparadis. Brölande svennebananer ger inte den kontinuitet och stadga Arvika ville ha.

När man sent omsider insåg sitt misstag och inför årets upplaga gick ut med att man skulle tillbaka till rötterna var det för sent. Både jag och många med mig hade redan direkt efter förra årets festival beslutat oss för att det var den sista och började titta mot Tyskland i stället. Förtroendet var brutet och man kan inte lappa ihop det på ett halvår. 10 000 personer köper inte biljett bara för att man kryper till korset till sist och skickar ut Aphex Twin och Front 242 på scenen.

Ifall Arvikafestivalen någonsin uppstår igen känns idag ganska osannolikt, men tro mig när jag säger att festivalens död är allra mest deras eget fel. Inte besökarnas.

// Joakim Holfve, ElektroSkull - Synthportalen

Special livemix Neurobashing/Moldavia + Tragedy For You Live @ WGT!

SGA Festivalen kastar in handduken med en dryg månad kvar tills det är dags. Anledningarna ryktas vara dålig biljettförsäljning samt problem med avhoppad personal. Konkurrerande Arvikafestivalen har också kontrat med sin kanske starkaste synthlineup någonsin, vilket också är en bidragande orsak då SGA Festivalen får svårt att konkurrera med sitt - i jämförelse - höga biljettpris.

Arvikafestivalen har redan presenterat namn som Aphex Twin, Front 242 och Covenant till årets festival som går av stapeln i juli. Hela lineupen hittar du här. Förhoppningarna är nu att några av de mest intressanta inbokade banden till SGA Festivalen ges möjlighet att spela på Arvika istället.

Källa: Festivalrykten.se

Format: Digital Download
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 1 mars 2011

Genre: Electropop, Pop

6/10

Vemod för lättgoter håller hela vägen

Duon New Modern Angels har släppt en handfull singlar och EP, och förra året stod de för ett av de bästa spåren på coverskivan “Tiden går – en hylling till Page”: den vackra tolkningen av “Det syns ingen snö”. I mars släpptes deras första album, “A Cure”.

Bandnamnet är – förmodar jag – hämtat från Front 242-låten med liknande namn, men det säger inte mycket om hur musiken låter. Gruppen själva – Christian och Linnéa Brun – har nämnt Björk, Portishead och Tindersticks som influenser. Jag skulle vilja beskriva soundet som vemodig, skir och esoterisk elektronisk pop. Ibland upptempo som titelspåret “A Cure”, ibland lågmält som i “The Stars Were Reaching Out”, där sångerskan Linnéa Brun påminner om det Karin Dreijer gör i The Knife och Fever Ray.

“A Cure” är en kort sjuspårs historia. Vackert så; hellre kort och koncentrerat med låtmaterial som håller, än den elefantiasis med överpretentiösa albumlängder och alltför många halvdana spår som många grupper lider av, inte minst i de genrer som vi intresserar oss för på Elektroskull - Synthportalen. Det här minialbumet är mer än godkänt hela vägen, från inledande instrumentalen “Prelude” till avslutande kabaréstycket “A New Day”. Rekommenderad lyssning för lättgoter och lyssnare i gränslandet mellan indiepop och synth.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull - Synthportalen

Tracklist

1. Prelude
2. A Cure
3. The Message
4. The Stars Were Reaching Out For Me
5. Everybody Looked The Other Way
6. St.Petersburg
7. A New Day

Arvikafestivalen snålar inte på krutet! När Hultsfred presenterade brittiska synthpopduon Erasure så svarade man med bland annat Front 242 och Aphex Twin.

Näst på listan är den svenska, inom kort åter albumaktuella duon Necro Facility.

Hela lineupen finner du här.

Amerikanska Artoffact Records är nu redo att presentera den fjärde volymen av den officiella samlingsskivan för Kinetikfestivalen som hålls i Montreal, Kanada den 19-23 maj.

Samlingen levereras på en dubbel-CD med 32 spår, varav nästan hälften är helt exklusiva! Bidragen inkluderar många av festivalens hetaste akter som VNV Nation, Front Line Assembly, Front 242, Covenant, Suicide Commando, Mind.In.A.Box, God Module, Assemblage 23 och Die Krupps för att näma några. Läs mer om festivalen via vår festivalguide.

“Kinetik Festiva Volume 4” släpps den 3 maj via Artoffact Records.

Tracklist

CD 1 (Poutine Side)

1. Aesthetic Perfection - The Devil’s In The Details *
2. Front Line Assembly - Angriff
3. Front 242 - Triple X Girlfriend
4. Funker Vogt - The State Within (Vigilante Remix)
5. God Module - Art (Ashbury Hieghts Mix)
6. Xotox - You Can’t Hurt Me
7. ESA - Blood Is Merged *
8. Agonoize - A Cut Inside My Soul
9. Solitary Experiments - Miracle (Flesh Field Remix)
10. System Syn - Chemical (Cellmod Remix) *
11. W.A.S.T.E. - Deadface *
12. Terrorfakt - Vengeance *
13. Ivardensphere - A Sign Of Things To Come 2 *
14. x-Rx - Industrial Rave Revolution
15. Continues - Flat Black *
16. Everything Goes Cold - The Iron Fist Of Just Destruction (Super Kinetik 32x Port) *

CD2 (Smoked Meat Side)

1. VNV Nation - The Great Divide
2. Die Krupps - Fatherland
3. Suicide Commando - Cause Of Death: Suicide (Try Again Remix By Converter)
4. Assemblage 23 - Spark (Whiteout Mix By Jade From Blaqk Audio)
5. Covenant - Lightbringer (Daniel Myer Remix)
6. Mind.In.A.Box - Certainty (Remix By Thee Hyphen)
7. Aliceffekt - Thievery Of The Jade Books *
8. Iszoloscope - Sum Of Us All (ESA Kinetik Cut) *
9. Phosgore - Pain Tutorial (Traumatized By Xotox)
10. Bruderschaft - Trigger (Edge Of Dawn Mix) *
11. FGFC820 - In Country (Cancon Version) *
12. Painbastard - Nyctophobia (Remixed By This Morn’ Omina)
13. Monolith - I Became You (Electromix)
14. Unter Null - I Can’t Be The One (Dym Mix)
15. S.K.E.T. - Wrong-Way Ticket To Baghdad *
16. Corrupted Suburbs - Sedated *

* Exklusivt spår

Tracklist

1. Time Traveller 04:55
2. Evil Eyes 05:13
3. Did it Again 04:19
4. Slave Nation 04:12
5. TV-Man 06:35
6. Sabotage (EBM Mix) 07:18

Arvikafestivalen presenterar i dagarna ytterligare ett bandsläppet till sommarens festival. Bandsläpp 3.0 inkluderar bland annat belgiska Front 242 samt svenska Spark! som både gjorde varsin bejublad spelning på Bodyfest i början av oktober.

Samtliga artister i detta släpp:

FRONT 242 [be] *
DIGITALISM [de] *
RUSS CHIMES [uk] *
SPARK! [se]
ALEX DI STEFANO [it]
NORBERT DAVENPORT [it]
F.O.O.L [se]
KARL JOHAN [se]

Resten av den (i skrivande stund) klara lineupen finns här.

Bästa synthpop/futurepop/electropop

Parralox - “Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.

Bästa EBM/body/oldschool

Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Hocico - “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar - med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.

Årets bästa singelsläpp

Spark! - “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.

“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.

Årets största besvikelse

Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.

Bästa konsertupplevelse

Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!

(Front 242, Bodyfest 2010 - Foto: Jens Atterstrand)

Bästa klubbupplevelse

UltraFoxx - Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!

Bästa nykomling

Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.

Bästa skivbolag

Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.

// Katti Cernak, ElektroSkull - Synthportalen