Artister: Front 242, Cryo Datum: lördag 11 februari 2012 Scen: Sticky Fingers, Göteborg
Foto & rapport: Anders Nord
OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!
Efter lovordade spelningar i Malmö och Stockholm var det den 11 februari 2012 dags för Göteborg att få celebert besök av EBM-pionjärerna Front 242.
Förväntningarna på denna spelning var hög hos de flesta, inklusive undertecknad (som såg deras bejublade spelning på Wave Gotik Treffen 2011) övriga mindes kanske åren med reflexvästar och technobeats allför väl. Först ut på scen denna kväll var Front 242´s supportband Cryo.
Med låtar som “The Pain”, “In The Shadow” och “Vengeance” lyckades duetten mycket bra med att värma upp publiken. Samarbetet mellan Martin Rudefelt som är “navet i kugghjulet” samt bandets frontfigur vid mikrofonen och keyboardisten och trumpojken Torny Gottberg var strålande. Energiknippet Torny flög med entusiastiska steg fram och tillbaka över scenen och lyckades verkligen få med sig publiken och det var full fart från låt ett. Tack för den konserten Cryo!
När Front 242 så äntrade scenen strax efter klockan 21.oo var det inför ett så gott som utsålt Sticky Fingers! Förväntan låg tät som Lützendimma i luften och de rutinerade herrarna i kvällens huvudband gjorde garanterat ingen besviken. Efter mer än trettio år i EBM-svängen har Front 242 en hel del material att välja mellan och kvällens blandning av låtar var snudd på perfekt. Gamla goda hitlåtar som “Take One”, “Welcome To Paradise”, “Funkhadafi” och “Tragedy For You” blandades med nyare som t.ex “Together” och “Religion”.
Till de flestas glädje, får man förmoda, framfördes låtarna i sina originalversioner, endast med små variationer för liveframförandet. Inte oväntat var publiken som mest exalterad under “Body to body” och såklart, “Headhunter” Klockan 22.42, efter två underbara grand finale-extranummer, “U-men” och “Punish Your Machine”, så var det dags att försvinna ut i natten och smälta kvällens musikaliska intryck.
Front 242 har nu endast en spelning till på sitt program, i Charleroi i Belgien, innan de tar en välförtjänt paus. Vi hoppas på ett efterlängtat återseende någon gång i framtiden och önskar bandet allt det bästa till dess!
Belgiska Front 242 har turnerat för fullt de senaste åren och meddelar nu att man ställer in de sedan länge planerade spelningarn på årets Amphi Festival i Köln samt den sjunde upplagan av Nocturnal Culture Night (NCN7) i tyska Deutzen i september och tar en officiell paus från den 1 maj tillsvidare. De inbokade konserterna i sverige i februari berörs dock inte!
Bandet är också noga med att understryka att avhoppet från nyss nämda festivaler inte har något med arrangörerna att göra utan att beslutet är fattat helt och håller av bandet själva av andra orsaker.
Kan det vara så att gubbarna verkligen börjar bli gamla trots allt? Vi låter detta vara osagt och suger istället ut allt vi kan ur de lösa rykten som cirkulerar kring ett nytt Front 242-album…
Format:(Album) CD, 2CD**, Digital Skivbolag:Alfa Matrix Releasedatum:21 oktober 2011 Genre:Electro, New Wave Recensent:Anders Eklund
Energi och punkigt driv i new wave-influerad elektro
32Crash är ett sammarbete mellan belgarna Jan D’Hooghe och Len Lemeire från Implant och Jean-Luc De Meyer från bl a Front 242. ”Y2112Y” är bandets andra album och är, liksom debuten ”Weird News From An Uncertain Future”, släppt via den belgiska etiketten Alfa Matrix. Trion bjuder på inte mindre en 20 spår som musikaliskt rör sig mellan lite tuffare synthpop och något slags elektro-new wave. New wave-influenserna är här tydligare än på debuten tack vare att man använt sig av gitarr i en del av låtarna. Inte oväntat kanske, finns även gott om EBM-inslag i musiken i varierande utsträckning. Generellt är materialet dock mer pop/rock-betonat än vad mycket av dagens mer renodlade EBM är. Tankarna går till 80-talets andra hälft, då många band som förknippades med EBM-scenen gjorde musik som lika gärna kunde spelas i new wave- eller gothsammanhang som på synthgolv. Band som TheNeon Judgement, Click Click, The Cassandra Complex etc.
Merparten av materialet på ”Y2112Y” är relativt korta, energiska och slagkraftiga låtar med smittsamma melodier och en klädsamt enkel och robust produktion. Här sticker låtar som ”Hyperreal”, ”Dawning Sun”, ”Elegy For Himself”, den franskspråkiga ”xn+1=a*xn*(1-xn)” och ”The Attack On ZA4” ut. Det stundtals punkiga drivet och De Meyers befallande sång är en mycket effektiv kombination. Det fartiga tempot bryts av ibland av några instrumentala och mer experimentella spår, samt några längre spår med långsammare tempo och annat fokus i ljudbilden. (fortsättning nedan)
Det jag kan invända mot är att albumet som helhet känns lite mastigt. 20 spår är ganska mycket och alla låtar håller inte fullt samma höga kvalitet. Dessutom känns det inte som att bandet riktigt har idéer nog för så många låtar. Viss upprepning sker i det avseendet. Jag hade nog föredragit ett aningen kortare album, där vissa låtar fått stryka på foten. Men, det är ett relativt litet problem på det stora hela, då det positiva klart överväger det negativa.
Jag tycker det är kul att se att det finns variation och genreöverskridande i dagens synthscen, att inte alla håller sig till allt snävare gränser för allt fler subgenrer. Särskilt glad blir jag av att höra något som påminner mig om de band som var min egen ingång till synthen (se ovan) för länge sedan. 32Crash ger oss med ”Y2112Y” en moderniserad tappning av den förutsättningslösa musik som gjordes i en tid då synthen inte stelnat i sina former. Sådana artister ger mig hopp om en intressant framtid.
(Red.anm: Skivbolaget Alfa Matrix levererar albumet även i en begränsad dubbel-CD utgåva inklusive bonusdiscen “AD MMCXII” som innehåller extraspår och remixer. Recensionen avser den ordinarie CD-utgåvan.)
Tracklist “Y2112Y”
100Y 3:10
Aliens On Earth 3:26
Dawning Sun 3:07
What Happened Here 4:27
The Man Who Came From Later 2:51
Into The Hole 4:07
Impressionist Piece For A Free Planet 2:54
Hyperreal 3:24
Kryptonically Yours 4:01
Elegy For Himself 3:19
Human Decomposition 2:34
Not Quite Human 3:17
Perpetuum Mobile 3:38
xn+1=a*xn*(1-xn) 3:16
Lasercutter 1:02
The Attack On ZA4 4:02
Neighbours 3:24
Melang Ohlm’s Hit And Run 4:22
A Tiny Foil Of Oil 4:13
The Ol-Lesar Mass 6:24
Tracklist “AD MMCXII” **
Impressionist Piece For A Free Planet (The Rubber Incident) 2:28
The Ol-Lesar Mass (War Song) 3:19
100Y (Ganrif) 3:09
Elegy For Himself (Please Dance On My Grave) 4:19
Dawning Sun (The Sound Of 32C) 3:20
The Man Who Came From Later (Autostrade) 2:58
Human Decomposition (Solved In Acid) 2:48
Into The Hole (At The End Of The Light) 3:32
What Happened Here (3rd Evangelic) 3:36
Aliens On Earth (The Core Isn’t Liquid Anymore) 2:56
A New Order 1:44
Melang Ohlm’s Hit And Run (Classic Killer Theme) 3:41
Efter senaste albumet “Y2112Y” som släpptes i höstas, så följer nu belgiska 32Crash upp med minialbumet “Hyperreal”.
Det sex spår långa minialbumet släpps enbart på vinyl i en begränsad upplaga på 300 exemplar och innehåller sex exklusiva remixer på spår från senaste albumet utförda av bandet själva.
32Crash består av Front 242-sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer tillsammans med Implant-duon Len Lemeire och Jan D’Hooghe. Projektet introducerades under 2007 via EP’n “Humanity”, som senare samma år följdes upp med debutalbumet “Weird News From An Uncertain Future”, vilket alltså fick sin uppföljare i höstas med “Y2112Y”.
Artist: Nachtmahr (+Trakktor) Datum: fredag 4 november 2011 Scen: Sticky Fingers, Göteborg
Foto: Anders Nord (nedan)
Rapport: Mikael Svensson
Sent igår kväll äntrade Thomas Rainer med sina kombattanter i NachtmahrSticky Fingers övre scen i Göteborg. Ljuset släcktes och lokalen lystes upp av endast budskapet: ”Imperial, Austrian, industrial”, som visades på projektion på scenens bakre vägg. I total tystnad klev medlammarna en och en ned för trappan för att inta sina positioner på scenen.
Först kom en ung blond kvinna, iklädd uniform som ställde sig på scenens högra kant med händerna bakom ryggen. Efter henne kom en svarthårig ung kvinna, iklädd likadan uniform, som ställde sig i samma position på scenens vänstra kant. Tredje personen som intog sin position på scenen var den kamouflageklädde keyboardisten som ställde sig på scenens mittersta bakre kant i mellan de två syntharna som var täckta av var sitt kamouflagenät.
Till publikens jubel kom så introt “Enemies”, med Winston Churchill’s samplade visdomsord: ”You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life.” När introt tonat ut kom han då, Thomas Rainer - upphovsman, frontfigur och tillika sångare och ställde sig i samma pose med händerna bakom ryggen mitt i mellan de båda kvinnorna varpå bandet sparkade igång den första låten. Man kan inte annat än att klappa händerna och le. En riktigt stilig entré som för tankarna till Khadaffi!
Nachtmahr bjöd på allt som man kan önska av ett band av deras kaliber. Det var show från första till sista låten. Och inte sedan Rammsteins spelning på Metaltown 2005 har undertecknad sett något utav dess like, som hänryckt mej och fått mej att känna mej tonåringen som såg Front 242 live på nittiotalet. De två herrarna stod för underhållningen (noterade att keyboardisten gjorde en kullerbytta två gånger) medan de två kvinnorna står still i samma position med allvarlig blick under hela konserten som en skön kontrast. Och i bakgrunden visas hela tiden projektioner som blandade både budskap/propaganda och svartvita bilder på människor i olika miljöer och från olika tider i historien. Det är en övertydlig show som jag är oerhört svag för.
Man kan inte bara spela sina låtar rätt upp och ner utan attityd och show i en genre som denna, det blir oerhört tråkigt då. Men det är också en svår balansgång som Nachtmahr kontrollerar och behärskar med både finess och glimten i ögat då de balanserar på den raka röda tråden av party som genomsyrar hela konserten.
Emellan låtarna förklarar Thomas ibland låtarnas och Nachtmahrs budskap med övertydliga ord för att inte missförstås och det är åtminstone för mig oerhört roande. Speciellt när han konstaterar att journalister alltid ställt frågan och undrar varför han alltid använder sig av kvinnor i uniform alternativt lättklädda som ibland visar brösten i sitt bildspråk och på scen? På detta svarar han kort och gott: ”För att jag kan.” Genialt och inte svårare än så. Ett citat som säger mycket om Nachtmahrs koncept. Som jag tolkar det, man behöver inte analysera om budskapet är tydligt även om det ibland provocerar.
Sammanfattningsvis, det var längesedan jag en konsert som både roade mig och som fick mig att dansa. Samt på tiden jag fick se något nytt istället för en massa band från det glada 80-talet som bara bjuder på nostalgi som man sett allt för många gånger de senaste åren i denna stan. Nachtmarhs spelning igår var en frisk vind som bådar gott för framtiden i denna något avstagnerade genre. Dem bjöd på låtar från hela sin karriär från början till senaste singeln ”Can You Feel The Beat?”. Man fick vad man som fan förväntade sig, lite av varje. Och i min bok får Thomas Rainer alla rätt. Jag kommer nu fördjupa mig mer i deras värld.
Och nu kanske den påläste undrar varför jag helt bortsett från att nämna något om förbandet - Trakktor? Jo, därför att jag kan. Det blir bäst så. Men för att inte såra någon, kan jag sammanfatta det så här: Trakktor gjorde sitt yttersta för att värma upp publiken inför kvällens huvudnummer.
Efter att ha blivit konstellationen Chaos All Stars senaste tillskott och ha gästspelat med flera andra stora namn under de senaste åren så återvänder nu den svenska, före detta Ashbury Heights-sångerskan Kari Berg med ytterligare ett gästspel. Den här gången på det nya albumet från belgiska Psy’Aviah”.
Den Antwerpen-baserade trion består av sångerskan Emélie Nicolaï, låtskrivaren Yves Schelpe samt gitarristen Kristof De Clerck som senare i vinter med “Introspection / Extrospection”. Albumet följer upp förra årets “Eclectric” och blir det fjärde i ordningen, sedan man på egen hand debuterade med “Creationism” under 2007.
Med sin unika crossover, som är utspridd över flertalet elektroniska musikgenrer, har man redan tagit stora delar av den alternativa klubbscenen med storm och har spelat live på flertalet stora festivaler de senaste åren.
Efter att på tidigare album ha gjort samarbeten med bland annat Ayria och Front 242,så har man den här gången (utöver svenske Kari Berg) även plockat in Misery-sångerskan Lis van den Akker och duon MC Dééjoohcéé / Thomas C Beerten.
Man bryter också invanda mönster på bonusdiscen (titulerad “Retrospection”) i den begränsade boxutgåvan. Utöver de sedvanliga remixern, som den här gången är signerade bland annat SAM, Chaos All Stars (med sång av Mona Roukachi), Noisuf-X och Freakangel så inkluderar man även unika coverversioner av bandets egna låtar. Bland namnen finns bland annat Hartung & Schleinitz (med sång av den före detta Sero.Overdose-sångaren), Misery och Leaether Strip.
“Introspection / Extrospection” släpps den 25 november via Alfa Matrix.
Tracklist - “Introspection / Extrospection”
SOS Overdose
Procedure To Mistrust
On My Own
Deep Dark Desire (feat. Kari Berg)
Virtual Gods
Ok
Nouveau Quiche (feat. MC Dééjoohcéé & Thomas C Beerten)
The Worst In Me
Timor *
Human Garbage
Song Of Independence
My List
Wired Life
Home (feat. Lis van den Akker)
Tracklist “Retrospection” ***
Ok (M.I.K.E. remix)
Virtual Gods (Radical G remix)
SOS Overdose (Noisuf-X remix)
Song Of Independence (remix by Ghost of Ghost & Writer)
Ok (Freakangel remix)
Virtual Gods (SAM remix)
SOS Overdose (BAK XIII remix)
Tired (Misery rendition)
Something Evil (Chaos All Stars feat. Mona Roukachi rendition)
23 delen i Infacted Recordings populära klassikerserie är på väg. Den här gången är det dags för legendariska á;Grumh att erhålla behandlingen via best-of samlingen “We were a;Grumh… And You Were Not!”. Samlingen (som är begränsad till 1000 exemplar) innehåller sjutton remastrade versioner av några av den belgiska EBM-duons mest klassiska spår med hits som bland annat “Edito”, “Danger Zone” och “C.B.B. 14%”.
á;Grumh bildades av gitarristen/programmeraren Philippe Genion (alias SΔ3 Evets/Steve Natrix) som även är känd från Polar Praxis och Theee Rebearth Corporation samt sångaren Jacques Meurrens (alias JΔ3 Seuqcaj) i Charleloi under början av åttiotalet.
Bandets första släpp “By The Phone” gjorde på kassett - inspelad över telefon! Den officiella debuten - minialbumet “Mix Yourself!” släpptes 1985 och producerades av Daniel B. från Front 242.
Kring bandet fanns också den sektliknande sammaslutningen T-Circle där medlemmarna tilldelades medlemsnummer likt bandets med initialen från förnamnet följt av en triangel, därefter medlemsnumret avslutat med hela förnamnet baklänges. T-Circle‘s ideal handlade mycket om att våga vara en individ och stå för den man är oavsett vad folk tycker, något som torde gå direkt tillbaka på bandmedlemmarnas personliga bakgrund. Sångaren Jacques Meurrens lämnade bandet under 1989 och ersattes med JΔ7 Cram-Naej (aka Jean-Marc). Bandet hade också under en period den anonyme tredjemedlemmen PΔ4 Lacsap(Pascal).
Bandnamnet á;Grumh är en förvrängning av det franska ordet “agrume” som betyder citrusfrukt. Duon pendlade under sin tid mellan att vara ett rent plojband till att producera musik med en allvarligare underton, som exempelvis hiten “C.B.B. 14%” som enligt rykten skrevs som en protest efter det att ett av landets främlingsfientliga partier erhållit 14% av rösterna i ett utav valen.
Duon splittrades under 90-talet men har senare återförenats och spelat in material under bandnamnet Negapadres 3.3.
“We were a;Grumh… And You Were Not!” släpps den 23 september via Infacted Recordings.
Tracklist
Danger Zone
C.B.B. (14%)i
Drama in the Subway
Ha People
Penser et agir - Est-ce un Crime?
New Fashion (Edit)
Edito
Kill
Sucking Energy
Bucaresse
Chilly (Willy and gis aerodynamic Kit) Bag (Thunderstorm Water of the Hopes)
Efter att ha släppt debutalbumet “Hunt For Glory” (2008) och uppföljaren “Identity Unknown” (2010) via Nordamerikanska skivbolaget Sigsaly Transmissions (där man även släppte EP’n “Re:lectro” under 2009) så är nu Autodafeh redo att presentera bandets tredje studioalbum “Act Of Faith”.
Bandet har nyligen signats (för Europa) av det tyska skivbolaget Scanner/Dark Dimensions.
Förutom de tio nya ordinarie albumspåren så inkluderar man även nyinspelningar av två gamla låtar - “Fuel of Fire” och “Divided We Fall”.
(OBS! Missa inte smakprovet nedan!)
Den svenska EBM-trion, som består av Anders Olsson, Jesper Nilsson och sångaren Mika Rossi, bildades på ett releaseparty (för deras andra gemensamma band Endless Shame) under senhösten 2007. Bandets debutalbumet “Hunt For Glory” toppade den tyska alternativtopplistan DAC och hamnade på tionde plats i dess årliga sammanställning för 2008. Trion har sedan dess varit förband till bland annat storheter som Front 242.
Alla tre bandmedlemmarna har även (till stor del gemensam) bakgrund i en handfull olika band och projekt:
Agrezzior - Mika och Jesper tillsammans med före detta Dupont-medlemmen Johan Damm. Signat till tyska Infacted Recordings och debuterade under 2010 med albumet “Domination”.
Endless Shame - Anders och Mika tillsammans med Mattias Levin. Har släppt tre album sedan 2007. Under året aktuella med senaste albumet “Generation Blind” via Italienska EKProduct.
Bonanza Brothers (remixteamet) - Anders, Mika samt DJ Ricco.
Echoknocks - Anders och Mika tillsammans med Endless Shame-medlemmen Mattias Levin.
“Act Of Faith” släpps den 16 september via Scanner/Dark Dimensions.
Efter att ha plockats upp av Nordamerikanska Metropolis Records, där man via de två remixalbumen “Larva Pupa Tank Coffin” och “Carbon Beauty”, som släppts de senaste två åren, introducerats på allvar för publiken i USA och Kanada, så är det nu dags för Angelspit att presentera bandets fjärde studioalbum.
“Hello My Name Is” är det första sedan 2009 års “Hideous And Perfect”.
Den Australiensiska electroindustrial-duon (numera bosatta i New York respektive Berlin), som består av Zoog (Karl Learmont aka Karl Von Rock)och Destroyx (Amelia Tan aka Amelia Arsenic) bildades 2004 då man även släppte EP’n “Nurse Grenade”.
Under 2006 släppte man på egen hand bandets första fullängdare - “Kranhaus”, ett album som två år senare följdes upp med “Blood Death Ivory”.
Bandet har genom åren spelat live på samtliga stora europeiska festivaler (M’era Luna, Summer Darkness, WGT osv.) och har turnerat världen över tillsammans med storheter som KMFDM, Skinny Puppy, Front Line Assembly, Front 242, Sisters of Mercy, Nitzer Ebb, Lords Of Acid, Architect, Legendary Pink Dots, Mortiis och många fler. Med sig på scenen har man även under åren haft hjälp av livemedlemmarna Chris Kling, Valerie Gentile och ‘The Liar’.
ElektroSkull‘s gästskribent Katti Cernak har signat belgiska Front 242 till sin agentur Bodynerv Music. Bolaget är fr.o.m nu det legendariska bandets officiella representant samt exklusiva bokningsagent i den nordiska regionen.
“Vi är väldigt glada över att ha Front 242 som vår klient vi välkomnar dem varmt till Bodynerv-stallet. Det här är jätteroligt och hur stort som helst. Jag har ju fram tills nyligen bara haft ett enda annat band i mitt stall, Black Friday Sthlm, så det här känns som en ordentlig push i rätt riktning!”, säger Katti Cernak.
För ytterligare information och kontaktuppgifter till Bodynerv Music se företagets hemsida.
