Format: (Album) CD, 2CD BOX**, Digital Skivbolag:Dependent Records Releasedatum: 6 juni 2014 Genre:Electro, EBM Bandmedlemmar: Adrian Smith, Derek Smith, Graham Stronach, Jon Morris, Pete Hosier Land: England Recensent:Jens Atterstrand
(English version below)
Brittiska pionjärer har fortfarande känslan
Efter 17 långa år så är nu brittiska Click Click tillbaka med det nya albumet “Those Nervous Surgons”. Den nya fullängdaren innehåller tio spår och är den första sedan “Shadowblack” som släpptes via Off Beat 1997.
Från de mörka och kusliga stämningarna i “Factory” till de instrumentala mellanspelen som (introt) “Passenger” och “The Warminister Detective” vidare till de mer svängiga EBM-rytmerna i “Man in a Suit”, nyinspelningen av “Rats in my Bed”, “What Do You Want” och “Burn” - Click Click bekräftar verkligen sin återkomst med ett härligt retrodoftande och väldigt mångfacetterat album.
Ända sedan debuten i början av åttiotalet så har bandet ständigt utforskat ny mark och genom åren har man experimenterat en hel del med olika teman och ljudlandskap. Så ligger det till även den här gången.
“Those Nervous Surgeons” är långt ifrån det bästa som Click Click har levererat, men faktum kvarstår: De här numera kultförklarade britterna är fortfarande ett lysande exempel på att man inte behöver ett ton av effekter och den senaste utrustningen om man bara har känslan.
Click Click besitter den fortfarande, i allra högsta grad.
Fotnot: Albumet levereras även i en begränsad utgåva ** där bonusdiscen inkluderar ett antal demos samt ytterligare fyra spår.
Tracklist
01. Passenger 02. Man in a Suit 03. Lock Them Up 04. Rats In My Bed (Version) 05. Factory 06. What Do You Want 07. The Warminster Detective 08. Burn 09. Drone 10. Keep Us Out of the Way
Tracklist Bonus Disc **
01. The Factory of Life (the first 6 Minutes) 02. Captain Black 03. Passenger (Demo) 04. Keep Us Out of the Way (Demo) 05. Burn (Demo) 06. Man in a Suit (Demo) 07. Lock ‘Em Up (Demo) 08. Naudia 09. The Factory of Life (the last 8 Minutes)
Brittish pioneers still got the right touch
After 17 long years , British Click Click are back with the new album “Those Nervous Surgons “. The new full length album contains ten tracks and is the first since “Shadow Black” that was released by Off Beat in 1997.
From the dark and eerie mood of “Factory” to the instrumental interludes like (the intro) “Passenger” and “The Warminister Detective” on to the more catchy EBM-rhythms of “Man in a Suit” , the remake of “Rats In My Bed”, “What Do You Want”, and “Burn” - Click Click really reaffirms their return with a wonderfully retro fragrant and very diverse album.
Ever since their debut in the early eighties the band has constantly explored new ground and through the years they’ve experimented a lot with different themes and soundscapes. That is also the case this time around.
“Those Nervous Surgeons” is far from the best that Click Click have delivered but the fact remains: These cult-brits are still a shining example of how one doesn’t need a ton of effects and the latest equipment if you just have the right touch.
Click Click still possesses that touch, very much indeed.
Footnote: The album is also available in a limited edition where the bonus disc ** contains a number of demos and four additional tracks.
Format: (Album) CD, 2xLP (i 4 olika färger), Digital (Deluxe)** Skivbolag:Metropolis Records Releasedatum: 13 maj 2014 Genre:Electro-industrial Bandmedlemmar: Bill Leeb, Jeremy Inkel, Jared Slingerland, Jason Bazinet Land: Kanada Recensent:Jens Atterstrand
(English version below)
Ekogenetiskt örongodis
Efter en hel del framgångar med “Echogenetic”, som släpptes förra sommaren, så presenterar nu kanadensiska Front Line Assembly det 18 spår långa påföljande remixalbumet “Echoes”.
Det märks tydligt att någon har varit extra noga med att välja ut rätt ensemble till den här samlingen av nya versioner och alla inblandade parter har verkligen gjort sitt yttersta för att pressa ur sig helt fantastiska remixer.
De redan starka originalspåren bryts varsamt ner för att sedan byggas upp på nytt och på var och ett genomförs processen på ett fantastisk sätt. De nya versionerna ger också en, i sammanhanget, väldigt unik möjlighet för lyssnaren kunna ta sig an och uppskatta spåren ytterligare en gång. Samtidigt lyckas de också med bedriften att på ett ytterst smakfullt sätt lyfta fram de olika delmomenten ur originalarrangemangen.
Majoriteten av de totalt 16 remixerna (deluxe utgåvan) är egentligen rent örongodis var och en för sig, alla med sina unika delmoment. Men det nya Daniel Myer-projektet Liebknechts råa, blytunga och tämligen avskalade version av “Deadened”, den forne bandmedlemmen Rhys Fulbers dito av “Killing Grounds”, Necro Facility-medlemmen Henrik Bäckströms blytunga dansgolvsversion av “Exhale”, Haujobbs sönderslitna och underbart skruvade “Blood” liksom Greg Reelys version av “Killing Grounds” förtjänar alla att nämnas lite extra, även om jag egentligen skulle kunna rada upp majoriteten av bidragen här.
Lägg därtill Youth Codes retro-industriella oldschool-tolkning av titelspåret, vars skitiga framtoning ekar från en svunnen tid och album som “Gashed Senses and Crossfire” och helheten är synnerligen komplett.
Det är ytterst sällan ett remixalbum lyckas träffa så här rätt. De alternativa versionerna, tillsammans med de två nya originalspåren “Contagion” och “Next War” som för övrigt är skrivna tillsammans med Sneaker Pimps-bekantingen Ian Pickering och som ger oss ett Front Line Assembly i en ny, intressant, annorlunda och tämligen “poppig” kostym, ger nästan känslan av att Front Line Assembly med “Echoes” har levererat ett helt nytt (och otroligt starkt) album!
After a great deal of success with “Echogenetic” that was released last summer the canadian outfit Front Line Assembly now presents the follow-up 18 track sized remix-album “Echoes”.
It is obvious that someone has been extra careful to choose the right ensemble for this collection of new versions and all parties involved have really done their utmost to squeeze out completely amazing remixes.
The initially strong original tracks are gently broken down, then rebuilt again and each one has carried out the process in a fantastic way. The new versions also provide one, in context, very unique opportunity for the listener to take on and appreciate the tracks once again. At the same time they also manage the feat of an extremely tasteful way to highlight the different steps of the original arrangements.
The majority of the total of 16 remixes (on the deluxe edition) are really pure ear candy in itself, and each with it’s own unique parts. But the new Daniel Myer-project Liebknecht’s raw, leaden and fairly stripped down version of “Deadened”, the former bandmate Rhys Fulbers ditto of “Killing Grounds”, Necro Facility-member Henrik Bäckström’s leaden dancefloor version of “Exhale”, Haujobb’s tattered and wonderfully twisted “Blood”, as well as Greg Reelys version of “Killing Grounds” all deserve to be mentioned a little extra, although I actually could line up the majority of the entries.
Add on Youth Code’s retro-industrial oldschool interpretation of the title track, whose gritty appearance echoes of a bygone era that reminds of albums like “Gashed Senses and Crossfire” and it all becomes peculiarly complete.
There is rarely a remix album around that manages to hit spot on. The alternative versions, along with the two new original tracks “Contagion” and “Next War” - which by the way have been co-written with Sneaker Pimps’Ian Pickering, and delivers Front Line Assembly in a new, interesting, different and somewhat “poppy” suit - and it all provides a close feeling that Front Line Assembly’s “Echoes” actually have delivered a brand new (and incredibly strong) album!
Efter några månaders tystnad så är nu tyska Dependent Records redo att påannonsera tre efterlängtade större albumsläpp.
Först ut är de brittiska EBM-pionjärerna Click Click som återvänder med nya albumet “Those Nervous Surgeons”, vars titel också är arbetsnamnet som de två bröderna hade på musikprojektet innan man valde monikern Click Click.
Den begränsade specialutgåvan inkluderar även frontmannen Adrian Smiths nu färdigskrivna novell “The Eradication of Hate”.
Denna kretsar kring de olika dystopiska teman som det nya albumet har baserats kring och tar upp skenande censur i en framväxande engelsk övervakningsstat.
“We have come full circle”säger Derek Smith om det nya albumet vars ljudbild enligt pressreleasen utlovas vara ordentligt retrodoftande med bandets stilbildande mörka atmosfär.
“Those Nervous Surgons” släpps den 6 juni.
Näst på tur är den franska cyber/metal/industrial-trion Chrysalide som senast var aktuella med “Don’t Be Scared, It’s About Life” för snart fyra år sedan (2010) och som när detta begav sig förmedlande att “Om världen är elak, så måste vi vara elaka också!”.
Den kommande “Personal Revolution” arbetar vidare på temat kring det faktum att att mänskligheten i fortsatt vansinne verkar ge allt för att vilja förvärra sin livssituation.
Bandet är kända för att hämta influenser och inslag från en lång rad olika stilar och det nya albumet är inget undantag! IDM, noise, industrial och rock i mörk klubbanpassad blandning. Mer detaljer kring releasedatum kommer inom kort.
Sist ut är Iris, den amerikanska synthpopduon med sångaren Reagan Jones och låtskrivargeniet Andrew Sega och följer upp “Blacklight” från 2010.
Duon har nyligen gjort Seabound sällskap på deras turné och är nu redo att presentera det nya albumet “Radiant” efter att ha skrivit på för Dependent Records.
Vi ämnar givetvis återkomma i dessa tre ärenden när ytterligare detaljer är klara!
Den tyska duon Seabound väntade så länge med att förbättra detaljer på “Speak in Storms” under hösten att skivbolaget hann ge dem tillåtelse att komplettera lanseringen 2014 med en vacker box med bonusmaterial designat av en av mina personliga musikaliska favoriter – Nico J i Sydafrikanska Acretongue (som också har remixat Seabound vid ett par tillfällen).
Och det märks att Seabound arbetat länge på albumet. “Speak in Storms” är duons femte fullängdare och deras hittills mest helgjutna och välproducerade. Över hela plattan ligger en mjuk fyllig bas som driver musiken framåt och skapar samma arenarockiga känsla som Depeche Mode haft live senaste decenniet. Live-likheten med halvgudarna från Basildon beror nog också på att Seabound håller sig med livetrummis. Tyvärr gör den långsamma och symfoniska uppbyggnaden på både “For Life” och “Contraband” att det tar lite väl lång tid innan låtarna kommer igång. Trots en hygglig mängd BPM på flera av låtarna så skapar den mjuka fylliga basen en lätt känsla av seghet. Ni vet, den Depeche Mode haft på både “Sounds of the Universe” och “Delta Machine”. En låt som “Liberty Rose” hade fungerat mycket väl på “Delta Machine”. Hade Seabound låtit en extra sångare, kvinna eller man, sjunga refrängen på “Nothing But Love” hade de kunnat få en Apoptygma Berzerk-Kathy’s Song-hit.
En invändning mot denna fina platta är väl främst att det saknas naturliga hittar bland allt högklassigt välljud. Den som gillar “Delta Machine” torde med andra ord ha mycket lätt uppskatta “Speak in Storms”. Så jag tror att Seabound har alla chanser att göra mycket bra ifrån sig på alla tyska festivaler i sommar och ser själv fram emot att se dem igen på Amphi.
De svagare låtarna “Grown Man” och “Lair” är svag arenarock på synthsymfoniska ben där en bättre sångare än Frank M. Spinath, typ en Dave Gahan, Mark Hockings i Mesh eller Matthew Bellamy från Muse, hade kunnat få det att växa. Spinath är ingen dålig sångare, alls icke, men han gnekar för mycket i de högre registren och det hade behövts en ännu större personlighet för att hantera det storslagna anslaget Seabound faktiskt har. De hade behövt en röst som bär i stormen.
Bäst låtar:“Nothing But Love”, “For Another Day” (som har titulerats “For Another Life” på Spotify men det är fel) och bonusspåret “When She is Hungry” (som bara inkluderas på deluxeversionens bonusdisc).
Tracklist CD1
01. For Life (04:20)
02. Contraband (04:56)
03. For Another Day (04:13)
04. Liberty Rose (04:47)
05. A Grown Man (05:19)
06. Everything (06:06)
07. Lair (04:25)
08. The Escape (04:40)
09. Nothing But Love (05:32)
10. Black Feathers (07:21)
Tracklist CD2**
01. When She’s Hungry (04:11)
02. Everything (EvvvilKing Remix by Steril) (06:27)
03. For Another Day (Dead When I Found Her Remix) (04:08)
04. A Grown Man (Andrew Sega Remix) (05:22)
05. For Another Day (Wesenberg Rework) (04:37)
06. Black Feathers (Requiem) (07:20)
Efter stora framgångar med det senaste studioalbumet “Echogenetic” så är nu kanadensiska Front Line Assembly redo att presentera remixalbumet “Echoes”.
Utöver de tio remixerna, där de - av bandet själva - handplockade bidragen har levererats från såväl etablerade namn i genren som Haujobb och Hecq -liksom heta nykomlingar som Blush Response, Comaduster och Youth Code, så finner vi även ett svenskt bidrag signerat Henrik Bäckström (från Necro Facility).
Utöver detta inkluderas även de två exklusiva bonusspåren “Contagion” och “Next War” som har skrivits i samarbete med Sneaker Pimps-bekantingen Ian Pickering.
Bandets europeiska skivbolag Dependent Records releasedatum har i skrivande stund ännu inte offentliggjorts, men europautgåvan lär sannolikt släppas i anknytning till den nordamerikanska.
Format: (Album) CD, 2CD (Box) ** Releasedatum: 15 mars 2013 Skivbolag:Dependent Records Genre:Synthpop Bandmedlemmar: Mark Hockings, Richard Silverthorn (Sean Suleman, Richard Broadhead) Land: England Recensent:Alexander Johansson
Fantastisk synthpop som på automatik
Jag erkänner. Jag älskar Mesh. Jag betraktar dem rentav som några som fört synthen, i dess arena-symfoni-rockiga tappning, det vill säga dess högsta och finaste väsensform, vidare efter att Depeche Mode slutade leverera i och med Alan Wilders avhopp 1995.
Jag skrämdes 2006 av Neil Taylors avhopp och tänkte att nu blir det som med Depeche efter Alan. När “We Collide”-albumet släpptes samma år, med Depeche Modes gamla producent Gareth Jones vid mixerbordet, kändes det lite väl rockigt och sen dess har ju till och med Richard Silverthorn hängt på sig en gitarr när de spelar live och en live-trummis dykt upp på scenen. Något som gjorde deras Electronic Summer-spelning i Göteborg 2012 lätt brölig i förhållande till de diskant iskalla elektroniska spelningarna i Arvika 2000 och 2003. Spelningen på stora scenen, som avslutade hela festivalen 2003, var ett litet mästerverk och den värmländska natten var aldrig klarare än då. Blodet i min utmattningssvettiga kropp pumpades runt tunt och klart som källvatten ur Glafsfjorden.
När EP:n “Automation Baby” släpptes i våras oroade jag mig över ytterligare ett steg ned i syndafallets gitarrgöl. EP:n var bra, men när nu fullängdaren kommit upp på Spotify under hösten så har jag fördjupat mig i min gamla kärleksrelation till suveränt producerad dyster symfonisynthromantik i hundra kanaler och är överväldigad. Jag har till och med börjat se “We Collide” och “A Perfect Solution” i ett mer försonande ljus, för gitarrerna har ju varit en del av Mesh sen “In This Place Forever”. 1996 var de trashigare, mer grunge och Skinny Puppy. Nu är de mer Depeche-rockiga som i “Automation Baby”, “Born To Lie” och “This is the Time”, tre låtar i “A Question of Time”-klass - Mesh tillhandahåller ett par tre sådana på varje album. Alltid. Gitarrerna hör till Mesh och de är alltid ytterst konsekventa och väl integrerade i studioversionerna på alla låtar.
Fullängdaren “Automation Baby” har också ett par underbara mellanspel - “AB Incidental”No. 1 och 2, de där ljudentusiastiska småstyckena som Moskwa TV gjorde till fulländning på “Dynamics+Discipline” och som Mesh bjöd på desto fler av i början av den nu 22-åriga karriären. Avslutningen är nästan lika vacker som på “The Point At Which It All Fall Apart” - “Not Prepared”, med synthpowerballaden “You Couldn’t See This Coming”. Well, jag såg det komma, jag var bara lite klentrogen. Men jag har sett ljuset. Det här är ännu en superplatta från Mesh. De förtjänar en mycket större publik.
Tracklist
01. Just Leave Us Alone (05:28)
02. Taken For Granted (06:08)
03. You Want What’s Owed To You (04:38)
04. Automation Baby (04:56)
05. AB Incidental No.1 (02:40)
06. This is the Time (05:07)
07. The Way I Feel (04:20)
08. Adjust Your Set (04:54)
09. Born To Lie (04:45)
10. AB Incidental No.2 (00:59)
11. Flawless (04:29)
12. Never Meet Your Heroes (05:18)
13. When the City Breathes (04:07)
14. You Couldn’t See This Coming (06:02)
Bonus Disc **
01. Automation Baby (Radio Version) (03:31)
02. On.Anon (03:59)
03. Perfect Idea of Beauty (01:44)
04. Born To Lie (Duet Version Featuring Mechanical Cabaret) (05:18)
05. Airkraft (03:31)
06. Just Leave Us Alone (Aaron Molho feat. Wendy Wang) (04:20)
07. Petrified (Acoustic) (03:45)
08. Automation Baby (Remix By Johannes Bürmann) (05:25)
Format: (Album), CD, 2CD**, Digital, LP Skivbolag:Dependent Records Releasedatum: 10 september 2013 Genre:Electro, Futurepop Master: Björn Engelmann (Cutting Room) Bandmedlemmar: Eskil Simonsson, Joakim Montelius, Daniel Jonasson, Andreas Catjar Land: Sverige Recensent:Patrik Lark
Experimentellt och stämningsfullt
Sedan mästerverken ”United States of Mind” och ”Northern Light” har Covenant haft svårt att komma upp till sin högsta nivå. ”Skyshaper” nådde inte riktigt fram och förra albumet ”Modern Ruin” var (enligt undertecknad) en besvikelse. En fallande formkurva således.
När sedan bandmedlemmar hoppade av och ersattes av nya låg det nära till hands att frukta ännu en missräkning. Inte steg förhoppningarna när det framkom att många av låtarna var gamla överblivna låtar som omarbetats, en del daterade så långt tillbaka som från ”Northern Lights”.
Men ”Leaving Babylon” är ett bättre album, och inte minst mer intressant och komplex, än de två föregående. Den är lite ojämn, för att inte säga polariserad i sina hopp från de förväntade klubbvänliga dansspåren i högt tempo till lugna väldigt avskalade och intima ballader med poetiskt uttryck, eller stämningsfulla instrumentala spår utan vare sig text eller egentlig melodi. Men Covenants klassiska futurepop manifesterades ändå på första singeln ”Last Dance”, som kanske är albumets bästa spår. Den innehåller alla för Covenant typiska ingredienser; massiva dansgolvsbeats och episka refränger med dystopiska stämningar och texter fyllda av filosofisk melankoli. För övrigt gick den rakt upp på tyska alternativa listan DAC:s första plats och behöll den i åtta veckor i konkurrens med bland andra Depeche Mode och Nine Inch Nails.
Det finns några låtar till som skulle kunna fungera på ett dansgolv, men de är knappast i majoritet. ”Leaving Babylon” är till stora delar en lugn skiva, atmosfärisk och stämningsfull, rent av ödesmättad och teatralisk. Det beror säkerligen delvis på att inte mindre än fem låtskrivare medverkat, förutom Eskil Simonsson och Joakim Montelius, även Daniel Myer, Daniel Jonasson och Andreas Catjar.
Covenant tillåter sig vara mer experimentella än någonsin tidigare, men de lyckas ändå hålla linjen, själva Covenant-känslan, den röda tråden. Kanske är det så enkelt att Eskils karaktäristiska röst binder samman de lösa delarna? Eller är det deras atmosfäriskt svepande sound som så tydligt sätter deras signum?
Bakom det självklara singelspåret ”Last Dance” finns fler intressanta låtar med hit-potential. ”Prime Movers” är en ganska enkel sång med tydligt dansgolvstycke som vi säkert kommer att få höra ute på klubbarna. Betydligt mer intressanta är dock låtar som “Thy Kingdom Come” och “Ignorance and Bliss” som är långt mer melodiösa och komplexa. Den sistnämnda är 6:36 minuter lång med cirka en minut långt intro av Jean Michel Jarre-inspirerade arpeggioslingor innan trumtakten kommer igång. Låten byggs upp succesivt och tar lång tid på sig att nå fram till något av ett crescendo två tredjedelar in när den egentliga refrängens suggestiva textrader breder ut sig:
“I am longing for all the things I’ll never get. I am longing for all the things I haven’t lost. I am longing for innocence and simple dreams. I am longing for ignorance and bliss.”
En kortare klubbversion av detta spår skulle kunna bli en verkligt klassisk Covenant-hit som kunde slå även ”Last Dance” på fingrarna. Även “Thy Kingdom Come” har god potential att bli ett singelspår för klubbarna om trummorna skruvas upp lite. Ytterligare ett spår är värt att nämna i sammanhanget; “Auto (Circulation)” som med sina bubblande arpeggioslingor och Eskils hypnotiskt viskande röst uppnår ett tranceliknande tillstånd.
Av de lugnare spåren är “I Walk Slow” särskilt intressant att lyfta fram. Den inleds med Andreas spelandes väldigt avskalat och naket på akustisk gitarr och Eskil nära viskande Joakims introspektiva ord, för att sedan plötsligt brytas av med ett infernaliskt oväsen från Andreas specialbyggda synth. Kontrasterna är dräpande och illustrerar Joakims sinnesstämning från tiden då han skrev den ursprungliga texten, som egentligen är mycket längre.
Produktionen är som vanligt minutiös, sannolikt snäppet vassare än tidigare. Man har dessutom använt sig av gitarrer, barock- och pianoljud och till och med införlivat en Dimbodius-cover (”Not To Be Here”) utan att för den skull tappa konceptet. På många sätt har skivan fått ett mer vuxet uttryck. Extra vuxenpoäng delas förstås ut till den limiterade dubbelversionen av ”Leaving Babylon” som innehåller den 76 minuter långa bonuslåten ”Jag är fullständigt tung”. Det är ett experimentellt stycke med författarinnan Helena Österlund läsandes absurd poesi till en ickemusikalisk ljudväv. Föga njutningsbart eller imponerande men en fingervisning om Covenants ambitionsnivå att åstadkomma något mer än bara melodiös popmusik.
”Leaving Babylon” är ingen hitkavalkad men i sin helhet ändå riktigt lyckad och på en för Covenant helt ny konstnärlig nivå. Bitvis kan det dock bli mer intressant än bra. Men att gruppen när en kreativ strävan om att utvecklas och testa nya grepp känns stimulerande och höjer detta album över många andra Covenant-album.
Bästa spår: ”Last Dance”, ”Ignorance and Bliss”, “Thy Kingdom Come” och “Prime Movers”
Tracklist
01. Leaving Babylon (03:19)
02. Prime Movers (04:55)
03. For Our Time (04:22)
04. Thy Kingdom Come (04:44)
05. I Walk Slow (03:04)
06. Ignorance and Bliss (06:36)
07. Last Dance (06:16)
08. Auto (Circulation) (06:42)
09. Not to Be Here (06:30)
10. Leaving Babylon II (09:44)
Precis som vi rapporterat tidigare så återvänder svenska Covenant med det nya albumet “Leaving Babylon” tidigt i höst.
Det nya studioalbumet, som följer upp 2011 års “Modern Ruin”, blir bandets åttonde i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” från 1994. Albumet innehåller nio nya spår, varav några av låtarna enligt uppgift är omarbetade överblivna demos från 2002 års “Nothern Light” som aldrigtidigare har släppts.
Utöver den ordinarie utgåvan och den begränsade vinylutgåvan, så kommer “Leaving Babylon” även presenteras i en begränsad dubbeldisc-utgåva där bonusdiscen innehåller det 76 minuter långa eposet “Jag är fullständigt tung” med sång och text signerat den svenske poeten Helena Östlund.
Den stilbildande kvartetten - där den tidigare livekeyboardisten och Dupont-bekantingen Daniel Jonasson tillsammans med Andreas Catjar (från Baby Blonde & The Downs,Down in June och Lovac) - numera har tagit plats bredvid Eskil Simonsson och Joakim Montelius efter Daniel Myers avhopp, introducerade det nya materialet med EP:n “Last Dance” under den förra månaden.
Format:(Album) CD, 2xLP, Digital Skivbolag:Metropolis Records / Dependent Records Releasedatum:9 / 12 juli 2013 Genre:Electro-industrial Mix:Greg Reely Master:Greg Reely Bandmedlemmar:Bill Leeb, Jeremy Inkel, Jared Slingerland, Jason Bazinet Land:Kanada Recensent:Jens Atterstrand Köp:TBA
Snudd på den renaste formen av perfektion
Efter förra årets instrumentala spelsoundtrack “AirMech” så presenterar nu kanadensiska Front Line Assembly det nya studioalbumet “Echogenetic”.
Under snart tre decennium har de kanadensiska electro-industrial-pionjärena, med sångaren och frontmannen Bill Leeb vid rodret, levererat flera olika stilar av sin elektroniska industrial. Under de olika epokerna har bandet låtit sig influeras av en lång rad olika stilar och ljudbilder: Det tidiga nittiotalets stilbildande electro-industrial, den nyskapande industrial-metallen, de techno- och de experimentella breakbeat-tongångarna under 2000-talet mixat med inslag av mörka ambienttoner och en lång rad andra stilar.
Bandet har aldrig varit rädda för att experimentera med sin ljudbild och har verkligen lyckats med bedriften med att kunna variera sitt sound på ett fantastiskt sätt samtidigt som man har stått kvar betongfast i sin identitet. Nya influenser och trender har insupits och har sedan på ett mycket smakfullt sätt injicerats i deras eget sound.
Injektionen den här gången anges i pressreleasen som dubstep - och visst är det så att ett antal av spåren innehåller de typiska dubstep-momenten - men Front Line Assembly anno 2013 handlar om så otroligt mycket mer än så!
“Leveled”, “Killing Grounds” och “Deadened” är kanske de mest “typiska” Front Line Assembly-låtarna här, medan den vid första anblicken spretiga “Exhale” - med de olika delmomenten i arrangemanget - snabbt har blivit min absoluta favorit.
“Echogenetic” binder ihop en stor del av trådarna från nittiotalets klassiker som “Caustic Grip”, “Tactical Neural Implant” och “Hard Wired”. Men samtidigt som referenserna till det klassiskaFront Line-soundet är många så har frontmannen Bill Leebs erfarenhet tillsammans med de nyanlända bandmedlemmarnas nytänkande och skaparlusta verkligen blivit till ren magi i studion över de större delarna av den här fullängdaren.
“Echogenetic” är precis som utlovades “gitarrfri”. Med detta bör dock nämnas att jag uppskattar Front Line Assembly både med och utan gitarrer och att bandet har ju visat gång på gång att man klarar av båda delarna. Det här albumet är definitivt inget undantag till den regeln.
“Echogenetic” är snudd på den renaste formen av perfektion signerad Bill Leeb och hans unga kombatanter och albumet hör tveklöst hemma bland de bästa som de någonsin har levererat.
