Under den sista tiden så har den forne Yazoo-sångerskan Alison Moyet vid flera tillfällen nämnt att hon planerar att återvända till sina elektroniska rötter.
I maj månad är det nu äntligen dags för det nya albumet “The Minutes” och redan nu erbjuds det första smakprovet “Changeling” för gratis nedladdning via den officiella hemsidan.
(Se den officiella videon nedan!)
Den kommande “The Minutes” blir den nu 51-åriga Alison Moyets åttonde studioalbum sedan debuten med “Alf” (1984) och den följer upp comebackalbumet “The Turn” från 2007.
Inspelningarna är gjorda tillsammans med den brittiske låtskrivaren och producenten Guy Sigsworth, som dels är känd som ena halvan av Frou Frou (tillsammans med Imogen Heap) och som även har arbetat med bland annat Björk, Madonna, Seal och Bomb the Bass.
Alison Moyet berättar mer
“This on account of the fact that, to be fair, I have taken my time (one), more significantly (two) I really want you to hear it and thirdly (three) apparently it’s what you do nowadays. I avoided listening to anything during the process of writing and recording this album, choosing instead to be lead by my own melodic voice, the one I now find myself with 30-years-in. Guy Sigsworth returns me to a programmer’s world and marries it with perfect musicality. I have been waiting for him. We have made an album mindless of industry mores that apply to middle-aged women and have shunned all talk of audiences, demographics and advert jazz covers. This has easily been my happiest studio experience.”
Alison Moyet bildade Yazoo tillsammans med den då avhoppade Depeche Mode-låtskrivaren Vince Clarke (som efter detta även gjort sig känd från The Assembly, Erasure och VCMG) under senhösten 1981 och slog igenom med debutsingeln “Only You” (1982) som klättrade ända upp till andraplatsen på englandslistan.
Den Essex-baserade duon släppte två album: “Upstairs At Eric’s” (1982) (som även det nådde andraplatsen på englandslistan) och “You and Me Both” (1983) samt den fristående singeln “Situation” som nådde förstaplatsen på USA’s dance-lista.
Från de två albumen släpptes (utöver den tidigare nämnda “Only You”) fyra hitsinglar: “Don’t Go” (1982), “The Other Side of Love” (1982), “Nobody’s Diary” (1983) och “Walk Away From Love” (1983) där några av dessa även släppts i nya versioner och remixer under 1999 och 2008.
Vince Clarke (från Depeche Mode, The Assembly, Yazoo, Erasure och VCMG) är en av de många artister som intervjuas i den kommande independent-dokumentären “I Dream of Wires”.
Medverkar i filmen gör även bland andra Container, Jack Dangers (från Meat Beat Manifesto), Richard Devine, John Elliott (från Spectrum Spools/ex-Emeralds), Gert Jalass (Moon Modular), Richard Lainhart, Solvent, Jon Sonnenberg (Travelogue)och Keith Fullerton Whitman.
“I Dream of Wires” handlar om de analoga modulärsyntharnas fenomenala återkomst till musikbranschen och utforskar passioner, tvångstankar och drömmar av människor som har ägnat en del av sina liv åt dessa esoteriska elektroniska musikmaskiner.
Filmen är skriven och regisserad av Robert Fantinatto och som producent och medförfattare finner vi även Ghostly International-producenten Jason Amm (från Solvent).
“I Dream of Wires” har premiär i maj 2013 men kommer redan innan premiären släppas i en begränsad “Hardcore Edition” både på Bluray och DVD som kan förbeställas till och med 31 maj (eller så långt lagret räcker) via idreamofwires.org. (se trailern nedan)
För drygt tolv år sedan (1999) inledde Vince Clarke (från Depeche Mode, Yazoo, The Assembly, Erasure och VCMG) och Martin Ware (från The Human League, Heaven 17 och musikprojektet British Electric Foundation) samarbetet The Clarke & Ware Experiment.
Via Mute Records släppte man två album: “Pretentious” kom 1999 och två år senare (2001) kom således uppföljaren “Spectrum Persuit Vehicle”. Sedan det tidiga 2000-talet har duon fortsatt arbetet med tredimensionella elektroniska ljudprojekt via det gemensamma produktionsbolaget Illustrious Company Limited.
Ett urval av musiken man producerat presenteras nu närmare i samlarboxen “House of Illustrious”.
Över tio CD-skivor som levereras i en Malcolm Garrett och Tim Milne-designad - och av duon handsignerad (och numrerad), samlarbox begränsad till 1000 exemplar, presenteras (utöver de två tidigare albumen) åtta CD-skivor med nytt material från firma Vince Clarke och Martin Ware. (Lyssna på utvalda smakprov nedan!)
Boxens design är en hel vetenskap i sig och den har tagit över ett år att färdigställa! Skivorna är exempelvis monterade på en specialdesignad spindel (graverad med “Made in Sheffield”) som i sin tur gör att de kan snurra helt fritt i boxen!
“House of Illustrious” släpps den 26 november via Lexer Music (Mute Records).
För ytterligare detaljer se Lexer Musics webshopeller den dedikerade mikrositen. Lyssna även på podcasten nedan där Vince och Martin berättar mer om projektet och bjuder på smakprov.
Vince Clarke (mest känd från Depeche Mode, Yazoo och Erasure) presenterade nyligen ett samarbete med den brittiska elctropoptrion The Good Natured på den nya låten “Ghost Train”, som just nu kan laddas ner gratis via den officiella hemsidan i utbyte mot en tweet.
Spåret var också grunden i den 30-minuter långa megamix som nyligen sändes på Radio BBC som även innehåller låtar från bland annat Kraftwerk, Depeche Mode, Crystal Castles (med The Cure-sångaren Robert Smith), Electric Youth, Justin Timberlake, Avrosse, Desire och Tesla Boy.
Lyssna på/ladda ner “Ghost Train” och megamixen nedan. Enjoy!
Format: (Album) CD, Digital, Spotify Skivbolag:Mute Records Releasedatum: 13 mars 2012 Genre: Minimal, Electro, Techno Recensent:Anders Mellgren
Sparsmakad minimaltechno med suggstiva rytmer
En dag i höstas fick jag höra om något som har varit alla Depeche Mode-fans våta dröm de senaste 25-30 åren. Ett samarbete mellan två av de kanske viktigaste upphovsmännen inom synthen. Vince Clarke och Martin L. Gore skulle göra en platta ihop. Dessa två giganter som ligger bakom flera av de kommersiella listornas största hits inom genren. Låtar som “Enjoy the Silence”, “Personal Jesus”, “Love to Hate You” och “Oh L’amour”, låtar som givit eko och kanske inspirerat. Vad månde detta resultera i.
Egentligen förvånade det mig inte när det dessutom meddelades att de skulle göra minimalistisk techno. Med skyhöga förväntningar kom så första singeln. Tydlig techno och dessutom minimalistiskt. Suggestiva rytmer och väldigt sparsmakat.
Plattan släpptes så den 13 mars, men någon vecka tidigare kom jag över mitt lyssningsex. Efter första genomlyssning, mest i bakgrunden, tyckte jag mig känna igen det mesta. Likheten med musiken som spelas före Depeche Modes konserter är slående och det finns tydliga referenser till millenniets tidiga technoalster. En annan sak som är slående är diverse melodislingor som mycket väl hade kunnat ligga på nästa Depeche Mode-platta eller för all del en bortglömd bootleg i Mutes arkiv som någon glömde släppa 1987 typ. (fortsättning nedan)
Andra gången jag hörde plattan slog det mig att skivan är uppbyggd som ett DJ-set. Med ett beat som är lite återhållsamt i början och vartefter timmen går, ökar i intensitet och “sväng”. Det som förvånar mig är att plattan inte är mixad som ett enda spår, något som hade gjort helheten en tjänst.
Nåväl, hur bra är det då?
Jag tycker att plattans första tre spår mest passerar som en gäspning innan det svänger loss lite med “Windup Robot”, kanske för att den inledningsvis påminner mig om remixen av “Just Can’t Get Enough” från deras förra sammarbete för drygt 30 år sedan - “Speak & Spell”. Det finns tre spår som för mig utmärker sig lite; “Skip This Track”, “Recycle” och “Flux” - där det sistnämda kanske är det bästa. Alltså ingen av singlarna “Spock” eller “Single Blip”.
Jag hade ärligt talat väntat mig mer av dessa två herrar än detta. Men hoppas ändå på en uppföljare, kanske mest för att jag gillar idén och sättet plattan har kommit till på. Vince i Maines och Martin i Santa Barbara med E-mail som ett oumbärligt hjälpmedel. Om jag får önska så skulle dom kanske ta in en producent som en tredje part för att gjuta lite liv i den ganska tråkiga produktionen.
Betyget då? Jag tycker inte att den här skivan är dålig, men den ger mig inget. Godkänt men inte en skiva som kommer att hamna vare sig i bilen eller hemmastereon, faktum är att jag efter ett par spår i bilen kommer på mig själv med att nynna på andra låtar. Snyggt sorterad under V i skivhyllan vilket gör att den kommer att glömmas bort där den står nere vid knäna. Det ger ett betyg strax under godkänt i mina ögon, alltså en fyra.
Efter aptitretaren “When I Start To (Break It All Down)” och det andra singelsläppet “Be With You” som släpptes i december och nu har klättrat upp på tiondeplatsen på den amerikanska billboardlistans dancekategori, så följer den brittiska synthpopduon Erasure upp med det tredje singelsläppet från det senaste albumet “Tomorrow’s World”.
“Fill Us With Fire” levereras både digitalt och på CD. Utöver de fyra olika versionerna av titelpåret, med remixer signerade bland annat Gareth Jones och Liam Keegan, så inkluderas även bonusspåret “Shot To The Heart” (som tidigare endast släppts digitalt), två remixer av “A Whole Lotta Love Run Riot” och en bonuxremix på det förra singelsläppets titelspår “Be With You”.
Den digitala utgåvan för Tyskland skiljer sig, där titelspåret har bytts ut mot albumversionen av “A Whole Lotta Love Run Riot”. Omslaget har ännu en gång designats av Tom Hingston efter en av Kate McDowells skulpturer och skivbolaget har även producerat en så kallad ‘Kaleidoscope video’ till låten. (Se denna nedan eller i vår välfyllda videokategori där vi dagligen samlar in nya videos och smakprov).
I relaterade nyheter presenterar nu EMI nu ytterligare två av bandets tidigare album i nya dubbeldiscutgåvor i skivbolagets “Classic Gold Series”. “The Circus” (1987) och “The Innocents” (1988)landar i skivbutikerna den 19 mars.
“Fill Us With Fire” släpps den 12 mars via Mute Records.
Tracklist
Fill Us With Fire (Single Mix)
Shot To The Heart
Fill Us With Fire (Gareth Jones Extended ‘Fired Up’ Remix)
A Whole Lotta Love Run Riot (XOQ Remix)
Fill Us With Fire (JRMX Remix)
A Whole Lotta Love Run Riot (Wayne G & Andy Allder Atlantis Anthem)
Vince Clarke (Depeche Mode, Yazoo, The Assembly, Erasure) och Martin L. Gore (Depeche Mode) har efter nästan tre decennium återförenats för det nya gemensamma technoprojectet VCMG. Det andra EP/singelsläppet “Ep2/Single Blip”dyker upp inom kort och redan nu kan man provlyssna snuttar från hela albumet här. Enjoy!
Precis som vi rapporterat tidigare så har Vince Clarke (Depeche Mode, Yazoo, The Assembly, Erasure) och Martin L. Gore (Depeche Mode) återfärenats för att tillsammans presentera musik under monikern VCMG.
Den första EP’n “Ep1/Spock” släpptes tidigare i vintras och innan det är dags för albumet “Ssss” att landa i skivbutikerna, så gör duon nu ytterligare ett singelsläpp.
“Ep2/Single Blip” levereras både digitalt, på CD och på 12″ vinyl ocd de två remixerna är signerade Byetone (aka Olaf Bender) och Mathew Jonson.
(Lyssna på originalversionen nedan!)
“Ep2/Single Blip” släpps den 27 februari via Mute Records.
