Artister: Necro Facility, Code 64, Tyske Ludder, S.P.O.C.K, Hocico
Datum: lördag 17 december 2011
Scen: Inkonst, Malmö

Foto: Jens Atterstrand

Electrixmas 2011, del 1 (Necro Facility + Code 64)

Electrixmas är har under 2000-talet vuxit till en institution i den svenska synthscenen och man har på senare år axlat både SAMA, Tinitus och Arvikafestivalens mantlar och med ett arrangemang av yttersta klass, med herrarna Andy Goodwin och Niclas Sandén i spetsen, så uppfyller man alla tänkbara förväntningar!

Scenen skulle ha svårt att överleva utan eldsjälar som nyss nämda (och några till) och jag hoppas festivalen överlever många år till!

Årets festival bjöd på en inledning med Necro Facility (som fick spela på den lilla scenen fast man egentligen förtjänar den stora!), Code 64 (som bjöd på två nya spår), Tyske Ludder (med sin kraftfulla machodrypande EBM-show), S.P.O.C.K. (som även de bjöd på nya låtar) och avslutningsvis de smågalna mexikanska kusinerna och tillika dark electro-mästarna Hocico.

Jag greppade kameran (se nedan) och besökte Electrixmas för andra året i rad. Ett stort tack till alla inblandade för en fantastisk kväll. Vi ses igen nästa år!

Format: CD, Digital
Skivbolag: Black Rain Media Group
Releasedatum: 25 mars 2011

Genre: EBM, Harsh-EBM

6/10

Taktfast och muskulöst!

De tyska bodysyntharna Tyske Ludder har varit produktiva sedan sin comeback 2006, efter att då legat lågt i ca 10 år. Nu släpper de uppföljaren till 2009 års “Anonymous” och nya “Diaspora” lär inte göra bandets publik besviken. De följer sitt koncept. Grunddragen i musiken består av taktfasta, betongrytmer i relativt makligt tempo, synthbasgångar i gammal hederlig body-tradition, samt ganska melodiöst komp i lite modernare stil. Till detta kommer sedan naturligtvis elak och tuff sång, oftast på tyska. Några av spåren avviker från detta recept, t ex den avsevärt snabbare “For their glory” och den långsamma “Nur ein Traum”, men merparten av albumet låter väldigt enhetligt. Musiken påminner mig mycket om det 90-tal som bandet också har sina rötter i. Det sväng som många av EBM-pionjärerna på 80-talet frambringade är här ersatt med stela rytmer som går på kraft istället för finess. Ljudbilden överhuvudtaget utstrålar kraft och muskler, och den raspiga sången, som ibland låter distad och ibland bara som att sångaren gör sitt bästa för att misshandla stämbanden, understryker detta med emfas.

Jag har tidigare reflekterat över att en del band på 90-talet, och även senare, i den hårdare EBM-fållan har en förkärlek till melodier som, om man tänker bort den tuffa ljudbilden, låter som aningen naiva ramsor. Det blir en lite bisarr kontrast, kan jag tycka. Tyske Ludder har stundtals detta problem och vissa låtar har jag svårt att uppskatta av just den anledningen. Men, minst lika ofta får de till rytmer, bas och andra komponenter i soundet på ett så effektivt sätt att allt bara tycks falla på plats. Låtar som “Tempelberg”, “Eugenix”, “Der androgyne Held” och Tilt!-covern “Merciless” (bonusspår på förstautgåvan av albumet) håller hög klass och lär höras på dansgolv och säkerligen live framöver. Flera andra låtar håller nästan lika hög nivå. Dock tycker jag resultaten svajar en smula när de rör sig utanför sina väl beprövade grepp, men det gör de, som sagt, inte i någon större utsträckning.

Tematiskt så behandlar albumet utanförskap och rotlöshet, vilket titeln “Diaspora” reflekterar. När man ser omslaget, prytt av en solkig davidsstjärna, kan man kanske tro att det rör sig om provokativa texter om Israel, men så är inte fallet. Texterna tycks i de flesta fall vara betraktelser över tillhörighet och identitet.

Jag tycker “Diaspora” är lite väl långt med sina sexton låtar på sammanlagt ca 73 minuter, när bara några få låtar, samt en remix av Northborne, bryter mallen. När en del låtar dessutom inte når upp till samma nivå som de bättre spåren ser jag inget problem i att stryka de svagare spåren och komma ned till en mer konventionell albumlängd. Det finns tillräckligt många bra låtar för att det skulle räcka till ett album på ca 50 minuter som skulle kännas riktigt helgjutet. Även om musiken inte dryper av originalitet är det stundtals så medryckande att åtminstone inte jag kan störa mig på vare sig klyschor eller upprepningar. Ibland vill man höra riktigt bra body, helt enkelt!

// Anders Eklund, ElektroSkull - Synthportalen

Tracklist

1. Har haBait
2. Tempelberg
3. Eugenix
4. Wallfahrt (Betonkater Edit)
5. Diaspora
6. Der androgyne Held
7. For their Glory
8. Konstanzphaenomen (Blutstoerung Edit)
9. Nur ein Traum
10. Ueber Euch
11. R.A.S.S. (Minus Vier)
12. Reiscraecker
13. Abgesang
14. Merciless
15. Abgesang (Northborne-RMX)
16. Maschinenstar (Minimal)

Arvikafestivalen avslutar veckan med ytterligare ett starkt bandsläpp. Förutom tidigare nämda Röyksopp så anländer även svenska Spetsnaz samt tyska Tyske Ludder till årets festival.

Hela lineupen hittar du här!

Officiella musikvideon till Tyske Ludders kommande singelsläpp “Der Androgyne Held” från nya albumet “Diaspora”. Enjoy!

Artist: No Sleep By The Machine, Stockholm Wrecking Crew, Spark!, Autodafeh, Tyske Ludder, Pouppée Fabrikk, Front 242
Datum och tid: Lördagen den 9 oktober, ca. 18.00-02.00
Scen: Fryshuset (Klubben), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför artikeln!

2010 börjar lida mot sitt slut och vi passar på att göra ett par tillbakablickar på årets höjdpunkter.

Först ut: Bodyfest.

Efter att Arvikasfetivalen, ElectriXmas, S.A.M.A. och Tinitus under 2000-talet gett synthscenen rikigt bra festivaler så var det nu dags för Sverige, eller i alla fall Stockholm att få en alldeles egen synthfestival med fokus på EBM.

Bodyfest bär synthfanan vidare in i framtiden. Arrangörerna har slitit hårt under lång tid, men när kvällen den 9 oktober till slut var till ända så inser jag att Bodyfest är ett av de absolut bästa eventen för året. Festivalen blev också utsåld, något som är mycket positivt inför nästkommande år. Vad gäller lineupen så var den möjligtvis något ojämn, men även det har sin charm. Flera utav banden hade problem med ljudet och Autodafeh, som inte heller i vanliga fall är bandet med fart och fläkt på scenen, gick om möjligt ännu mer i slowmotion. Vad gäller lokalen och arrangemanget i övrigt så är min klara rekommendation till arrangörerna att finna en bättre lokal till nästa års evenemang. Mellanöl för 39 kronor och en lokal som passar bra för konsert men är rätt osmidig att “umgås i” mellan spelningarna drar ner betyget.

Spark!, Tyske Ludder och avslutande Front 242 (med en setlist med tyngpunkt på de gamla klassikerna) var kvällens absoluta höjdpunkter. Blir jag tvungen att välja ut det absolut bästa för kvällen så blir det tveklöst Tyske Ludder då deras spelning verkligen hade allt. Energi, fart, suverän ljudkvalitet och en fantastisk scenshow!

Tack Bodyfest för en kanonfestival redan första året. Vi på ElektroSkull.com önskar er lycka till med nästra arrangemang!

Vår spellista till förfesten. Enjoy!

ElektroSkull.com - “B.O.D.Y.F.E.S.T.”