Artist: Lustans Lakejer (+ Ljusår) Datum: Torsdag 17 februari 2011 Scen:Debaser Medis, Stockholm
Foto & Rapport: Jens Atterstrand
OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!
Han har tappat allt sitt hår och rynkor plöjer genom ansiktet som sår. Ja, Johan Kinde har åldrats, om än med stil. Men i dessa sammanhang är just de yttre förutsättningarna ganska oviktiga. För när herr Kinde väl står där på scenen med sin nutida uppsättning av Lustans Lakejer och levererar bandets tre decennier gamla hits, så är han en av få som fortfarande kan skapa den där känslan.
De av nyromantiken frälsta tonåringarna i publiken under början av åttiotalet har bytts ut mot medelålders trebarnspappor och mammor i finaste kostymen eller festblåsan. Ja, måhända har inte publiken åldrats med stil på samma sätt som frontmannen själv, men vad spelar det egentigen för roll? Lustans Lakejer levererar ju fortfarande nyss nämda känsla. Känslan av att tiden verkligen har stått stilla sedan 1981 och att allt vi har är här och nu.
Nya albumet “Elixir” har tagits emot med skräckblandad förtjusning på vissa håll. I vanlig ordning hävdar jag att de som sågar kompositionerna idag begriper lika lite som de gjorde i början av åttiotalet och de kommer nog aldrig fatta någonting, helt enkelt.
De nya låtarna samt materialet från det ‘nygamla’ albumet “Åkersberga” från 1999 smälter bra ihop med de gamla hitsen och bildar en snudd på perfekt enhet över de två timslånga setten. Detta tillsammans med en för kvällen nästan oförskämt vacker Jenny Silver på körsång samt en fantastisk insats på duetten “Eld & vatten”, med avslutande kyss och allt, så kunde det inte blivit bättre!
Tyvärr är jag själv lite för ung för att kunna jämföra med någon av bandets spelningar under det tidiga åttiotalet. Jag fick nöja mig med att som tioåring drömma mig bort på mitt pojkrum med de tidiga skivsläppen på vinylspelaren. Även om så är fallet, så är jag övertygad om att man levererade samma känsla då som nu. När avslutande “Skuggan av ett tvivel” slutligen ekar ut och bandet lämnar scenen så är den där känslan kvar i lokalen. Tiden har stått stilla i ett par timmar och det känns faktiskt lite vemodigt att behöva kliva ut i den isande februarinatten och inse att det är 2011.
Förbandet Ljusår var för övrigt en trevlig bekantskap live. Lite småstelt och stillastående på scenen men materialet är starkt och något säger mig att vi kommer vi se mycket mer av dem framöver. Man körde en tvådelat miniset där de senare, mer elektroniska materialet tilltalade mig mest och innehåller bandet starkare låtar.
Format: CD digipak / Digital download Skivbolag: Män av skugga (dist. av Universalmusic/Stranded Rekords) Releasedatum: 26 januari
9/10
Tidlös schlager och bitterljuv elektropop
Mellan 1981 och 1985 släppte Lustans Lakejer fem album, varav åtminstone de tre första är att betrakta som klassiker. Med en tonårig Johan Kinde i spetsen för en föränderlig line-up rörde orkestern sig från mörk och gothig postpunk på debutskivan ”Lustans Lakejer” (tidigt 1981) till synthpoppig new romantic, för att till sist hamna i sval vit soulpop och amerikansk västkust på de bägge sista skivorna. Kinde gick där, och på sina bägge soloskivor, i sina vänner Orups och Mauro Scoccos fotspår, dock med mindre kommersiell framgång.
Även om jag och många fans från synthscenen har svårt för Kindes musikaliska resa under det sena 80-talet, finns där ett svar på varför Lustans Lakejers musik stått sig. Det är bredden i influenserna som gjorde och gör Lustans till ett helt unikt band, skyhögt ovan mera trångsynt(h)a konkurrenter. Johan Kinde skriver inte 80-talssynthpop, han skriver tidlös schlager.
Hur många popband förutom Lustans Lakejer vågar – eller har kompetensen – att komponera en tango eller en vals i ¾-delstakt? Att det är dansbandveteranen Jenny Silver som medverkar på Lustans första duett någonsin, pompösa och gåshudsframkallande ”Eld & vatten”, framstår som fullständigt logiskt. Kanske är det bästa låten på nya albumet ”Elixir”. Liksom balladen ”Ung igen” kunde den varit hämtad från en fransk eller italiensk 60-talsfilm.
Producent för albumet är Jan Lundkvist, tidigare medlem i sorgligt underskattade poporkestern Webstrarna. Liksom på förra skivan ”Åkersberga” har Jan Lundkvist återskapat och varsamt uppdaterat ljudbilden från Lustans Lakejers mest klassiska period, runt ”Uppdrag i Genève” (sent 1981). Men det finns också ekon av första skivan, som i ”Tills gryningen skiljer oss åt” med sina new wave-gitarriff. Det hade jag gärna hört mer av, medan jag kanske hade klarat mig utan det ljusa och luftiga västkustsoundet på avslutande ”Jag borde vetat bättre” – låten kunde varit hämtat från ”Sinnenas rike” (1985).
Vad gäller melodierna, så saknar skivan i princip svaga låtar. Andra nämnvärda spår är ”Skönhet kräver ingen tolkning”, elektropop som effektivt sparkar igång skivan, och vemodiga förstasingeln ”Det verkade så viktigt då” samt låten som en kort period fanns tillgänglig som solosingel från Johan Kinde, ”Jag hade slutat drömma om att känna så här”.
Textmässigt balanserar Johan Kinde på den vassa eggen mellan skönhet och patetik. Är hans perspektiv fånigt, ofrivilligt parodiskt, skrivet av en medelålders man som vägrar växa upp? Eller är det bitterljuvt, vackert och rörande? Både och, men mest det senare. Att lyssna på Lustans Lakejer anno 2011 är som att befinna sig i en evig dragkamp mellan livet som det är och livet som det borde vara. Johan Kinde använder sig ofta av eufemismen som stilgrepp; även det solkiga och vardagliga får en guldkant: otrohet är ”Förbjuden frukt” och ett test skapat av gud, och ett gubbsjukt krogragg blir ett vackert möte i natten – ”Tills gryningen skiljer oss åt”.
Finansieringen av ”Elixir” är ett kapitel för sig, och jag kan inte avhålla mig från några kommentarer. Skivan distribueras av Universal, men för pengarna står ”Mecenatkonsortiet Män av Skugga” – en liten grupp fans med liberale debattören Johan Norberg i spetsen. Modellen har gett skivan en del förhandspress, inklusive en sida i Dagens Industri, men också lett till några unkna och förutsägbara angrepp från vänster – såsom P3-programmet Brunchrapportens samtal på temat: ”Är rikemansmusik nästa stora grej, och hur låter den?”.
I en tid då artister kämpar för att över huvud taget få några inkomster av sin musik, är det en väldigt trött vinkel att ge sig på fan-finansiering – en väg framåt, som låter artisten behålla mer av såväl eventuella intäkter som av konstnärlig kontroll.
Ur fansens synvinkel är det sätt att få insyn och möjlighet att tycka till i skapandeprocessen, något som skapar mervärde och lojalitet. Så’nt är fint när artisten heter Ken, men tydligen inte om Johan Norberg är inblandad. I just Lustans Lakejers fall hör man också ekon från den tid runt 1980 då illa klädda proggare kände hotet från en ny generation, och Lasse Anrell bräkte ”Låt inte borgarungarna ta över rocken” i Aftonbladet.
Lustans Lakejer, med Johan Kinde i spetsen är aktuella med nya albumet “Elixir” som släpps den 26 januari, det första sedan “Åkersberga” som kom 1999.
På måndag den 17 januari släpps preliminärt den andra aptitretande singeln “Eld & Vatten” (med gästspel av Jenny Silver) som överlägset vunnit omröstningen på bandets Facebooksida med över 50% av rösterna. Under hösten släpptes den första singeln - “Det Verkade Så Viktigt Då”.
Ett något annorlunda upplägg från skivbolagshåll ligger som grund till den nya fullängdaren. Finansiärerna består nämligen till stor del av gamla trogna fans som valt att satsa kapital i ett nytt album. Alexander Johansson från reklambyrån Soft, debattören och författaren Johan Norberg och Gunnar Sonesson som driver Diplomat PR är tillsammans riskkapitalisterna bakom det nya albumet.
I de tuffa piratkopierings och fildelningstider som råder så är det svårt för alla skapande artister att få betalt för sitt hårda arbete. Därför har Johan Kinde bildat ett aktiebolag och plockat in medfinansiärer som täcker inspelningskostnaderna, medan skivbolaget i princip enbart agerar distributör. Skivbolaget Stranded Rekordsär också återupplivat (som ett dotterbolag till svenska Universal) och kommer alltså sköta distributionen av albumet.
Till tidningen Metro säger Johan Kinde att det nya arrangemanget knappast minskar hans konstnärliga frihet;
”Alla artister har någon som bekostar och godkänner så länge de inte betalar själva. I det här fallet är de inte med för att tjäna pengar utan för att få en Lustans-skiva. Så jag upplever mer kontroll och bättre avtal.”
Många tycker säkert att det är paradoxalt att denna nya finansieringsmodell testas på en produkt som snarast förväntas att vara museal redan vid releasefesten, men kanske är det är ändå en
Lustans Lakejer spelar live på Debaser Medis den 17 februari (Support: Ljusår). Johan Kinde utlovar en lång konsert över 2 set, mycket från första 30-årsjubilerande albumet, nya plattan samt alla hitsen!
Julian Brandt har varit fullt upptagen med gästspel i Johan Kinde’s nya sättning av Lustans Lakejer under sommaren, bland annat med spelningar på Forever Young-turnén.
Under hösten har Julian fortsatt arbetet med nytt material till uppföljaren till förra årets album “Looks And Talent (Don’t Always Go Together)”, där Daybehavior-sångerskan Paulinda Crescentini också gästspelade på titelspåret. Singeln “Ingo” släpptes i oktober, följdes upp med “Vackra Människor” tidigare i vintras. Nu släpps den tredje aptitretaren “Retrokärlek” med gästspel av Kitty Jutbring, som förutom sin medverkan i svenska Big Brother är känd som radiopratare i P3 och även det egna bandet Kitty And The K.
Videon kan avnjutas direkt under denna artikel och även i vår videokategori, där vi samlat en massa annat smått och gott den sista tiden. Enjoy!
Julian Brandt - “Demonen” släpps den 26 januari via Solblomma Records och innehåller förutom gästspel av Kitty även en sånginsats av Anne-Lie Rydé på “Hela Livet Passerar Revy”.
Officiella musikvideon till Julian Brandts nya singel “Retrokärlek” med gästspel av Kitty Jutbring. Låten är hämtad från kommande albumet “Demonen”. Enjoy!
UPPDATERING: Efter påtryckningar från svenska publiken så har arrangörerna sett till att Ultravox gör en snabb återkomst till Sverige. Bandet gjorde gav ju en bejublad konsert inför utsålt hus på Berns så sent som i april! Det kan nog inte bli bättre än så här.
Idag släpptes nyheten som garanterat kommer få synthsverige att både sätta morgonkaffet i halsen, och samtidigt hoppa upp och ner av glädje. För den lite äldre generation, vi som växte upp på åttiotalet, så är det kanske på gränsen till glädjetårar:
Lustans Lakejer klara för samtliga sex spelingar av Forever Young 2010! Utöver detta även Howard Jones!
Forever Young 2010 är en 80-tals hyllning som ger sex konserter under augusti.
