Format: CD, Digital
Skivbolag: Advoxya Records
Releasedatum: 21 juni 2011

Genre: Dark Electro, Harsh EBM

8/10

En ny-nostalgisk käftsmäll

Man brukar få höra till och från att allt var bättre förr. Oavsett om det handlar om mat, tv eller livskvalitet. Oftast är det ju grova överdrifter men ibland stämmer det. A7ie statuerar exempel.

Franska A7ie bildades 2002 under bandnamnet Aseptie, något som senare ändrades till det klatschigare A7ie - som för att ge bandet ytterligare en stämpel av mörk electro. Det är inte första gången A7ie gör sitt avtryck i genren då clubhiten “Pray” (från andra albumet “The Shattering”) spelats en hel del under fjolåret. Med “Narcissick” har de kommit längre. Mycket längre.

Från att vara ett relativt medelmåttigt band i mängden med Hocico-ambitioner har fransmännen gjort något som har fungerat genom alla tider, i alla genrer; Stulit hej vilt! För visst känns stora delar av remixalbumet “Narcissick” igen. Självklart har det att göra med att flera av remixerna är signerade andra Advoxya Records-artister vilka har fått sätta sitt signum på spåren, men grunden har A7ie lagt. Det är lite som att gå tillbaka tio år i tiden. Alla beatsen som en gång fick mig att börja lyssna på den här typen av musik slår mig på käften redan från “Lullaby Of Pain” och slagen fortsätter komma ett efter ett. Basgångar, trumkomp, synthslingor - till och med samplingar - gör sig påminda från från år med band som Combichrist, Hocico, Grendel och Suicide Commando.

Det är inte stulet rakt av men man hör att fransmännen har mer än inspirerats av sina föregångare - men man sköter det på ett snyggt sätt. Man kan argumentera mot “Narcissick” för att det inte är unikt, inte framåtsträvande och nästan bara består av remixer. Jag väljer att vända på det; “Narcissick” består av det som fick mig att älska genren, det är en ny-nostalgisk hyllning till genren - och kanske mest av allt är det oerhört dansvänligt!

// Joakim Holfve, ElektroSkull - Synthportalen

1. Lullaby Of Pain (Clubmix)
2. Some Kind Of Hate (Remixed by Kaos Frequenz)
3. I,Liar (Touched by Stahlnebel & Black Selket)
4. Martyr (Remixed by Centhron)
5. Stay (Remixed by Syndrome X/209 V1.0)
6. The Blaze
7. Angels (Remixed by Niteshift)
8. Some Kind Of Hate (Wyjebany Mix by Rsm)
9. The Blaze (Remixed by Project Rotten)
10. Neuroleptics (Vs Nexus VI)
11. Some Kind Of Hate (Remixxx by Dolls Of Pain)
12. Angels (Be Forwarned Mix by The Twilight Freakshow)

Aesthetic Perfection, som frontas av den USA-födde Daniel Graves (numera boende i Österrike), är nu redo att presentera fjärde albumet “All Beauty Destroyed” senare i höst.

(Andra albumet “Blood Spills Not Far From The Wound” släpptes 2007 under monikern Necessary Response.)

Man väljer också i samma veva att lämna Jason Schary‘s lilla Amerikanska skivbolag Bractune Records, där man officiellt debuterade med “Close To Human” under 2005, till förmån för Metropolis Records.

Den nya fullängdaren följer upp succén “A Violent Emotion” som släpptes under 2008.

Live på scen får Daniel sällskap av livetrummisen Tim Van Horn och vid en del spelningar i europa även svenskt inslag via keybordisten (alias) Eliott Berlin.

Första singeln “The Devil’s In The Details” släpptes förra året. (Lyssna/Ladda ner singeln gratis nedan!)

“All Beauty Destroyed” levereras utöver den ordinarie CD-utgåvan i en begränsad dubbel-CD version där bonusdiscen *** innehåller remixer signerade skivbolagskollegorna Hocico, Alter Der Ruine, X-RX, Caustic, Extinction Front och XP8.

“All Beauty Destroyed” släpps i europa den 4 november via Out Of Line.

Tracklist

1. A Nice Place to Visit
2. The Devil’s in the Details
3. The 11th Hour
4. Hit the Street
5. One and Only
6. Inhuman
7. Celebrity Sin
8. Filthy Design
9. Motherfucker
10. Under Your Skin
11. The Little Death
12. All Beauty Destroyed

Tracklist Bonus Disc ***

1. A Nice Place to Visit (B.M.F. Remix by Extinction Front)
2. A Nice Place to Visit (X-RX Remix)
3. A Nice Place to Visit (Caustic Remix)
4. Hit the Streets (Alter Der Ruine Remix)
5. The 11th Hour (Hocico Remix)
6. All Beauty Destroyed (XP8 Remix)

Format: CD, Download
Skivbolag: Danse Macabre Records
Releasedatum: 9 maj 2011

Genre: Aggrotech, Harsh-EBM, Dark Electro

4/10

Blir tradigt över fjorton spår

Långlivade spanska bandet Larva fortsätter sin årliga produktion med att släppa nya albumet “Und sie aßen sich selbst” via tyska Danse Macabre.

Grundaren InqUesT startade projektet med kompanjonen Blackend redan 1998 under bandnamnet Morbid Mind, men fem år senare tog han själv projektet vidare och döpte om bandet till nuvarande Larva. I dag är det Anoxia som står för andra delen av darkelectrobandet och live tillkommer trummisen Fer.

Efter att under senare delen av 00-talet ha varit väldigt produktiva och haft flera samarbeten med Jan L (känd från bland annat X-Fusion och Noisuf-X) fortsätter man producera nytt. “Und sie aßen sich selbst” är det sjätte albumet under de sex senaste åren. Man blandar ett tydligt Hocico-inspirerad sound med dystrare gothiska toner, resultatet blir ett rätt eget sound, dessvärre inget som ger några högre poäng. “Und sie aßen sich selbst” är genomgående rätt… trist. De domedagsprofetiska melodierna tynger ner nästan varenda spår och gör plattan till en rätt trög upplevelse. Lite friskt humör och upptempo kanske är farligt att önska sig men jag tror Larva hade mått bra av det. Nu blir allt lite för allvarligt.

Samarbetet med Danse Macabre Records är nytt och rent produktionsmässigt är det lovande. “Und sie aßen sich selbst” håller bra kvalitet rent tekniskt och hade man vågat ta ut svängarna ännu mer hade det här kunnat sluta riktigt lyckligt. Det instrumentala är genomgående bra men alltför ofta störs jag av den vikingavrålande sången. Därför känns Larva‘s årliga tillskott till synthscenen mest som en platta alldeles utmärkt att avreagera sig med när livet inte är helt på topp.

Trots bättre låtar som “Obsession” och “Por los que no estan” känns “Und sie aßen sich selbst” lite som en dystert regnig höstpromenad och det blir tradigt över fjorton spår.

// Joakim Holfve, ElektroSkull - Synthportalen

Tracklist

1. Ser diferente
2. Amargura
3. La maldad se encuentra en ti
4. Lagrimas amargas
5. Matadero
6. Aokigahara
7. Defect
8. Por los que no están
9. A piece of me is dying (without you)
10. El ejercito de moscas
11. Cuando pierdes lo que mas quieres
12. Die in silence
13. Obsession
14. Oda suicidio (canción para Norte)

Sedan mexikanska Hocico slagit igenom på bred front så är det spanska språket inte längre ett främmande inslag på darkelectro-scenen.

Barcelona-baserade Larva bildades redan 1998, men debuten dröjde dock ända till 2005 och bandet har sedan dess ytterligare tre album under bältet, alla släppts via mindre skivbolag. då under namnet Morbid Mind. Trion består av sångaren och frontmannen Inquest uppbackad av Anoxia samt livetrummisen Fer.

Men efter att nyligen ha signats av Bruno Kramm (även känd från Das Ich) och hans skivbolag Danse Macabre, så har man med nya albumet “Und Sie Assen Sich Selbst” en stark förhoppning om ett internationellt genombrott.

Via 14 spår, varav de flesta skrivna på just spanska och byggda på mörka melodier placerade på en kantig ljudbild, vill man försöka skapa en ohygglig atmosfär som tar lyssnaren in till sina egna mörka demoner.

“Und Sie Assen Sich Selbst” släpps den 9 maj via Danse Macabre Records.

Tracklist

1. Ser diferente
2. Amargura
3. La maldad se encuentra en ti
4. Lagrimas amargas
5. Matadero
6. Aokigahara
7. Defect
8. Por los que no están
9. A piece of me is dying (without you)
10. El ejercito de moscas
11. Cuando pierdes lo que mas quieres
12. Die in silence
13. Obsession
14. Oda suicidio (canción para Norte)

Amerikanska Blackcentr har skrivit skivkontrakt med Ben Arp‘s skivbolag Crunch Pod. Ben Arp är även känd för sina egna projekt C.A.T. (numera Chaos And Terror) samt Captive Six. Blackcentr‘s första skivsläpp blir singeln “I Kill” som remixats av bland annat Aestethic Perfection.

Electro/industrial-duon Blackcentr bildades i Orange County under 2008 och består av frontmannen Johnny Bonnett tillsammans med Josh Alves. Duon har hunnit med mycket under de senaste åren och bland annat agerat förband till mexikanska dark electroduon Hocico under deras USA-turné. Man kommer även under sommaren spela tillsammans med bland annat Combichrist.

Singeln innehåller totalt fem spår, förutom titelspåret som levereras i sitt original samt i tre remixer signerade bland annat Aestethic Perfection samt Polluted Axis. Utöver detta innehåller den även b-sidan “Temptation”.

“I Kill” släpps den 12 maj för digital nedladdning via Crunch Pod.

Tracklist

1. I Kill
2. Temptation
3. I Kill (Aesthetic Perfection Remix)
4. I Kill (Star Machines Remix)
5. I Kill (Polluted Axis Remix)

Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Caustic Records
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Harsh-EBM, Dark Electro

5/10

Når inte riktigt ända fram den här gången heller

Sandro Veras startade detta spanska EBM projekt 1999 och debuterade med ”Paradise Under Fire” under 2008. Nu följer han upp med nya albumet ”The Post-Modern Prometheus”. Jag hade sett fram emot att få lyssna på de nya kreationerna då jag tyckte att förra skivan var lovande, men inte nådde riktigt fram.

Tyvärr så tycker jag inte Sandro når ända fram med sitt Plasmodivm nu heller. Mitt intryck av den nya fullängdaren är att den är välkonstruerad, väl producerad och tyvärr väl tam. Man kan klart ana influenser från Hocico, Assemblage 23 och SITD. Albumet i sig växer till att bli en trevlig utflykt i ett ljudlandskap man klart känner igen, men det är inte en dramatisk, revolutionerande och spännande utflykt. Snarare en picnic på välkänt territorium ungefär som att gå till kvarterskrogen; kanske inte alltid det bästa men man vet i allafall vad man får.

Det kanske även är dess största brist. Det är inget nytt. Det är en trevlig skiva. Lagom melodisk, lagom arg, lagom med allt utan något sticker ut någonstans. Spår som ”Dead Inside” och ”Post-Modern/Post-Human” är undantagen och hade skivan i sin helhet haft samma nivå så hade upplevelsen varit väldigt trevlig och i min mening speglat bättre vad jag tror Sandro Veras faktiskt är kababel till. Jag ville ha mer. Jag ville ha mer mörk EBM och mer dystopi. Jag ville bli omfamnad av en hård, mörk och dunkande skiva. Det blev jag inte.

Detta betyder inte att den är dålig på något sätt, den är bara inte mer än.. Lagom.

// David Lysholm, ElektroSkull - Synthportalen

Tracklist

1. I Have Killed A Man 5:37
2. Instinto Homicida 5:53
3. Voices 4:20
4. Dead Inside 4:38
5. Vía Negativa 5:35
6. Unbreakable Will 5:17
7. Post-Modern/Post-Human 6:06
8. The Beginning Of My End 4:45
9. The Fear Of Being Alive 3:00
10. High-Speed Collision 5:59
11. Smashing White Pills 4:27
12. A New Beginning 5:46
13. Lost Dreams 4:43
14. Réquiem (Missa Pro Defunctis) 7:18

Efter aptitretaren “Dog Eat Dog”, som släpptes i somras inför senaste albumet “Tiempos De Furia” så är det nu dags för Hocico‘s nästa singesläpp.

Titelspåret “Bite Me!” levereras i tre remixer av bland andra Rotersand och Chrom, utöver detta två exklusiva bonusspår.

Bandet har spelat in en video till låten, som sedan några dagar tillbaka finns att avnjuta i vår videokategori. Duon landar i Sverige i sommar när de spelar på årets Arvikafestival.

“Bite Me!” släpps den 15 april via Out Of Line.

Tracklist

1. Bite me! (The Beautiful Assholes H-Mix)
2. Bite me! (Rotersand Rework)
3. Bite me! (Chrom Remix)
4. Silence Is The Death
5. Embraced By The Light

Officiella musikvideon till kommande Hocico-singeln “Bite Me” som släppt den 15 april via Out Of Line. Enjoy!

Bästa synthpop/futurepop/electropop

Parralox - “Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.

Bästa EBM/body/oldschool

Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Hocico - “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar - med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.

Årets bästa singelsläpp

Spark! - “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.

“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.

Årets största besvikelse

Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.

Bästa konsertupplevelse

Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!

(Front 242, Bodyfest 2010 - Foto: Jens Atterstrand)

Bästa klubbupplevelse

UltraFoxx - Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!

Bästa nykomling

Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.

Bästa skivbolag

Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.

// Katti Cernak, ElektroSkull - Synthportalen

Pånyttfödda Arvikafestivalen har presenterat de första banden till 2011 års lineup.

Klara i skrivande stund är:

• Hocico (Mexico)
• Covenant (Sverige)
• Kite (Sverige)
• Day Din (Tyskland)
• Lissi Dancefloor Disaster (Sverige)
• The Girl & The Robot (Sverige)
• Code 64 (Sverige)
• Ell-Er (Sverige)

Biljettsläpp sker ikväll kl. 18.00 (495 kr + avgifter).