Artist: Ashbury Heights
Datum och tid: Fredag 17 december 2010, 21.00-03.00
Scen: Jazzhuset, Göteborg (The Station)

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Ett par videos från kvällen samt bandets spelning på ElectriXmas 2010 finner ni nu i videokategorin. Enjoy!

Synthklubben The Station i Göteborg hade för det sista evenemanget för året dukat upp med en extra överraskning på scenen denna kväll: Ashbury Heights.

Det har varit turbulens kring bandet den sista tiden. Skivbolagskonflikt, diverse tjafs i media där bandmedlemmarna uttalat sig till höger och vänster som till slut ledde till att Anders upplöste duon. Tidigare sångerskan Yasmine “Yaz” Uhlin hoppar således in på scenen för de sista två spelningarna..

Bandet hävdar bestämt att det här är de sista vi kommer få se av Ashbury Heights. För oss som nog kommer fortsätta hoppas in i det sista så ser det onekligen väldigt mörkt ut! Inte bara med tanke på rådande skivbolagskonflikt, utan även med tanke på att de båda sångerskorna redan nu har fullt upp med egna projekt. Kari Berg som ju blivit en del av Chaos All Stars vilka är aktuella med nytt material snart. Kari har även gästspelat för en rad andra projekt - Ad Inferna, De Tot Cor och Psy’Aviah som kommer på skiva under nästa år. - Även Yasmine är aktuellt med nya bandet Javelynn, som även de är albumaktuella inom kort. Mitt i mellan hamnar synthpopsgeniet Anders Hagström med all sin fantastiska musik. Ashbury Heights har sedan länge varit en av mina absoluta favoriter i genren och det vore oerhört trist om det slutar här.

Ett fullpackat dansgolv framför scenen på Jazzhuset fick höra sina idoler temaenligt berätta historien om Göteborg och att det faktiskt var här allting började en gång i tiden. Bandet fördelade sedan setlisten över de tre skivsläppen - debutalbumet “Three Cheers For The Newlydeads”, EP’n “Morningstar In A Black Car” och nya fullängdaren “Take Cair Paramour”.

Bandets låttexter, estetik, kläder och hela framtoning har jag alltid tyckt väldigt mycket om. Helheten är mörk, skitig elektronisk pop fylld av panikångest, rebellerande och alla delar som behövs. Tack Yasmine och Anders. Ni gjorde min kväll. Oavsett vad som händer i framtiden så kommer er musik alltid ha en väldigt speciell plats i mitt liv.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull - Synthportalen.

Setlist:

• Crescendo
• Scars of a Lighthouse
• Shades of Black
• Invisible Man
• Medicine
• Smaller
• Illusion
• World Coming Down
• Anti-Ordinary
• Spiders
• Dancer’s Nocturne

Extranummer:

• Corsair

Ashbury Heights “Invisible Man”. Live från ElectriXmas, Malmö 18 dec 2010. Enjoy!

I tillägg till redan klara Covenant, annonserar arrangörerna av årets ElectriXmas festival ut ytterligare två svenska band. Svenska Page, bestående av Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko samt synthpopduon Ashbury Heights.

ElectriXmas Festivalen hålls i december i Malmö. Mer info hittar du i vår festivalguide.

Efter att nyligen annonserats ut som ett av banden i årets lineup för årets ElectriXmas festival har Anders Hagström, hjärnan bakom svenska Ashbury Heights, beslutat att upplösa projektet tillsvidare. Den huvudsakliga anledningen är bandets bestående konflikt med skivbolaget Out Of Line.

Anders gjorde nyligen ett officiellt uttalande; (publiceras enligt önskemål på originalspråket.)

“Ashbury Heights turned five this year. This should be a cause for celebration but after the last 24 months of constant fights and arguments with our label this band has begun feeling like a prison. For this and many other reasons I do hereby announce that I am disbanding Ashbury Heights.

This band was never meant to be a niche act, circumstances outside of our control made us sign with a niche label however and in hindsight it was probably not a good idea. It is quite clear that there is no future for us within the confines of the obscure Germanic subgenre that we’ve been a part of since our conception. After five years of hard work we’re still not selling any records and during that time we’ve had less than 20 paying gigs. I want you to know that we have tried to savour each and every one of these as if it were our last.

We’ve soldiered on despite catastrophic results mainly because of the few but stalwart fans that have gathered around our banner, you have all been amazing. You have given us strength and purpose when we had nothing and you’ve kept us going through the long nights because we wanted to be worthy of your praise.

But lately the situation has gotten worse and gigs are fewer than ever, we can no longer justify the amount of time this project is taking up considering that it doesn’t give us anything solid in return.

We have expressed a wish to leave our current record label and try our luck under different management. Part of the blame for our lack of success at least, must be attributed to their lack of marketing.

We should of course also be prepared to acknowledge the possibility that our music is rubbish and all our fans simply have awful taste (bless you). In that case this would have to be the very definition of the expression ‘good riddance’, no?

Naturally, if such a thing was to be true then our label is also guilty of having terrible judgement in picking it’s bands. Oddly enough they have refused to negotiate in any way and even claim that any songs I ever make in the future belongs to them. Our contract really does give them the right of ownership to everything I do musically but it’s hard to understand why they would choose to maintain this standpoint considering that they’ve never made any money off of us so far. Why would they want to keep me under contract when it never gave them anything in the first place?

I feel that after five years with them without any real progress it wouldn’t be fair to ourselves or to the fans to allow them to continue their mismanagement of our music. Therefore I will not be releasing any music at all until the matter has been resolved. When and if we can get out of our contract with our label, Ashbury Heights may be reunited but until then all my musical projects are on hold.

We’d like to express our gratitude to all the tour managers, bus drivers and other heroes who have supported us through the years and to the small and exclusive group of promotors who dared to take a plunge and book a small and unknown act such as ourselves despite the financial risk. A thanks also goes out to our booking agent Jan Winterfeld who’s always seen to it that the few gigs we’ve landed have been wonderfully organised.

I would also peronally like to thank my band members through the years: Yaz, Johan, Kari and Tomas. You helped keeping this rusty train rolling. Thanks.

And of course, our amazing fans.

Unfortunately a great chunk of you who have expressed approval of our music, hail from countries we’ve never visited. It’s a shame that we haven’t been able to perform live in places like Australia, Mexico, Canada or the United States. To all of you fans over there we express our heartfelt thanks for the unyielding support and lament that we never got to meet you on the road.

To the people we did meet down that road, we salute you all. You have been wonderful and you have cheered even though steadily failing health meant our last performances have been pretty awful. We really do love you, you’re the one good thing we’ll remember from all of this.

We’ll see you down the road.

Anders Hagström

Timrå

2010-10-11″

Foto: Ryan Garrison

Format: 2CD Album/ Digital download
Skivbolag: Out Of Line
Releaseedatum: Ute nu!

9/10

Storslagen comeback från svenska duon.

För ett kort tag trodde jag att bandet var nedlagt, det hade varit synd. Duons två första skivsläpp - debutalbumet “Three Cheers For The Newlydeads” (2007) samt uppföljaren, EP’n “Morningstar in A Black Car” (2008) snurrar fortfarande i min CD-spelare på väldigt regelbunden basis.

Men nu är svenska Ashbury Heights åter aktuella med ett nytt album, ännu en gång producerat mångfacetterade John Fryer: “Take Cair Paramour”

Det har varit tyst sedan 2008. Har bandet gömt sig från media? Har man låst in sig i studion? Inte vågat visa sig för omvärlden innan man haft något nästan perfekt att visa upp? Det verkar nästan så.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Ashbury Heights är ett av de få moderna synthpopband som lyckats med bedriften att tillföra något nytt och fräscht till en stundtals rätt sömnig genre. Bandet består av Anders Hagström som numera har Kari Berg vid sin sida, efter Yasmin Uhlins avhopp 2008. Livekeyboardist åt bandet är Johan Andersson.

Det står klart direkt redan från första spåret - “Anti Ordinary”. Duon har mognat, funnit nya grepp och tuffat till sig ordentligt. De kraftfulla gitarriffen chockar säkert en del av de gamla fansen och får sannolikt skivbutikerna att i vild panik, utan bättre vetande, placera albumet på rockavdelningen! Men efter denna något annorlunda inledning så är vi ganska snabbt tillbaka i tilltufsad elektronisk pop av bästa märket. Kari och Anders har utvecklats ordentligt sångmässigt och tagit hela sitt sound vidare på en fantastisk resa! Man kompletterar varandra bra och de flesta av låtarna är duetter. Hela produktionen är genomtänkt, proffsig och samtliga fjorton låtarna på albumet är hits, så enkelt är det.

Det är storslaget och välskrivet. Vackra arrangemang av stråkar och körer möter smattrande trummattor och skruvade synthar. Refrängerna borrar sig snabbt in i ens inre och melodislingorna fastnar direkt. Under mitt första dygn med skivan så hade jag faktiskt svårt att släppa den. Lyriken är genial och innehåller många av de teman som man bearbetat på tidigare skivor, men jag anar en ny touch; Tvångstankar, sex, kärlek, ensamhet, alltihop kryddat med tonårsångest och den underbara rebelliska attityd som fortsätter genomsyra bandets image.

Albumet levereras i en dubbel-CD, där andra discen innehåller diverse ganska intetsägande remixer utav några av albumets låtar tillsammans med ett par verkligen annorlunda demos från 2008. Utöver detta en intressant bonuslåt i form av “Dark Clouds Gather Over Vanity Fair”, som spelades in som soundtrack till Dream Vessel Films kortfilm “Defiant Skies” vilken spelades in förra sommaren.

Redan efter att snabbt ha skummat igenom albumet ett par gånger så var saken klar: Ashbury Heights - “Take Cair Paramour” är en framtida klassiker, en tia, en milstolpe. Med lite eftertanke samt en något djupare analys så finns det ett par faktorer som gör att jag petar av en pinne till en nia: Variationen kunde vara bättre. Jag har absolut inget emot de fjorton välproducerade, välskriva upptempo-hitsen som albumet innehåller, men en ballad eller två, eller i varje fall något som bryter av lite på vägen hade gjort det helt perfekt. Hursomhelst, ett av årets absolut bästa album har sett dagens ljus, det törs jag stick ut hakan med redan nu utan att låta det minsta urbota korkad även om vi bara är halvvägs in på 2010. Nu hoppas jag att svenska klubbar samt bandbokare drar öronen till sig och ser till att duon hamnar på scen även i hemlandet. En svensk stolthet som sällan spelar i sverige? Det är urbota korkat, på riktigt.

Tracklist - Disc 1:

1. Anti Ordinary
2. Beautiful Scum
3. Scars Of A Lighthouse
4. I Can Kill You So Easily
5. Hope
6. Crescendo
7. Shades Of Black
8. The Ashes In Her Breath
9. Night Creature
10. Medicine
11. Dancer’s Nocturne
12. Kingdom Confession
13. Unbearable Beauty
14. Invisible Man

Disc 2:

1. Invisible Man (Electro Remix)
2. Dark Clouds Gather Over Vanity Fair (Soundtrack from the short film Defiant Skies)
3. Shades Of Black (Charriere Remix)
4. Sensual Nothing (Exclusive Track)
5. Unbearable Beauty (DeLorean Remix)
6. Unbearable Beauty (Twisted Remix)
7. Unbearable Beauty (Technological Remix)
8. Traffic (TCP demo 2008)
9. The Velvets (TCP Demo 2008)

Varje saga har en början! 2007 gjorde svenska Ashbury Heights stor succé med debutalbumet - “Three Cheers For The Newlydeads”. Med sin 80-tals influerade melodiösa, moderna synthpop kryddad med tonårsångest och rebellerande attityd, skapade man någonting som genren inte sett röken av på flera år.

På uppföljaren, som släpptes året efter, EP’n “Morningstar In A Black Car”, följde man upp framgången med ett än mer moget sound som såg till att, på allvar etablera duon på synthpopscenen.

Ashbury Heights bildades 2005 när Anders Hagström och Yasmin Uhlin blev ett par, och bestämde sig för att skriva musik tillsammans. Man skickade demos till 32 skivbolag och fick omgående napp från tyska Out Of Line.

I november 2008 valde Yasmine Uhlin att lämna bandet efter en turné i Tyskland, hon ersattes då av sångerskan och modellen Kari Berg. På scen tar bandet hjälp av Johan Andersson på keyboards.

I samma veva som man släpper nyskrivna fullängdaren “Take Care Paramour” , som liksom bandets två första skivsläpp produceras av mångfacetterade John Fryer, släpper man nu sina två första skivor samlade på dubbel-CD’n “Origins”.

Denna inluderar även tidigare outigivna “Decent Cancer”.

Släpps den 23 juli via tyska Out Of Line.

Tracklist CD 1:

01. Bare your Teeth
02. Stormbringer
03. Waste Of Love
04. SmalLeR
05. Derrick is a Strange Machine
06. Cry Havoc
07. Swansong
08. Illusion
09. Angora Overdrive
10. Corsair
11. Christ
12. Suicide Anthem
13. Penance
14. I Paint Nightscapes
15. Eternity at an End

Tracklist CD 2:

01. Morningstar In A Black Car
02. Spiders
03. Die By Numbers
04. Smile
05. World Coming Down
06. Stormbringer (Aerial Mix)
07. Spiders (Remix by UnterART)
08. Die By Numbers (Remix by Agonoize)
09. Smile (Remix by Marsheaux)
10. Decent Cancer (previously unreleased track)