Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Zola Jesus"

Alexander Johansson sammanfattar 2014

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Kvinnorna regerade

 

Det ligger en hel del i P3 Gulds värdering av det svenska musikåret 2014 – det var på många sätt kvinnornas år. Jag kan inte minnas något år då så många förstklassiga synthlåtar skrivits eller framförts av kvinnor eller vad sägs om:

 

 

Iamamiwhoami – “Vista”

Den bästa Cocteau Twins-låten Cocteau Twins aldrig skrivit. Årets vackraste låt kommer från Sverige.

Youth Code – “For I am Cursed”

En pungspark av rättmätig vrede. Sara Taylor är 2000-talets Blondie. Med rabies. Industri har inte varit lika vacker sedan Skinny Puppy gjorde “Tormentor”.

Nero – “Satisfy”

124 bpm tillfredsställer i alla fall mig. En dubstep kvickare än Cuadrados överstegsfinter.

Lights – “Running with the boys”

5 av 5 Friday I’m in Love-fredagar. Sätter sig på muskelminnet.

Lust For Youth – “Lungomare”

Någon slags ambient-homage till hädangångne Steve Strange – en Fade to Grey från 2014 för evigheten, elegant loungemusik med en kall italiensk kvinnoröst från en svensk artist bosatt i Danmark. Multikulturellt vinner som bekant alltid.

Emmon – “Alive”

Sexiga och suggestiva basgångar från Stockholm.

Keluar – “Ennoea”

Konstmusik med popkvaliteter gör varje lyssning till en njutning.

We are Legends – “Begging for Amnesia”

När messerschmitts berättar för mig hur många regndagar vi har i Stockholm lyssnar jag på Caroline Ailins röst och glömmer hårda meteorologiska fakta och allt annat som hör mina dystra vardagar till.

Zola Jesus – “Dangerous Days (Maps remix)”

Om inget är farligare än så här kan kaninhjärtat ta det lugnt. Det är inte ofta vi benhårt fundamentalistiska ateister får utbrista i ett: (Zola) Jesus – jag älskar dig – och verkligen mena det.

Tove Lo – “Habits (Stay High)”

Nä, Emma Nylén (Emmon) är inte ensam om att göra sexig popmusik med Stockholm som bas. Årets låt 2014 enligt Grammis.

Emmon

LA var musikens Mecka 2014

 

Det var, hör och häpna, i Kalifornien den jämnaste och bästa synthen gjordes 2014. Den kom från The New Division, Aesthetic Perfection, Mr Kitty, State of the Union och Youth Code.

Bästa album 2014 var The New Divisions “Together We Shine” – en nära helgjuten skiva – stark, ljus och vacker – som vädret i LA.

Alexanders lista över 2014 finns på Spotify här.

Youth Code

Orbital – “Wonky”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: ACP Recordings Ltd
Releasedatum: 1 april 2012
Genre: Electronic, Techno
Recensent: Anders Mellgren

Bra ambition på spretigt album

Det börja ganska lovande med inspelade radiolika meddelanden under, över, vid sidan av, runt ganska snygga harmonier och melodislingor. Runt minuten senare brakar det lös i inledande “One Big Moment” på Orbitals album Wonky. Mördande syntar och typiska electrorytmer. Så småning om kommer de vackra harmonierna tillbaka. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om det. Efter ett par lyssningar står det ganska klart att min tro på detta album är ganska vacklande.

Orbitals styrka är egentligen att de lyckas med ganska snygga melodier och harmonier på hela albumet, men i kombinationen med inramningen tilltalar det inte mig. Jag faller dock för tredje spåret “Never” där “mördarsyntarna” är lite återhållna och så att säga matchar melodierna bättre.

Kalla mig omodern, men om man ska gör instrumental musik är kompositionen viktig. Har man inte en text att luta sig mot blir melodin desto viktigare. Om man inte har någon egentlig melodi blir man mer beroende av en produktion. Wonky ligger och svävar någonstans i det mittenpartiet där man har ganska snygga eller rent av vackra melodislingor men ibland, tyvärr, lyckas trasa sönder det med en halvtaskig produktion. Dock kommer dessa produktioner mer till sin rätt under lyssning i ett par schyssta lurar. I bilen går det nästan bort. I stereon hemma ger det inget engagemang och jag kommer på mig själv med att plötsligt nynna på andra låtar. Produktionen är beroende av att alla detaljer kommer fram, vilket dom gör i ett par bra lurar.

En spretig platta gar en spretig recension, ingen platta av världsklass på något sätt, men helt ok i ett par lurar på bussen på väg till jobbet eller plugget. Hade tillfälle att spela detta i en högklassig ljudanläggning på HÖG volym, det gjorde musiken rätta, utan att vara speciellt dynamisk.

Jag vill ge det här albumet 6/10 för ambitionen. Egentligen kan den vara värd lite mer, men då måste man komma med något som funkar i alla situtioner. “Wonky” är heller ingenting jag kan referera till om någon frågar, jag kommer inte ihåg någon melodi och text finns inte med ett undantag.

Lady Leshurr gästar på titelspåret “Wonky” (som jag nog tycker är plattans bästa) och rap-sjunger, ganska kul faktiskt och livar upp lite mot slutet. Värt att nämna är även “Belzedub” och den avslutande “Where is  it Going” utöver tidigare nämnda “Never”.

Tracklist

  1. One Big Moment  6:17
  2. Straight Sun  5:29
  3. Never  4:44
  4. New France (feat. Zola Jesus)  4:48
  5. Distractions  7:05
  6. Stringy Acid  5:20
  7. Belzedub  4:55.
  8. Wonky (feat Lady Leshurr)  6:14
  9. Where is it Going?  5:51

Orbital gör ostadig återkomst

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Väntan bland fansen har varit lång och nästan åtta år har passerat sedan det senaste studioalbumet “Blue Album” som släpptes under 2006.

Men senare i vår är nu den den engelska duon, som består av de Sevenoaks-baserade bröderna Paul och Phil Hartnoll, redo att presentera det nya albumet “Wonky” där man, utöver de sju nyskrivna spåren, även får gästspel på sång av Lady Lesurr och den rysk-amerikanska singer-songwritern Zola Jesus (aka Nika Roza Danilova).

Orbital (vars bandnamn är smeknamnet på en av de brittiska motorvägarna M25) presenterade sin melodiösa och atmosfäriska techno under slutet av åttiotalet.

Debuten “Orbital (Green Album)” släpptes 1991 efter att man på bred front slog igenom med hiten “Chime” som nådde topp-20 på den brittiska försäljningslistan. Under 1993 följde man upp med EP’n “Lush” varpå man släppte det andra albumet “Orbital 2 (Brown Album)” senare samma år. Duon har sedan nittiotalet släppt ytterligare en handfull album, en rad EP’s och singlar – och har även producerat filmmusik till sci-fi klassiker som “Event Horizon” och “Octane”.

Orbital har tidigare gjort sina skivsläpp bland annat via London Records två dotterbolag FFRR och Internal, men släpper numera sitt material på egen hand. (Lyssna på smakprov från det kommande albumet nedan).

“Wonky” släpps den 1 april via Orbital Records.

Tracklist

  1. One Big Moment
  2. Straight Sun
  3. Never
  4. New France (feat. Zola Jesus)
  5. Distractions
  6. Stringy Acid
  7. Beeledub
  8. Wonky (feat. Lady Leshurr)
  9. Where Is It Going?