Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Yestergray"

Yestergrey – “1991”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Scent-Air Records
Releasedatum: 28 juni 2019
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Dan Törnqvist
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Ombonad och varm deppsynth i sommarregnet

Efter att ha spenderat några regniga sommarpromenader tillsammans med Yestergreys debutalbum 1991 så har jag snabbt insett hur mycket jag ibland saknar den här typen av musik. I synnerhet i nutidens, ofta alltför tillrättalagda och finputsade, elektroniska pop-landskap.

Bakom monikern Yestergrey så finner vi Stockholmaren Dan Törnqvist och även om “deppsynth” skulle vara en rätt bra beskrivning på hur 1991 låter så döljs svaret också i albumets titel. För i början av nittiotalet så var den här grenen musik nämligen relativt starkt representerad i flera av musikbranschens alternativa finrum. Med hjälp av dagens moderna produktionstekniska förutsättningar och en stor dos passion, så har Yestergrey lyckats väldigt bra med att återskapa soundet och förmedla den rätta känslan. 1991 innehåller de allra flesta av de viktiga komponenterna som krävs för att återskapa den mörka och melankoliska synthpopen som, starkt influerad av andra halvan av Depeche Modes åttiotalssound, när det begav sig representerades av inhemska storheter med internationella framgångar som The Mobile Homes, men som samtidigt anammades av både Nordamerikanska och tyska akter, som exempelvis Red Flag, Camouflage och De/Vision.

1991 är ombonad, varm och har den där elektro-organiska touchen som jag förknippar med de nyss nämnda bandens musik från tiden när det begav sig. Med ett lätt tilltufsat industriellt anslag och rena tydliga synth-slingor, som snabbt fastnar i ens undermedvetna, samt en naken och personlig touch av svårmod.

Syntharjäveln i mig blir överlycklig av låtar som “Sideways”, “Bitter Salt” och “Please be Seated”. Den förstnämnda sticker verkligen ut som albumets solklara hit och är min personliga favorit. Men alla tre låtarna är klassiskt mollstämd synthpop i mellantempo, som parar ihop alla ljudmässiga detaljerna som krävs med refränger som snabbt etsar sig fast. 1991 levererar ungefär det jag hade förväntat mig och även om överraskningarna inte är speciellt många så uppskattar jag postpunkvibbarna som smyger omkring i bakgrunden av den sorgsna “Life in Stride”.

Precis som de allra flesta debutalbum så lider 1991 av en del mindre skavanker här och där, både sång-, låt- och ljudmässigt, men intrycket är i sin helhet positivt och jag ser fram emot att få höra detta live när Yestergrey gästar Synth After Work i Stockholm den 20 augusti.

Strax efter att jag fällt ihop mitt svarta paraply utanför porten, för att skynda mig in till värmen, så ler jag brett för mig själv och tackar Yestergrey för att med sin musik för en stund ha förflyttat mig tillbaka till tankarna och känslorna hos mitt svartklädda 15-åriga jag, som även han gärna promenerade i sommarregnet.

Tracklist

Bilden kan innehålla: 1 person, kostym

01. Eight or Nine (03:36)
02. Bitter Salt (03:54)
03. Sideways (03:52)
04. Sure as One Can Be (03:32)
05. Life in Stride (03:58)
06. Standing on the Shoreline (04:06)
07. Turn to Get Dressed (04:42)
08. Please Be Seated (03:29)
09. Aftermath (04:04)
10. By the Riverside (03:44)

(English version below)

Warm and cozy depressive synth pop for the summer rains

After spending some rainy summer walks with Yestergrey‘s debut album 1991, I quickly realized how much I’m sometimes missing this type of music. Especially in today’s, often overly-prepared and too fine-tuned world of modern electronic pop.

Behind the moniker Yestergrey stands Stockholm based Dan Törnqvist and even though “depressive synthpop” easily would pass as a good description of how 1991 sounds, the answer is actually hidden in the album’s title. Because in the days of the early 9o’s, this branch of synthpop was actually quite firmly represented even in the finer halls of the alternative music industry. With the help of the modern production technologies of today and a large dose of passion, Yestergrey has succeeded very well in recreating the sound and conveying the appropriate feel’. 1991 contains the vast majority of the essential components needed to recreate the dark and melancholic synth pop which, heavily influenced by Depeche Mode‘s sound from the second half of the eighties, was represented by Swedish genre giants, with international success, such as The Mobile Homes, but that at the same time where also adopted by both North American and German acts of the genre such as Red Flag, Camouflage and De/Vision.

1991 has a warm and cozy approach and comes with that special electro-organic touch that I associate with the aforementioned bands’ music from back in the days. Together with a slight industrial touch and pure and clear synth melodies, which quickly gets stuck in one’s subconscious, along with a naked and personal touch of spleen.

The dark synth pop soul inside me gets overjoyed by songs like “Sideways”, “Bitter Salt” and “Please Be Seated”. The first one really stands out as the album’s obvious hit and my own favorite. All three songs are classic, minor-tuned synth pop mid tempo songs that pairs all the required details with choruses that quickly gets stuck in my head. 1991 delivers most of what I expected and although the surprises aren’t many, I appreciate the post-punk vibes sneaking around in the background of the sad “Life in Stride”.

Like when it comes to most debut albums 1991 suffers from some minor flaws here and there, both in terms of song quality, vocal performances and production, but my my overall impression is positive and I’m looking forward to enjoying this live on stage when Yestergrey plays at Synth After Work in Stockholm on August 20.

Shortly after I’ve collapsed my black umbrella outside the buildning, to quickly get back to the warmth of my apartment, I smile to myself and thank Yestergrey for bringing me back to the emotions of the black-clad 15-year-old myself. He who also liked to take walks in the summer rain.