Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Xenturion Prime"

Reagan Jones (Iris) gästspelar på ny EP från Unitary

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


(Foto: Magnus Eklund)

Stockholmsbaserade Johan Hansson, som under de senaste två åren har släppt de två fullängdarna Dayblind (2016) och Unhealing (2017) under sin mer synthpop-fokuserade moniker We the North, återvänder nu med nytt material med det tidigare musikprojektet Unitary.

“Woke” är titeln på den kommande EP:n, som utöver remixer på titelspåret signerade kända namn som svenskbekantingarna i VanguardXenturion Prime, sydafrikanska Acretongue och IIOIOIOII, även inkluderar ett gästspel av Reagan Jones från Iris på b-sidan “In The Age To Come” som kommer i två remixer av norska Spektralized och den ökände remixmakaren och producenten Rob Dust. (Lyssna på delar av EP:n nedan).

Unitary albumdebuterade med Second to None (2003) och har även släppt Safe From Harm (2011) Misanthropy (2012).

EP:n släpps både digitalt och i en begränsad utgåva på CD som kan förbokas här redan nu!

Håll utkik efter den kommande musikvideon som vi har fått äran att premiärvisa inom kort!

Woke släpps den 11 maj via Audioglobe.

Tracklist

01. Woke
02. In The Age To Come feat. Reagan Jones (Spektralized remix)
03. Woke (Xenturion Prime remix)
04. Woke (Acretongue remix)
05. Woke (Vanguard remix)
06. Woke (IIOIOIOII remix)
07. In The Age To Come feat. Reagan Jones (Rob Dust Endemix)

Xenturion Prime (tidigare Code 64) blir trio på nytt album

Tags: , , , , , , , , , ,


Norsk-svenska powersynth/futurepop-duon Xenturion Prime adderar nu den tredje bandmedlemmen Cathrine Räisänen Andersen inför släppet av bandets kommande album “Humanity Plus”.

Xenturion Prime bildades av de kvarvarande Code 64-medlemmarna Bjørn Marius Borg och Hasse Mattsson som släppte den kritikerrosade “Mecha Rising” 2014.

“Humanity Plus” innehåller 12 nya spår och släpps i gammal god Progress Productions-anda även i en begränsad dubbeldisc-dito där bonusdiscen ***, utöver två remixer, även inkluderar tre exklusiva originalspår. Musiken är fortfarande episk powerynth som kombinerar olika stilar som synthpop, techno, ebm och edm till en unik blandning fylld av storslagna och atmosfäriska ljudbilder. Från tunga dansgolsvsdräpare som “Propulsion” (lyssna nedan) till grandiösa ljudlandskap i spår som “Artifact I-IV”.

Medlemmarnas tidigare band Code 64 bildades 2000 av Christian EspelandHasse Mattsson och originalsångaren Henrik Pihl. Tre år efter bandets andra albumsläpp “Departure” (2005), under sommaren 2008, tog norrmannen Bjørn Marius Borg över mikrofonen varpå bandet sedan släppte det hyllade och även av Manifestgalan prisade albumet “Trialogue” 2010.

Xenturion Prime kan ni även avnjuta på Sticky Fingers scen i Göteborg den 13 november när skivbolaget Progress Productions firar 13 år i sällskap med en lång rad av bolagets övriga akter.

“Humanity Plus” släpps den 3 november via Progress Productions.

Tracklist

01. Artifact I
02. Propulsion
03. Milestone
04. Artifact II
05. Bulldozer
06. Revoltage
07. Artifact III
08. Vimana
09. Departed
10. Artifact IV
11. Neoexogenesis
12. Traveler

Tracklist CD 2 ***

01. Archives
02. G.B.M.
03. Bulldozer (Club Version)
04. Propulsion (SKL feat. Psykosister Electrowatts Remix)
05. Red Neon

Liverapport: Subkultfestivalen 2016, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Helgen den 12-13 augusti så arrangerades den första upplagan av den nya storsatsande festivalen Subkult.
patrik_larkniklas_hurtig

Niklas Hurtig och Patrik Lark ger här varsin sammanfattning ur lite olika perspektiv.

 

Text: Niklas Hurtig och Patrik Lark
Foto: Patrik Lark, Jens Atterstrand och Krichan Wihlborg

 

Niklas Hurtig (festivalbesökaren)

I mitten av augusti anordnades den första av förhoppningsvis många inkarnationer av Subkultfestivalen i Folkets Park i Trollhättan. Med fokus på alternativ musik och stilar såsom synth, goth, alternativ pop och liknande var tanken att föra arvet från Arvikafestivalen vidare. Med organisationer som Rätten till sin identitet, SUBRiksförbundet för subkulturer, Subvox m.fl. bakom festivalen så är intrycket att dessa verkligen brinner för allt det som festivalen står för och ämnar åstadkomma.

Trots att det var första upplagan av Subkultfestivalen fanns det en liten camping på andra sidan Göta Älv, ungefär 15 minuters promenad från Folkets Park. Där huserades ca 100 besökare från alla möjliga ställen i Sverige (och även världen) som höll festivalfanan högt med partytält, trasiga campingstolar, drickbart i mängder, härlig inställning och slumpmässig musik av alla sorts typer. Allt det som en festivalcamping ska innehålla med andra ord. Det var städat (rent generellt sagt, inte så mycket på marken kanske) och folk var väldigt trevliga och hjälpsamma trots promillehalten.

Om man ska fokusera på själva festivalområdet för en stund så kan det sammanfattas i folktomma spelningar som varvades med smockfulla, men det hade vädret en stor del i. Extra mycket då det aldrig är speciellt gynnsamt att spela runt lunch och speciellt inte om det öser ner. Huvudscenen Aura var fullstor och låg mitt i området, medan den mer klubbinspirerade scenen Stella låg i en närliggande fastighet. Över huvud taget var det nära till allt men ändå inte ”för litet”. Den lilla DJ-scenen Helgon höll besökarna varma med pumpande musik mellan akterna. Trots det regniga vädret på dagarna var kvällsakterna välbesökta. Vakterna och arrangörerna var trevliga och det hela var bra organiserat trots lite förvirring om möjligheterna till matservering strax efter öppning på fredagen. Bra priser och inte för mycket kö någonstans indikerar att det var bra dimensionerat efter besökarantalet.

Rent generellt är det ett mycket högt betyg för denna premiär nästan helt fri från barnsjukdomar, vilket tyder på professionella eldsjälar bakom det hela. En bra organisation toppat med en riktigt bra line-up bidrog till detta. Förhoppningsvis avskräckte inte vädret varken artister eller besökare så pass att det inte ska bli en uppföljare nästa år, vilket verkligen behövs för att föra Arvika-andan vidare till nya generationer!

Bästa liveakter: Tiamat och Wulfband.

Foto: Jens Atterstrand

Patrik Lark (skribent och fotograf)

Lava Bangs inledde festivalen som första liveband redan kl. 12:30 på fredagen. Det var tyvärr få som hade lyckats ta sig till Trollhättans folkpark så tidigt, dessutom duggregnade det. Men det var betydligt bättre tryck uppe på stora Aura-scenen. Lava Bangs var ett riot grrl-band med bra energi som inte skämdes för sig, ösigt och melodiöst på en gång. Förde tankarna lite till tidiga Sahara Hotnights.

Asperger Synthdrome gick upp på den mindre inomhusscenen Stella, vilket var ett bra drag då scenljuset blev mycket snyggare därinne än ute på stora scenen så tidigt på dagen. Asperger Synthdrome spelar ingenting på scenen, det är de två goth-ikonerna Adora BatBrat och Victoria Lovelace som kör singback till nostalgisk synthpop. Att sången sladdar mer än lovligt vägs upp av tjejernas patenterade och unika visuella stil, i form at kläder och smink, som gjort dem kända internationellt. Musiken får man ta för vad den är.

Then Comes Silence blir bara bättre för var gång man ser dem. I begynnelsen gick det lite långsamt och de betonade det psykedeliska, men numera har de blivit ett indierockband med kraftfulla upptempolåtar vars riff och melodier håller högsta klass. De spelade säkert fyra till fem riktiga vassa låtar i den mörkare skalan, doftandes postpunk och gothrock. Det envisa duggregnet skrämde nog bort en del, men i publiken stod flera namnkunniga musiker och såg nöjda ut. Det är ett sådant band som andra musiker gärna upplever.

Me The Tiger från Falun var överraskande bra, klart tuffare live än på skiva. I botten låg någon form av synthpop men Tobias Anderssons gitarrpålägg drev upp ljudbilden till något rivigare och mäktigare, i trakterna av vad Machinista gör. Gabriella Åströms röst satte utan vidare alla starka melodier och man förstår att det här bandet även var inbokat på M’era Luna och Infest.

Agent Side Grinder visade varför de är ett av Sveriges absolut bästa band inom den mörkare scenen. Med sin unika blandning av Joy Division, Kraftwerk och Throbbing Gristle spred de en skön melankolisk stämning från den rökfyllda scenen. Kristoffer Grips djupa stämma och karismatiska scenpersonlighet fick oss alla att glömma det lätta duggregnet. Det skitiga och lite råa retrosoundet från tape-effekter och gamla analoga synthar vävdes elegant ihop till originella låtar som “Into the Wild” och “This Is Us”. Tempot var inte lika högt som hos Then Comes Silence, istället låg styrkan i bandets karaktär och närvaro på scen. Det är alltid lika kul att se Agent Side Grinder live.

The Operating Tracks spelade en kompromisslös belgisk EBM i samma skola som The Klinik. Tyvärr tvingades EBM-tjejen Rein ställa in sitt uppträdande vilket även kom att påverka The Operating Tracks, Rein brukar dyka upp som gästartist under låten “Testify”. När hon inte kunde medverka plockades hela låten bort, vilket var synd då jag anser det vara deras allra bästa låt. Bortplockade var även de estetiska backdropfilmerna. Kvar blev bara två ganska stillastående keybordister som manglade Stella-scenens väggar och tak med riktigt hårdför body-synth mellan blixtrande lampor. Gott nog, men det var inte deras bästa framträdande.

Covenant får med sina många år på nacken räknas som Sveriges allra största synthband, inte minst i ett internationellt perspektiv, där de ofta headlinar på stora festivaler. Denna kväll bestod trion av Andreas Catjar och Daniel Myer bakom Eskil Simonsson och de hyllades i Trollhättan med ett mycket uppskattat uppehåll i regnvädret. Kanske berodde det på Daniel Myers medverkan att många låtar tycktes sakna stråkar, pads och körer. I Haujob jobbar han mest med basgångar och rytmer och så tenderade det att låta denna kväll. Det gav Eskils sång lite dåligt understöd och det sedvanliga flytet i örhängen som “Call the Ships to Port” och “Bullit” ville inte riktigt uppstå. Däremot fungerade konceptet utmärkt när Daniel Myer klev fram och sjöng ledstämman på “Lightbringer” i en ny mer rytmisk version, som kanske var spelningens mest positiva överraskning. En ny låt från kommande albumet spelades också. Den lät väldigt lovande i verserna med sitt kraftfulla och lite råa sound, men det där lilla extra i refrängen verkade saknas. Vi får väl se hur den tar sig när den kommer ut. Kul var det i alla fall att se de tre så inspirerade på scenen. Eskil gjorde flertalet glädjeskutt mellan sina stilistiska poser, Daniel Myer gav järnet som vanligt och Andreas Catjar skruvade frenetiskt på sina synthar och sitt fastspända stränginstrument. Även om det inte var den bästa spelning Covenant har gjort så var det fullt tillräckligt för att sprida en härlig stämning från den snyggt upplysta Aura-scenen och avsluta första festivaldagen på bästa sätt.

Wulfband gjorde en bejublad spelning på den lite mindre inomhusscenen Stella. Det var exakt rätt band på rätt plats i rätt sammanhang. Deras kompromisslösa energi-body piskade upp en lätt kaotisk moshpit framför scenen. Man må säga vad man vill om plojband med masker och skoltyska, men det var riktigt tajt och medryckande och mycket svårt att värja sig emot live. Denna kväll nöjde sig inte de maskerade med att bara vara två på scen. Det ramlade in flera maskerade gästartister. Hela The Operating Tracks var också uppe på scen. Chockerande nog visade sig Carolina vara en mästare i att headbanga, med sitt jättelånga hår som en vinande piska, till “Attentat”. Får en synthare verkligen göra så, frågar man sig? För de body-synthare som hade hoppats på svett-dans till något hårt så var detta den självklara höjdpunkten på festivalen. Troligen en av Wulfbands bästa spelningar hittills.

Clan of Xymox fick äran att gå ut som sista band på Subkultfestivalen. Tyvärr hade delar av bandet fastnat i Finland så de blev bara tre man på den stora Aura-scenen. Det var lite synd för Ronny är ju inte känd för att leva rövare på scenen och de andra två var fast bakom vardera synthstativ. På Castle Party i Polen nyligen var de fem, med både basist och extra leadgitarrist. Intrycket blev en smula meditativt i jämförelsen med Wulfbands spelning alldeles innan. Men så har Clan of Xymox en utmärkt repertoar av gamla fina gothklassiker som de fyrade av till Aura-scenens mäktiga ljusbad. Lite synd att Clan of Xymox fokuserade på ganska lågmälda låtar, själv hade jag gärna hört mer av de lite äldre och tuffare upptempolåtarna. Hur som helst var det en pampig avslutning på Subkultfestivalens första år.

Elektroskull ber att få tacka eldsjälarna bakom arrangemanget för en fantastisk vistelse och redaktionen ser redan fram emot nästa års upplaga.

Foto: Patrik Lark

Foto: Krichan Wihlborg

Various Artists – “10 Years Anniversary Compilation”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Samling) 2CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 26 november 2014
Genre: Synthpop, EBM, Electro, Industrial, Futurepop, Dark Electro, Harsh-EBM, Experimental, Powernoise
Bandmedlemmar: Various
Land: Sverige, Norge, Danmark, Grekland
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Tio år av kvalitet före kvantitet

Kvalitet före kvantitet har alltid varit Progress Productions slogan och ingenting kunde vara mer berättigat när man nu firar tio år som skivbolag.

Den Göteborgsbaserade etiketten med Torny Gottberg i spetsen har under de här tio åren hållit ett nästan overkligt högt snitt på sina skivsläpp. Det gäller både när man handplockat och släppt skivor med mer etablerade akter och (i synnerhet) när man med fantastisk fingertoppskänsla har lanserat nya diton. Genidragen har varit många och i flera fall har man också satsat på artister som inte speciellt många andra trodde på.

När man nu i samband med tioårsfesten presenterar 28-spårs samlingen “10 Years Anniversary Compilation” råder inget undantag: Bortsett från ett par alternativa, tidigare en outgivna versioner och remixer, så är det genomgående exklusivt och starkt material som presenteras här. Alla akter som presenteras har enligt uppgift spelat in unika spår enbart till den här samlingen och dipparna är genomgående oerhört få.

Bland höjdpunkterna på den första CD:n finner vi bland annat Henric de la Cours kraftfulla och på svenska framförda “Venen”, en ovanligt dansant och fartfylld electropopdänga från DelayklinikenWulfbands passande “Was Für Ein Fest!” som mycket väl hade platsat på bandets debutalbum utan problem, en ny stark låt från Grekiska Iambia och en splitterny och stenhård dansgolvsrökare från 8kHz Mono.

Den andra CD:n starkare nummer finns sedan representerade i Agent Side Grinders moderna Joy Division-doftande “This is Us”, en ny dänga från Spark! med Spetsnaz-bekantingen Pontus Stålberg vid mikrofonen, nya starka låtar från The New DivisionKiteChildren Within och sist men inte minst en blytung version av Stürm Cafes “Der Grosse Schwein” signerad Terror Punk Syndicate.

Progress Productions levererar kvalitet före kvalitet och inget som helst undantag råder på den här samlingen.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist CD1

01. Henric de la Cour – Venen
02. Delaykliniken – Wishes
03. Necro Facility – Last Breath (Cthulhu Demo Mix)
04. Wulfband – Was Für Ein Fest!
05. Dupont – Corridor
06. Kingdom Of Evol feat. Freddie Wadling – Pleasure & Pain (Leaether Strip Remix)
07. Red Cell – Neverending Story
08. Iambia – The Wrong Direction
09. Xenturion Prime – Voyagers (Infinity Remix By Zone Tripper)
10. Daily Planet – Tunnels Of Light
11.  Hype – Make You Wonder
12. 8kHz Mono – The Game
13. Scapa Flow – Wailing (1991 Live)
14. Nexus Kenosis – Arcus Pluvius Nigrum

 

CD2

01. Agent Side Grinder – This Is Us
02. Spark! – Infectious (feat. Spetsnaz)
03. Cryo – Zero-G (Live Evolved Version)
04. Kite – True Colours
05. The New Division – Curse
06. Children Within – Architecture Of Love
07. Mr Jones Machine – Eyes Of Anger
08. System – Under Surveillance
09. Titans – Plausible
10. Angst – Rädda Barn (Dansar Bäst)
11. Vanligt Folk – Vitt Skum
12. Sturm Café – Der Grosse Schwein (Terror Punk Syndicate Version)
13. Mommy Hurt My Head – Engulfed By A Black Sun (Rough Mix)
14. Kopfer Kat – Ventilate

 

(English version below)

Ten years of quality above quantity

Quality above quantity has always been Progress Productions slogan and nothing could be more justified when they now celebrates ten years as a record company.

The Gothenburg-based label fronted by Torny Gottberg has during these ten years kept an almost unrealistic high standard on it’s releases. That comes to both the cases where they’ve hand picked and released records with more established acts and when they’ve with a fantastic touch have launched their newcomers. The genius features have been many down the line and in several cases they’ve also gone all in on bands and artists that noone else believed in in the first place.

And when they now in time for their 10 year celebration present the 28-track collection “10 Years Anniversary Collection” there make no exceptions: Aside from a couple of alternative, but still previously unreleased remixes and versions, there are constantly exclusive and strong material presented here. We’re told that all the represented acts have composed new songs only for this collection and the lowpoints are very few.

Among the highlights of the first CD we find Henric de la Cour‘s powerful (and swedish) “Venen”, an unusually danceable and energetic electropop-stunner from Delaykliniken, Wulfband‘s for the occation very fitting “Was Für Ein Fest!” that would easily have made it’s place onto their debut album, a strong new song from Greek Iambia and a brand new and fierce dancefloor smoker from 8kHz Mono.

The second CD’s stronger tracks are the represented in Agent Side Grinder‘s modern and Joy Division-inspired “This Is Us”, a new wallop from Spark! with Spetsnaz-acquaintance Pontus Stålberg at the microphone, new strong songs from The New DivisionKite, Children Within, and last but not least a leaden version of Stürm Cafe‘s “Der Grosse Schwein” signed Terror Punk Syndicate.

Progress Productions deliver quality above quantity and no exception whatsoever is made on this compilation.

Intervju: Torny Gottberg (Progress Productions)

Tags: , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand

Göteborgsbaserade Progress Productions, som sedan starten 2004 huserar band och artister som Henric de la Cour, Spark!, Necro Facility, Mr. Jones Machine, Xenturion Prime (tidigare Code 64) och många fler och som på senare år har lanserat och återlanserat bland andra Daily Planet och Wulfband fyller tio år.

Elektroskulls redaktör Jens Atterstrand fick en pratstund med upphovsmannen Torny Gottberg.

 

Hej Torny! Så, Progress Productions firar tio år i år. Hur känns det?

Hej Jens! Jag har nog inte riktigt förstått att det gått 10 år redan. Herregud, känns som tiden har gått så otroligt fort. Men det känns helt fantastiskt! Det har vart tio helt otroliga år!

Det är så mycket minnen, intryck och annat som är svåra att smälta faktiskt. Jag har under dessa år fått vara med om så otroligt mycket roligt och att vi har lyckats från att vara en liten svensk label till att bli en stark spelare även internationellt har varit en resa jag aldrig någonsin kommer kunna sätta ord på!

Vem trodde detta 20 Oktober 2004 när vi släppte PROCD001 som var 8kHz Mono “Monochromator”?! Jag kan säga att det fanns folk som sa att vi inte skulle klara oss i det tuffa skivbolagsklimatet mer än max 6 månader! Well. I got news for you: Mer än 80 produkter senare – We are still here!

Artister har debuterat via er och ni har släppt ett stort antal skivor genom åren. Vilket eller vilka är du mest stolt över att ha fått vara med om?

Det där är en omöjlig fråga för mig att svara på. Jag får ju ofta frågan om vilken skiva jag gillar mest på Progress. Det går inte att svara på. Jag gillar ju alla på sitt sätt annars hade vi aldrig satt namnet Progress Productions på skivan!

Progress är och kommer alltid vara en etikett som värderar kvalitet före kvantitet. Men det är klart att det har vart otroligt häftigt att jobba fram band mot större framgångar. Samtidigt skall man aldrig glömma att det är artisterna som gör musiken. Man skulle kunna säga att jag är snickaren och artisterna är verktygen.

Och vilka verktyg jag har haft möjligheten att få hantera dessa tio år. Jag tycker på riktigt att Progress Productions har världens absolut bästa artister. I och för sig så hoppas jag att alla bolag känner så om sina artister. För vad är ett bolag utan sina band? Ett tomt skal med en logo. Alla skivbolag måste lära sig att tänka så, de gör inte artisterna en tjänst att släppa något, det är faktiskt artisterna som ger mig möjligheten att få jobba med deras kreativitet och verk. Jag är otroligt ödmjuk inför det, att vi får förtroendet.

Progress Productions adderar ett stort antal arbetstimmar på din ordinarie arbetsvecka. Var hittar du orken och inspirationen att bara ösa på?

Ja, det är klart att det funnits stunder som jag funderat “Vad fan håller jag på med!??” även om de stunderna är otroligt korta. Man kommer snart underfull med varför. Jag älskar verkligen musiken, jag älskar människorna i och runt skivbolaget. Man kan ju säga att det är en livsstil för det har kommit att bli det under åren som gått. Man är liksom en del i maskineriet. Men det är klart att det många gånger känts kämpigt, jag skulle ljuga om jag inte säger det.

I början när vi var en liten spelare så kämpade man för allt. Att få press, få radio att synas, höras. Det kanske är lite lättare idag för oss, men man får aldrig som skivbolag ta saker för givet. Jag tycker mig ha sett det för många gånger nu. Indiebolag som hype:as upp som fan och får massa mediautrymme helt utan jobb. Men den där hype:en håller sällan länge och det brukar kunna bli ett brutalt uppvaknande den dagen man inser att man är “yesterdays news” och man måste jobba.

Det är bättre att jobba långsiktigt och sätta upp delmål som man försöker nå tillsammans med banden. Och det är faktiskt i bandens musik jag hittar inspirationen att köra på. De har liksom lagt ner sin själ i något och har vi tagit på oss att förvalta detta så är det till att kavla upp armarna och bjuda till. Jag fick fråga av en kille som ville starta skivbolag om det var värt att starta ett skivbolag. Jag svarade ungefär “Om du är sjuk i huvudet så är det faktiskt det bästa man kan göra”. Var kanske att dra det jävligt hårt, men det ligger något i det. Jag är en rastlös själ och jag trivs med mycket som händer. Men det är definitivt inte gjort för alla. Det lovar jag.

front242debaser_960

Vilket är det spontant trevligaste Progress-minnet?

Oj, tack för den! Inte den lättaste frågan, det är så många. Men skall jag sätta ett så får det ju nästan vara känslan när jag höll i PROCD001 första gången. Det var ju liksom då det var på riktigt, det var nu det skulle hända. Jag känner i och för sig precis likadant varje gång en ny skiva kommer från tryck fortfarande. Det är något nästan religiöst att hålla i en produkt man vart med om att göra. Att se det från bilder och filer på datorn till att verkligen känna den i handen!

..och nu 10 års jubileum. Det blir en riktig brakfest i Göteborg den 22 november och en stor del av ert garde kommer också stå på scen under kvällen. Men utöver detta blir det också ett antal speciella jubileumssläpp och nya utgåvor, kan du berätta mer?

Detta är verkligen vår fest! Det är bandens och bolagets. En slags hyllning till oss själva, en kväll vi förtjänar. Ett bevis på att vi byggt något under ett decennium. Det är en kväll vi delar med oss av vår vänskap, vår musik, våran vision till folket!

Jag är verkligen så lycklig för att vi gör denna kväll och att jag kommer få möjligheten att dela den med inte bara väldigt många Progress band utan folk som är på plats. Det är väl även ett sätt att säga tack till alla som stöttat oss, drivit oss framåt och köpt våra skivor!

Vi kommer släppa en fantastisk CD-samling på 10 års festen som innehåller 28 låtar. Men de andra 10 års specialutgåvorna som Spark! “60 Ton Stål”-vinylen och Necro Facility “The Black Paintings”-vinylen kommer ju finnas redan innan festen.

Vilken av våra recensioner på Elektroskull är du mest stolt över?

Det vill jag inte svara på! En recension är ju väldigt subjektiv. Det är ju bara en persons åsikt. Och man kan ju ifrågasätta det där med recensioner och om de betyder något. Kanske på ett sätt, men samtidigt nej. En person kan inte tycka åt resten. Men visst är det kul med bra recensioner. Vore ju att ljuga om jag sa annorlunda, men att välja ut en specifik känns galet. Jag tackar då snarare de som recenserat skivorna på Elektroskull. Tack för att ni lyssnar och tar er tid!

progress_10_år

Progress Productions firar tio år

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Göteborgsbaserade Progress Productions med Torny Gottberg i spetsen fyller tio år! 8kHz Monos “Monochromator” (som bär katalognumret PROCD001) släpptes 2004 och innebar starten på en lång framgångssaga där skivbolaget år efter år har fortsatt att presentera nya spännande namn på den svenska synth- och alternativmusikhimlen.

Spark!, Code 64Red Cell, DupontNecro FacilityMr. Jones Machine, HypeCryoKite och Henric De La Cour är bara ett axplock av inhemska akter som har lanserats inför större publik via etiketten. Under senare år har man presenterat band som Vanligt FolkAngst och Wulfband.

Man har även först fram internationella diton som Iambia och givit ut både The New Division och vår svenska storhet Covenant på licens.

En stor fest arrangeras i Göteborg den 22 november och i samband med detta släpper man även samlingsskivan “2004-2014: 10 Years Of Progress Productions Anniversary Compilation” som innehåller 28 exklusiva och tidigare outgivna spår.

Vi har gjort en intervju med Torny Gottberg som kommer inom kort – håll utkik!

2004-2014: 10 Years Of Progress Productions Anniversary Compilation” släpps den 16 november via Progress Productions.

Tracklist CD1

01. Henric de la Cour – Venen
02. Delaykliniken – Wishes
03. Necro Facility – Last Breath (Cthulhu Demo Mix)
04. Wulfband – Was Für Ein Fest!
05. Dupont – Corridor
06. Kingdom Of Evol feat. Freddie Wadling – Pleasure & Pain (Leaether Strip Remix)
07. Red Cell – Neverending Story
08. Iambia – The Wrong Direction
09. Xenturion Prime – Voyagers (Infinity Remix By Zone Tripper)
10. Daily Planet – Tunnels Of Light
11.  Hype – Make You Wonder
12. 8kHz Mono – The Game
13. Scapa Flow – Wailing (1991 Live)
14. Nexus Kenosis – Arcus Pluvius Nigrum

 

CD2

1. Agent Side Grinder – This Is Us
2. Spark! – Infectious (feat. Spetsnaz)
3. Cryo – Zero-G (Live Evolved Version)
4. Kite – True Colours
5. The New Division – Curse
6. Children Within – Architecture Of Love
7. Mr Jones Machine – Eyes Of Anger
8. System – Under Surveillance
9. Titans – Plausible
10. Angst – Rädda Barn (Dansar Bäst)
11. Vanligt Folk – Vitt Skum
12. Sturm Café – Der Grosse Schwein (Terror Punk Syndicate Version)
13. Mommy Hurt My Head – Engulfed By A Black Sun (Rough Mix)
14. Kopfer Kat – Ventilate

 

Xenturion Prime – “Mecha Rising”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 16 juni 2014
Genre: Synthpopelectropop, futurepop
Bandmedlemmar: Bjørn Marius Borg, Hasse Mattsson
Land: Sverige/Norge
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Code 64-duo i uppdaterad och välljudande kraftkostym

Efter Christian Espelands avhopp under det förra året så återvände den kvarvarande Code 64-duon, med sångaren Björn Marius Borg och (den numera Oslo-baserade) Hasse Mattsson, under den nya monikern Xenturion Prime med det första singelsläppet “Rise” i höstas.

Att den kvarvarande duon, via det nya bandnamnet, har haft syftet att sätta en allt tydligare science-fiction-prägel på vad de själva har valt att kalla för powersynth står snabbt klart när de nu levererar debutalbumet “Mecha Rising”.

Bandets typiskt breda, sprudlande och atmosfäriska fullmatande ljudlandskap med en mix av synthpop, futurepop liksom trance och technovibbarna man har gett oss mycket av tidigare har nu även fått sällskap av några intressanta flirtar med EBM liksom ett par spår med mer grovhuggna och skitigt industriella anslag.

“Rise” liksom den andra halvans “Skyline” och “Elite” är några av exemplen på just detta med sina snabba basgångar, grovhuggna rytmer och distade sångpartier medan “Transmissions”“Second Nature”“Voyagers” och den smått fantastiska, nästa sju och en halv minut långa “Radiant” med det härliga chip-baserade introt alla är ytterst starka spår med ett uppdaterat sound som utgår från en ljudpalett vi väl känner igen från Code 64. Utöver detta levererar man även den starka electroballaden “Realms” som, utöver en riktigt stark sånginsats, innehåller flera fantastiska delmoment.

“Mecha Rising” är liksom Code 64 Manifest-vinnande succéalbum “Trialogue” (från 2010) uppbyggt som ett konceptalbum som, trots en lätt avsaknad av de direkta hitlåtarna som återfanns i större skala på “Trialogue”, är en mycket stark och väl sammansatt fullängdare.

Låtmaterialet måhända inte är riktigt lika genomgående starkt den här gången. Men den uppdaterade och i sammanhanget härligt fräscha och nyskapande ljudbilden väger upp och gör albumet till rent och skärt örongodis som är svårt att tröttna på i första laget.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

01. Mecha (03:42)
02. Rise (04:01)
03. Transmissions (04:04)
04. Second Nature (06:06)
05. Radiant (07:27)
06. Vermilion (04:23)
07. Voyagers (05:52)
08. Realms (04:29)
09. Ignition/Power Up (04:26)
10. Skyline (07:16)
11. Elite (05:25)
12. Beyond Infinity (03:01)

 

Tracklist Bonus Disc **

01. Elite (Essence Of Mind RMX)
02. Makrowave
03. Radiant (SIDelicious RMX by HasseM)
04. Elite (Hell Sector Remix)
05. Vermilion (3×0 Cosmos RMX)
06. United

 

Code 64-duo in updated and sonorous powersuit

After Christian Espeland’s exit from Code 64 last year, the remaining duo with vocalist Björn Marius Borg and the (now Oslo-based) swede Hasse Mattsson, returned under the new moniker Xenturion Prime with the first single “Rise” last fall.

And that the remaining duo under the new bandname clearly has had the aim to increase their science-fiction theme on what the band themselves have chosen to label powersynth is quite obvious when they now deliver their debut album “Mecha Rising”.

The band’s typically wide, exuberant and atmospheric thick soundscapes with a mix of synthpop, futurepop aswell as trance and techno they have given us alot of in the past has now been joined by some interesting flirts with EBM as well as a couple of tracks with more crude and dirty industrial grants.

“Rise” as the second half’s “Skyline” and “Elite” are some of the examples of just that with their fast basslines, rough-hewn rhythms and distorted vocals while “Transmission”, “Second Nature”, “Voyager” and the somewhat fantastic, almost seven and a half minutes-long “Radiant” with the glorious chip-based intro are all extremely strong tracks with an updated sound emanating from a sound palette wellknown from Code 64. Apart from this, they also include the strong electro ballad “Realms” that, in addition to a really strong vocal performance, contains several amazing parts.

“Mecha Rising” is like Code 64’s Manifest Awards-winning hit album “Trialogue” (from 2010) built as a concept album which, despite a slight lack of direct hit songs that were found on a larger scale on “Trialogue” is very strong and well composed.

The songs might not be quite as consistently strong this time. But the updated and in context delightfully fresh and innovative sound image weighs up and makes this album to pure and simple ear candy that is hard to get tired of.

Xenturion Prime presenterar “Mecha Rising”

Tags: , , , , , ,


Ur askan av Code 64 (som upplöstes efter tredjemedlemmen Christian Espelands avhopp) så återvände de kvarvarande medlemmarna med sångaren Bjørn Marius Borg tillsammans med Hasse Mattson som den nya duon Xenturion Prime förra året.

I vintras presenterades de första smakproven på den sex spår långa digital-EP:n “Rise” (se videon nedan) och nu är den (numera) Oslo-baserade duon redo att introducera fansen till debutalbumet “Mecha Rising”.

Utöver den ordinarie utgåvan, som innehåller tolv spår, så erbjuds även en (enligt skivbolagets vana trogen) begränsad och signerad specialutgåva. Bonusdiscen inkluderar, utöver de två exlusiva bonuslåtarna “Makrowave” och “United”, även fyra remixer signerade bland andra Essence of Mind (där den ena medlemmen Hasse Mattson även medverkar) samt Hell Sector.

“Mecha Rising” släpps den 18 juni via Progress Productions.

Tracklist

Xenturion_Prime_Mecha_Rising

01. Mecha
02. Rise
03. Transmissions
04. Second Nature
05. Radiant
06. Vermilion
07. Voyagers
08. Realms
09. Ignition/Power Up
10. Skyline
11. Elite
12. Beyond Infinity

 

Tracklist Bonus Disc **

01. Elite (Essence Of Mind RMX)
02. Makrowave
03. Radiant (SIDelicious RMX by HasseM)
04. Elite (Hell Sector Remix)
05. Vermilion (3×0 Cosmos RMX)
06. United

 


Xenturion Prime – “Rise”

Tags: , , , ,


Xenturion Prime, som består av Hasse Mattsson och Bjørn Marius Borg (tidigare Code 64) presenterar videon till den första singeln “Prime” som är hämtad från bandets kommande album som släpps senare under året via Progress Productions.

Xenturion Prime – “Launch Trailer”

Tags: , , , ,


Vila i frid Code 64. Länge leve Xenturion Prime!