Subscribe via: RSS

Tag Archive | "WGT 2015"

Liverapport: Wave Gotik Treffen 2015 – en tillbakablick

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


patrik_lark

Inför Wave Gotik Treffens 25-års jubileum senare i år så levererar vi en liverapport från förra årets festival.

 

Patrik Lark packade kameran och levererar nu en rapport från sin årliga vallfärd till Tyska Leipzig.

 

 

 

Den 24:e upplagan av Wave Gotik Treffen (WGT) lockade drygt 20 000 huvudsakligen svartklädda människor att färga Leipzig flera nyanser mörkare. I praktiken bör det ha varit långt fler alternativa personer som uppehöll sig i staden under festivalveckan, som alltid hålls under Pingsten. Dels gick den parallella festivalen Gothic Pogo Festival med inriktning på DIY, dödsrock, pospunk och cold wave med mera. Sedan fanns det de som aldrig såg några band men som dök upp på olika träffar och arrangemang som Victorian Picknick, Steampunk Picknick, Vampire Meetup eller i Medeltidsbyn. Andra anordnade fotosessioner på den stora parklika kyrkogården Südfriedhof med sitt mäktiga ny-romanska kapell och tio tusen Rhododendronbuskar – upp till fyra meter höga. Det anordnades rollspel, poesiuppläsningar och en rad andra saker som modevisningar och utställningar av olika slag. Kort sagt, Leipzig blommade upp och exploderade i en mängd alternativa arrangemang av allehanda slag. Wave Gotik Treffen är i sig ett makalöst svulstigt smörgåsbord, men festivalen drar också med sig mängder av kringarrangemang som hakar på den fantastiska feststämningen som råder. Eftersom festivalens många scener ligger utspridda i och omkring staden så är det lätt locka in passerande festivalbesökare även till andra event.

Efter förra årets chockartade värmebölja så kändes 24:e upplagans ljumma väder med smärre regnskurar faktiskt som en förbättring. Huvudsakligen var vädret fint, men det hade gärna fått vara aningen lite varmare.

Torsdagen, dagen innan festivalens officiella startdatum, var det EBM Warm-up Party med bland annat svenska Volvo 242, på lilla intima scenen i Villa, och förstås sedvanligt klubbande under de labyrintiska tegelvalven i Moritzbastei.

WGT dag 1 (fredag)

Den första dagen på det officiella programmet inleddes för många med den traditionsenliga picknicken i den prunkande gröna Clara Zetkin Park. Men i år hette den inte Viona’s Victorian Picnic, för Vionas sällskap hade flyttat sitt arrangemang till en fint renoverad gasklocka, Panometer Arena, för att slippa ifrån alla paparazzi-turister. Arrangemanget hade därför döpts om till Viona’s Victorian Village och där stod bland annat tidsenlig dans på programmet. Picknicken i parken hade istället fått nya namnet Viktorianisches Picknick zum WGT av nya arrangörer.

På stora huvudscenen Agra spelade Thomas Reiner från Nachtmahr med sitt andra band L’Âme Immortelle, som är mer finstämt och melodiöst med skönsjungande Sonja Kraushofers som kontrast till hans egen oborstade aggrotech-röst. Scenen badade i rosa, blått och lila ljus, nästan lite väl romantiskt i uttrycket. Fullt så finstämd var inte musiken, även om den var snäll i jämförelsen med Nachtmahrs aggressiva framtoning.

Nästa band upp på Agra-scenen var det populära futurepopbandet Blutengel som fyrade av sina hits till teatralisk pompa och ståt med allt från munkar och nunnor till lättklädda BDSM-flickor och fyrverkerier. Musiken kom lite i bakgrunden, men Chris Pohl har aldrig varit någon stor sångare så det gjorde åtminstone inte mig så mycket.

Efter två band förflyttade jag mig till den näst största scenen Kohlrabizirkus där electro-industrialbandet Accessory med förgrundsfiguren Dirk Steyer spelade under jättekupolen. Accessory hade flera riktigt bra dansanta låtar som drev upp tempot och stämningen.

Men mot nederländska huvudbandet Grendel blev de förstås inget annat än ett bra förband. Med sin melodiösa electro-industrial med tydliga EDM-tendenser fick Grendel snart publiken med sig. Med tunga klassiker från succéskivan “Harsh Generation” och EP:n “Chemicals + Circuitry” i ryggen var JD Tucker och Sascha Pniok i sitt esse och avslutade första WGT-kvällen på bästa sätt.

Någon midnight special-artist dök aldrig upp på årets upplaga. Vanligen brukar det vara en sådan på stora huvudscenen både på fredagen och lördagen. Rykten ville ha det till att Marilyn Manson och The Editors skulle ha utgjort dessa, men att bokningarna av någon anledning gick om intet. Spekulationerna var många.

Istället för att klubba efter konserterna skyndade jag mig istället bort till Werk II, där den parallella festivalen The Gothic Pogo Festival huserade för första gången. På grund av tekniska problem hade de blivit kraftigt försenade och jag hann därför se både Los Carniceros del Norte och 1919 spela. DJ för kvällen var bland annat Stockholmsprofilen Johnny Nattsjö (DJ BatCat), vilket medförde att jag inte lämnade stället förrän vid kl. 05:00.

WGT dag 2 (lördag)

Lördagens spelningar inleddes för min del på nya scenen Stadtbad – ett gammalt ombyggt badhus där publiken stod på den övertäckta simbassängen. Scenen var ganska väl tilltagen och den nyantika lokalen rymlig med högt i tak och trevliga bi-ytor som var fint renoverade med sammetsgardiner som draperingar från golv till tak. Utanför på gården fanns uteserveringar av typisk festivalstil. Ett trevligt nytillskott bland WGT-scenerna. På scenen stod Los Angeles-bandet The Present Moment som spelade någon form av cold wave-hybrid. Bandet var för mig helt okänt innan de annonserades inför WGT, men några genomlyssningar senare var det helt klart att det var ett band som måste klämmas in i det omöjliga WGT-schemat. Jag blev inte besviken. Det kanske inte var något jättedrag på scenen men fantastiska låtar som “The High Road” och “Million To One” stod för behållningen.

Sedan var det bråttom att ta sig en mil söder om staden till huvudscenen Agra där hypade EBM-bandet Youth Code, också från Los Angeles, skulle spela. Deras punk/hardcore-inspirerade industrimusik är inte helt lättillgänglig, men det är alltid fantastiskt att se vokalisten Sara Taylor ge järnet på scenen på ett sätt som vi inte är vanan att se elektro-artister göra. Hon headbangar, spottar sig själv i ansiktet och rullar runt på golvet. Att se Youth Code live är som att få sig en redig smocka. Alla bör uppleva dem live åtminstone en gång! Agra-scenen må ha varit numret för stor, Youth Code gör sig bättre i det lite intimare formatet. Men det var ändå en fantastisk spelning.

Tredje bandet för dagen valde jag att se på Felsenkeller där jag av någon anledning aldrig hade varit under mina fyra tidigare WGT. Scenen ligger lite väster om staden så återigen blev det en längre resa. På scen stod Rammstein-liknande industrial metal-bandet Megahertz. Det fem man starka bandet dominerades på scen av karismatiske sångaren Alexander “Lex” Wohnhaas som hade vitsminkat ansikte i någon grotesk clownstil. I min mening är Megahertz det bästa bandet inom Neue Deutsche Härte, som stilen kommit att kallas i Tyskland, efter Rammstein då. Band som Eisbrecher och Stahlman känns lite mer lättviktiga i jämförelsen. Låtar som “Jagdzeit” och “Himmelstürmer” lyfte taket på ett fullsmockat Felsenkeller.

Det blev inte riktigt tid till att se hela setet då det var hög tid att bege sig till Moritzbastei för att se norska Substaat bjuda på elektronisk musik i gränslandet mellan synthpop och melodiös EBM. Moritzbasteis lilla intima scen under tegelvalv är verkligen en fantastisk inramning, bara man har turen att hamna tillräckligt långt fram för att se något. Intrycken av Substaat var som väntat blandade. Många låtar är i mitt tycke lite för snälla och synthpoppiga, som “Berlin” och “I Feed You My Love”, men så har de också de lite tyngre låtarna “Macht” och “Tech Head” som jag gillar mycket. Det är melodierna som står i första rummet hos Substaat och de är också deras starkaste sida.

Fler än dessa fyra spelningar hann jag faktiskt inte med denna dag, mest på grund av de långa resorna mellan fyra olika scener. Men på lördagen var det också Obsession Bizarre – det stora fetischpartyt i mäktiga Volkspalast Kuppelhalle. Byggnaden ser ut som Pantheon i Rom: cirkulärt med en stor kupol och kolonner. Partyt har dresscode som kräver kinky outfit som lack, läder, latex eller uniform, trots det ringlar sig kön lång utanför strax efter öppning. Gissningsvis är det ett tusental personer på partyt som för många utgör något av höjdpunkten på festivalens klubbande.

WGT dag 3 (söndag)

Tillbaka till Volkspalast Kuppelhalle, men nu som scen för ett antal intressanta cold wave-band. Först ut var italienska Ash Code från Neapel (bandnamnet lär vara inspirerat av traktens vulkan Vesuvius) som ligger i gränslandet mellan cold wave och postpunk. Bandet var mig inte helt okänt innan WGT, men det var när jag lyssnade in mig inför festivalen som jag insåg deras storhet. Deras låt “Dry Your Eyes” har en svart melankoli som äter sig igenom alla skyddsbarriärer. Den har blivit en av mina absoluta favoritlåtar från de senare åren. Men de hade mer att bjuda på som “Waves With No Shores” eller postpunkiga “Empty Room”. Scennärvaron var möjligen lite stel, lite som musiken, men behållningen här var den stämning som musiken försatte en i.

Efter Ash Code skulle snart Keluar spela, men dessvärre pågick samtidigt en EBM-kväll borta på Stadtbad och jag var bara tvungen att se nya succébandet NZ från Österrike ta upp Nitzer Ebbs fallna mantel som det mest energiska EBM-bandet på scen. Ständigt drabbas man av dessa krockar som tvingar en till omöjliga beslut om vilket band man ska se. När jag väl kom fram till Stadtbad höll just svenska Dupont på att avsluta sin sista låt, så jag hann aldrig bilda mig någon uppfattning om deras spelning, men svensklägret verkade alla nöjda med spelningen. NZ höll dock alla löften om att sprida energi från scenen. De bägge herrarna i lederhausen och linne turades om att hålla micken respektive trumpinnarna. Det blev en rejäl urladdning i högsta tempo som tände upp publiken ordentligt. Det ska sägas att NZ ligger väldigt nära sin föregångare i musikstilen. Soundet låter exakt som hämtat från Nitzer Ebbs “That Total Age”.

Efter NZ klev belgiska The Juggernauts upp på samma scen. Iförda svarta pilothjälmar med visir spelade de en minimalistisk och ganska hårdför EBM. Bakom bandet står BORG som också är känd som en halvan av The Klinik. De bägge bandens musik står inte så långt ifrån varandra.

Agra-scenen väntade sedan Los Angeles-bandet London After Midnight (namnet är taget efter en förlorad stum- och skräckfilm från 1927, regisserad av Tod Browning) som gjorde succé med sin electro-gothic rock under 90-talet, men som sedan försvann efter tre album. Huvudmannen Sean Brennan är en verklig scenpersonlighet och spelningen kändes som något av ett måste att se live efter deras långa frånvaro från scenen. Setet inleddes med “Your Best Nightmare” och avslutades med “Sacrifice”, så långt allt väl, men däremellan saknade jag många av mina favoriter från senaste skivan, som “Feeling Fascist”, “Nothing’s Sacred” och “Amerika’s Fucking Disease”.

En taxiresa senare stod jag vid den gamla men mysigt renoverade fabrikslokalen Täubchenthal i Plagwitz, väster om staden. Här hade cybergotharna samlats för att se Centhron spela aggrotech och harsh EBM. Jag missade nästan halva setet men hann i alla fall se deras isärklass bästa låt “Dreckstück” och de avslutande vulgolåtarna “Cunt” och “Pornoqueen”. Det var imponerande att se keyboardisten klara av hela spelningen iklädd latexcatsuit och korsett.

WGT dag 4 (måndag)

Sista festivaldagens första spelning blev italienska Spiral69 från Rom som gick upp på Altes Landratsamts scen, som behändigt nog låg i byggnaden bredvid mitt hotell. Ljudet i Altes Landratsamt var inte det bästa så min favoritlåt “The Girl Who Dance Alone In The Disco” lät inte riktigt så bra som väntat. Ljudet av deras new wave-rock grötade till sig och mycket av nyanserna försvann.

Bandet efter var nederländska The Essence från Rotterdam som spelade en lite lugnare och renare variant av new wave-rock och de hade inte samma problem med ljudet, men då var det heller inte samma ös som Spiral69 bjöd på. För The Cure-älskare fanns det stora likheter, både vad gällde låtskrivandet och inte minst Hans sångröst. Lyssna gärna på “A Mirage” för ett exempel på det.

Fixmer/McCarthy är en duo bestående av den franske technoproducenten Terence Fixmer och den brittiske EBM-sångaren Douglas McCarthy, känd från Nitzer Ebb. Musiken låter därefter, en blandning av EBM och techno, men tempot var överraskande lågt. Douglas McCarthy var långt ifrån den furie på Agras scen som han var under Nitzer Ebbs tidiga år och i ärlighetens namn inbjöd musiken inte till det heller. Det var först när de spelade Nitzer Ebb-covers som “Join In The Chant” som publiken verkligen tände till. Men några egna guldkorn som halvtempolåten “Banging Down Your Door” och den lite snabbare “Pistol Whipper” fick mer än godkänt.

Var det lite stelt under Fixmer/McCarthys spelning så rådde raka motsatsen när Combichrist gick upp på Agra-scenen. Norrmannen Andy LaPlegua har lyckats samla några av de röjigaste livemusikerna till sitt aggrotechband, som alltmer kommit att utvecklas till ett industrihybrid-band som drar mer åt metall än elektronisk musik. Oavsett vad man tycker om det så måste man verkligen erkänna att de är fullblodsproffs på scen och bjuder på en verkligt intensiv show med frenesi och drag. Och av hänsyn till WGT-publiken verkade de ha stoppat med extra många av sina gamla aggrotech-hits som “Electrohead”, “Shut Up and Swallow”, “Get Your Body Beat” och “Blut Royale”. Förutom dessa tyckte jag att nya hiten “Maggots at the Party” var höjdpunkten på spelningen.

Efter festivalens sista spelning är det tradition att bege sig till Moritzbastei för den obligatoriska sista klubbnatten på tre dansgolv som brukar hålla igång till framåt 07:30-tiden. Vissa år har jag gått direkt därifrån till hotellfrukosten. Sedan återstår bara den slutliga utmaningen att ta sig hem via Berlin när batterireserven är så nära noll den någonsin kan bli.

Som vanligt när man summerar sina upplevelser från WGT ångrar man att man missade än det en, än det andra. Det är ju trots allt bara en bråkdel av det som erbjuds som man i praktiken kan ta del av. Men varje år lovar jag mig själv att; nästa år ska jag …

Nästa upplaga av WGT råkar för övrigt vara ett 25-årsjubileum och det kommer då att bli ännu svårare att hinna med allt. Men det kommer förstås att bli helt fantastiskt och ett av de viktigaste måstena för 2016. Som alla som har läst så här långt förstår, är WGT oerhört vanebildande. ”Been there, done that”-argumentet fungerar inte riktigt här, man blir liksom aldrig färdig med WGT.

 

WGT 2015

Tags: , ,


Wave-Gotik-Treffen: dark-romantic celebrations every year at Whitsun in Leipzig – Germany

Twenty-three years ago, two Gothic people from Leipzig had an unusual idea: They didn’t want to create yet another dark music festival but rather a supra-regional gathering of like-minded fellows for relaxed meeting, chatting and celebrating. When the 1st Wave-Gotik-Treffen took place in 1992 at the edge of Leipzig with about 2,000 visitors and just a handful of bands, it is unlikely that anyone imagined that within a few years the WGT would become the largest meeting of Gothic people in the world, taking possession of a whole city every year at Whitsun.

In 2015 the WGT takes place for the 24th time. From May 22nd to 25th again more than 20,000 Gothics from all over the world are expected to come together again in Leipzig to celebrate the Wave-Gotik-Treffen as THE international gathering of the dark family.

All over the city there will be about 200 bands performing, projects and single artists covering the whole wide range of Gothic music: from Electro-Pop to Goth-Metal, from EBM to Neofolk, from medieval music to Post Punk. Apart from famous bands of the scene, you are invited for new discoveries with several less-known real underground bands or artists from the edge of the Gothic music universe. The concerts and events take place at more than 50 venues spread throughout Leipzig, for instance in the vaults of the Moritzbastei, in the splendid neo-antique cupola hall of the Volkspalast, and in the green round of the open-air Parkbühne, as well as in large concert halls. The WGT program will also include beautiful classical music again, such as operas or choral and chamber music.

From its beginning the Wave-Gotik-Treffen has been much more than a music festival: its guests may step back to the romantic atmosphere of ancient times at the medieval market place at the Pagan Village (Heidnisches Dorf). We will present authors reading and unusual theatre; cinematic performances will take place as well as a big live action role play. People in historic clothing will gather in the park for a Victorian Picnic, accompanied by live chamber music. For four days a large hall at the agra-Messepark will be transformed into the biggest Gothic-wares marketplace in the world. In numerous clubs DJs from all over the world will invite you to dance until dawn. There will also be a large fetish party where entrance is only possible by following a strict voluptuous dress code. A stroll through the winding passages of city centre of Leipzig with its historical buildings of the Renaissance, Baroque and Jugendstil (Art Nouveau) eras is especially worthwhile for art and culture lovers: the entrance to several of Leipzig’s museums is free for WGT-guests.

Cheap and entertaining accommodation is available at the huge Treffen camping ground. To enter, you need a special ticket (called Obsorgekarte) which includes also the extensive WGT-program-book. Public transport in the city is free for all WGT-guests from Friday morning until noontime Tuesday.

The inhabitants of Leipzig have become familiar with the Treffen over the last two decades – there are no longer any prejudices and the Gothic guests are very welcome here. The most fascinating aspect of the Wave-Gotik-Treffen is surely its unique magic atmosphere that covers the whole city. Gothics from all over the world celebrate their gathering in a peacefully relaxed manner, turning Leipzig into a diverse wave of black. Once a year about twenty thousand Gothics come home: to the Wave-Gotik-Treffen.

More info on the official website at http://www.wave-gotik-treffen.de/english/

The following artists have already confirmed their performances at the 24th WGT (as at March 23rd):

.com/kill (D) – Dark Noise, sub band of Diary of Dreams…
Accessory (D) – Electro/EBM/Industrial
Agent Side Grinder (S) – Electro/Industrial
Antimatter (GB) – Melancholic progressive rock
Ari (USA) – Ambient/Experimental
Ash Code (I) – Electrowave
Ashes You Leave (HR) – Metal
Ashram (I) – Neoclassical band
Astari Nite (USA) – Dark Indie
Asynje (Dk) – Scandinavian/folk/world/pagan/viking
Automelodi (CDN) – Minimal Synth
Bella Donna (D) – Ozark Gypsy Jazz
Birdmachine (D) – Experimental
Black Lung (AUS) – side project of Snog
Blood And Sun (USA) – Neofolk
Catain Reckless & The Lost Souls (Aus) – Psychobilly
Centhron (D) – Agro noise with guitar (ear plugs required)
Clan of Xymox (NL) – Gothic Rock / Darkwave
Cromdale (D) – Celtic folk rock
Deine Lakeien (D) – Dark Wave / Pop / Avantgarde / Electronic Music
Die Kammer (D) – men with violin and cello play singer/songwriter music
Dupont (S) – EBM
Eisregen (D) – Metal
Eisbrecher (D) – Industrial metal
Empathy Test (GB) – Synthpop
Esa (GB) – Rhythmic industrial noise (would work at Guantanamo!)
Escape With Romeo (D) – New Wave / Gothic Rock
Evi Vine (GB) – Post Rock/Folk/Soundscape
Faey (D) – Folk, Acoustic
Fields Of The Nephilim (GB) – Traditional Gothic
Fixmer/McCarthy (F/GB) -Techno Body Music
Ghosts Of Dawn (D) – Deathrock
Grendel (NL) – Harsh EBM/ Electro
Harmjoy (D/USA) – Futurepop / EBM
Heldmaschine (D)- Rock / Pop
Hezzel (LV) – Industrial, Electronic, Rhythmic Noise
Jo Quail (GB) – Cellist and composer
Keluar (D/GB) – Minimal Wave
King Dude (USA) – Folk Rock, Neofolk, Indie Rock
Klutae (DK) – Industrial/EBM
Koffin Kats (USA) – Psychobilly
L’ame Immortelle (A) – Darkwave, Electronic
Last Dominion Lost (AUS)
Lights of Euphoria (D) – Futurepop
Lisa Cuthbert (GB) – Dark Alternative
Majdanek Waltz (RUS) – Dark Folk, Neofolk, Dark Ambient, Industrial,
Minuit Machine (F) – Minimal Wave
Mono Inc. (D) – Gothic Rock / Industrial Metal
Mono no aware (D)
Morthound (S) – Cold Wave
Mushroom’s Patience (I) -Psychedelic, Blues
Nachtmahr (A) – Industrial / Harsh EBM
Nosferatu (GB) – Gothic Rock
NZ (A) – Oldschool EBM
Orphx (CDN) – Techno / Industrial
Otto Dix (RUS) -Electro/Dark Wave/Gothic
Polaroid Kiss (GB) – Electro-Rock/Shoegaze
Rabbit at War (D) – Electro/Industrial/DarkWave/EBM/Gothic
Qntal (D) – Medieval / Avantgarde / Electronic
Rezurex (USA) – Psychobilly
Roma Amor (I) – Neofolk
Samsas Traum (D) – Gothic Rock
Seasurfer (D) – DreamPunk / Shoegaze / NoisePop
Skyforger (LV) – Pagan / Folk / Thrash / Black Metal
Snog (AUS) – Industrial / Techno / Country etc.
Soko Friedhof (D) – Humoristic goth ?
Sol Invictus (GB) – Neofolk
Sólstafir (IS) – Atmospheric rock
Soror Dolorosa (F) – Cold Wave/Post Punk
Spencer (CH) – Britrock / Gothic Rock
Stoneman (CH) – Dark Rock
Substaat (N) – Electronic
Sweet Ermengarde (D) – Gothic Rock
Terrorfrequenz (D) – Hellelektro
The Exploding Boy (S) – Indie/Postpunk
The Other (D) – Horrorpunk
The Present Moment (USA) – Cold Wave Electronic
The Saint Paul (D) – Electropop
Twisted Nerve (GB)- Gothic Rock
Two Witches (FIN) – Gothic Rock
Unterschicht (D) – Aggrotech / Noise
Unto Ashes (USA) – post-apocalypic folk
While Angels Watch (GB) – Postpunk/ Dark Ambient / Apocalyptic Pop
Wrangler (GB) – Oldschool Electronic

+

Blutengel (D)

Gothic Client (GB) – Electro pop

Clock DVA (GB) – industrial, post-punk, experimental

Combichrist (N) – Aggrotech

DAF (D) – Electropunk

Diorama (D) – Synthpop at its best

Front 242 – Old school EBM

Goethes Erben (D) -Avantgarde / Rock / Electropop

Jäger 90 (D) – Electric Music

Kirlian Camera (I) – Synthpop

London After Midnight (USA) – GOTH

Megaherz (D) – Industrial German Rock

Modulate (GB) – Electronic dancefloor mayhem

Monolith (B) -Electronic Phasenmensch (D)

Polaroid Kiss (GB) – Electro-Rock/Nugaze (CANCELLED)

Postscriptum (N) – Rock

Qntal (D)- Medieval, Avantgarde, Electronic

Sektion B (D)- Industrial, Power Electronics, Noise

Steinkind (D) – Electro Punk Alternative Rave

Tempers (USA)

Terrolokaust (E) – Industrial-Electro-Alternative Rock

Tehôm (HR)- Dark Ambient, Drone, Ritual Ambient, Industrial

The Beauty of Gemina (CH) Dark Wave / Indie / Rock / Dark Rock / Folk / Blues

The Essence (NL)

The March Violets (GB)- Post-punk

Tommi Stumpff (D)

EBM Tüsen (D)

Veil of Light (CH)

XMH (NL) -Dark electro, Industrial, trance

Youth Code (USA) EBM/Industrial