Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Waiting"

Lights of Euphoria – “Traumatized”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 19 mars 2016
Genre: EBM, futurepop
Bandmedlemmar: Jimmy Machon, Torben Schmidt
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

FacebookMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampReverbnationkollapslogga

(English version below)

“EBM-mode” allra bäst för Lights of Euphoria 2016

Tolv långa år har passerat sedan Lights of Euphoria senast var albumaktuella med “Gegen den Strom” (2004). Efter att ha lyssnat på “Traumatized” ett tag så kan man snabbt konstatera att det mesta är sig likt sedan den tyska duon med Torben Smith (som även ligger bakom skivbolaget Infacted Recordings) och den numera Danmark-stationerade Jimmy Machon senast attackerade scenens mörka dansgolv med klubbhits som “Fading Moments” och “True Life” i början av 2000-talet.

Men även om en hel del är sig likt så är det i andra änden en del som har förändrats och utvecklats, i de allra flesta fall till det bättre. Redan halvvägs in i det lugna och melankoliska synthpopnumret “Hello Hello” som inleder det nya albumet “Traumatized” så kan man snabbt notera att Lights of Euphoria har mognat i flera aspekter både när det kommer till maskin- och produktionsteknik men även när det gäller sång- och låtskrivarkunskaper.

Igenkänningsfaktorn är dock, med några undantag, hög vilket tyder på att man trots allt vill visa den äldre trogna fanskaran sin fulla respekt. Precis som tidigare blandar Lights of Euphoria futurepopen med influenser från modern elektronisk dansmusik med EBM och en del lugnare melodiska inslag av elektronisk pop. Futurepopen har dock lagts ordentligt åt sidan på det nya albumet som domineras av svängig EBM och rå electro som de sexiga Douglas McCarthy-homagerna “Waiting” och “Blood on the Floor” samt min personliga favorit – den religionskritiska “Book of Lies”. Bandets signifikativa futurepop, som stilmässigt slår sig ner i samma ände av genresoffan som exempelvis Apoptygma Berzerk, Assemblage 23 och Icon of Coil, går dock inte helt förlorad här: En trio av dessa uppenbarar sig på albumets andra halva med den inledande “Under My Spell”, den Apop-doftande “Emptyness” och en nyinspelning av bandets klassiker “True Life”. Men trots att samtliga är hyfsat väl framförda så är det definitivt i  modernt “EBM-mode” som Lights of Euphoria anno 2016 är lyser som allra starkast.

“Traumatized” lider ordentligt av spretighet men trots ett par ordentliga bottennapp och en halvdan cover av Depeche Modes “Stripped” (med assistans av Soman) och den rätt trista (singeln) “Schwarze Sonne” så innehåller albumet en dryg handfull riktigt trivsamma spår som garanterat lär kunna få stora svartklädda folkmassor att skaka rumpa även 2016. Vad gäller spretigheten så skall vi inte glömma bort att bandet alltid har blandat hejvilt och ofta har levererat synthpop, EBM och dark electro sida vid sida på samma album.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

lights_of_euphoria

01. Hallo Hallo (05:31)
02. Waiting (04:44)
03. Book Of Lies (03:37)
04. Blood On The Floor (03:32)
05. Schwarze Sonne (04:04)
06. The Saint (04:08)
07. Questions (03:50)
08. Erase & Rewind (05:03)
09. Under My Spell (04:35)
10. Emptyness (03:46)
11. True Life (Resurrection) (06:06)
12. Schwarze Sonne (Ani Untz Remix) (03:11)
13. Stripped (Feat. Soman) (03:57)

 

(English version below)

“EBM-mode” best setting for Lights of Euphoria in 2016

Twelve long years have passed since the last time Lights of Euphoria came around with “Gegen den Strom” (2004). And after having listended to “Traumatized” for a while it’s easy to realize that much is the same since this German duo with Torben Smith (who also is behind the label Infacted Recordings) and the nowadays Denmark-based Jimmy Machon attacked the scene’s dark dancefloors with clubhits like “Fading Moments” and “True Life” in the beginning of the century.

But even though alot is alike alot has also changed and developed on the other hand, for most parts to the better. Allready half way into the mellow and melancholic synthpop gem “Hello Hello” that opens the new album “Traumatized” it’s notable that Lights of Euphoria have matured in several aspects both when it comes to handling their machines but also when it comes to production-techniques aswell as vocal- and songwriting abilities.

The recognition factor is, with a few exceptions, high which indicates that the band want to show full respect to their older and faithful fans. Just like before Lights of Euphoria mixes futurepop with influences from modern electronic dance music with EBM and some calmer insertions of electronic pop. The futurepop-elements have take a step back on this new album which is dominated by swinging EBM and raw electro and sexy Douglas McCarthy-homages like “Waiting”“Blood on the Floor” and my personal favourite the religion-critical “Book of Lies”. The band’s significant futurepop that sits next to for example Apoptygma Berzerk, Assemblage 23 and Icon of Coil, however is not completely lost on here: A trio of those appears on the album’s second half with the initial “Under My Spell”, Apop-redolent “Emptyness” and a new recording of the band’s classic “True Life”. But even though all of them are quite well executed it’s definetely in “EBM-mode” that Lights of Euphoria anno 2016 shines the brighest.

“Traumatized” suffers alot from its sprawling but despite a few proper low points and a mediocre cover of Depeche Mode’s “Stripped” (with some assistance from Soman) and the quite dreary (single) “Schwarze Sonne” this album contains a large hand full of quite pleasant tracks that surely will have the big black-dressed crowds to shake their asses also in 2016. And when it comes to the sprawling appearance we shouldn’t forget that the band always have put synthpop, EBM and dark electro side by side on the same album.

Kaos! – “Waiting (Live in Second Life)”

Tags: , , , ,


Ett smakprov från Kaos! virtuella livespelning i Second Life. Låten är hämtad från debutalbumet “Scream in Silence”.

Kaos! – “Scream in Silence”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 28 maj 2013
Genre: SynthpopElectropop
Bandmedlemmar: Eva Kaxe, Kristian Oscarsson
Produktion: Kaos! – Master: Magnus Kaxe
Mix: Kristian Oscarsson (“Unreachable” mixad av Magnus Kaxe)
Land: Sverige – Recensent: Jens Atterstrand

Melodiös debut som förmedlar starka känslor

Efter att ha följt upp “Undesired Isolation” (från 2010) med ytterligare ett singelsläpp (“Unreachable”) tidigare under våren så är nu Stockholmsduon Kaos!, med sångerskan Eva Kaxe och den forne Transpose-medlemmen Kristian Oscarsson, redo attpresentera debutalbumet “Scream in Silence”.

Mellan det mustiga svepande introt “2009” och det instrumentala glättiga outrot “Train”, så levererar Kaos! tio, vid första anblicken väldigt melodiösa, lättsmälta och relativt minimalt arrangerade electropopspår. Men skenet bedrar något när man skrapar lite på ytan.

Albumet är väldigt bra varierat, detta utan att för den sakens skull brista och tappa den röda tråden på vägen. Bortom de glada melodierna och rappa arrangemangen döljer sig dessutom en hel massa känslor i de väldigt välskrivna låttexterna. Detta i kombination med Eva Kaxes sånginsats, som är väldigt dynamisk med ett brett register, gör albumet till en väldigt trevlig lyssningsupplevelse i sin helhet. Evas egna körpålägg, som uppenbarar sig i många utav spåren (ibland upp till tre-fyra olika stämmor), är väldigt smakfullt pålagda och ger både bra stuns och bredd i sången, som i sin tur passar väldigt bra ihop med ljudbilden.

De lite snabbare och väldigt dansanta “Unreachable”, “Fun” (med de väldigt originella körpåläggen) och titelspåret “Scream in Silence” (med sin lite mörkare och råare framtoning), får sällskap av melankoliska, stundtals hjärtskärande och väldigt originella grepp som “Innerspace”, “The Wall” och den väldigt bombastiska “Waiting”, som i sin tur är byggd som en ballad i verserna för att sedan bryta ut i en spikrak och rapp refräng som verkligen greppar tag.

I sin helhet så är “Scream in Silence” ett väldigt gott hantverk som innehåller väldigt få svagare spår och håller lyssnaren intresserad hela vägen.

Jag är övertygad om att de flesta fans av elektronisk pop – oavsett som man älskar 80- 90- eller 2000 talets diton, kommer finna ett antal spår att bli förälskade i på det här väldigt starka debutalbumet. Jag hoppas också på att duon nu fått upp ångan och att vi slipper vänta tre år till på mer. För om det är något “Scream in Silence” ger så är det mersmak.

(OBS! Missa inte vår intervju med bandet här!)

Tracklist

01. 2009 (01:09)
02. Unreachable (03:34)
03. Innerspace (03:31)
04. Without You (04:28)
05. Fun (03:38)
06. Friday (04:03)
07. Undesired Isolation (03:56)
08. The Wall (03:33)
09. Waiting (04:07)
10. Freitag (01:53)
11. Scream in Silence (03:48)
12. Train (04:08)

 

Provision – “Paradigm Shift”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Kathodik Records
Releasedatum: 20 november 2010

Genre: Synthpop

7/10

En ny inriktning

En trevlig överraskning. Provision, som var en av mina favoriter bland de nordamerikanska synthpopprojekten för ungefär tre år sedan har nu återvänt från ingenstans. Efter många års slit med att hålla ett litet med högaktat musikprojekt flytande så trodde jag faktiskt att låtskrivaren och frontmannen Breye Kiser till slut hade tappat gnistan och gett upp. Uppenbarligen inte, något jag är väldigt tacksam över!

Provision är stationerade i Houston, Texas och bildades i november 2000 av Breye Kiser (alias Breye 7x som tidigare även är känd från U-N-I och Bamboo Crisis) och Leslie Hyman (från U-N-I och Wraith). Duon debuterade under 2002 när man släppte bandets första EP. Jag har inte hört den, men däremot debutalbumet “Evaporate” från 2003 hade ett väldigt smittsamt sound.

Provision själva beskriver sin musik som “electronic music with an edge”. Man har även plockat in element från den tradiotionella elektroniska dansmusiken som HI-NRG och italo disco liksom mer industriella tongångar och synthpop i det som utvecklats till bandets egna sound.

Första albumet “Evaporate” blev snabbt en favorit och visade upp Provisions sound via en stark sånginsats, budskapet via en stark sånginsats, invecklad programmeringsteknik och expressiva rytmer. Bandet är kända för sina konserter som kombinerar livesynthar, elektroniska trummor med en energi som smittar av sig. Ovanpå detta smart ljussättning och Breye Kisers kraftfulla röst. Provision spelade på Synthcon 2002, tilldelades pris för “Best New U.S. Artist” vid American Synth Pop Awards varpå man skrev på för Todd Durants skivbolag A Different Drum i slutet av 2003.

Bandet har tidigare släppt tre album, fyra EP’s och har också remixat en del andra band genom åren. “Paradigm” är detas första album på fem år och titeln säger allt. Det är ett musikaliskt och textmässigt paradigmskifte av klassisk synthpop av hög klass. Det finns några partier på albumet som saknar en del momentum och fokus.

“Into The Fray” och “Waiting” är två exempel på just detta. Den förstnämda börjar väligt abrupt och ljudbilden är hårdare än vad jag tidigare hört från bandet. Den slutar också lika abrupt och med närmare eftertanke hade låten tjänat på ett lite långsammare, mer atmosfäriskt intro. “Waiting” i sin tur har en lösryckt stopp-start typ av programmering, även om en större självsäkerhet levereras i melodierna. Båda spåren är helt okej, men albumet hade blivit minst lika sammahängande utan dem.

På “Love Like Machinery” tas vi dock åter tillbaka till mer välbekant territorium. Den är snabbare, har mer driv och dess sparsamt melodiska inslag hålls samman av en ständigt respresenterad sequencerprogrammering som i in helhet är skräddarsydd för dansgolven.

“I Lose Myself” är en av mina absoluta favoriter. Den är långsammare än de tidigare spåren och dess komplexa synthar och känslomässigt laddade lyrik med lika delar av gamla och nya influenser och slutresultatet blir en väldigt stark låt.

“I Thought You Knew” har en snygg framtoning med synthar som påminner mig om VNV Nation’s “Perpetual”. Jag är inget speciellt fan av VNV Nation men jag uppskattar den inspiration som Provision uppenbarligen hämtat. Jag tror också att låten visar på att bandet vill variera albumet och ta soundet en bit ifrån den industriella touchen man presenterar på “Into The Fray” och “Waiting”.

“Broken” är ytterligare en av mina favoriter. Låten är en duett där Breye och Jen delar på sånginsatsen och jag ser verkligen fram emot att höra Jen leda fler låtar i framtiden. Återigen ett välskriven låt.

Efter detta blir det lite av “miss and hit” utav “Paradigm Shift”. Titelspåret samt “Crossline” är båda ganska bra, men påminner väldigt mycket om de tidigare låtarna på albumet. “Crossline” lider lite av samma problem som Intuition’s “Time Of Your Life” (från “Berlin Sky” som jag recenserade nyligen). Den bygger på och bygger på för att till slut falla pladask och återspeglar inte den mogenhet som varit lite av låtskrivaren Kiser Breye’s signum sedan “Visualize”.

“Symmetry” är ett av albumet mer ambienta spår, som får mig att tänka på The Knife’s “The Captain and Forest Families” där även en del new beat-influenser kan anas i programmeringen.

“The Persistent Rhythm of Before” förtjänar att nämnas i en kategori för sig själv. Inspirationen till låten är hämtad från en novell med samma namn skriven av Christopher Hanks och är en av de mest rörande och vackra låtar jag har hört på flera år. Breye sjunger huvudstämman och backas upp av Jen och wow… det är bra! Låten i sig tillhör årets absolut bästa låtar och är en perfekt avslutning.

Jag skall erkänna att jag till en början inte var helt överväldigad när jag hörde “Paradigm Shift”. Det tog mig cirka tre månader att vänja mig vid bandet lite nya musikaliska vägval och jag är fortfarande inte säker på om Matt Willis (tidigare i Splendor Projekt) bidrag till Provision som ny tredjemedlem är till det bättre eller sämre, det är för tidigt för mig att uttala mig om.

Slutsatsen är att “Paradigm Shift” är ett genomtänkt album av ett band som aldrig låtit mer övertygande varken musikaliskt eller textmässigt. Visst, det finns delar av albumet som får mig att fundera lite över var det är på väg, men de självsäkra och melodiösa insatserna (som låter mer som det klassiska Provision jag är van vid) väger upp svagheterna. “Paradigm Shift” är ytterligare ett steg i rätt riktning och jag ser redan fram emot vad bandet kan tänkas hitta på till nästa album.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen

(Red.anm – Denna recension skulle egentligen ha publicerats redan i vintras men föll av någon anledning bort på vägen. Vi ber om överseende med detta).

  1. Into the Fray
  2. Waiting
  3. Love Like Machinery
  4. I Lose Myself
  5. I Thought You Knew
  6. Broken
  7. Paradigm Shift
  8. Crossline
  9. Symmetry
  10. The Persistent Rhythm of Before