Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Void"

Lizette Lizette – “Non”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 8 februari 2019
Genre: electro, electropop
Bandmedlemmar: Lizette Nordahl
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

 

HemsidaFacebookLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesBandcampSoundcloudReverbnation

(English version below)

Elegant dansmusik efter queerbodykängdansen

Lizette Lizette har dumpat queerbodyn från förra albumet Queerbody (2017) till förmån för ett mer klubbvänligt sound på det nya albumet Non. Och det funkar ju… precis hur j-a bra som helst!

De första fem låtarna är ju bättre än Robyns material på Honey (förutom själva singeln “Honey” då förstås). Lizette Lizette bjuder på en modern, basdriven, smart och sexig dansmusik på “Junk”, “Obey”, “Void” och “Non”. Det finns samtidigt något eteriskt och loungemusikmässigt över de låtarna, i pressmaterialet beskrivet som ”som om Enya går på Berghain”. De fungerar uppenbart i fler sammanhang än på dansgolvet, precis som mycket av George Michaels senare produktioner, en förebild Lizette också nämnde som en föregångare i en intervju nyligen. Själv har jag haft plattan som middagsmusik hela våren.

Fjärde låten “Moonland” är en märklig konstpoppärla med Marble House-kvaliteter (The Knifes lilla mästerverk kom 2006). Tyvärr håller det fina danstempot från de inledande låtarna inte hela vägen in i mål. De avslutande låtarna är mer ofokuserad konstpop, det är likt Kite men har kanske inte riktigt den kvalitet som man associerar med dem. Hursomhelst, ytterligare ett höjdaralbum från Lizette Lizette – en av Sveriges bästa artister.

Bästa låtarna: “Obey”, “Void”, “Non” och “Junk”

Tracklist

Bilden kan innehålla: en eller flera personer och närbild

01. Junk (04:56)
02. Obey (04:44)
03. Void (03:53)
04. Moonland (05:12)
05. Non (03:24)
06. Computer Game (04:52)
07. Soil (06:18)
08. Beaches (04:36)

(English version below)

Elegant lounge music after the queerbody rave

Lizette Lizette has left the body music from the last album Queerbody (2017), and she dances to the clubs with the new record Non. And it works… f-king amazing!

The first five songs are stronger than Robyn’s material on Honey (2018), except for the single “Honey” that is. Lizette Lizette offers contemporary, base driven, smart and sexy dance music at “Junk”, “Obey”, “Void” and “Non”. At the same time, there is something ethereal and lounge-orientated in the sound, in the press memo described as “Enya goes to Berghain” it works in so many more environments than the dance floor, similar to much of George Michael’s later works, another raw model for Lizette and mentioned in her interview with Swedish music magazine HYMN in February. I have had Non as dinner music the hole spring.

The song “Moonland” is a curious little art-pop masterpiece on par with The Knifes single “Marble House” (2006). Unfortunately, the beating dance tempo from the first songs doesn’t last to the end. The late songs have less focus, they remind me of the art pop created by Kite, but they don’t have the quality you associate with Kite. However, Non is another excellent album from Lizette Lizette – one of the best Swedish artists.

Best songs: “Obey”, “Void”, “Non” and “Junk”.

Lizette Lizette – “Void”

Tags: , ,


 

Lizette Lizette är tillbaka! Här är videon till hennes nya singel “Void”

De/Vision – “13”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 4CD Box**, vinyl***, digital
Skivbolag: Popgefahr Records
Releasedatum: 27 maj / 17 juni (4CD Box)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Steffen Keth, Thomas Adam
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

Symfonisynthpop med bredd

Tyska De/Vision är ett av många Depeche Mode-låtliknande band och ett av de epigonprojekt jag tycker allra mest om. (Efter Mesh förstås.) De startade 1988, året efter Depeche Modes “Music for the Masses” och Camouflages “The Great Commandment”, som en kvartett och på många sätt är det alltjämt där vi träffar dem idag på nya albumet “13” trots att Steffen Keth och Thomas Adam numera utgör en duo.

“13” är mycket riktigt De/Visions trettonde studioalbum och en harmonisk och välljudande symfonisynthhistoria med bas i brittisk pop. För De/Vision har i likhet med landsmännen i Camouflage inte bara Depeche Mode som husgudar utan även Beatles. Camouflage gav 1991 ut Beatlespoppiga “Meanwhile” med producenten Colin Thursten som bl a arbetat med Duran Duran och Talk Talk och den harmoniska skivan framfördes med konventionella instrument och inhyrda musiker. På charmiga “Where’s the Light” och vemodiga balladen “Prisoner” försöker De/Vision göra något liknande. Det är mycket 60-tal över musiken trots att de endast arbetar med synthar, det skaver aldrig en längre tid utan är egentligen alltid balanserat och melodiöst. På den ljusa “Where’s the Light” använder de ett egensinningt opera-vocoderljud som jag tror att både Paul och John hade uppskattat. “Starchild” är ett annat försök att bryta sig ur Depeche Mode-(tvångs-)tröjan och närma sig en annan brittisk storhet – Ultravox. Sångaren Steffen Keth försöker på många sätt här efterlikna Midge Ure. Steffen har inte riktigt klangen eller registret till en “Love’s Great Adventure”, men här finns samma långa vokaler och ett tydligt släktskap. Bäst är “Essence”, en stark symfonisynthlåt med utmärkt text och stort och pretentiöst anslag och en stark melodislinga, som ett eko av en blandning mellan Depeche Modes “Policy of Truth” och “Enjoy the Silence”. Vemodiga “Read Your Mind” känns också fin och äkta. Nya singeln “Who Am I” lyfter inte riktigt men kommer att komma i en massa intressanta mixar på den förlängda utgåvan av “13” som släpps i november.

De/Vision når förutom med “Essence” inte de allra högsta nivåerna trots att de har varit där tidigare. För debutsingeln “Your Hands on my Skin” (1990) eller “Foreigner”“Void” (1999) och “New Drug”“Monosex” (1998) hör definitivt till synthpopens kanoner. Men De/Vision gör alltjämt utmärkt, konsekvent och vacker synthpop.

Bäst låtar: “Essence”, “Read Your Mind” och “Prisoner”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist CD (Digisleeve Edition)

De/Vision ännu en gång via Pledgemusic

01. Who Am I
02. Essence
03. Starchild
04. Where Is The Light?
05. Synchronize
06. Prisoner
07. Read Your Mind
08. Their World
09. I’m Your Son
10. The Firing Line

Bonus Tracks (Limited Edition Only) **

11. No One’s Land
12. Gasoline
13. You Don’t Mean Anything
14. Morphine
15. Transit

CD 2 “Who Am I” (maxi-CD) **

01. Who Am I (Short Cut)
02. Who Am I (Extended Version)
03. Morphine
04. In The Cold Light Of Day
05. Who Am I (Astrofunk remix)

CD 3 “13” (Instrumentals) **

01. Who Am I (Instrumental)
02. Essence (Instrumental)
03. Starchild (Instrumental)
04. Where Is The Light? (Instrumental)
05. Synchronize (Instrumental)
06. Prisoner (Instrumental)
07. Read Your Mind (Instrumental)
08. Their World (Instrumental)
09. Gasoline (Instrumental)
10. The Firing Line (Instrumental)
11. No one’s land (Instrumental)
12. You don’t mean anything (Instrumental)
13. Morphine (Instrumental)
14. I’m Your Son (Instrumental)
15. Black And White (Instrumental)

CD 4 “13” (Demoversions) **

01. Who Am I (Demoversion)
02. Starchild (Demoversion)
03. Where Is The Light? (Demoversion)
04. Synchronize (Demoversion)
05. Prisoner (Demoversion)
06. Read Your Mind (Demoversion)
07. I’m Your Son (Demoversion)
08. Black And White (Demoversion)
09. Gasoline (Demoversion)
10. The Firing Line (Demoversion)
11. You Don’t Mean Anything (Demoversion)
12. In The Cold Light Of Day (Demoversion)

Double Vinyl ***

A1 – Who Am I
A2 – Essence
A3 – Starchild
B1 – Where Is The Light?
B2 – Synchronize
B3 – Transit
C1 – Prisoner
C2 – Read Your Mind
C3 – Their World
D1 – Gasoline ***
D2 – The Firing Line
D3 – In The Cold Light Of Day ***

(English version below)

Great symphony synthpop

German De/Vision is one of many Depeche Mode-sounding bands and one of my favourites in this category of epigones (after Mesh, of course.) They started back in the late 80’ies one year after Depeche Mode’s “Music Music for the Masses” and fellow German Camouflage’s “The Great Commandment”. In the beginning, they were four but these days Steffen Keth and Thomas Adam are a duo.

The new album “13” is De/Vision’s 13th studio album and great symphony synthpop based on Brittish pop. De/Vision share household gods with Camouflage and they are not only Depeche Mode but also the Beatles. In 1991 Camouflage released the Beatles-sounding “Meanwhile” produced by Colin Thursten that used to work with Duran Duran and Talk Talk. It had conventional instruments and professional musicians. On charming “Where’s the Light” and the melancholic ballad “Prisoner” De/Vision tries to do something similar. The harmonic base is British pop from the 60’s although they work with computers and synths, it never chafes it’s always in balance. On the bright “Where’s the Light” De/Vision’s got a clever opera-esque vocoder-sound for the melody that would delight to all four Beatles. “Starchild” is another attempt to liberate from the straightjacket of Depeche Mode-synth music and approach another great British band – Ultravox. The singer Steffen Keth tries to reach for Midge Ure-greatness. It is not another “Love’s Great Adventure” but Keth has the same long vowels as Ure and there is a certain affinity.

The best song on the album is “Essence”. It is a pretentious symphony synth pop hymn with strong lyrics and a great melody, a combined mix, and an echo from Depeche Mode’s “Policy of Truth” and “Enjoy the Silence”. The melancholic song “Read Your Mind” feels genuine and strong. “Who Am I”, the new single, does not do it for me, but it will come in several interesting remixes on the extended version of “13” that will be released in November.

De/Vision might not hit the highest heights with the other songs, besides “Essence”, but they have been there before, with their debut single “Your Hands on my Skin” (1990), stunning “Foreigner” from “Void” (1999) and “New Drug” from “Monosex” (1998). De/Vision still make consistent, qualified and beautiful synth pop.

Best songs: “Essence”, “Read Your Mind” and “Prisoner”