Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Violator"

Babylonia – “Motel La Solitude”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Halidon Records
Releasedatum: 15 januari 2011

Genre: Synthpop, Pop

5/10

Kompetent synthpop som misslyckas med att ge bestående intryck

Jag måste erkänna att jag var hyfsat skeptisk till det italienska synthpop-projektet Babylonia‘s andra album “Motel La Solitude”. Trots min kärlek till synthpop och elektronisk pop i alla varianter så var jag tveksam över det faktum att bandet sedan länge stämplats som en italiensk kopia av Depeche Mode, vilket i sig inte är speciellt uppmuntrande till att börja med.

Men jag blev positivt överraskad; albumet visade sig vara förhållandevis starkt jämfört med de låga förväntningar jag haft på förhand. Tyvärr innebär inte detta ett suveränt album. “Motel La Solitude” kommer fyra år efter bandets debutalbum “Later Tonight” och även om jag inte hört detta så kan jag direkt säga att jag nog kan klara mig utan det om det påminner något om det nya albumet. Första spåret “A Feeling Without Feeling” inleds med en ljudbild som kunde vara ryckt rätt ur en av tyska De/Vision‘s inspelningar. Musiken fortsätter i samma spår, med liknande ljudlandskap och melodiöst tema och sångaren har en röst som är anmärkande lik Steffen Keth, De/Vision-sångarens dito. Andra låten inkluderar sedan en hel del gitarrinslag som jag inte direkt är intresserad av (jag vill ha min elektroniska musik helt elektronisk, tack).

Den första jämförelsen som jag kommer att tänka på är sweitziska Division Kent vars musik var en mix av synthar och gitarrer, bäst beskrivet som en hybrid mellan New Order och den tidiga postpunken. Men där Division Kent var briljanta med stark atmosfär låter Babylonia platt och oinspirerat i jämförelse. “The Cobble” låter som något som ett gäng mediokra gothrockare kunde jamma ihop tillsammans över en blöt nattsession i studion. Den hade lika gärna kunnat lämnats utanför albumet då den låter som något överblivet material som blev adderat i slutet av processen. Babylonia har rätt få intressanta ideér, även fast en del av spåren låter som demoversioner som antingen inte är helt färdiga, eller ens har givits tillräckligt med tid innan den sista mixen.

Det är förvånadsvärt få uptempolåtar på “Motel La Solitude”, större delen av albumet innehåller långsammare, balladliknande spår. Något som i sig är helt okej, men ger en rätt slätstruken lyssningsupplevelse. En stor del av detta beror också på att man i låttexterna försöker vara djup och meningsfull, men i slutändan blir det krystat och klichéartat.

Babylonia är i sitt esse när man ger simpla, raka låtar byggda på en enkel trumprogrammering, ett uttryckningsfullt akustiskt piano och analoga synthar utan att överproduera sin ljudbild. Tyvärr finns inte tillräckligt mycket av detta på albumet.

Att Depeche Mode är bandets absolut starkaste referens är fortfarande ett faktum. “Ethereal Connection” låter som en “Personal Jesus 2.0” och det är tydligt att Depeche Mode‘s “Violator” och “Ultra”-album har varit bandets största (enda?) influenser under inspelningen. Men där Depeche Mode använder gitarrer sparsamt och effektivt tenderar Babylonia att använda dem alldeles för mycket. Överlag så låter “Motel La Solitude” tunn och outvecklad som helhet och större delen av låtarna kretsar kring trumprogrammering, en basgång, vid ett fåtal tillfällen med melodiös touch och för mycket gitarrinslag. Detta är inte ett briljant synthpopalbum i stil med De/Vision‘s senaste “Popgefahr” och jag har svårt att se att albumet skall stå sig när vi summerar synthpopåret 2011.

För att summera det hela – “Motel La Solitude” är delvis ganska kompentent, men ger inte tillräckligt med bestående intryck på synthpophimlen.

// Sebastian Kivi, ElektroSkull – Synthportalen (korrektur/fri översättning Jens Atterstrand)

Tracklist

  1. A Feeling Without Feeling
  2. The Corner
  3. By My Side
  4. Beautiful Losers
  5. Better Days
  6. Ethereal Connection
  7. Myself Into Myself
  8. Requiem For Me
  9. Soundtrack For An End
  10. Enough Is Enough
  11. Love, Not For Me
  12. Camera Con Vista
  13. Waiting For A Sun
  14. Runner In The Night

Parralox – “Metropolis”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital download
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: Ute nu!

7/10

Kanterna är bortslipade.

I teorin är Parralox en fantastiskt syntpopduo. John von Ahlen har en gedigen uppsättning husgudar – varje låt är tillägnad en favoritartist eller någon annan förebild – och popnörden kan roa sig med att pricka av influenserna under lyssning. En discorytm tagen från Giorgio Moroder, en textrad lånad av Human League, en syntslinga inspirerad av Depeche Mode runt ”Violator”.

I praktiken lutar resultatet på Parralox’ tredje album alltmer mot dagens mest kommersiella radiopop. På gott och ont skulle varje enskilt spår på skivan platsa hos Kylie eller Robyn. Så skickligt är hantverket, men också så jämntjockt. Kanterna är bortslipade. Som det är nu avnjuts Parralox bäst i små doser, annars infinner sig en obehaglig mättnadskänsla – som man fyllt både mage och öron med sockervadd.

Möjligen är von Ahlen medveten om problemet. Två av spåren, ”Supermagic” och ”Miracles” bygger på exakt samma Hi-NRG-rytm snodd från Bobby Orlando och flyter helt ihop – kanske som en ironisk blinkning.

von Ahlen, som tidigare förlitat sig på olika sångerskor, har denna gång med gott resultat vågat greppa mikrofonen själv på några låtar. Exempelvis på det enligt mig starkaste spåret ”Machines”, en duett som låter Human League med housepiano.

(Red.anm: De fyra sista spåren* saknas på den digitala versionen och levereras således endast på CD-utgåvan.)

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

  1. Ancient Times
  2. I Sing The Body Electric
  3. Love Is Enough
  4. Miss You
  5. Promised Land
  6. What About You
  7. Supermagic
  8. Miracles
  9. Acrimony
  10. Machines
  11. Failure
  12. New Light
  13. Supermagic (Assemblage 23 remix) 4:03*
  14. Love is enough (it’s never enough Mesh mix) 3:20*
  15. Ancient times (feat ostrich) 3:45*
  16. Too good to be true (Extended) 5:20*

Tracklisting:* Endast på CD-utgåvan.

Depeche Mode släpper ytterligare två liveinspelningar

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Ytterligare två liveinspelningar direkt från mixerborden under “World Violation Tour” tillåts nu nå allmänheten, efter att ha cirkulerat i privata kretsar ett tag. Depeche Modes Alan Wilder hade följande att berätta för Side-Line Magazine;

“If we had wanted to record and release a live disc from that tour, we could have recorded any of the shows and then would have replaced any errors or vocals that weren’t up to scratch. If this recording is just off the desk, or a rough mix for reference, there was no intention to release it.”

De inspelningar som cirkulerat ett tag gjordes i San Francisco och Los Angeles under 1990. Källorna är troligtvis inspelningar som bandet gjort för att kolla av kvaliteten av mixningen.

“World Violation Tour” startade i Florida, USA i slutet av maj 1990, för att sedan avslutas i augusti i Los Angeles, Efter detta gjorde bandet gjorde en bejublad udda spelning i Sydney, Australien följt av sex konsertdatum i Japan under september. Turnén är bland hardcorefansen den mest eftertraktade på bootlegmarknaden av inspelningar då bandet själva aldrig gjorde några officiella liveinspelningar från den. Alan Wilder berättar mer för Side-Line Magazine;

“Remember we had not long released ‘101’ so no-one in the band camp would have been keen on doing another live album at that time. They are much more commonplace these days with the obligatory ‘live’ DVD post every tour etc. In those days, people didn’t do them so nearly so readily.”

Turnén innehöll ett sedvanligt akustiskt framförande av Martin Gore med följande låtar;

  • “I Want You Now”
  • “Here Is the House”
  • “Little 15”
  • “World Full of Nothing”
  • “Blue Dress”
  • “Sweetest Perfection”