Brittiska Erasure, som förra året var albumaktuella med “World Be Gone”, presenterar nu detsamma i sin helhet i en post-klassisk tappning i samarbete med symfoni-sextetten Echo Collective.

Echo Collective består av Margaret Hermant (violin, harpa), Neil Leiter (viola), Thomas Engelen (cello), Jaroslaw Mroz (ståbas), Gary De Cart (piano) and Antoine Dandoy (vibrafon, klockspel).

Vince Clarke myntade idén i samband med inspelningarna av titelspåret och samtliga spår (förutom den på det ordinarie studioalbumet inledande “Love You to the Sky” som bytts ut mot “Oh What a World”) levereras nu på den kommande “World Beyond”. (se videos nedan)

Redan i slutet av åttiotalet släppte Erasure ett antal klassiskt arrangerade spår, bland annat på bonusalbumet “The Two Ring Circus” (1987) som släpptes året efter bandets andra studioalbum “The Circus” (1986).

“World Beyond” kan förbeställas här redan nu och släpps i en lång rad olika utgåvor både på CD och kassett liksom i en begränsad röd vinylutgåva som släpps längre fram.

“World Beyond” släpps den 9 mars respektive den 13 april via Mute Records.

Tracklist

01. Oh What A World
02. Be Careful What You Wish For!
03. World Be Gone
04. A Bitter Parting
05. Still It’s Not Over
06. Take Me Out of Myself
07. Sweet Summer Loving
08. Oh What A World
09. Lousy Sum of Nothing
10. Just a Little Love

Erasure presenterar den nya singeln “Just a Little Love” som är hämtad från bandets senaste album.

Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Cooking Vinyl Records (Playground)
Releasedatum: 16 juni 2017
Genre: Electropop, pop
Bandmedlemmar: Alison Moyet
Land: England
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Alison fortsätter att övertyga!

Efter det monumentala genombrottet i Yazoo tillsammans med Vince Clake för 35 år sedan är det många, inte bara inom synthpopkretsar, som fortfarande främst känner Alison som rösten bakom hits som ”Only You” och ”Don’t Go”. Efter detta alltför kortlivade projekt har hon dock haft en mycket framgångsrik solokarriär med höga listplaceringar, framförallt hemma i Storbritannien. Själv har jag kanske inte följt henne speciellt noga efter Yazoo. Trots hennes imponerande röst så har inte musiken i sig fångat mig, bortsett från något enstaka spår här och där. Men så hittade hon producenten Guy Sigsworth och något hände. De klickade i studion och i maj 2013 släpptes det utmärkta albumet ”The Minutes” och visade på en återgång till ett mer elektroniskt sound.

När Alison nu släpper sitt nionde soloalbum ”Other” samarbetar hon återigen med Sigsworth. Kanske inte så konstigt då hon kallat inspelningen av ”The Minutes” sin ”lyckligaste studioupplevelse”. ”Other” visar sig vara en naturlig fortsättning på det föregående albumet och det märks tydligt att kemin mellan Alison och Guy är precis rätt och att kreativiteten flödar.

Albumet inleds med dramatiska ”I Germinate” som skulle kunnat vara ett borttappat Bond-tema. En mäktigt filmisk produktion som lägger ribban högt inför resterande låtar. Efterföljande ”Lover, Go” inleds desto mer avskalat, men bygger så småningom mot en grandios avslutning.

På ”The English U” kontraterar lågmälda verser med Guy Sigsworths mästerligt arrangerade stråkar under refrängerna, precis som vi känner igen dem från hans arbete med Björk i slutet av 90-talet.

”The Rarest Birds” har just släppts som singel nummer två från albumet, ett långsamt nummer men med lika snygga stråkarrangemang som i föregående låt.

Efter några mer lågmälda låtar blir det dock lite mer pang på rödbetan när Alison visar sina gamla skolkamrater i Depeche Mode hur man gör electroblues anno 2017 på ”Beautiful Gun”. Låten bygger mot ett avslutande crescendo som kryddats med lite William Orbit-doftande produktionstricks.

Första singeln från albumet blev ”Reassuring Pinches”, ytterligare ett dramatiskt nummer och ett elektroniskt fyrverkeri som sticker ut som ett av de starkaste spåren på plattan.

”April 10th” är ett intressant spoken word-experiment där musiken i bakgrunden vaggar in en i ett slags meditativt tillstånd som gör att orden blir än tydligare. Man kan inte låta bli att lyssna till Alisons röst när hon läser sin dikt. Det känns också helt korrekt att detta stycke följs av lågmälda titelspåret ”Other”. Hela albumet har liksom ett naturligt flyt rakt igenom.

Sedan tar albumets poppigaste tre minuter över i upptemponumret ”Happy Giddy” innan albumet avslutas lika dramatiskt som det startade med ”Alive”, en perfekt inramning på ett album där alla bitar fallit på plats.

Tracklist

01. I Germinate (03:38)
02. Lover, Go (04:04)
03. The English U (05:03)
04. The Rarest Birds (04:38)
05. Beautiful Gun (03:11)
06. Reassuring Pinches (04:01)
07. April 10th (04:43)
08. Other (03:32)
09. Happy Giddy (03:17)
10. Alive (05:07)

(English version below)

Alison is still at the top of her game!

After the monumental breakthrough in Yazoo together with Vince Clarke 35 years ago, many, not only within the synthpop community, still know Alison mainly as the voice behind hits like ”Only You” and ”Don’t Go”. However, after this far too short-lived project she has enjoyed a very successful solo carreer back home in Great Britain. Personally I haven’t followed her very closely after Yazoo. Despite her impressive voice, the music itself hasn’t really captured me, except for the odd track here and there. But then she found producer Guy Sigsworth and something happened. They clicked in the studio and in May 2013 the excellent album ”The Minutes” was released and signaled a return to a more electronic sound.

Now that Alison is releasing her ninth studio album she once again works with Sigsworth. Perhaps not so strange as she once described the recording of ”The Minutes” as her ”happiest studio experience”. ”Other” proves to be a natural progression from the previous album and it’s quite obvious that the chemistry between Alison and Guy is spot on and that creativity flows.

The album opens with the dramatic ”I Germinate” which could have been a lost Bond theme. A powerful, cinematic production that sets the bar high for the songs ahead. The following ”Lover, Go” has a much more stripped down opening, but evetually builds to an equally grand finish.

On ”The English U” low-key verses contrast with masterfully arranged strings by Guy Sigsworth during the chorus, just like we remember them from his work with Björk in the late 90s.

”The Rarest Birds” has just been released as single number two from the album, a slow number but with strings equally beautiful to the ones on the previous track.

After a couple of low-key songs things get significantly more upbeat when Alison shows her old school mates in Depeche Mode how electroblues is done in 2017 on ”Beautiful Gun”. The track builds towards a finishing crescendo that is spiced up with some William Orbit-esque production trickery.

The first single off the album was ”Reassuring Pinches”, another dramatic piece and an electronic firework display that stands out as one of its strongest tracks.

”April 10th” is an interesting spoken word experiment where the music in the background cradles you into a kind of meditative state that makes the words even clearer. You can’t help listening to Alison‘s voice as she is reading her poem. It also feels entirely correct that this piece is followed by the mellow title track ”Other”. The whole album actually seems to have a natural flow all the way through.

Then the poppiest three minutes of the album takes over in the uptempo number ”Happy Giddy” before it closes just as dramatically as it started with ”Alive” which perfectly rounds up an album where every piece has neatly fallen into place.

Erasure har släppt en lyric video till “World Be Gone”, titelspåret från det nya albumet som finns ute nu via Mute Records.

Format: (Album) CD, Vinyl, Kassett
Skivbolag: Mute Records
Releasedatum: 19 maj 2017
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Vince Clarke, Andy Bell
Land: England
Recensent: Stefan Last

(English version below)

På rätt spår, men en bra bit kvar till målet

I likhet med mina förväntningar på nytt Depeche Mode-material, så har dessa även mattats av en hel del inför nya Erasure-släpp. Men precis som när det gäller de förstnämnda har Vince och Andy ändå haft förmågan att glänsa till här och där. ”Nightbird” från 2004 är ett exempel som lyste upp tillvaron efter en räcka album som inte riktigt höll måttet hela vägen. Deras förra fullängdare ”The Violet Flame” var ett steg i rätt riktning, även om jag hade ohållbart höga förväntningar på Richard X som anlitats som producent, en man med många fantastiska produktioner och remixer i bagaget. Nu är det alltså dags för studioalbum nummer 17, som precis som ”Nightbird” har producerats av bandet själva.

Trumintrot på inledande ”Love You To The Sky” (som också är albumets första singel) fångade mig redan första gången jag hörde låten. Det kändes som ett nytt och fräscht inslag i Erasures ljudbild. Men någon ny ”Oh L’Amour” eller ”A Little Respect” är det inte. Det var väldigt många år sedan herrarna Clarke och Bell fick ur sig en hit av den kalibern och allteftersom albumet snurrar vidare inser man att man nog får fortsätta vänta.

Men trots att hitsen saknas är det faktiskt inget större fel på hantverket, det är bara det att det där distinkta Vince Clarke-soundet, som vi alla föll för under den första halvan av Erasures karriär, liksom inte är lika distinkt längre och Andy Bells imponerande röstomfång, från djupaste bas till gosskörs-sopran, utnyttjas inte alls som förr.

En personlig favorit på albumet är ”Be Careful What You Wish For!”, som med en lite annorlunda produktion skulle kunna vara något från 1988 års ”Wild!”. En annan är den mörka ”Oh What A World”, som påminner om bandets b-sidor från slutet av 80- och början av 90-talen. I övrigt är nivån ganska jämn albumet igenom. De når aldrig några näsblodshöjder, men bjuder heller aldrig på något bottenskrap. Man behöver inte hoppa över några spår för att ta sig igenom albumet.

Om Erasure med förra albumet ”The Violet Flame” hittade tillbaka till rätt spår så visar de med nya ”World Be Gone” att de är kvar på samma spår, men de har en bit kvar för att nå fram till den perfekta plattan.

Tracklist

01. Love You to the Sky
02. Be Careful What You Wish For!
03. World Be Gone
04. A Bitter Parting
05. Still It’s Not Over
06. Take Me Out of Myself
07. Sweet Summer Loving
08. Oh What A World
09. Lousy Sum of Nothing
10. Just a Little Love

(English version below)

On the right track, but still a long way to go

Just like regarding my expectations on the new material from Depeche Mode, those have also been significantly lowered for new releases from Erasure. But just like in the case with the former band, Vince and Andy have still had the ability to shine from time to time. ”Nightbird” from 2004 is an example that brightened things up after a string of less than satisfactory albums. Their last full length was a step in the right direction, even though I did put unreasonably high expectations on Richard X, who was on board as producer, a man with many amazing productions and remixes in his portfolio. So now it’s time for studio album number 17, which just like ”Nightbird” was produced by the band themselves.

The drum intro of the opening ”Love You To The Sky” (which is also was the first single from the new album) captured me right from the start. It felt like a fresh, new feature in the Erasure-sound. But it’s far from a new ”Oh L’Amour” or ”A Little Respect”. It’s been many years since gentlemen Clarke and Bell delivered a hit of that magnitude, and as the album spins on you realise that you’ll probably have to keep waiting.

But despite the absence of hits, there’s really nothing wrong with the work that’s gone into this album, it’s just that that distinct Vince Clarke-sound that we all fell for during the first half of Erasure‘s career isn’t quite as distinct anymore. And Andy Bell‘s impessive vocal range, from the deepest bass to a boys’ choir soprano, is not being utilised like it used to be.

A personal favourite on the album is ”Be Careful What You Wish For!”, which with a slightly different production could have been something taken from their 1988 album ”Wild!”. Another one is ”Oh What A World” which reminds me of the band’s b-sides from the late 80’s and early 90’s. Other than that the album maintains a decent level of quality throughout. They never reach nose-bleed heights, but also never scrape the bottom of the barrel. There’s no skipping of tracks required to get through the album.

If Erasure found their way back on the right track with their previous album ”The Violet Flame”, then ”World Be Gone” shows that they still remain on that track, but they’ve still got some way to go before they reach up to the level of delivering a perfect album.

Den brittiska duon Erasure släpper den egenproducerade “World Be Gone” den 19 maj via Mute Records. Lyssna på det andra smakprovet “Still it’s Not Over”.

Erasure presenterar videon till “Love You to the Sky”, den första singeln inför det nya albumet “World Be Gone” som släpps via Mute Records den 19 maj.

Pre-order the album here (Poponaut.de) goo.gl/4oM6Xg
Förbeställ albumet här (Ginza.se) goo.gl/amFyPe

Erasure, med den forne Depeche Mode– och Yazoo-legendaren Vince Clarke och sångaren Andy Bell, som senast var albumaktuella med “The Violet Flame” (2014) presenterar nu den brittiska synthpopduons sjuttonde album “World Be Gone”.

Det nya albumet är för ovanlighetens skull producerat av duon själva och innehåller tio nya spår där duon önskar ge en tankeväckande undersökninga av världen och den senaste tidens politiska omvälvningar.

“Självklart har det nuvarande politiska klimatet bidragit med massor av idéer. Jag tror att det finns en smygande opinion där människor snart sakta vaknar upp och vill yttra sig. Jag hoppas att folk kommer att ta albumet på ett positivt sätt och att det kommer att bidra till optimism för att väcka pöbeln” – säger sångaren Andy Bell.

“World Be Gone” släpps såväl digitalt som på vinyl, CD och kassett och kan redan nu förbeställas via bandets kampanj på Pledgemusic.

Den 27 maj inleder Erasure den över 30 datum långa Europaturnén på 02 Arena i skottska Glasgow, en turné som även tar bandet till Tele2 Arena i Stockholm den 29 juli och sedan också Oslo och Köpenhamn i början av augusti.

“World Be Gone” släpps den 19 maj via Mute Records.

Tracklist

01. Love You to the Sky
02. Be Careful What You Wish For!
03. World Be Gone
04. A Bitter Parting
05. Still It’s Not Over
06. Take Me Out of Myself
07. Sweet Summer Loving
08. Oh What A World
09. Lousy Sum of Nothing
10. Just a Little Love

Idag släpper den franska synthpionjären Jean-Michel Jarre sitt första nya album på åtta år med titeln “Electronica”.

Det är inget vanligt album, på det medverkar 15 toppartister som tillsammans med Jarre gör en resa genom den elektroniska musikens historia. Men först en lektion i hur man blir kungen av syntar – Jean Michel Jarre (67) vet nämligen en hel del om hur det går till.

av Glenn Folkvord

1976 släpper Jean-Michel Jarre “Oxygene” som sålt 15 miljoner exemplar och som fortfarande är Frankrikes största skivsuccé. Efter detta har ett antal utomhuskonserter i storstäder världen runt sett dagens ljus, ofta med några miljoner i publiken. Man ser till att uppdragsgivarna är NASA eller fursten av Monaco. Men ska man behålla platsen på tronen måste man ge ut en skiva där man samarbetar med en nästan absurd mängd elektronikastjärnor, kändis-DJs och synthpionjärer, vilket Jarre gör nu. På “Electronica” sitter Jarre sida vid sida med några av de största artisterna från den elektroniska musikens historiska och nutida scen.

Air, Laurie Anderson, Massive Attack, M83 och Moby är självklara partners för Jarre när han för första gången hämtar in artister som får vara mycket mer än bara gästmusiker. Konceptet på albumet, det första på åtta år, har varit att samarbeta med produktionen på ett sådant sätt att varje låt skulle kunna platsa på både ett Jarre-album och i vederbörande partners egna projekt.

“När man lyssnar på Tangerine Dream eller Moby, hör man direkt att det är Tangerine Dream eller Moby. Jag ville samarbeta med artister som har en distinkt egen stil, men framför allt som jag känner en gemenskap med och som jag delar musikaliskt DNA med, direkt eller indirekt. Det här är ingen Jean-Michel Jarre featuring-skiva, utan samarbetet har varit på riktigt och jag ville ha med artister som har influerat mig och betytt något för mig personligen”, säger Jarre om hur han valde ut artisterna. Det startade med mail och telefonsamtal runt om i världen för fem år sedan. Jarre komponerade musik som i ljudbild och teknik var anpassad efter varje artist, och när alla tackade ja, växte projektet till två skivor. “Bara för att jag inte har hunnit mixa klart alla låtar, blir det en uppföljare nästa år, med fler intressanta namn på gästlistan. Detta är mitt största skivprojekt någonsin”.

Tackade ja gjorde också trance-DJen Armin van Buuren och skräck-regissören John Carpenter, som är känd för sin elektroniska filmmusik i klassiker som “Halloween”, “The Thing” och “Flykten från New York”. Från “synthmusikens andra hemland”, som Jarre kallar Tyskland, hämtade han Tangerine Dream, som grundades av Edgar Froese på 60-talet. Samarbetet gav “Zero Gravity”, som blev Froeses sista inspelning innan han dog i januari. Från den yngre generationen ville Jarre ha med brittiska elektrotjejen Little Boots, dreampopparen Anthony Gonzalez i M83, electrohouseproducenten Boys Noize och en av Jarres absoluta favoriter, duon Fuck Buttons. Lite oväntat är det kanske att Jarre också tycker att den kinesiska konsertpianisten Lang Lang och The Who-gitarristen Pete Townshend hör hemma i detta syntetiska landskap. Townshend, förklarar Jarre, var en av de första inom brittisk rock att blanda syntar och sequencers på låtar som “Baba O’Riley”. The Who var också med och skapade rockoperan, där det visuella och konceptuella spelar en stor roll, precis som i Jarres egna konserter med fyrverkerier och laser. Lang Langs roll på skivan beskrivs som yin och yang, där det organiska möter det syntetiska, precis som titeln hintar om; älven och tåget.

Vince Clarke från Depeche Mode, Yazoo och Erasure var också ett givet namn, då Clarke står bakom “ljudet av 80-talet”, enligt Jarre. “Vince Clarkes ljud är mycket precisa och skarpa, och han lyckas skapa en optimistisk, dynamisk beat som kopplar i hop 80-talets energi med det som yngre artister i dag gör. Sättet Vince Clarke kombinerar rytmer och melodier gjorde honom till en mycket viktig partner på skivan. Han och jag var två nördar som gjorde musik i hop, det var jätteroligt!”

“Electronica” är musik om musik. Inte direkt en karta över hur syntar, datorer och plugins har format en stor del av dagens musik, men ändå nerdyk i den utveckling som musiken har gått igenom de senaste 40 åren, från analoga ambientlandskap till arenatrance. Varje låt har dessutom ett eget tema eller koncept, och Air-samarbetet “Close Your Eyes” illustrerar detta tydligt; vissa ljud kommer från riktiga 60-tals-oscillatorer som användes av laboratoriemusiker i elektromusikens barndom, och på ett musikaliskt sätt går låten igenom manuellt klistrade tapeloops, 70-talets analoga modulsynthar, Fairlight-sampling, 80-talets digitala MIDI-teknik, och som avslutning ljud processad i en app på en iPad. Låten spelades in både i Airs egen studio och i Jarres privata studio, med upp till 90 spår i Ableton Live 9. Jarre har alltid blandat ny och gammal teknik och basen på “Close Your Eyes” kommer från en ARP 2600 som ursprungligen fick en delayeffekt från en Revox B77 bandspelare, men som senare i mixningen ersattes med plugins. “Nu för tiden är min favoritdelay Replica från Native Instruments, men när jag mixade låten var den inte utgiven än, så jag fick använda Waves H-Delay på ARP-basen”, upplyser Jean-Michel Jarre.

En annan gammal hårdvara som skapade många av trumljuden på Jarres andra album “Equinoxe” (1978) är 60-talstrummaskinen Keio Minipops 7, som Jarre inför den nya skivan samplade och körde genom gitarrphasern ElectroHarmonix Small Stone, som i Jarres projekt står sida vid sida med Abletons Max for Live effektplugins. För Airs vokala pålägg används Roland-vocodern Roland VP550. Jarre motiverar valet så här: “Den var en säljflopp, men jag gillar hårdvaror som inte säljer, för det betyder att de har något unikt. VP550 ger en av de bästa vokaleffekterna, inte bara för själva ljudkvalitén utan också för att man i maskinen kan manipulera det torra ljudet, vilket inte alltid är fallet med vocoders och ibland gör det svårt att höra vad man sjunger.”

“Electronica” spelades in med ungefär hälften syntar och hälften mjukvaror, och i bland bedömdes softsyntar vara ett bättre alternativ än den fysiska förlagan. Till exempel gillar Jarre Native Instruments Monark. “Den är en av de bästa, faktisk mer lik en Minimoog än en fysisk Minimoog Voyager. Man får djupare padljud, eftersom man ofta får för mycket i de högre mellanfrekvenserna och för lite i de lägre mellantonerna. Men nu får vi fram mer djup i ljudet.”, säger Jarre.

Albumet har tagit nästan 5 år att skapa, bland annat eftersom Jarre reste världen runt för att jobba med sina kollegor på plats. Han kunde ha gjort det enkelt för sig och skickat filer över nätet, men trots kärleken till teknik, tyckte han att det var viktigt med en personlig kontakt, speciellt eftersom projektet är någonting helt annat än remixjobb eller snabba vokalpålägg. “Givetvis skickade vi filer också, men den personliga kontakten var avgörande. Att se en person i ögonen, känna av reaktioner, skratta i hop och känna gemensam tvekan gjorde att riktiga relationer uppstod, vilket kan ge andra resultat än mer effektiva onlinemetoder”, tycker Jarre. Skivan är inspelad bland annat i Bristol, Paramount Studios i Los Angeles, i New York och i Jarres egen studio i Paris.

Jean-Michel Jarre studerade under Karlheinz Stockhausen, Pierre Schaeffer och Pierre Henry men kom tidigt på tanken att skapa en bro mellan modern experimentmusik och pop. I förlängningen har det influerat hur Jarre tycker man ska lyssna på musik. 2004 spelade han in “Aero” i 5.1 surroundljud från grunden. Till den nya skivan har vissa låtar mixats i 3D-ljud, en ny teknik som Jarre har medverkat till utvecklingen av tillsammans med ett franskt företag. Tekniken kallas Audio 3D och simulerar surround i vanliga hörlurar eller stereohögtalare. “Att lyssna i 3D är naturligt och 3D-ljud kommer att bli nästa stora grej, då man inte behöver vare sig utrustning eller appar för att spela upp det”, tror Jarre.

“Electronica” är ett tvådelat projekt som följs upp 2016 med ytterligare ett album. På den medverkar också ett antal välkända namn som David Lynch, Yello, Hans Zimmer, Portishead, Sebastian Tellier, Gary Numan, The Orb och en rad andra från den internationella elektroniska musikscenen. Är man kungen av syntar så nöjer man sig inte med mindre. Det gör inte Jean-Michel Jarre.

Syntar och annan utrustning på “Electronia” (i urval)

Eminent 310
Moog Taurus
Roland VP550
ARP 2600
Oscillatorer från fransk public service radio
Fairlight
EMS VCS3
Revox B77 med magnetband och klistertejp
Memorymoog
Rhodes elektrisk piano
Sequential Circuits Prophet 5 ??
ElectroHarmonix Small Stone
Elka Synthex
Keio (Korg) Minipops 7
Elektron Analog 4
Theremin
Moog 55
Roland Jupiter 8
Arp Omni 1
Arp Pro DGX
Serge
Nord Lead A1
GRP A4
EMS Synthi A
Moog Modular
GRP
Blofeld
Emulator 2
Mellotron

Några mjukvaror och plugins

Massive
Razor
Native Instruments Monark
Waves H-Delay
Ableton Live 9
Animoog
Cytomic Glue
Convolution Reverb Pro
EQ Eight
Lexicon Native Plate Reverb
Olika IRCAM plugins från Flux
U-He Diva
D16 Toraverb
Omnisphere
Native Instruments Komplete Kontrol 61
iZotope Ozone 6
Matrisequencer (touch screen)

Under det senaste året har Jean-Michel Jarre portionerat ut de första smakprovet från det kommande kollaborationsalbumet “E-Project”.

Det 18 spår långa albumet kommer att innehålla samarbeten med en lång rad framstående elektroniska musiker som Vince Clarke, Tangerine Dream, Armin van Buuren, M83, Massive Attack och Gesaffelstein.

“E-Project” blir den snart 67-årige franske synthpionjärens artonde studioalbum i ordningen sedan debuten med “Oxygene” (1976). Jean-Michel Jarre var senast albumaktuell med “Téo & Téa” (2007).

Utöver de ordinarie utgåvorna så kommer “E-Project” även att säljas i flera olika boxutgåvor där den handsignerade och numrerad svart- och gulddesignade utgåvan begränsas till 1000 exemplar. Boxen kommer utöver albumet på CD och 180 grams dubbel vinyl även inkludera en guldfärgad USB-sticka med exklusivt bonusmaterial samt trycksaker speciellt framtagna till projektet (ytterligare detaljer kommer inom kort).

De slutgiltiga detaljerna är ännu inte klara. Lyssna på några smakprov och spana in teasern nedan. Fler smakprov finns att avnjuta via Jean-Michel Jarres youtube-kanal här.

“E-Project” släpps den 16 oktober.