Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Vile Electrodes"

Liverapport: Page (+Vile Electrodes) 20170922, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , , ,


Den svenska elektroniska popduon Page fick sällskap av den brittiska sensationsduon Vile Electrodes när de båda spelade live på Kraken i Stockholm den 22 september i regi av Tinitus och Klubb PlusOne.

Jens Atterstrand (foto) var på plats och leverar nu sina bilder från kvällen.

 

 

 

Page

Vile Electrodes

Stefan Last sammanfattar 2016

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Vårt senaste tillskott – synth- och electropopfantasten Stefan Last – sammanfattar sitt musikår 2016.

 

 

 

 

 

 

(English verision below)

Det är kul med musik! Det har enligt mig inte varit så här roligt att vara musikfantast sedan början av 80-talet. Lekfullheten och skaparglädjen är tillbaka, och möjligheterna för artister att själva släppa sin egen musik utan att ha skivkontrakt är stora. Detta gör att det finns mycket bra musik att hitta för den som vet var man ska leta. Några av artisterna på min topplista nedan är faktiskt osignade, andra är utgivna på små, oberoende bolag drivna av entusiaster snarare än affärsmän. Detta har märkts av allt mer på mina topplistor de senaste 10-12 åren och gjort att de innehållit allt från miljonsäljande giganter på de stora majorbolagen till osignade förmågor som själva bränner 50 ex på CD med handgjorda omslag och säljer via Bandcamp.

När jag nu sammanfattar musikåret 2016 så noterar jag att trenden där allt färre “stora” artister tar sig in på listan verkar hålla i sig. Det är de osignade artisterna och de som är utgivna på mindre bolag som klivit fram och visat var skåpet ska stå. Årets besvikelse står faktiskt en av den elektroniska poppens största band för. Pet Shop Boys “Super” låter i mina öron som en bunt demos som blivit kvar i byrålådan efter en oinspirerad session i studion. De har i och för sig alltid varit lite av ett vartannat-album-artister, så jag hoppas att de kan rycka upp sig igen. Delerium och De/Vision är andra stora namn vars nya album jag gärna lyssnar på då och då, men som jag liksom inte riktigt lyckats komma in i tillräckligt för att de ska lyckas ta sig in på listan.

En annan sak som märkts av är att subgenrer som synthwave/retrowave fått något slags genombrott. De har legat och puttrat i periferin ett par år, men har nu klivit fram i strålkastarljuset vilket har givit synthscenen en välkommen nytändning. Jag tror säkert vi får se mer av detta under 2017.

Nedan följer en lista över mina tio favoritalbum från 2016, plus fem bubblare som inte riktigt nådde dit men som likväl är värda all uppmärksamhet. Sedan följer tio fantastiska låtar som antingen bara släppts på singel eller EP, alternativt är tagna från album som i övrigt inte nådde topplistehöjder.

Album

Battery Operated Orchestra ”Radiation”
Gör-det-själv-electropop när den är som bäst! Min första tiopoängare för 2016..

 

Scandroid ”Scandroid”
…och det hann bli en tiopängare till innan året tog slut! Synthwave och synthpop i pefekt symbios.

  

Metroland ”Things Will Never Sound The Same Again”
Med denna hyllning till en bortgången vän tog dessa belgare sin Kraftwerk-pop till en ny nivå.

Vile Electrodes ”In The Shadows Of Monuments”
Vacker uppföljare till deras fantastiska debut. Ännu ett band som kan det där med gör-det-själv.

  

Saft ”Norrbacka”
En oväntad men ytterst välkommen comeback av bandet som släppte ett av 90-talets bästa Svenska synthpopalbum (“Paranoia Erotica”).

  

Spark! ”Maskiner”
Svensk bodypop med attityd. Ingen gör det bättre!

 

Marsheaux ”Ath.Lon”
Pålitliga Sophia och Marianthi levererar sitt sjätte studioalbum, som vanligt fyllt av högkvalitativ synthpop.

  

Yello ”Toy”
De Schweiziska genierna är tillbaka med sitt mest helgjutna album sedan “Stella”.

 

Parralox ”Holiday ’16”
Tredje volymen av det numera traditionella coveralbumet stöpt i Parralox unika synthpopform.

  

Glass Apple Bonzai ”In The Dark”
Snygg synthpop kryddad med en nypa synthwave bidrar till att 2016 avslutas på topp.

Bubblare

Ekkoes ”Elekktricity”
Foretaste ”Space Echoes”
Hyperbubble ”Music To Color By”
Jean-Miche Jarre ”Electronica 2 – The Heart Of Noise”
Ladyhawke ”Wild Things”

Låtar

Firefox AK ”Heart Of Mine”
Andrea Kellerman är tillbaka, nu med Claes Björklund från Iamamiwhoami som producent.

Human Lynx ”The Letter”
Brilliant singel från ett av årets mest spännande nya band.

John Costello ”Holiday In Bangkok (Direkt Mix)”
Ett favoritspår från den fantastiska Rational Youth-hyllningen “Heresy” som släpptes av bloggen Cold War Night Life i augusti.

Julian Brandt feat. Ralph Lundsten ”Andromeda”
Ett av flera intressanta samarbeten av Julian Brandt i år.

Lizette Lizette feat. Nicklas Stenemo ”Rest”
Ett nytt namn för mig, här i samarbete med herr Stenemo från Kite. Mersmak!

Nordik Sonar ”Magic”
En av årets mest ohämmade poppärlor.

Page ”Är Det Jag Som Är En Idiot?”
Man kan inte annat än längta till det nya albumet!

Perturbator ”Venger (feat. Greta Link)”
En av flera grymma låtar från “The Uncanny Valley”, ett synthwave-album som var lite för obönhörligt “på” för att klara sig upp på topplistan. Funkar bäst i mindre doser.

Rational Youth ”This Side Of The Border”
En fantastisk comeback som visar att de fortfarande har vad som krävs.

Zoon Politicon ”Mercy”
En tiopoängare från ett album som tyvärr inte riktigt höll hela vägen.

(English version below)

 

 

 

Our synth- and electropop-specialist Stefan Last sums up his music year of 2016

Music is fun! I’d say it hasn’t been this much fun to be a music fan since the early 80s. The playfulness and creative joy is back, and the possibilities for artists to release their own music without having a record deal are huge. This is why there’s a lot of good music out there to be found if you know where to look. Some of the artists on my list are in fact unsigned, or are released on small independent labels run by enthusiasts rather than business men. This has been increasingly noticable on my annual best of lists over the past 10-12 years, making them include everything from million-selling giants on major labels to unsigned talent who burn 50 copies with hand made sleeves and sell them through Bandcamp.

Looking back on 2016 I note that the trend with a decreasing number of ”big name” artists entering my annual list seems to continue. It’s the unsigned artists and those released by smaller labels that are leading the way. Actually, the biggest disappointment this year comes from one of the biggest names in electronic pop. The Pet Shop Boys album ”Super” sounds to me like a bunch of demos left after an unsuccessful studio session. Admittedly, they have been a bit of an every-second-album sort of band for many years, so I have hope that they’ll find their way back on track again. Delerium and De/Vision are other big names who’s albums I don’t mind listening to every now and then, but have failed to get into enough for them to enter the list.

Another notable thing is that subgenres like synthwave/retrowave have had some sort of breakthrough. They’ve sort of been simmering in the periphery for a couple of years, but have now taken a step into the limelight, giving the synth scene a welcome boost. I’m sure we’ll see more of this during 2017.

Below is a list of my top ten albums of 2016, along with five runners up who didn’t quite make it but are still very much worthy of your attention. Following that are ten amazing songs that are either only released as singles or on EPs, alternatively are taken from albums that otherwise didn’t quite reach the same heights.

Albums

Battery Operated Orchestra ”Radiation”
DIY electropop at its best! My first full score review this year..

Scandroid ”Scandroid”
and one more full score snuck in before 2016 came to an end! Synthwave and synthpop in perfect symbiosis.

 

Metroland ”Things Will Never Sound The Same Again”
With this tribute to a lost friend these Belgians took their Kraftwerk pop to a new level.

Vile Electrodes ”In The Shadows Of Monuments”
A beautiful follow-up to their fantastic debut. Another band who knows how to do that DIY thing.

 

Saft ”Norrbacka”
An unexpected but very much welcome comeback by the band that released one of the finest Swedish synthpop albums of the 90s (“Paranoia Erotica”).

 

 

Spark! ”Maskiner”
Swedish bodypop with attitude. No one does it better!

 

Marsheaux ”Ath.Lon”
Reliable Sophia and Marianthi deliver their sixth studio album, as always filled to the brim with top quality synthpop.

 

Yello ”Toy
The Swiss geniuses are back with their most solid album since “Stella”.

 

Parralox ”Holiday ’16”
The third volume of this annual cover album cast in that unique Parralox synthpop mold.

 

Glass Apple Bonzai ”In The Dark”
Top notch synthpop with a pinch of synthwave thrown in helps end 2016 on a high.

 

Bubbling under

Ekkoes ”Elekktricity”
Foretaste ”Space Echoes”
Hyperbubble ”Music To Color By”
Jean-Miche Jarre ”Electronica 2 – The Heart Of Noise”
Ladyhawke ”Wild Things”

Songs

Firefox AK ”Heart Of Mine”
Andrea Kellerman is back, now with Claes Björklund from Iamamiwhoami as producer.

Human Lynx ”The Letter”
Brilliant single from one of this year’s most exciting new bands.

John Costello ”Holiday In Bangkok (Direkt Mix)”
A standout track from the amazing Rational Youth tribute “Heresy” that was released by music blog Cold War Night Life in August.

Julian Brandt feat. Ralph Lundsten ”Andromeda”
One of several interesting collaborations from Julian Brandt this year.

Lizette Lizette feat. Nicklas Stenemo ”Rest”
A new acquaintance for me, here in collaboration with Mr Stenemo from Kite. Leaves you wanting more!

Nordik Sonar ”Magic”
One of this year’s most magnificent pop gems.

Page ”Är Det Jag Som Är En Idiot?”
The new album can’t come soon enough!

Perturbator ”Venger (feat. Greta Link)”
One of several great tunes from “The Uncanny Valley”, a synthwave album that was a bit too relentlessly ”in your face” to make it onto the list. Works best in smaller doses.

Rational Youth ”This Side Of The Border”
An amazing comeback that clearly shows they’ve still got what it takes.

Zoon Politicon ”Mercy”
A 10/10 score track from an album that unfortunately didn’t quite go all the way.

Vile Electrodes – “In the Shadows of Monuments”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 14 september 2016
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Anais Neon (aka Jane Caley), Martin Swan
Land: England
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

Höga förväntningar uppfylls

Det är alltid med ett visst mått av bävan man första gången drar igång ett album som är en uppföljare till en av sina personliga favoriter. När Vile Electrodes släppte sin första EP 2011 visade de framfötterna direkt. Med en påtaglig gör-det-själv-attityd till såväl musiken som allt runt omkring utmärkte de sig med tre opolerade guldkorn till låtar och, om man var snabb nog att beställa, ett handgjort omslag i latex(!). Ytterligare två EP:s senare var det dags för debutalbumet ”The Future Through A Lens” 2013. Det visade sig att de hade tagit ett par ordentliga kliv framåt i både låtskrivande och produktion och levererade ett av det årets absolut bästa album. Då undrar man så klart om Martin Swan och Anais Neon lyckats hålla sig kvar på samma höga nivå när det nu är dags för album nummer två.

Först ut är titellåten ”In The Shadows Of Monuments”, och den lilla oro man kände innan man tryckte på play är snart som bortblåst. De inleder inte direkt med sin mest lättillgängliga komposition, men med sina kantiga rytmer och sitt filmiska mörker, tillsammans med Anais kanske mest förtrollande vokala insats hittills, så är man ohjälpligt fast och undrar vart det här ska ta vägen.

The Red Bead” bjuder då kanske på mer väntade Vile Electrodes-tongångar, och absolut inget fel med det. Ett stadigt beat och en enkel basgång bär upp ett sprakande fyrverkeri av analogt ljudgodis och Anais karakteristiska sång. Låtar som ”As We Turn To Rust” och ”Stranger To Myself” spelar till stor del också på en välbekant hemmaplan soundmässigt, fast i ett slags förhöjd verklighet.

As Gravity Ends” bygger långsamt och målmedvetet mot en storslagen slutminut för att sedan lämna över stafettpinnen till ”Evidence” som presenterar sig med en attityd som kräver din odelade uppmärksamhet.

Den mer sparsmakat drömska ”Into Great Silence” drar ner tempot igen, nästan som för att förbereda lyssnaren för den efterföljande ”Like Satellites” där en mörk drone dominerar, men som kryddas med spridda elektroniska ljusglimtar och några gåshudsframkallande synthmattor. Lägg till detta Anais stämningsfulla sång, som här och där tar sig ett uttryck som andas Mellanöstern, och du har en låt som sticker ut på riktigt.

Tempot skruvas upp i ”Incision”, ett spår som efter hand vuxit till en av mina personliga favoriter på albumet. Låten inleds med enbart trummor och sång innan en energisk basgång kickar in, och sedan växlas det mellan intensiva synthorgier och lungnare, avskalade stycken vilket ger låten en spännande dynamik som håller lyssnaren i ett fast grepp.

Låtduon ”Last Of The Lovers” och avslutande ”The Vanishing Past” knyter ihop säcken på ett snyggt sätt, och när sista noten tonat ut känner man sig uppfylld av en odefinerbar men upplyftande känsla, som om man just upplevt något väldigt speciellt.

Så, ja, Martin och Anais har verkligen lyckats bibehålla debutalbumets höga standard. De har till och med överträffat debuten på många sätt. Visst känner man igen Vile Electrodes, inga tvivel där, men allt har tweakats, finputsats och tagits till en ny nivå. Jag har inte räknat BPM, men känslan är att genomsnittstempot är lägre än på ”The Future Through A Lens”. Det är mörkare och mer eftertänksamt. Och vackert. Ibland nästan smärtsamt vackert.

Det enda jag möjligen skulle önskat är ytterligare något upptempospår eller två, i stil med exempelvis ”Re-Emerge” eller ”Drowned Cities” från deras tidigare släpp, men det är egentligen ingen stor grej. Det ska till något monumentalt för att inte ”In The Shadows Of Monuments” ska fightas om topplaceringarna när det börjar bli dags att lista årets bästa plattor.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

vile_electrodes

01. In The Shadows Of Monuments (Part One) (05:14)
02. The Red Bead (03:45)
03. As Gravity Ends (03:47)
04. Evidence (05:23)
05. As We Turn To Rust (04:21)
06. Into Great Silence (05:07)
07. Like Satellites (05:57)
08. Incision (04:21)
09. Stranger To Myself (04:30)
10. Last Of The Lovers (06:11)
11. The Vanished Past (07:16)

Bonus CD ”Not Everything Is As It Seems” **

01. In The Shadows Of Monuments (Part Two) (04:27)
02. Slow White (04:14)
03. Captive In Symmetry (05:01)
04. Newer Shoots In The Snow (04:08)
05. As Rust Turns To Dust (06:18)
06. A Strange Danger (04:36)
07. Futureballad (A Glimpse) (03:50)
08. In The Shadows Of Monuments (Part Three) (07:53)

(English version below)

High expectations fulfilled

It’s always with a certain amount of intrepidation that you put on an album which is a follow-up to a personal favourite of yours for the first time. When Vile Electrodes released their first EP back in 2011, they did so showing their intent right from the start. With a clear DIY attitude to the music and everything related to their artistry, they truly made an impact with three unpolished sonic gems and, if you were quick enough to grab a copy, a limited edition with a hand crafted outer sleeve made from latex(!). Another two EP’s later it was time for the debut album ”The Future Through A Lens” in 2013. Turned out they had taken a significant step forward in both songwriting and production and delivered one of the top albums of that year. Naturally you will wonder if Martin Swan and Anais Neon have managed to maintain the same level of quality now that it’s time for album number two…

First out is the title track ”In The Shadows Of Monuments”, and that little sense of worry you felt before pushing the play button soon disappears without a trace. They’re not exactly opening with their most easily accessible track, but with its spikey rhythms and cinematic darkness along with what might be Anais‘ most enchanting vocal performance yet, you’re helplessly stuck wondering where this is going to take you.

The Red Bead” might be more along what people would expect from Vile Electrodes, and there’s certainly nothing wrong with that. A steady beat and a simple bass line supports a sparkling firework display of analogue earcandy and the characteristic voice of Anais. Tracks like ”As We Turn To Rust” and ”Stranger To Myself” also play around with a familiar sound, but in a sort of enhanced reality.

As Gravity Ends” slowly, but with determination, builds towards an epic last minute and then hands over to ”Evidence” which presents itself with an attitude that demands your undivided attention.

The sparse, dreamlike ”Into Great Silence” slows things down again, almost as if to prepare the listener for the following ”Like Satellites” where a dark drone dominates while scattered electronic flashes of sound along with some goosebump-inducing synth layers spice things up. Add to this the evocative voice of Anais, occasionally adorned with a middle-eastern flavour, and you’ve got a track that really stands out.

The tempo is back up again on ”Incision”, a track that has grown to become one of my personal favourites on the album. The song opens with drums and vocals only before an energetic bassline kicks in, and then the track alternates between intense synth orgies and calmer, stripped down passages, giving it an exciting dynamic that keeps the listener in a firm grip.

Last Of The Lovers” and album closer ”The Vanishing Past” ties things together beautifully, and when the last note has faded out you’re left filled by an indefinable but uplifting feeling, as if you’ve just experienced something quite special.

So, yes, Martin and Anais have certainly managed to maintain the high standards of the debut album. They have even surpassed it in many ways. Sure, you will recognise Vile Electrodes, no doubt about that, but everything has been tweaked, polished and taken to a new level. I haven’t actually been counting the BPMs, but the feeling is that the average tempo is lower than on ”The Future Through A Lens”. It’s darker and more contemplative. And beautiful. Sometimes almost painfully beautiful. And in that true DIY spirit the band offers physical copies as a special edition in a concrete cover!

The only thing I could possibly wish for is another uptempo track or two, along the lines of, for example, ”Re-Emerge” or ”Drowned Cities” from their previous releases, but it’s really no big deal. It will take something quite monumental (pun intended) to keep ”In The Shadows Of Monuments” from fighting for the top spots when the time comes to list the best albums of 2016.

Jonteknik – “Structural”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Jonteknikmusic
Releasedatum: 20 mars 2015
Genre: Electro, synthpop
Bandmedlemmar: Jon Russell
Land: England
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

Gästspel lyfter modern Kraftwerk-epigon

Bakom Jonteknik finner vi den minst sagt produktive britten Jon Russel, som var aktuell med “Energy, Light and Magic” förra året under bandnamnet Apt tillsammans med Martin Baley“Structural” blir projektets femte studioalbum i ordningen sedan den första (samlingsskivan) “Tones From Home 1994-1999” såg dagens ljus 2008.

Men faktum är att Jontekniks historia sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än så. Jon Russel släppte 12″ maxin “The Tanzmusik EP” redan 1994. Jon är också känd för sitt arbete med bland andra Martin Gore samt OMD-bekante Paul Humphrey och Propaganda-sångerskan Claudia Brückens elektroniska popprojekt OneTwo under 2000-talet.

Den vocoderkryddadade robotsången varvas i sin tur med gästspel av Das Kombinat– och Konform-bekantingen Malte SteinerMooly, svenske Martin Philip och Jane Caley från Vile Electrodes som samtliga bidrar på varsitt av albumet elva spår.

Kraftwerk– och OMD-referenserna behöver inte analyseras djupare när det kommer till JonteknikJon Russell fortsätter på “Structural” att leverera dansant avskalad electro i samma anda som Metroland och en rad andra akter, som liksom Jonteknik inte kunnat hålla sig ifrån att skänka nyss nämnda klassiska sound vidare liv nu när de tyska pionjärerna själva verkar ha avvecklat allt vad nytt material heter.

De mest intressanta den här gången är sångarensemblen som bidrag med nödvändiga sånginsatser på den här något ojämna fullängdaren. Jon har gjort både bättre och sämre ifrån sig tidigare. Martin Philip och Vile Electrodes-sångerskan Jane Caley finns representerade på mina personliga favoritspår på den här hyllningen, som trots en något ojämn framtoning visar upp Jonteknik i en rakare, modernare och mer välputsad skepnad.

Jonteknik skäms inte över sina influenser och behöver heller inte göra det. Jon Russell har tidigare hållt en såpass hög nivå att det här albumet blir något svårbedömt. Fans av tidigare nämnda referenser kommer dock knappast bli missnöjda.

6/10 BRA!

Tracklist

jonteknik

01. The Water Cube (03:27)
02. Fernsehturm (feat. Malte Steiner) (04:15)
03. Shard (04:21)
04. Akihabara (feat. Mooly) (04:02)
05. Electric Town (03:41)
06. The Bridge (feat. Martin Philip) (04:28)
07. Eureka Tower (03:12)
08. The Great Wall (feat. Jane Caley (04:26)
09. Waiting For Gustave (04:12)
10. Biosphère (04:07)
11. Ruin Lust (05:20)

 

(English version below)

Guest performances improve modern Kraftwerk-epigone

Behind Jonteknik we find the very productive UK-based Jon Russell, who last year released “Energy, Light and Magic” under the name Apt with Martyn Bailey“Structural” is Jonteknik’s fifth studio album since the first (compilation album) “Tones From Home 1994-1999” saw the light in 2008.

But the fact is that Jonteknik’s history stretches much further back than that. Jon Russell released the 12″ maxi-single ‘The Tanzmusik EP” allready back in 1994. Beside his work with Martin Gore he was also involved in OMD-member Paul Hupmhrey and Propaganda-singer Claudia Brücken’s electronic pop project OneTwo during the 2000’s.

The vocoderenhanced robotic vocals are interspersed in turn with performances from Das Kombinat– and Conformal-acquaintance Malte Steiner, Mooly, the swede Martin Philip and Jane Caley from the electro pop act Vile Electrodes who all contributes to a respective one of the album’s eleven tracks.

Kraftwerk– and OMD-references are not in need to be analyzed deeper when it comes to Jonteknik. Jon Russell continues to deliver danceable minimalist electro on “Structural” in the vain of Metroland and a number of other acts, who just like Jonteknik are not able to keep themselves from giving new life to an updated version of this sound now when the German pioneers themselves seem to have liquidated new material.

The most interesting this time is the singer-ensemble that give a necessary vocal contribution on this somewhat uneven full length album. Jon has done better, but also worse in the past. Martin Philip and Vile Electrodes singer Jane Caley are represented on my personal favorites on this epigone, which despite a slightly uneven appearance showcases Jonteknik in a straighter, modern and more polished appearance.

Jonteknik are not ashamed of it’s influences and have no need to be so. Jon’s previous material have kept such a high level throughout that it makes it a bit hard to grade this album. Fans of the before mentioned references (and his previous work) will not be dissapointed.