Subscribe via: RSS

Tag Archive | "VI"

VÄRLDSPREMIÄR! We The North feat. Vita Arkivet – “Vi”

Tags: , , , ,


VÄRLDSPREMIÄR!

 

Unitary-bekante Johan Hansson är tillbaka med nytt material med sitt mörka synthpop-projekt We the North.

 

På den nya singeln “Vi” (se videon nedan) samarbetar han med Vita Arkivet.

Stötta din scen och köp singeln här!

Liverapport: Kite 20170430, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text), Patrik Lark (foto) och Jens Atterstrand (foto) var på plats på ett utsålt Kraken i Stockholm på Valborgsmässoafton den 30 april. På scen: Kite!

 

 

 

 

Kite bjuder på det perfekta ljuset

Andreas Tilliander värmde upp (nåja) tillställningen på sitt alldeles egna sätt. Genom ett stycke hårdvara programmerade med en random-funktion så slumpades ljud fram, allt medan artisten själv avnjöt kalla drycker i Krakens barer. Det dög ungefär som bakgrundsmusik i en bar också. Kraken vid Globens fot ser för övrigt ut att bli den perfekta ersättaren för Debaser Medis som, om inget osannolikt inträffar, tyvärr snart går i graven och dessutom även ser ut att ta Göta Källare med sig i fallet.

Som en bombastisk avslutning på vårmånaden april och som ett firande på eget vis bjuder Kite upp till en slutsåld, sprakande ljusshow på självaste Valborgsmässoafton. Majoriteten av låtarna för kvällen var hämtade från EP:n “IV” och framåt, till den senaste singeln “Demons & Shame” vilken lät mycket bra live.

Kite låter de största låtarna genom karriären byta av varandra på löpande band under den timmeslånga konserten. Något som alla relativt unisont var överens om efteråt var att spelningen var alldeles för kort och kvällen alldeles för ljuv för att nöja sig, speciellt med tanke på vad de två synthmusketörerna skulle ha kunnat bjuda upp till på scen med ett extranummer eller två.

Det lilla ljuset i den alldeles för korta tunneln är väl det faktum att Kite ju återvänder med ytterligare en EP (de släpper ju aldrig några album) inom en snar framtid, om vi får hoppas på det bästa kanske redan senare i år.

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

Kite – “Up For Life (Live)”

Tags: , , , , , ,


Kite presenterar en livevideo till “Up For Life” inspelad på Debaser Medis i Stockholm den 29 maj.

Liverapport: Kite (+ Lisa och Kroffe) 20150529, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Med den starka sjätte EP:n “VI” i bagaget så gästade Kite åter Stockholm fredagen den 29 maj.

Alexander Johansson (rapport) och Jens Atterstrand (foto) rapporterar från ett utsålt Debaser Medis.

(OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!)

Jens AtterstrandAlexander Johansson

 

 

Ett fetare Kite bjöd på maffig ljusshow

Kan man få “My Girl and I”, tänkte jag inför Kites utsålda spelning, åtminstone som extranummer, och blev omedelbart bönhörd då introlåten från de senaste åren spelningar “Wishfull Summer Night” utgått till förmån för just “My Girl and I” som framfördes i en Bach-orienterat pampig fuga-version, som kanske i och för sig inte var riktigt i linje med den skira ballad jag hade hoppats på att få höra. Men Kite 2015 är inte längre minimalistisk synthpop som på de första tre EP:na utan maximalistisk synth som på de två senaste “V” och “VI”.

Det mesta med Kite är fetare, basgångarna, trummattorna och den supersnygga ljusshowen – den kanske snyggaste jag någonsin sett på Debaser Medis. Det var väl bara sångaren Niklas Stenemos sedvanligt amfetaminspäda kropp, lika Iggy Pop-enastående som det anstår en riktigt stor popstjärna, som inte var fet på i Stockholm fredagen den 29:e maj. De båda laserpantrarna på scen från i fjol fick vara med på ännu en turné men videokonsten i backdropen hade också den uppdaterats till högsta internationella klass.

Efter introt kom “The Rythm” från “V” som följdes av “Up for Life” från senaste plattan “VI” och där stod man, omsluten av himmelska ljud och namaste-grannar och njöt av suggestiva basgångar, smarta digitala rytmlösningar och Stenemos unika röst. Hans lugg var kortare och nackhåret på hockeyfrillan längre än senast jag såg dem i Uppsala på Konsert & Kongress 2014. Det kan ha tagit någon låt extra innan den allra skönaste klangen infann sig i Niklas alltid utsökta röst. Men från EBM-funkiga basgångsorgien “I Can’t Stand” var rösten stark och samtidigt skör på Niklas oefterhärmliga sätt. Christian Berg spelade på sina keyboards i sedvanlig munktröja men jag tror jag måste härma den sjukt snygga siluetten av den svarta ponchon han använde (jag lovar att komma ihåg och erkänna var jag såg den först, Christian) på nästa kundmöte. Efterföljande “Closing My Heart” har aldrig varit starkare.

Flera äldre låtar hade arrangerats om med fetare basgångar och lätt upptempohöjning vilket gjorde publikfavoriten “Johnny Boy” bättre än någonsin och till samma sjungande dansgolvsrökare som övriga låtar. Kite bjöd på ett extranummer med två låtar. Nya “Nocturne” fick avsluta den drygt timslånga, det vill säga alldeles för korta, konserten. Det var ytterst professionellt. Med ett extra extranummer hade det blivit sann kärlek.

Ambientduon Lisa och Kroffe inledde kvällen med vackra och bombastiska om än lite händelsefattig stämningsfulla toner, red.anm (se inledande foto i galleriet).

Kite – “VI”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, Digital, 12″
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 10 april 2015 (17 april på 12″)
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Nicklas Stenemo, Christian Berg
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

FacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutubekollapslogga

 

Förvandlar bruksmusik till konst

År 1917 presenterade Viktor Sjklovskij teorin om “främmandegöring” (ostranenie) i sin uppsats Konsten som grepp. I uppsatsen skriver han om vad som skiljer en dikt från bruksprosa, och menar att skillnaden bland annat ligger i poesins brott mot våra invanda föreställningar. Ord och bildspråk används på oväntade sätt, och det är däri konsten uppstår. Istället för att upplevaren av konstverket blir serverad något förväntat och bekant, får denne något som avviker från normer och konventioner. Något som bryter mot det vardagliga språkets regler och ger ny tillgång till världen. Främmandegöring går helt enkelt ut på att konstnären tar det kända och gör det okänt.

Främmandegöring är ett begrepp som främst används inom litteraturen, till exempel för att beskriva Bertolt Brechts litterära stil, men grundtanken passar även bra för att beskriva vad Kite har gjort på sin senaste EP – “VI”.

Kite är en electropopduo som utgörs av Nicklas Stenemo och Christian Berg. De har sedan 2008 givit ut en rad femspåriga EP-skivor på skivbolaget Progress Productions. “VI” är den sjätte i ordningen. Den är, precis som de tidigare fem skivorna, mycket välproducerad. Här hörs tydliga 80-talsdansmusikinfluenser. Introt till låten “Its Ours” innehåller italo disco-trummor och en basslinga som påminner om melodin i Michael Jacksons “Beat It”. Men precis när man tror sig vara säker på låtens karaktär, tar den en ny vändning. Den skiftar stilregister. Kite lånar alltså element från välbekanta danslåtar och främmandegör dem. De förvandlar bruksmusik till konst.

“VI” innehåller bara fem spår, men varje låt är så bastant och mustig att fler än fem låtar hade blivit övermäktigt. Skivan inleds på ett majestätiskt sätt med den nästan nio minuter långa “Up For Life”. En stark och lidelsefull låt som mynnar ut i ett atmosfäriskt outro med en “barnkör” som består av Nicole Sabounés förställda och duplicerade röst. Genialt. “Count the days” är en lite mer energisk Kite-dänga som sedan åtföljs av balladen “True Colours”: En vacker och sorglig sing-along-låt som passar bra för den uppgivne som vill fulgråta.

På EP:ns sista spår, “Nocturne”, sugs lyssnaren in i en utomjordisk trollskog. Låten har ett genomgående lågt tempo, men känslomässig högspänning. Nicklas Stenemo ylar sin dramatiska klagosång mot en syntetisk måne och guidar oss igenom transcendentala ljudlandskap. Jag ser framför mig hur elektrifierade älvor dansar, en huldra med gasmask vilar vid ett neonsprakande pilträd och näcken spelar vid en radioaktiv bäck. Det är som att John Bauers sagovärld har drabbats av en nukleärkatastrof. Som att folksagan har blivit berikad med elektriska element och självlysande fauna. Låten avrundas med en orkester av kosmiska rymdflöjter. Ett krig mellan ljussablar som sedan går över i tystnad. Lyssnaren lämnas därefter handfallen och urladdad. Man känner sig liten och maktlös inför detta mästerverk. Kite har tonsatt skapelseberättelsen och undergången, och därigenom frälst oss.

Det är svårt att genrebestämma duons musik. Även om det går att skönja vissa influenser är musiken som sådan helt unik. Bandet har etablerat en egen nisch. Om jag fick namnge genren skulle jag vilja kalla den för avantgardistisk rymdsynth. Kite är musikaliska futurister som har förintat vårt rutinseende och gjutit nytt liv i den trötta brukssynthen.

Sjklovskijs teori tog avstamp i en av Aristoteles grundsatser. I sin “Poetik” uppmanade han konstnärer att överraska med oväntade, rentav utomjordiska perspektiv. En rekommendation som Kite verkar ha rättat sig efter. Genom kosmisk främmandegöring har de skapat ett elektroniskt rymdlandskap som man vill återbesöka om och om igen. Det här är futuristisk retro som bryter mot det gamla och återföder världen. Aristoteles hade varit stolt.

10/10 KLASSIKER!

Tracklist

kite

01. Up For Life (08:48)
02. It’s Ours (04:37)
03. Count the Days (03:16)
04. True Colours (05:34)
05. Nocturne (06:50)

 

Kite – “Nocturne”

Tags: , , , , , , ,



Kite
presenterar videon till “Nocturne” som är det andra smakprovet från bandets kommande EP “VI” som innehåller fem nya spår och släpps den 17 april via Progress Productions.

Kite – “IV”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, 12″ vinyl, Digital, Spotify
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 21 september 2011

Genre: Electropop

9/10

Hjärtskärande, magiskt och fullständigt unikt

Med gedigen banderfarenhet i ryggen har Christian Berg (Strip MusicYvonneThe April Tears) och Nicklas Stenemo (Melody ClubThe MoVenus Outback) karvat ut en helt egen nisch i det svenska poplandskapet. Kites särpräglade sound satt som en smäck redan i “Ways to Dance”, huvudnumret på deras första skiva från 2008. Deras electropop är värdig och pampig, och duon vågar ta både sig själva och publiken på allvar. De har dessutom väldigt starka melodier.

Att Kite ännu inte slagit på bred front är synd och skam. Vad har Kent och Familjen som Kite inte har? Svar: inget. Jag har en teori om att covern på Tom Paxtons “I Give You the Morning” hade kunnat bli deras stora genombrott om de även sjungit in den med Fred Åkerströms svenska text (“Jag ger dig min morgon”).

Kite har sedan starten valt att arbeta med femspårs EP-längd i stället för med fullständiga album. Jag tycker att detta är ett effektivt format, och jag skulle önska att flera artister följde Kites exempel. Som musikkonsument väljer jag hellre fem spår om året än ett mastodontsläpp vart tredje år. Jag tror också att det korta formatet uppmuntrar publiken att lyssna mer koncentrerat och ge varje låt en ärlig chans. (fortsättning nedan)

Foto: Jenny Farida Thåström

Nu är vi alltså framme vid den fjärde EP:n, och liksom tidigare ges den sympatiskt nog ut även på vinyl. En enda, möjlig plump i protokollet är bristen på utveckling. “IV” är i stort sett mer av samma sak vi hört på de tre tidigare skivorna. Eller är jag småaktig nu? Gillar du Kite kommer du nog att uppskatta “Stand Back” och “Step Forward” just för att du känner igen den typiska Kite-formeln. “Victorious” står i och för sig ut lite. Här testar gruppen för första gången det oktavbassound som var så vanligt inom elektropopen under hela 00-talet och som till slut anammades till och med av en trögtänkt futurepopgrupp som VNV Nation.

Avslutningvis: det som gör Kites redan personliga sound helt unikt, är Nicklas Stenemos röst. Är den hjärtskärande, eller är det snarare genom märg och ben som den skär? Jag inser att sången inte är i allas smak, men själv tycker jag att den lyfter Kites redan storslagna kompositioner till svåröverträffade höjder av skönhet och smärta. Goda exempel är de stycken som inleder respektive avslutar den nya skivan: “I Just Wanna Feel” och “Closing My Heart”. Magiskt!

// Erik Uppenberg, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. I Just Wanna Feel
  2. Step Forward
  3. Victorious
  4. Stand Back
  5. Closing My Heart