Amerikanska Blakopz släpper sitt andra album och det är ett album som inte erbjuder någon nåd. “As Nations Decay” är 58 minuter soniskt våld som anfaller lyssnaren med taktfasta beats, hårt distad sång och politiska texter om tillståndet i USA. Bandet verkar ha tagit inspiration från Gunnery Sergeant Hartman i “Full Metal Jacket” och verkar vilja mala ner lyssnarna till damm och sedan återuppbygga dem igen som aggressiva soldater på frontlinjen.
Titelspåret “As Nations Decay” sätter standarden för resten av albumet med gasen i botten redan från början. En sparsmakad synthmelodi bryter av den tunga basen och skapar läcker harmoni med trumljudet, lagom högt mixad ovanpå ligger den distade sången och skapar stämning. Andraspåret “The Beginning” är en studsigt låt med mycket hög dansgolvs varning. En utmejslad melodi löper genom hela spåret och gör det omöjligt att stå still, dans är helt enkelt ett krav. Tro nu inte att detta är en onyanserad hyllning, så är inte fallet.
“As Nations Decay” faller tyvärr en smula på eget grepp och blir onödigt monoton efter ungefär halva skivan. Det är en bra skiva, mycket bra till och med, men bristen på variation i tempo, melodi och sång gör att jag blir fort mätt på den. Om du letar efter en skiva som står i samma fack som FGFC820 och Phosgore och dessutom gillar politiska texter: Tveka inte. Köp!
Bästa spår:“The Beginning” Sämsta spår:“#Culturedelete”
Tracklist
01. As Nations Decay (05:51)
02. The Beginning (05:22)
03. Long Live the New Flesh (05:14)
04. Business as Usual (04:23)
05. Behind the Curtain (05:11)
06. The Struggle (feat. Sleetgrout) (04:54)
07. #culturedelete (04:29)
08. Before the Rust (04:48)
09. Thick as Thieves (04:19)
10. Debris Machine (feat. Nitro/Noise) (04:05)
11. Turn Key Tyranny (04:43)
12. Detonation (04:58)
RecensionComments Off on Blakopz – “As Nations Decay”
Tre år efter den egentitulerade debuten från 2010 så är nu Dead Hand Projekt redo att presentera uppföljaren “Control”.
Det nya albumet, som introducerades med singeln “Safe” tidigare i somras (lyssna nedan), innehåller tolv spår av jänkarens hårdslående industrial!
Hjärnan bakom projektet, den Kalifornien-födde Taury Goforth, numera är bosatt i Casper, Wyoming, började producera musik som Dead Hand Projekt under 2010.
Redan senare samma år plockades projektet upp av amerikanska Vendetta Music.
Debutalbumet “Dead Hand Projekt” släpptes 2010 för att sedan följas upp med “Horror EP” (2011) och “The Lost EP” (2012).
Live får Taury sällskap av Kiel McLaughlin och Gustavo Montaño – och trion har redan fått äran att turnera tillsammans med flera amerikanska, europeiska och kanadensiska storheter.
“Control” finns ute sigitalt nu och släpps på CD den 8 oktober via Vendetta Music.
Tracklist
Retropolis
BeforeYouGo
CutThroat
Safe
Scream4Daddy
GetUp
HumanNatureHatesALackOfInformation
Punishment
TheProblem
Crawler
StillBreathing
Habit
AktuelltComments Off on Andra fullängdare från Dead Hand Projekt
Format:(Album) CD*, CD**, Digital Skivbolag:Deathwatch Asia, Vendetta Music Releasedatum:7 december 2012 (Deatchwat Asia)**, 18 januari 2013 (Vendetta Music)* Genre:Electro, Industrial Bandmedlemmar:Aaron Campbell, Ian Smiths Land:Kanada Recensent:Jens Atterstrand
En välbehövlig spark i arslet på en stillastående electro-industriell musikscen
Efter debutalbumet “The Invalid” (2008) och den påföljande succé-EP’n “The Swarm” (från 2011) så presenterar nu den Torontobaserade duon DYM, som består av Aaron Campbell (även känd från Fractured) och Ian Smiths, det nya albumet “The Technocratic Deception”.
“The Technocratic Deception” kan vid första anblicken tyckas vara rätt enkel och rak men jag förvånas snabbt över hur oerhört mycket som döljer sig under ytan. Likt en ulv i fårakläder så tar kanadensarna allting vidare! Rytmer bryts ner och byggs upp på nytt i helt ny skepnad. Harmonier och effekter vrids fram och tillbaka och bortom det trasiga, distade och mörka döljer sig sedan ett helt fantastiskt sammansatt ljudlandskap.
Albumet kräver säkerligen sin lyssnare. Men sällan har ett såpass grovhuggna kompositioner blivit till något så lent och atmosfäriskt! Härliga mellanspel – som den Skinny Puppy-doftande och underbart skruvade “Rapture” med sina söndertrasade arrangemang av stråkar och dess “bakvända” trumprogrammering – liksom gästspelet av den kvinnliga sångerskan Emileigh Rohn (från Chiasm) är angenäma avstickare från huvudspåret.
Ett huvudspår där låtar som “Let Your Blood Run Dry”, “N.W.O.”, “Slave”, det vocoderkryddade titelspåret “Techno Decepto” liksom den härligt ödesmättade avslutningen “Glass Catfish” annars håller i taktpinnen genom de elva spåren. Tillsammans står dessa för den mer melodiösa sidan av DYM och detta på ett album där det är oerhört svårt att hitta hitta några som helst svagheter. Plus i kanten för den suveräna ljudkvaliteten signerad Kolja Trelle som stått för mastringen.
Låtbyggnaden och refrängen i “Glass Catfish” påminner förresten en hel del om Front Line Assemblys “Bio-Mechanical” från deras klassiska album “Tactical Neural Implant” (1992). Låten i sig (och refrängen i synnerhet!) är gravt beroendeframkallande och detta redan efter ett par lyssningar!
Europa får ursäkta ännu en gång! DYM förädlar inte bara arvet från våra fornstora brittiska, belgiska, tyska och kanadensiska legender. Man bryter ner det i små partiklar, bygger upp det igen efter en annan ritning och injicerar det sedan med en stor portion av kanadensisk industrial när den är som allra bäst!
DYM representerar nu den mest intressanta skaran av den nya industrial-vågen, som (tillsammans med några andra band) under de senaste åren på ett tacksamt sätt har vågat ta steget ifrån den lättsmälta generiska electron och som absolut inte låter sig skämmas för sina starka influenser från andra och vitt skilda musikgenrer!
Önskar man inhandla ett exemplar av det här suveräna albumet, så rekommenderar jag Vendetta Musics amerikanska utgåva som släpps i januari. Anledningen är remixerna, som på Deathwatch Asias utgåva är signerade Grendel, iVardensphere, VProject, Soman och Mas-Si-Osare där den sista är den bästa (och enda gemensamma) med Vendetta Musics dito. Denna innehåller istället innehåller remixer av Cygnosic, Fractured, FGFC820 och Nitro/Noise och sett till alla fem remixer så är denna definitivt att föredra. Detta på ett album som i övrigt är ett av de starkaste genren har gett oss under 2012!
“The Technocratic Deception” presenterar nämligen en härligt osande och pulserande gryta. Ett perfekt kryddat storkok där alla smaker möts och blir till en välbehövlig spark i arslet på en electro-industriell musikscen som på många håll stått stil och stampat på samma ruta alldeles för länge nu. Det nordamerikanska arvet som Skinny Puppy, Front Line Assembly, Numb, Ministry och Nine Inch Nails (med flera) lämnade efter sig under åttio och nittiotalet tas nu vidare. Alltsammans levereras med stor finess, fantasirikedom och fingertoppskänsla!
Tracklist (Deathwatch Asia* respektive Vendetta Musics utgåva** (spår 12-16))
01. The End (04:08) 02. Let Your Blood Run Dry (04:09) 03. N.W.O. (04:38) 04. Bring Me Down (feat. It Clings) (03:48) 05. Rapture (04:15) 06. Tumor – Type 2 (03:16) 07. Slave (05:14) 08. Techno Decepto (05:48) 09. What If (feat. Chiasm) (06:05) 10. Bit Conspiracy (04:21) 11. Glass Catfish (06:13)
12. Let Your Blood Run Dry (Grendel Remix) (04:29) * 13. Rapture (iVardensphere Remix) (04:43) * 14. Techno Decepto (vProjekt Version) (06:32) * 15. What If (Soman Remix) (05:59) * 16. Swarm (Ma-Si-Osare Remix) (04:50) *
Format:(Album) CD (4-panels digipak/Jewelcase), Digital • Speltid:74:47 Skivbolag:Deathwatch Asia (JAP), Vendetta Music (USA) Releasedatum:27/28 maj 2012, 15 juni/11 september 2012 Produktion:Blakopz•Master:Kolja Trelle (Koltron Music Production) Mix:Mike Weir• Genre:Aggrotech, Hardstyle, Harsh EBM Bandmedlemmar:Mike Weir, Alex King• Land:USA Recensent:Joakim Holfve• Köp: tba
Nordamerikanska debutanter visar musklerna
För drygt två år sedan (2010) så bildade den mångåriga DJ’n Mike Weir och producenten Alex King bandet Blakopz. Nu presenterar den Phoenix- och Los Angeles baserade duon debutalbumet “Blood, Sweat and Fear”, där tjugo års erfarenhet från USA’s musikindustri visar prov på att gammal är äldst.
Blakopz har gjort sig ett namn i staterna efter att ha varit förband till storheter som bland annat Aesthetic Perfection och X-RX under deras senaste turnéer. Bandet ska nu stå på egna fötter i och med “Blood, Sweat and Fear” och det man presenterar är ett väldigt typiskt nordamerikanskt och “förbannat” album. De brukliga tecknen på aggrotech finns här: Militärsamplingar, distade vrål, tunga basgånger och snabba synthar. Mike och Alex, med artistnamnen Mindbender respektive Kill the Alex – har dock, tacksamt nog, varit mer kreativa än vad den vanliga mallen erbjuder.
“Blood, Sweat and Fear” må vara Blakopz första album – men att upphovsmännen inte är några duvungar står klart redan från introts stapplande steg. Duon spänner sedan verkligen musklerna i och med albumets bästa spår “Hunted”. Några barnsjukdomar existerar inte utan Mike och Alex navigerar vant i sina val av lyrik och musikalisk framtoning. Spåren är har en trivsamt åtskild ljudbild, även om Blakopz svagaste stunder är när skriken blir för distade och ljusa som i “United”, där även Rexx Arkana från FGFC820 gästspelar. Den rent musikaliska “It’s Not Human V2.0” svettas ravevibbar och representerar i sin tur ett av det bästa spåren på “Blood, Sweat and Fear”.
På remixsidan har Studio-X, Die Sektor och Terrorkode satt sina avtryck där framför allt de förstnämndas remix av “Brainwashed” står ut från mängden. Ett spår som i sin originalform känns extremt inspirerat av Combichrist – något som kanske är en smula omöjligt att komma ifrån i den här grenen av typiskt “amerikansk” aggrotech.
“Blood, Sweat and Fear” må vara ett debutalbum men Blakopz visar med all önskvärd tydlighet att duon kan sin sak och blir att räkna med. Vartåt det lider kanske band som Imperative Reaction, Hanzel und Gretyl och Hardwire får vara förband åt Blakopz och inte tvärtom? I alla fall om Mike och Alex fortsätter på den inslagna vägen.
Tracklist
01. The Assignment (01:00)
02. Brainwashed (05:39) 03. Hunted (05:39) 04. Pretty Lies (06:40) 05. Who Drugged Me? (feat. Mighty Mike Saga) (06:36) 06. Domino (One By One) (05:51) 07. It’s Not Human v2.0 (05:49) 08. BlakOut (06:00) 09. United (feat. Rexx Arkana of FGFC820) (04:57) 10. Hell Inside (04:57) 11. March of the Unknown (05:09) 12. Injustice For All (05:24) 13. Brainwashed (Studio-X Remix) (05:01) 14. Blakout (Die Sektor Remix) (06:07) 15. Injustice For All (Terrorkode Remix) (05:50)
RecensionComments Off on Blakopz – “Blood, Sweat and Fear”
Efter att ha tagit sju år på sig att spotta ur sig debut-EP’n “Afterlife”, så har det nu lyckligtvis gått lite snabbare för Texasbaserade Sin D.N.A. att få ur sig debutalbumet.
“Revelate” tar vid där “Afterlife” slutade – och även om nyhetens behag har trillat bort är det i högsta grad en bättre uppföljare än både jag och din mormor hade orkat med. “Afterlife” var Texas självutnämnda stolthet, där duon Mario Carrasco och Sergio Ramirez kanske inte gjorde mycket nyskapande, men prydligt och snyggt radade upp det som är bra med genren. Efter flera år i sällskap av band som Amduscia, Hocico, Nachtmahr och God Module har de ju haft en rätt hyfsad lärogrund om man får säga så – och visade att de minsann kan också i sin debut.
Det bör sägas direkt att “Revelate” inte medför så fruktansvärt många nyheter. Kanske har det musikaliska fått en mer framträdande roll och mixningen låter väl en smula bättre samtidigt som basen är intill perfektion förfinad. Men de få nyheterna gör ingenting. Sin D.N.A. gör det de kan bäst och ljudbilden de presenterade på “Afterlife” känns fortfarande fräsch. “Revelate” är storebrorsan och gör det mesta bättre – varken mer eller mindre. (fortsättning nedan)
Albumet skiner som allra mest i sin början där trion “Up Evil”, “Reverence In Punishment” och “Hate Is The Law” gör att hela plattan rusar högt upp i betygsskalan. Tyvärr håller inte hela “Revelate” samma mått utan tröttnar av mot slutet för att avsluta i en smått menlös lunk på sina sämsta håll. Remixerna är väl inget att hoppa ur byxorna för men Detroit Diesel gör en trevlig version av “Up Evil”.
På det stora hela börjar Sin D.N.A. verkligen göra skäl för sitt självpåtagna rykte som Texas stolthet. Nu kanske inte Texas har sådär överdrivet mycket att vara stolta för men nog är Carrasco och Ramirez några som förtjänar ett par rejäla ryggdunkar.
Två tummar upp, “Revelate” skakar inte om genren men visar att det går alldeles utmärkt att göra det man är bäst på riktigt bra – och det räcker gott så!
Format: (Album) 2CD, Digital Skivbolag:Electro Aggression Records Releasedatum: 12 januari 2012, 2 mars 2012 Genre: Electro-industrial, dark electro Bandmedlemmar:Andreas Malik Land:Tyskland Recensent:Niklas Hurtig
Högteknologisk industrial i en fantastisk electrosymfoni
Andreas Malik är med sitt soloprojekt Object tillbaka med ett nytt dubbelalbum fyra år efter föregångaren “The Ethane Asylum”. Albumet släpptes på det relativt nystartade amerikanska skivbolaget Electro Aggression Records, som började som en underavdelning till amerikanska Vendetta Music, men som numera ligger under COP Internationals tak. EAR fokuserar enligt grundaren Nader Moumneh på att släppa album och kompilationer med autentisk komplex mörk electro. Detta album är blott den andra releasen från EAR efter den hyllade kompilationen “Old School Electrology Volume One” från förra året.
På “Mechanisms of Faith” bjuds vi på en resa genom en dyster framtidsvärld på klassiskt industrial-manér där det inte finns plats för varken glädje eller hoppfulla drömmar. Texterna avverkar teman som droger, depressioner, vansinne och social fobi i ett högteknologiskt samhälle. Detta återspeglas i de framtidsosande låttitlarna som andas dystopisk cyberpunk: Ett stort plus!
Albumet rivstartar med den fantastiska “Mescaline Crisis”, där Object samarbetar med Fïx8:Sëd8. Inledningsspåret är aggressivt och snabbt och den mest dansvänliga på hela albumet. Man känner genast igen soundet som är snarlikt det som tysken har producerat de senaste tio åren, men utan att det känns upprepande. Man tror att albumet kommer fortsätta i samma snabba och semi-dansanta stil men tempot är tvärtemot genomgående lågt. Detta är något som utmärker “Mechanisms of Faith” från inte minst det förra albumet.
Till skillnad mot de mer dansvänliga eller gitarrbaserade släktgrupperna använder inte Object 4/4-basgång i någon låt förutom i femte spåret “State of Reality” och gitarrer eller akustiska instrument hörs inga spår av. Över huvud taget är albumet ett genomelektroniskt sådant och inte ens sången lämnas omanipulerad vid något tillfälle. Den är starkt distortad och låter snarlik på samtliga spår där Andreas Malik sjunger. Det är på det första och nionde spåret “Soul Seeking” som gästgrupper bidrar med sången, i det senare fallet projektet LPF12.
Som alla goda producenter inom denna subgenre använder sig Andreas av många samplingar inbakade i spåren. Dessa kan ibland kännas malplacerade och otydliga – och tar i vissa fall över – men är inget som stör ljudbilden. Jämförelsevis kan man säga att samplingarna i både Front Line Assembly-, Rome- och Dead When I Found Her:s verk passar in perfekt i det som de vill förmedla med sin musik.
Förutom den mediokra “Density of Fear” (remixen på bonusdiscen “Old School Conspiracy” är bättre!) håller alla spår en genomgående hög kvalité där vissa partier är fullkomligt lysande. Men dessa utnyttjas inte till fullo i den relativt standardiserade mallen låtarna följer på detta album. Det fjortonde spåret “Empires in Peril (Album version)” är ett drivande industriverk i lugnt tempo med smattrande elektroniska trummor och basgång och är en av Objects bästa genom karriären.
Första delen av albumet avslutas med “Each Slow Turn”. Spåret börjar lugnt men ökar snabbt i intensitet och precis vid klimaxet väntar man sig en dansant och euforisk klubbhit men tempot återgår till ett malande elektroniskt groove. Detta är i mina ögon synd då denna avslutning hade satt Object på kartan som en akt som inte bara producerar stämningsfull industrial utan också fullblodad dansmusik.
Andra delen av albumet, som går under namnet “Old School Conspiracy”, är en remixsamling av nya och gamla låtar. Artister som Controlled Fusion (Dennis Ostermann från In Strict Confidence), Brain Leisure (som också mastrat albumet), amGod och Robotiko Rejekto har arbetat om några utvalda pärlor. Robotiko Rejekto som för 20 år sedan släppte musik i gränslandet mellan industrial och techno har inte varit aktiva sedan dess och gör nu comeback med en remix på detta album och en kompilation av deras tidigare verk. Bland medlemmarna ingår veteranen Andreas Tomalla som är känd från det i trancescenen välkända aliaset Talla 2XLC, men också från den gamla EBM-akten Bigod 20.
Man hade kunnat förvänta sig en större variation på de remixade spåren. Remixerna på “Mescaline Crisis” och “Morphine Desire” utgör nästan halva “Old School Conspiracy”. “Morphine Desire” är bland de bästa spåren på “Mechanisms of Faith” och remixerna är som bäst experimentiella versioner av originalet. Men remixalbumet avslutar starkt med de två tidigare osläppta originalspåren “Static Motion” och “End of Time”.
Jag kan efter otaliga genomlyssningar av “Mechanisms of Faith” konstatera att Object återigen levererat ett riktig starkt album. Och visst får man vibbar från den gamla skolans elektroniska sound och det fungerar lysande även år 2012. Det i sig är ett tecken på att denna typ av musik är odödlig!
Tracklist – “Mechanisms Of Faith”
Mescaline Crisis (feat. Fix8:Sëd8) 4:42
Neural Explosions 6:26
The Mechanisms Of Faith 5:12
Dream Collector 4:01
State Of Reality 6:32
Blind Obedience 5:54
Under Zero Halo 5:14
Distant Memories 3:59
Soul Seeking (feat. LPF12) 4:59
Morphine Desire 5:46
For Eternity 4:53
Density Of Fear 5:03
Urban Claustrophobia 3:22
Empires In Peril (Album Version) 6:22
Each Slow Turn 4:29
Tracklist – “Old School Conspiracy”
Blood Patch (Remix – Robotiko Rejekto ) 4:22
Blood Patch Part 2 (Remix – Controlled Fusion) 7:38
Efter att under 2009 plockats upp av nordamerikanska Vendetta Music, skivbolaget där man gjorde sin officiella debut med “Menschenfeind” under 2009, så är nu amerikanska Necrotek redo att presentera uppföljaren “Blacklight Magick”.
Hjärnan bakom projektet är James Geist som redan 2001 inledde sin musikaliska karriär med dark ambient-projektet Nitrous Flesh, med vilket han även genomförde ett samarbete med death-industrial akten Melek-Tha som senare inkluderades på samlingen “Le Mal Dominant: Industrial Music for Black Masses”.
Under 2005 grundade han Necrotek, efter att ha insupit influenser från en mängd mörka elektroniska genrer, och band som Skinny Puppy, Putrefy Factor 7, YelworC, Front Line Assembly, Synapscape, Dive, Portion Control, Sleep Chamber med flera. Musiken är en mix av en rad olika mörka elektroniska genrer, med en mer rytmisk inriktning än hans tidigare projekt.
“Blacklight Magick” släpps den 27 mars via Vendetta Music.
Efter en del turnerande och hårt arbete i studion, så är nu Schweinfurtbaserade Andreas Malik äntligen tillbaka med nytt material med sitt electro/industrial-projekt Object.
Nya albumet “The Mechanics of Faith” landar senare i vinter och följer upp 2008 års “The Ethane Asylum”.
(Provlyssna delar av nya albumet nedan!)
Andreas Maliksläppte på egen hand två kassetter med sitt Object under nittiotalet – “Sink of Iniquity” och “Vacant Galaxies” samtalbumet “Self Designed Eden”, för att sedan göra sin officiella debut med “Part-Time Paranoia” under 2001.
Projektet plockades då upp av Gernsbach-stationerade Frank Roestels lilla skivbolag Broken Seal. Uppföljaren “The Reflecting Skin” släpptes två år senare och fem år efter detta återvände Object med det senaste albumet “The Ethane Asylum” efter att ha skrivit kontrakt med amerikanska Vendetta Music.
“Mechanics of Faith” inkluderar två kollaborationer (med LPF12 och Fïx8:Sëd8) och levereras med bonusdiscen “Old School Conspiracy” ***,som innehåller remixer signerade bland andra AmGod, Robotiko Rejecto, Second Disease, Sleepwalk och Brain Leisure.
Format: CD, Download Skivbolag:Vendetta Music Releasedatum: 12 april 2011
Genre: Industrial, Techno, Electronic
9/10
En smutsigt vibrerande harshdröm
Bam! Foosh! Untz! Vad fan var det som hände? Du blev just knockad av Statik Sky.
Statik Sky är från början ett enmansband signerat Stefan Petrie. En hopplöst ouppdaterad sida skvallrar om att något hände 2006 och sedan dess har det varit knäpptyst. Tills nu. I dag består Statik Sky av tre personer, förutom Petrie har Madam Puck och Klaas Winkelaar tillkommit och tillsammans återupplivat Statik Sky med en smula hjälp av M4RC från Grendel. Signerade på nystartade amerikanska bolaget Vendetta Music fullkomligen välter de över sin debut “They Look To The Sky” och jag kan inte annat än att luta mig tillbaka och njuta.
Från första sekund, från första ton, är det oklanderligt pump, untz och riv hela vägen genom den tretton spår långa skivan. Själva verkar de ta sig själva på lite för stort allvar där de beskriver sin musik som att den berättar sanningen i ett samhälle korrumperat av kapitalism och sexuellt förtryck. Riktigt så är det kanske inte om sanningen ska fram men det är säkert jättebra för deras image. Vad deras Statik Sky snarare doftar är likväl om svettiga kroppar och dunkel men i dansgolvsform. Hela “They Look To The Sky” andas Blade Runner och smutsig alienbar. Efter fyra inledande spår som inte riktigt når ända fram dundrar monstret igång i och med “My First Time”, sen är det bara hela havet stormar. Emellanåt blir det upphetsande bra, något de tre upphovsmännen/kvinnan säkert skulle älska att höra. En DJ skulle kunna göra det lätt för sig och bara trycka på play för att låta resten sköta sig självt där spår som “Good For You”, S.A.M-remixen av “Truth & Freedom” och covern på svenska Antiloop-klassikern “In My Mind” garanterar att dansgolven kommer att gunga.
Vad framtiden håller för Statik Sky vet jag inte men om de så ens funderar på att vara tysta fem år till så ska jag personligen jaga rätt på dem och tvinga till mig nytt material, om de så skulle vara under pistolhot. “They Look To The Sky” är för bra för att glömmas bort.
