Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Utopia"

Intervju & livefoto: Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med den svenske italodisco-ikonen och multikonstnären Tobias Bernstrup som i  skrivande stund är högaktuell med det nya albumet Technophobic. Till detta bjuder vi också på livebilder från hans konsert Debaser Strand i Stockholm den 15 september signerade Patrik Lark (Darklark).

 

 

 

Tre år har passerat sedan du senast var albumaktuell med Romanticism. Hur har livet sett ut sedan dess och hur har arbetet med det nya albumet tagit form?
– Förra plattan mixade jag ihop med Doruk Ozturkcan från She Past Away. Vi har samarbetat under flera år, men denna gång kände jag lust att prova göra hela produktionen själv då jag precis installerat mig i en ny studio och ville jobba in mig i den nya miljön. Tematiskt har nya albumet präglats av en ganska dyster samtid, något som lyser igenom i låtar som Utopia, Everything Is Wrong och Metropolis Of Tomorrow. Musikaliskt har jag försökt jobba mer enkelt. Klassisk synthpop i modern tappning med ingredienser av Minimal Wave, Italo och Dark Wave, fast med ett mera sammanhållet sound än i tidigare albumproduktioner.

Hèléne (från Hante. och Minuit Machine) medverkar på en av spåren du nämner – “Metropolis of Tomorrow” och om jag förstått det rätt har hon även skrivit texten. Hur kom det samarbetet till?
– Min partner (som för övrigt är min bästa kritiker) hade nyligen introducerat mig till Hantes musik och sagt att våra röster skulle låta fint ihop. Jag skickade över en demo på “Metropolis of Tomorrow” till Hélène som nappade på idén. Jag föreslog att hon gärna fick lägga till några textrader gärna på Franska utöver det jag sjöng. Detta blev sedan låtens två verser i den annars minimalistiska texten.

Italodiscon har ju alltid varit och är fortfarande en del av ditt sound, men på senare tid har du injicerat en hel del annat i din musik. Är det något speciellt som har inspirerat till den utvecklingen?
– Jag växte upp med italo disco, men lyssnade framför allt på punk och metal. Min musikaliska bana började som trummis. Bland annat i postpunk bandet Raftsmen (tillsammans med Andreas Catjar som numera spelar med Covenant). När jag började med elektronisk musik 1997 var min främsta inspiration just Italo Disco och Gary Numan. Mellan 2002-2008 bodde jag i New York och kom då i kontakt med minimal wave och cold wave musiken, främst genom DJs och artister som Martial Canterel, Xeno & Oaklander. Vi var ett gäng konstnärer och musiker som hängde och spelade på samma klubbar. Detta var en väldigt inspirerande tid som kom att påverka min musik i en mörkare riktning.

Hur ser din musikaliska skapandeprocess ut idag?
– Musikskapandet sker oftast parallellt med mitt arbete med bildkonst. Det kan handla om stämningar, ämnen eller rena textfraser. Jag gör vanligen ett låtskisserna först på någon trevlig synth med riktigt klaviatur. Jag sitter och jammar, provar olika ljud och melodier tills det känns bra. Sen spelar jag in, och förhoppningsvis har det blivit en text samtidigt. Annars kan det få ligga och vänta. När det blivit till ett femtontal låtskisser brukar jag börja känna vart jag är på väg och arbetet med ett album tar vid. De senaste åren har jag gjort en del remixar åt andra artister. Detta brukar också funka som ett sätt att prova nya ljud och arrangemang och korsbefrukta någon annans musik, vilket kan vara befriande. Min remix av Lebanon Hanovers “Babes of The 80’s” från 2016 var ett sådant projekt som blev väldigt lyckat. En ganska långsam monoton postpunklåt blev till en riktigt dansröjare som idag har över en miljon visningar på Youtube.

Apropå bildkonsten, det visuella uttrycket har länge gått hand i hand med din musik. Vad inspirerar till den sammansättningen och vad kan vi förvänta oss i samband med kommande konserter?
– När jag började väva in musiken som en del av mitt arbete som konstnär föll det sig också naturligt att det visuella blev en del av musiken. Många av mina tidigare arbeten såväl i min bildkonst som i musiken var starkt influerade av film och dataspel. Allt från Fritz Lang, John Carpenters filmer och musik, Jan Hammers soundtrack till Miami Vice över till HR Giger och Pierre Moliniers surrealistiska queersjälvporträtt. Bildspråket på förra plattan var starkt inspirerat av Caspar David Friedrichs målningar. Men jag har också samarbetat med ett bra team andra kreatörer. På både förra och nya skivan arbetade jag med den stylisten Christopher Insulander och fotokonstnären Julia Peirone samt Stilgurun Emma Veronica som alla är extremt begåvade.

Din musik uppmärksammades tidigt i exempelvis Sydamerika, Östeuropa och Ryssland, men i Sverige så är det först på senare år som du hamnat lite mer i ropet i vår alternativa bubbla. Hur ser du själv på den utvecklingen?
– Jag hade inte direkt några kontakter med synthscenen i Sverige till en början. Kanske främst för att jag bodde utomlands och detta var ju på tiden innan sociala medier hade börjat koppla ihop musikvärlden ordentligt. Jag gjorde visserligen ett par spelningar i Stockholm under denna tid på bl.a. Moderna Museet och Debaser men detta var uppträdanden som skedde lite mera i en konstkontext. När jag sen flyttade tillbaka till Sverige hade tiden hunnit ikapp och min musik börjat upptäckas i Sverige. Jag tror det var väl i samband med min spelning på Kalabalik Festivalen 2012 som folk på allvar började få upp ögonen för min musik och uppträdanden. Mitt genombrott i Sydamerika, framför allt i Mexico var en intressant historia. Mina skivor började plötsligt sälja väldigt bra i Mexico. Det var min Italienska låt Ventisette från 2003 som utan min vetskap hade blivit en kultlåt. När jag åkte dit första gången och spelade visade sig att fansen hade all min musik. Oftast i bootleg format; allt från CDs, 12” vinyler till merchandise. Då förstod jag att Italoscenen där var stor och på allvar. Det var också just i Mexico City som jag kom i kontakt med Pascal Languirand (Trans-X) som bosatt sig där grund av scenen. Sedan 80-talet har danskulturen med Hi-NRG och italomusiken varit väldigt stark och spreds via turnerande DJ-kollektiv sk. Soundssystem, bland dessa Polymarchs och Patrick Miller. Den senare har sedan lång tid också en permanent klubb i Mexico City. Men det är inte bara italo som är sort i Sydamerika. Även synth/goth/alternativscenen där är väldigt stark och flera av de svenska synthband har ju spelat där.

Hur skiljer sig den sydamerikanska scenen mot den europeiska i allmänhet och svenska i synnerhet?
– Den är mer av allt. Publiken är så extremt dedikerad och det finns ett stor bredd på den alternativa scenen som inkluderar, Synthpop, EBM, Techno, Postpunk, Goth, Indie, Phychobilly, Punk mm. Men jag vill jag ändå poängtera att scenen i Sverige är också väldigt engagerad men mindre.

Hur ser planerna ut för den närmsta tiden? Har du några fler spelningar inbokade och hur vill du rama in musiken från scenen?
– Nu efter de första spelningarna i Stockholm och Göteborg i samband med releasen av nya albumet följer flera spelningar i Europa bland annat i Berlin. Det blir ny kostym så klart!

Det låter strålande! Har du någon hälsning eller några avslutande ord till alla som läser detta?
– Kolla in albumet, det är nog mitt bästa hittills och hoppas vi ses på någon av kommande spelningar!

Missa inte Jens recension av nya albumet Technophobic här!

Foto: Darklark (Patrik Lark), Debaser Strand 20180915

Tobias Bernstrup – “Technophobic”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD **, vinyl, digital **
Skivbolag: Nadanna Records
Releasedatum: 5 oktober 2018
Genre: Electropop, italodisco, synthpop
Bandmedlemmar: Tobias Bernstrup
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutube

(English version below)

Träffsäker och lekfullt melodiös

Tobias Bernstrup är nu tillbaka med det nya albumet Technophobic som stilmässigt känns som den självklara och fullt logiska fortsättningen på det förra albumet RomanticismTechnophobic är dock ett rakare album som ljudmässigt inte svävar ut i lika många olika stilar och experiment utan disciplinerat håller sig innanför den publikkäre italodisco-ikonen och multikonstnärens elektroniska popbox.

Träffsäkra och lekfullt melodiösa låtar, som trots de numera något mörkare och kantigare undertonerna sällan gör avkall på Tobias kompetens när det kommer till finessrikedom och melodiös lekfullhet. De starka refrängerna är många till antalet och en övervägande del av dessa fastnar snabbt likt superlim på trumhinnorna. Alltsammans kommer paketerat i en genomgående detaljrik och luftig ljudmix som sällan gör avkall på de produktionstekniskt tjusiga finesserna.

Utöver den tidigare hitsingeln “Utopia”, den rytmiskt smattrande och härligt repetetiva “Hear Me Calling” och den mörkare lite mer mystiska “Uncanny Valley”, så har Tobias Bernstrup också injicerat en hel del nya influenser på Technophobic, med inslag av såväl minimalistisk techno som nutida elektronisk pop.

Det retrodoftande åttiotalet utgör dock fortfarande hörnstenarna i ljudbilden och när det kommer till låttexternas budskap på albumet så är det två ytterligheter som möts. Dels anammar de känslorna kring vår mörka och dystra nutid, en nutid där allt till synes verkar falla samman i en snudd på nattsvart vision av framtiden medan de i andra änden likt en sorts känslomässig motpol förmedlar hopp och en önskan att bara vilja fly bort från alltihop. Bort från den dystra tristessen. Till dansgolvet och festen ständigt sökande efter lycka, glädje och något att tro på.

Med hjälp av ett fint gästspel av Helene (från Hante. och Minuit Machine) och några simpla Jean-Michel Jarre-doftande melodislingor levereras albumets simplaste men förmodligen vackraste låtar “Metropolis of Tomorrow” och alltmedan Technophobic gör få avstickare från huvudmallen så upplever jag albumet bra varierat, tillräckligt bra för att fungera även i sin helhet.

Topparna på Technophobic är höga och sida vid sida med det förra albumet Romanticism lär Tobias Bernstrup garanterat kunna hämta ett stort antal nya fans långt utanför den trogna armén av italodiscopurister som sedan länge han lockat med sin musik.

OBS! Håll utkik efter en intervju med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Tracklist

01. Night In The Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis Of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe In (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything Is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)
11. Doesn’t Matter (Makina Girgir Remix) (04:37) **
12. Technophobic (Techniques Berlin Remix) (04:56) **
13. Everything Is Wrong (Confrontational Remix) (05:14) **
14. Uncanny Valley (Nao Katafuchi Remix) (03:48) **
15. Utopia (Italoconnection Remix) (05:58) **
16. Utopia (Flemming Dalum Remix) (05:41) **
17. Utopia (23rd Underpass Remix) (04:33) **
18. Utopia (Covenant Remix) (04:26) **

(English version below)

Striking and playfylly melodic

Tobias Bernstrup is back with the new album Technophobic that in style feels like the obvious and fully logical continuation to his last release Romanticism. Technophobic, however, is more direct and it doesn’t bring as many different styles and sound experiments as it stays quite confortably within the popular swedish italodisco icon’s electronic box of pop.

Striking and playfully melodious songs, which despite the somewhat darker and wider undertones rarely relinquish Tobia’s skills when it comes to his own sophisticated style and melodious playfulness. The strong choruses are brought in abundance and many of them of the kind that really sticks to your eardrums like super glue. It all comes packed in a thorough and airy audio mix that rarely relinquishes the production-technical finesses.

In addition to the previous hit single “Utopia”, the rhythmically smashing and beautifully repetetive “Hear Me Calling” and the darker, a bit more mysterious “Uncanny Valley”, Tobias Bernstrup inserts some other influences on Technophobic, with elements from minimalist techno aswell as more contemporary electronic pop.

However, the retro-dazzling eighties still make up the cornerstones of the sound image and when it comes to the lyrics of the album, there are two emotional counterparts and themes that meet. On one hand, the album is alot about the doom and gloom of our dark present, a moment in time where everything seems to built into a pitch black vision of the future, while on the other hand there is an emotional counterpart built of joy a desire to just escape away from it all. Away from the gloomy sadness to the dance floor and the party constantly searching for happiness, joy and something to believe in.

With guest starring Hélène (from Hante. and Minuit Machine) and some simple Jean-Michel Jarre-influenced melodies, the album’s simplest but probably most beautiful song, “Metropolis of Tomorrow”, is presented. And while Technophobic deserts the main templated on quite few occations, I experience the album well varied and good enough to work fine even played back in one go.

The tops on Technophobic are high and side by side with the previous album Romanticism Tobias Bernstrup will certainly attract a variety of new fans far beyond the faithful army of italo disco fans who he has attracted for many years now.

Spännande gästspel på nytt från Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , ,


Den numera Stockholmsbaserade Göteborgaren och tillika mycket publikkäre Hi-NRG- synthpop- och italodisco-ikonen Tobias Bernstrup, som albumdebuterade med Images of Love redan 1998, presenterar nu de spännande detaljerna kring det kommande albumet Technophobic.

Tobias Bernstrup, som tidigare har samarbetat med bland andra Martial CanterelSaralunden och Trans-X var senast albumaktuell med Romanticism (2015) och släppte dessförinnan Sing My Body Electric (2011).

Bland de tio nya spåren (lyssna på snippets nedan) så inkluderas, utöver de två singlarna “Utopia” och titelspåret “Technophobic” som släpptes tidigare i år, även ett samarbete med Hélène de Thoury (från Hante. och Minuit Machine) på “Metropolis of Tomorrow” samt “Hear Me Calling” som är skriven av Jenny och Malin Berggren.

Albumet släpps via Nadanna Records som drivs av Marc Schaffer (Anna Logue Records) och Nader Moumhne (Electro Agression Records) både digitalt och i två olika begränsade vinylutgåvor vara den ena i marmorerad silverdesign.

OBS! Missa inte den stora intervjun med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Technophobic släpps den 5 oktober via Nadanna Records.

Tracklist

01. Night in the Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe in (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)

 

Johan Baeckström – “Utopia”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 15 juni 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

FacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloud

(English version below

En studie i popperfektion

När Johan Baeckström släppte sitt hyllade debutalbum Like Before som soloartist för tre år sedan tänkte jag att det här blir svårt att överträffa. Tredje albumet Play Rewind Repeat med Johans band Daily Planet (tillsammans med Jarmo Ollila) som kom förra året gjorde det förvisso inte, men tangerade definitivt nivån från solodebuten. Nu är det då dags för soloalbum nummer två och förväntningarna är så klart höga.

Det dramatiska titelspåret och tillika albumets första singel ”Utopia” inleder starkt och är som en programförklaring för albumet som helhet med sin något mörkare ton. Ljudbilden känns igen men har skruvats till nästa nivå, medan melodier och känsla blir till ett slags hybrid av Erasure och tidiga Vacuum. Resultatet blir en av Johans starkaste låtar hittills.

Spår som efterföljande ”Homeless”, och lite längre fram i låtlistan ”Silence”, kanaliserar Erasure och album som Wonderland och The Innocents på ett föredömligt sätt utan att bli bleka kopior. Med tydliga rötter i den svenska synthtraditionen är låtarna mer än vassa nog att stå på egna ben.

Instrumentala ”Cassini” skulle nästan kunnat vara resultatet om samarbetet mellan Jean-Michel Jarre och Vince Clarke härom året istället hade skett 1984. Stämningsfullt örongodis av finaste märke.

Inte i någon del av det vi serveras har det tummats på kvaliteten. Över sammanlagt elva låtar bjuder Johan Baeckström på ett varierat smörgåsbord av poppärlor och elektroniska guldkorn. Han har sedan Daily Planets comeback för fyra år sedan visat bortom all tvivel att han är en av synthscenens främsta låtskrivare och producenter. Jag stod och vägde mellan en nia och en tia när jag skulle bestämma mig för ett betyg, och det blev slutligen det senare. När jag funderade på om det var något som skulle kunna motivera ett poängavdrag så kom jag helt enkelt inte på något. I genren klassisk synthpop är ”Utopia” årets hittills bästa album.

Tracklist

01. Utopia (04:49)
02. Homeless (04:10)
03. The World Through Your Eyes (04:31)
04. Better Stories (04:41)
05. I Can Read Your Mind (05:32)
06. Cassini (04:36)
07. Ask Them Why (03:35)
08. Blood Red Moon (05:17)
09. Into The 80’s (03:16)
10. Silence (04:22)
11. Blinded (04:55)

(English version below)

A study in pop perfection

When Johan Baeckström released his critically acclaimed debut album Like Before as a solo artist three years ago I was thinking to myself that this is going to be hard to beat. The third album from Johan‘s band Daily Planet (together with Jarmo Ollila) Play Rewind Repeat that came out last year may not have done so, but it most definitely reached similar heights. Now that it’s time for solo album number two the expectations are understandably high.

The dramatic title track and also the album’s first single ”Utopia” makes for a strong opener and sets the tone for the album as a whole with its slightly darker touch. The sonic landscape is recognisable but has been tweaked and taken to the next level, while melodies and the general feel of the track is like a hybrid between Erasure and early Vacuum. The end result is one of Johan‘s strongest songs to date.

Tracks like ”Homeless” and ”Silence” are chanelling Erasure and albums like Wonderland and The Innocents in an exemplary way without turning into pale imitations. Deeply rooted in the Swedish synth tradition the songs are more than solid enough to stand on their own.

The instrumental piece ”Cassini” could possibly have been the result if the collaboration between Jean-Michel Jarre and Vince Clarke the other year had taken place in 1984 instead. Atmospheric ear candy of the finest kind.

In no part of what we are served has the quality been compromised. Across eleven songs Johan Baeckström treats us to a veritable smorgasbord of electronic pop gems. Since the return of Daily Planet four years ago he has proven without a shadow of a doubt that he is one of the synth scene’s finest producers and songwriters. Trying to decide between a nine and a ten grading, I ended up with the latter. Considering things that could possibly motivate a reduced grade, I simply couldn’t think of anything. As far as classic synthpop goes, ”Utopia” is the best album of the year so far.

“Utopia” andra soloalbumet från Johan Baeckström (Daily Planet)

Tags: , , , , , , , , , ,


Johan Baeckström, som tillsammans med Mr. Jones Machine– och La Vogue-sångaren Jarmo Ollila sedan tidigare är känd från Daily Planet, följer nu upp den hyllade solodebuten Like Before (2015) med det nya albumet Utopia.

Albumet innehåller elva nya spår av Johan Baeckströms retrodoftande synthpop och titelspåret (lyssna nedan), som släpptes digitalt tidigare under våren, finns även med på den femte delen av Swedish Electro Scenes populära gratissamling Swedish Electro som ni finner här!

(Foto: Helene Shippey)

 

CD-utgåvan, som kan förbokas här redan nu, är begränsad till 500 handnumrerade exemplar och bakom den snygga albumdesignen står Peter Nyborg känd från Dead Eyes Open och Automatic.

Daily Planet debuterade med det numera klassiska albumet The Tide redan 1996 för att sedan göra comeback med Two (2014) och uppföljaren Play Rewind Repeat som var ett av genrens absolut starkaste albumsläpp förra året.

Johan Baeckström är för övrigt ett givet kort när Progress Productions bjuder in till den tredje upplagan av till skivbolagets omåttligt populära årskalas som äger rum på Sticky Fingers i Göteborg den 17 november!

Utopia släpps den 15 juni via Progress Productions.

Tracklist

01. Utopia
02. Homeless
03. The World Through Your Eyes
04. Better Stories
05. I Can Read Your Mind
06. Cassini
07. Ask Them Why
08. Blood Red Moon
09. Into the 80’s
10. Silence
11. Blinded

Austra – “Future Politics”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Domino (Playground Music)
Releasedatum: 20 januari 2017
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Katie Stelmanis, Maya Postepski, Dorian Wolf
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

 

(English version below)

Ytterligare ett starkt album från Austra

Efter sin succé med debutalbumet “Feel it Break” för sex år sedan och den strålande och poppiga uppföljaren “Olympia” från 2013 så verkar Austra – med Lettisk-Kanadensiska Katie Stelmanis som huvudkvinna – och med singeln “Utopia” till trots, ha mer realistiska förväntningar på världens framtid i nya fullängdaren “Future Politics”.

Austra gör på ett sätt samma resa som The Knife och blir (mer) politiska på sin tredje fullängdare. Det är dock inte med ambition att skaka om våra invanda förväntningar utan är snarare en klagosång över allt som är fel i dagens samhälle.

Fokus är i vanlig ordning Katies fantastiska röst och samma lågmälda elektropop som i tidigare alster. Ibland flyter sången på som ett instrument i mängden men ibland trycker hon i från tårna med en röst så skarp att man kan skära i smör med den. Detta är tydligast på tredje spåret “Utopia” som är inlindad i elektropoppen känd från främst “Olympia”. Fjärde spåret “I’m a Monster” är dock en betydligt mörkare historia som påminner om de personliga texterna från föregångare och med ljudbilden från första albumet. Och är det lite vemodiga Henric de la Cour-synthar i bakgrunden på “Angel In your Eye”?

Albumet startar starkt men avslutar något svagare då andra halvan går i ett lugnare och inte lika utstickande tempo. Ungefär som skillnaden mellan Ladytrons lugnare “Gravity The Seducer” och deras tidigare elektropunkiga album. Detta till trots finns det många höjdpunkter även om de ofta omges av relativa dalar, vilket alltså gör att albumet känns ganska ojämnt. Men de starka melodierna och Katies overkliga sångröst gör åter igen att Austra levererar ett riktigt bra album.

Tracklist

01. We Were Alive (04:35)
02. Future Politics (04:09)
03. Utopia (04:03)
04. I’m A Monster (04:38)
05. I Love You More Than You Love Yourself (04:58)
06. Angel In Your Eye (03:14)
07. Freepower (05:09)
08. Gaia (03:08)
09. Beyond A Mortal (05:45)
10. Deep Thought (01:09)
11. 43 (04:28)

(English version below)

Yet another gem from Austra

After their debut with “Feel It Break” six years ago, along with the magnificent and poppy sequel “Olympia” from 2013 the Latvian Canadian Katie Stelmanis with crew is back with the new studio album “Future Politics”. But aside their single “Utopia” they are here to tell a more realistic story about the future of the world.

In some way Austra makes the same trip as The Knife and become (more) political on their third studio album. It is however not with the ambition to shake the habitual but it is instead a lamentation over everything that is wrong in todays society.

As usual Katies fantastic voice is in focus along with the same mellow electro-pop as in the previous releases. Sometimes the vocals flows like an instrument among others but sometimes she uses her full potential with a voice so sharp that you could cut butter with it. This is most prominent in the track “Utopia” that is wrapped in the electro-pop known mostly from “Olympia”. A much more darker story is told on the forth track “I’m a Monster” that remind of the more personal lyrics of the predecessor and the sound from the first album. And do we hear some melancholy synths signed Henric de la Cour in the background of “Angel in your Eye”?

The album starts off strong but finishes somewhat weaker since the other half of the album proceeds in a more mellow and laid back tempo. Something like the difference between Ladytrons “Gravity the Seducer” compared to the older electro-punky albums. Despite this there are alot of gems although the album is perceived as pretty uneven. But the strong melodies and Katies unreal voice yet again result in a very good album by Austra.

Austra återvänder och avhandlar framtida politik

Tags: , , , , , , , , , , ,


Austra, som senast var albumaktuella med “Olympia” (2013), presenterar nu detaljerna kring det kommande albumet “Future Politics”. Albumet innehåller elva nya spår och släpps såväl på CD och digitalt men även i en begränsad färgad vinulutgåva. Det första smakprovet “Utopia” finns ute nu och levereras med en tillhörande musikvideo (se nedan) signerad That Go (Noel Paul och Stefan Moore).

Pressreleasen hintar om att detta sannolikt är duons mest ambitiösa studioalbum hittills och till den första singeln så har den kanadensiska duon, med sångerskan och producenten Katie Stelmanis i spetsen, hämtat sin inspiration från allt ifrån mattrender till TV-serien Star Trek: The Next Generation.

Katie came into the video project with a lot of ideas about the future. We discussed everything from food trends to Star Trek: The Next Generation. The video is more near-future than distant-future, with recognizable technology and modern protein sources.” – berättar Noel Paul och Stefan Moore.

“Future Perfect” efterlyser radikalt hopp. “A commitment to replace the approaching dystopia. Not just hope in the future, but the idea that everyone is required to help write it, and the boundaries of what it can look like are both fascinating and endless. It’s not about ‘being political,’ it’s about reaching beyond boundaries, in every single field.” – berättar Katie Stelmanis.

Austra albumdebuterade med “Feel it Break” (2011) ett album som bland annat innehöll hitsinglarna “Beat and the Pulse” och “Lose it”.

“Future Politics” släpps den 20 januari via Domino Records (Playground Music).

Tracklist

austra_future_politics

01. We Were Alive
02. Future Politics
03. Utopia
04. I’m A Monster
05. I Love You More Than You Love Yourself
06. Angel In Your Eye
07. Freepower
08. Gaia
09. Beyond A Mortal
10. Deep Thought
11. 43

In Strict Confidence i någon annans dröm

Tags: , , , ,


In Strict Confidence, som senast var albumaktuella med “Utopia” (2012) är nu tillbaka med nytt material.

Den nya singeln “Somebody Elses Dream” levereras med tillhörande musikvideo (se nedan) och släpps sedan på en sjuspårs-EP som utöver remixer av titelspåret signerade bland andra Bicker och Front Line Assembly-bekantingen Rhys Fulber även inkluderar b-sidan “The Future”.

Det tyska kollektivet, frontat av sångaren och låtskrivaren Dennis Ostermann bildades under bandnamnet Seal of Secrecy 1989.

 

1992 bytte man namn och efter de två första kassettsläppen “Sound Attack” (1992) och “Hell Inside/Hell Outside” gjorde man sedan sin officiella albumdebut med “Cryogenix” (1996) via det legendariska tyska skivbolaget Zoth Ommog Records.

Bandet har släppt åtta studioalbum, varpå det nionde planeras att presenteras senare i år.

“Somebody Elses Dream” släpps den 8 april via Minuswelt Musikfabrik.

Tracklist

in_strict_confidence

01. Somebody Elses Dream
02. Somebody Elses Dream (Rhys Fulber Remix)
03. Seven Lives (Bicker Remix)
04. Somebody Elses Dream (Extended Version)
05. The Future
06. Somebody Elses Dream (Retro Adapter Mix)
07. Somebody Elses Dream (Music Video)

Första live-DVD:n från In Strict Confidence

Tags: , , , , , , ,


In Strict Confidence är nu redo att presentera bandets första live-DVD – “Panorama”.

Den tyska kvartetten, som frontas av den karismatiske Dennis Ostermann, var senast aktuella med “Utopia” som släpptes under det förra året. Detta har även ynglat av sig i och med de tre singelsläppen “Morpheus”“Tiefer” och “Justice”.

In Strict Confidence bildades redan 1989 och gjorde sin officiella albumdebut 1996 med “Cryogenix” som släpptes av det (numera kultförklarade) tyska skivbolaget Zoth Ommog.

“Panorama” innehåller 14 liveupptagningar och släpps den 13 september via Golden Core (Zyx Music)

Tracklist

In_Strict_Confidence_Panorama

  1. My Despair
  2. Morpheus
  3. Silver Bullets
  4. Forbidden Fruit
  5. Tiefer
  6. Ewige Nacht
  7. Heal Me
  8. Engelsstaub
  9. Karasevdah
  10. La Parade Monstrueuse
  11. Seven Lives
  12. Promised Land
  13. Kiss Your Shadow
  14. Schlecht Geträumt

 

In Strict Confidence – “Utopia”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, BOX***, Digital • Speltid: 51 min (38 min**)
Skivbolag: Golden Core (ZYX Music)
Releasedatum: 21 september 2012
Genre: Electro, Darkwave, Electro rock
Mix: Dennis Ostermann, Olaf Wollschläger, Dirk Riegner
Master: John Cremer (Railroad Tracks)
Bandmedlemmar: Dennis Ostermann, Nina de Lianin, Jörg Schelte, Stefan Vesper, Haydee Sparks
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig
Köp: TBA

Diversifierad och popifierad

In Strict Confidence är grundaren Dennis Ostermanns huvudprojekt och har sedan starten i början av 90-talet varit ett av de intressantaste banden inom den melodiska EBM/Industrial-scenen. Med sin unika blandning av melodiska synthslingor, Dennis mörka röst blandat med kvinnlig sång, industriella tongångar och dansgolvsosande beats har de släppt det ena fantastiska albumet efter det andra.

Efter framgången med förra fullängdaren “La Parade Monstrueuse” från 2010 så var mina förväntningar delade inför nästa albumsläpp. “La Parade Monstrueuse” var förvisso ett riktigt bra album, men den nya ljudbilden innebar också ett kliv bort från ISC’s rötter i EBM/Industrial – mot ett mer synthpop/rockigt sound. Förändringen ledde till ett delat intryck från undertecknads sida. Låtmaterialet var starkt – med några riktigt bra remixer av bland andra tyska ASP. Den nya ljudbilden var ett stort avsteg från den tidigare utstakade vägen och en – som så många gånger förut i den elektroniska musiken – popifiering kunde skönjas.

“Utopia” fortsätter på denna väg och har nu än mindre inslag av den ljudbild som en gång formade ISC. Albumet öppnar med “Morpheus”, som även släpptes som singel tidigare i höstas – med en fantastisk remix av livekamraterna i Diorama. Efterföljande “Tiefer” är en rockig och platt poplåt, som på något sätt sammanfattar allt det negativa med In Strict Confidence anno 2012.

På albumet återfinns inslag av både dubstep och synthrock – liknande det kanadeniska The Birthday Massacre framfört på senare material, samt mer ambienta världsmusikinslag som man tidigare inte hört tidigare. Inslagen av elgitarrer har ständigt ökat sedan den finländska multiartisten Haydee Sparks anslöt 2008. Om Haydee är med i den musikaliska skapandeprocessen eller om elgitarrerna mest bidrar till en mer sprakande liveupplevelse ska jag låta vara osagt.

Nu finns trots detta några riktiga höjdpunkter även på detta diversifierade album. Tredje spåret, den fantastiska “Justice”, påminner om föregångarens finaste stunder och “Silver Tounges” är som en fortsättning på “Silver Bullets” från det förra albumet.

Det samlade intrycket av “Utopia” är att ISC redan efter två försök har nått vägs ände med “popifieringen”. Och om man nu inte helt ska tappa den grund man byggt på i över tjugo år, så bör nog Dennis ta en ordentlig funderare inför nästa.

(Red.anm: Albumet levereras utöver den ordinarie enkeldiscutgåvan även som 2-disc dito och utöver detta även i en samlarbox*** i DVD-format som utöver bonusdiscen även inkluderar två vykort och klistermärke.)

Tracklist

CD 1

01. Morpheus  (05:50)
02. Tiefer (04:29)
03. Justice (04:38)
04. Forever and More (04:35)
05. Archangel (03:52)
06. Irgendwo Im Nirgendwo (05:30)
07. Being Born (04:19)
08. Karasevdah (03:12)
09. Silver Tongues (04:40)
10. Silver Bells (05:04)
11. She Came With Knives (05:24)

CD 2 **

01. Dornenschmerz (05:08)
02. In a Land So Far Away (04:50)
03. Salvation (Extended Version) (06:20)
04. Morpheus (AndyK Remix) (04:59)
05. Shadow Hides Sun (Demo Recording 2001) (05:32)
06. Apollo (Demo Recording 1998) (10:51)
07. Morpheus (Video) (03:19)
08. Blewe Moon (Video) (03:58)