Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Universal Poplab"

Kennelklubben – “Kennelklubben”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Minialbum) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 28 december 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Christer Lundberg, Martin Brändström
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

(English version)

Elektronisk pop som har saker att berätta

Det är nu tio år sedan göteborgsbandet Universal Poplab släppte sitt tredje och sista album Seeds. Sedan dess har sångaren Christer Lundberg fortsatt sin karriär som radiopratare på Sveriges Radio. Men efter ett decennium var tiden mogen för lite synthpop igen och Christer och vännen Martin Brändström (keyboardist i death metal-bandet Dark Tranquility) väckte liv i sitt gamla band Kennelklubben som de bildade i slutet av 80-talet. Resultatet är det självbetitlade minialbumet Kennelklubben.

För alla oss som saknat Christers gamla band är det en fröjd att åter höra hans välbekanta röst, men förvänta er inget Universal Poplab 2.0. Det finns likheter, men den här gången är ljudbilden mörkare, råare och mindre polerad. Den kanske mest uppenbara skillnaden är dock att det nu är sång på svenska som gäller. Texterna är påtagligt personliga, och i låtar som ”Svarta moln” och ”Allt som nånsin fanns” reflekterar Christer över livet i Göteborg och drömmar som aldrig blev verklighet.

Genom sju låtar bjuder Kennelklubben på en knapp halvtimmes elektronisk pop som känns angelägen och nästan smärtsamt ärlig. Som lyssnare kan jag bara hoppas att Christer och Martin har mer musik på gång, för den här debuten är något utöver det vanliga!

Tracklist

01. Höghusmiljonär (05:09)
02. 414 (04:14)
03. Svarta moln (04:10)
04. Allt som nånsin fanns (04:09)
05. Vinglande vägen hem (04:13)
06. Hundens år (02:46)
07. Till sista droppen (04:33)

(English version below)

Electronic pop with stories to tell

It has now been ten years since Gothenburg-based Universal Poplab released their third and final album Seeds. Since then singer Christer Lundberg has continued his carreer as a radio host on Swedish national radio. But after a decade the time was ripe for some synthpop again and Christer and his friend Martin Brändström (keyboard player in the death metal band Dark Tranquility) brought their old band Kennelklubben, originally formed back in the late 80s, back to life. The result is the self-titled mini album Kennelklubben.

For those of us who’ve been missing Christer‘s old band it is truly a joy to hear his voice again, but don’t expect a Universal Poplab 2.0. There are similarities, but the sound is darker, grittier and less polished. Perhaps the most obvious difference though, is that this time around the lyrics are all in Swedish. The deeply personal content of the lyrics is palpable, and in songs like ”Svarta moln” (”Black Clouds”) and ”Allt som nånsin fanns” (”All There Ever Was”) Christer reflects upon life in Gothenburg and dreams that failed to come true.

Through seven songs Kennelklubben delivers just short of half an hour’s worth of electronic pop that feels urgent and almost painfully honest. As a listener one can only hope that Christer and Martin have more music up their sleeves, because this is a debut that goes above and beyond the ordinary…

Silent Wave – “Dancing Away From You”

Tags: , , , ,


 

Göteborgsbaserade Silent Wave med Universal Poplab-bekantingen Hans Olsson-BrookesMartin Öhman och sångerskan Tildeh Hjelm bjuder på videon till den nya singeln “Dancing Away From You” som finns ute nu.

Silent Wave – “Landscapes”

Tags: , , , ,


 

Silent Wave, den nya Göteborgsbaserade electropopduon som består av Hans Olsson-Brookes (från Universal Poplab) och sångerskan Tildeh Hjelm presenterar en video till “Soundscapes”.

Hans Olsson-Brookes är även känd för sitt arbete på Svenska Grammofonstudion där bland annat har mastrat Henric de la Cours senaste album “Mandrills”.

Silent Wave spelar live tillsammans med tyska Melotron, svenska Thermostatic och norska Electro Spectre på Electronic Autumn som arrangeras av DM Party GBG i Göteborg den 18 oktober.

En närmare presentation av bandet samt mer information och smakprov finns på Silent Waves hemsida. På bandets soundcloudsida kan ni i sin tur avnjuta “Dream On Dream On”.

Liverapport: Electronic Summer 2012, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron

Liverapport: Mars TV 20110202, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: Mars TV
Datum: Onsdag 2 februari 2011
Scen: Underbara Bar, Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Synthpopsduon Mars TV, bestående av Mathias Jönsson och Jimmy Waljenäs, stod denna kväll på scen på Underbara Bar på Södermalm i Stockholm.

En mitt-i-veckan spelning som tyvärr inte drog så mycket folk, vilket är trist då bandet verkligen levererar live. Ljudmässigt låter det  väldigt bra och till skillnad mot många andra elektroniska band så sjunger man inte heller enbart ovanpå ett backtrack. Mathias Jönsson är en lysande keyboardist som på ett mycket fingerfärdigt sätt presterar snabba melodislingor i samtliga låtar. Detta gör scenshowen väldigt levande och kul att titta på.

Sånginsatsen är över hela settet med beröm godkänd, trots några mindre missar. Vissa av låtarna är rätt svåra att framföra live, som till exempel singelsläppet “Reminisce”, vilket Jimmy också påpekade. Duon levererade även en riktigt trevlig cover på Men Without Hats klassiker “Where do the boys go?”.

Mars TV har ju spelat live en hel del de sista åren och på den ständiga frågan om kommande album så gavs svaret att man ser över möjligheterna. Materialet finns ju där och duon erkänner också att man fått något av en blodad tand igen med senaste tidens livespelningar.

Har ni vägarna förbi Göteborg nu på lördag så tycker jag definitivt att ni skall ta er till Sticky Fingers där Mars TV spelar tillsammans med skivbolagskollegorna Universal Poplab och I’m A Lion.

http://www.facebook.com/event.php?eid=140823462638402

Setlist

  1. Temporary love
  2. Frantic
  3. It’s never serious with me
  4. Electrohead
  5. Surreal
  6. Reminisce
  7. Where do the boys go? (Men Without Hats-cover)
  8. Vision of Mars

Liverapport: Arvikafestivalen 2010 – Universal Poplab

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: Universal Poplab
Datum och tid: torsdag 15 juli 13.00
Scen: Arvika Festivalen 2010, Andromeda

Svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.

Först ut av de elektroniska akterna på årets Arvikafestival var svenska synthpoptrion Universal Poplab. Bandet (som bildades 2002) har producerat flera starka album, med 2008 års “Seeds” som det senaste avstampet. Man har även släppt flertalet hitsinglar som letat sig in i såväl de alternativa synthkretsarna som den kommersiella radiosfären. Efter stora framgångar med bland annat “Fame & hate” och “I could say I’m sorry” visar bandet definitivt att man är ett av de starkare namnen sverige har att erbjuda i genren.

En entusiastisk publik mötte bandet på Andromeda strax efter lunchtid  på fredagen för att starta upp den elektroniska genren på årets festival.  Scenlayouten var snygg, med en stilren Universal Poplab logotype bakom scen, växlande ljus i mestadels blått och grönt men även några låtar med mörkare ljussättning. Sångaren Christer Lundbergs scenspråk är suveränt. Han rör sig bra, har fantastisk utstrålning och är duktig på att få igång sin publik i låtarna. Bandet bjöd också på två helt nya låtar – “Timekillers” och “Man Down”.

När bandet avslutat med en smäll av flygande konfetti på scen och spelat av den sista i raden av hits så har jag en sprudlande positiv känsla i kroppen och ett brett leende på läpparna. Det är oerhört svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Suzanne Lindberg

Klicka på miniatyrerna nedan för fullstorlek!