Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Twice a Man"

The Ändå – “Hey” + “Yes”

Tags: , , , , , ,


 

Nybildade The Ändå som består av Anna ÖbergZac O’Yeah och Twice a Man-bekantingen Karl Gasleben presenterar videorna till de två första singelsläppen “Hey” och “Yes”.

Twice a Man – “Presence”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, CD+Vinyl, Digital
Skivbolag: Indigo, Ad Inexplorata / Xenophone International
Releasedatum: 6 november 2015
Genre: Synthpop, electro
Bandmedlemmar: Dan Söderqvist, Karl Ingemar Gasleben, Jocke Söderqvist
Land: Sverige
Recensent: Nicko Smith

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogskollapslogga

(English version below)

Paranoida landskap av melankoliskt skimmer

Från att ha sysslat med allt från traditionell synthpop till mer musikaliska experiment under många långa år så har nu göteborgstrion Twice a Man kavlat upp ärmarna och börjat tänka mer mainstream med nya “Presence”, som charmar undertecknad med sina paranoida landskap av melankoliskt skimmer.

Den inledande industrihausade “A Time of Terror” visar att bandet är tillbaka och inte att leka med. Twice a Man år 2015 doftar dystopi och känns till och från som ett soundtrack till jordens sista andetag. Andraspåret “Here Comes the Rain” för i sin tur tankarna till ett tillbakalutat Nine Inch Nails medan den lite stillsammare “A World is Gone” levererar musikalisk perfektionism omsluten av bakåtlutad elektronisk tyngd.

Här har vi alltså farbröder som varit med längre än de flesta inom den nordiska synthscenen. Twice a Man albumdebuterade med “Music For Girls” redan 1982 och nog verkar trion ha full koll på vad de sysslar med
i sitt hopkop av elektroskimrande musikskapelser. Egentligen finns det inte mycket att klaga på här. Sångaren Dan Söderqvist lyfter upp produktionen ett snäpp med sin totala närvaro och sin skrapiga, avskalade och kalla stämma. En sångröst som förmodligen de flesta sångare i genren gärna önskar sig i julklapp.

Halvvägs in når “Presence” sin absoluta höjdpunkt med den melankoliska ebm-flirten “Black” där 80-talets synthmagi återuppstår i några storslagna minuter av tidlöshet.  Därefter följder skivans andra hälft som inte riktigt når upp till samma toppskick som de inledande spåren och skivan tappar lite av sin nerv. Men när den vackra “High in the Clouds” avslutar skivan är allt förlåtet och de melankoliska stjärnfallen i Twice a Mans elektroniska universum lyser klarare än någonsin.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

twice_a_man

01. A Time Of Terror (01:56)
02. Here Comes The Rain (05:08)
03. A World Is Gone (06:25)
04. Black (05:37)
05. Lines (05:15)
06. Presence (05:24)
07. Kick The Earthdrum (04:01)
08. Universal Stream (04:57)
09. High In The Clouds (06:12)

 

(English version below)

A paranoid landscape of melancholy glow

From having made everything from traditional synth pop to more experimental music over many long years, the Gothenburg based trio Twice a Man rolled up their sleeves and started to think more mainstream with the new album “Presence”, that charms me with its paranoid landscape of melancholy glow.

With the industrial touches on the initial “A Time of Terror” the band shows that they’re back and not to be trifled with. The Twice a Man of 2015 smells of dystopia and feels like a soundtrack to acompany the earth’s last breath. Second track “Here Comes the Rain” then brings a laid back Nine Inch Nails to mind while the slower  “A World is Gone” delivers musical perfectionism surrounded by a laid back electronic weight.

Here we have old men who have been around longer than most in the scandinavian scene. Twice a Man debutete with “Music For Girls” allready back in 1982 and it seems the trio have full control of what they are doing in this mix and mash of electromagnetic shimmering music creations. Actually there is not much to complain about here. The singer Dan Söderqvist lifts up the production a notch with his overall presence and his gritty, stripped and cold voice. A voice that probably most of the singers in the genre wishes they would get for christmas.

Halfway into “Presence” it reaches its absolute peak with melancholy ebm-flirtation “Black” where 80’s synth magic is resurrected in some great minutes of timelessness. The album’s second half doesn’t quite reach the same quality as the opening tracks and it loses some of its nerve. But when the beautiful “High in the Clouds” finishes it all off all is forgiven and the melancholy stars in Twice a Man’s electronic universe are shining brighter than ever.

Twice a Man – “Sändning #1” (smakprov)

Tags: ,


Twice a Man presenterar de första små smakprovet från bandets kommande album “Presence”. “Sändning #2” kommer den 15 augusti.

Leaether Strip – “Decay”

Tags: , , ,


Leaether Strip presenterar videon till covern av Twice a Man-klassikern “Decay”.

Missa inte helgens Nostalgifesten #2

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


I helgen är Nostalgifesten tillbaka igen efter förra årets lyckade och mycket uppskattade premiärfest. Lördagen den 27 april klockan 18 drar det igång, först på Babel på Spångatan 38 och sedan på Deep, som ligger på Amiralsgatan 20. Bor du i Malmö med omnejd eller kan ta dig så får ni skynda er att skaffa biljett då de är på väg att sälja slut.

Festen arrangeras av Facebookgruppen för Synth- och Goth-bildnostalgi från det glada 80-talet med hjälp av Skånes största och äldsta synthklubb Neostalgia. Frontar eventet gör Sebastian Hedberg och Steve Nilsson, som tillsammans med sina vänner har lyckats locka hela nio artister till denna andra upplaga av Nostalgifesten. Asfalt gör t.ex blott sin andra spelning på 20år och Blipblop sin första på lika många. Blancmange sin första Sverigespelning någonsin och Leæther Strip deras första i Skåne. En kväll att se fram emot med andra ord!

Med reservation för ändringar så ser spelschemat ut så här för stunden:

Spelschema

Babel

18.30  –  S.P.O.C.K
19.30  –  Das Ich
20.40  –  Twice A Man
21.40  –  Blanchmange

Deep

23.30  –  Malaise
00.30  –  Leaether Strip
01.30  –  Neotek
02.20  –  Asfalt
03.10  –  Blipblop

Biljettinfo

Biljetter går att köpa per lokal eller för hela kvällen på Tickster alternativt på Folk & Rock i Malmö.

Hela kvällen: 395kr + avgift.
Babel: 295kr + avgift.
Deep: 195kr + avgift.

Mer info

För mer information om artisterna och Nostalgifesten #2 rekommenderar vi er att läsa och följa Facebook-eventet här. Kontaka även Sebastian Hedberg eller Steve Nilsson via Facebook med frågor.

ElektroSkull kommer att ha medarbetare på plats och troligen kan ni se fram emot en liverapport och lite bilder från helgens festligheter!

Dom Dummaste – “Album”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD/Download
Skivbolag: Launch Records/Playground
Releasedatum: 18 maj 2011

Genre: Electronica, Pop, Postpunk

7/10

Kultband på slak lina mellan trams och allvar

’Kultgrupp’ är en missbrukad etikett, men den är svår att undvika när det gäller Stockholmsorkestern Dom Dummaste. De dök upp som en del av postpunkvågen för mer än trettio är sedan, med bland annat LP:n ”Revolverkäke” och undergroundhiten ”Jesu Kristi 100 krig”. Under större delen av sin existens har Dom Dummaste varit en duo, bestående av Lars Cleveman, till vardags operasångare, och Martin Rössel, reklamare och musikproducent som också försökt sig på en mer kommersiell popkarriär och släppte en rad soloskivor under sent 80-tal.

Dom Dummaste balanserar på slak lina mellan trams och allvar. Musiken varierar nästan lika mycket som innehållet. Skitiga elektroniska experiment ställs mot eftertänksamma ballader. På Dom Dummastes skivor kan man hitta allt från rena skämtlåtar till samhällsatir, melodistarka poplåtar, Velvet Underground-inspirerad rock och moderna dansgolvsnummer. Så också på nya skivan ”Album”. Ändå finns det något slags omisskänlig Dom Dummaste-känsla som håller det hela samman. Ibland känns de som den felande länken mellan svenska plojproggarna Philemon Arthur & The Dung och amerikanska synthpunkpionjärerna Suicide.

Precis som förebilderna i Suicide tar Dom Dummaste långa pauser för att sedan dyka upp med nytt material när man minst anar det. Det var elva år sedan förra släppet under namnet Dom Dummaste, ”Fluffprestige 2000”, även om jag nog tycker att man bör räkna även den engelskspråkiga skivan ”Prayer of Love” som de 2005 gav ut under namnet Cleveman Rössel. På den skivan fick de för övrigt tillstånd att släppa ett par fina remixar av Suicides ”Rocket USA” och ”Llorando”, Rebekah del Rios smäktande teaternummer från David Lynch-filmen ”Mulholland Drive”.

(fortsätter nedan)

”Album” inleds med en breakbeat-smattrande cover på Talking Heads ”Burning Down the House”. Dom Dummaste-versionen ”Bränner ner ett hus” är en så gott som ordagrann tolkning, med följden att ”cool, baby” översatts med ”kallt spädbarn”. Videon, med Bill Skarsgård i huvudrollen, har gett ”Album” en del medial uppmärksamhet, men frågan är om det är bra på riktigt eller bara småkul?

Det förekommer även i övrigt en del återvinning på ”Album”. En annan cover är flummiga balladen ”Sov gott Rosemarie” (efter proggbandet International Harvester, senare kända som Träd, Gräs & Stenar), och egna låtarna ”Syster Kåt” och ”Död” fanns i andra versioner redan på albumet ”Patrik” från 1997. Danslåten ”Fotbolllll” finns med i två olika mixar som nästan är lite futurepoppiga.

Några andra spår som antyder bredden: ”Hat”, ett loungejazzigt cocktailnummer om att hata allt och alla; ”Solaris”, en pampig hyllning till Andrej Tarkovskij och hans film med samma namn; den plockiga och svävande elektropoplåten ”Avstånd”.

Som framgår av både låttitlar och musikaliska lappkast, är en skiva med Dom Dummaste en omväxlande upplevelse. Den lyssnare som verkligen gillar allt är nog svår att hitta. Men de har mutat in ett unikt territorium i det svenska poplandskapet. Bara att de – vid sidan av Twice a Man – som enda svenska elektroniska postpunkgrupp har överlevt i trettio år är värt en eloge. För oss fans är en ny DD-skiva en hyfsat stor händelse. Men ”Album” är inte riktigt lika bra som de enligt mig starkare skivorna ”4 känsler” (1992) och ovan nämnda ”Patrik”. Dessa två skivor kanske också är en bättre ingång till Dom Dummastes märkliga universum.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Bränner ner ett hus  2:59
  2. Syster Kåt  4:18
  3. Hat  2:52
  4. Braindead Blonde  3:00
  5. Solaris  3:44
  6. Skadad  3:57
  7. Gatan  4:25
  8. Vad är det  3:40
  9. Kärlek  3:41
  10. La Jetée  2:43
  11. Sov gott Rosemarie  3:57
  12. Fotbollll  3:39
  13. Avstånd  3:52
  14. Död  4:21
  15. Fotboll Zimbabwe almanacka mix  5:36
  16. Ansiktet  2:52

Blancmange – “Blanc Burn”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital
Skivbolag: Eget / Proper Records
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Pop, Synthpop

7/10

Eftertänksam diskbänksrealism av mogna män

I början av 1980-talet hörde Blancmange till B-laget i den brittiska synthpopvågen. De var lite mer musikaliskt udda, något mer postpunkiga, än samtida kolleger som Soft Cell, Depeche Mode och Visage. De hade några hits – ”Blind Vision”, ”Living on the Ceiling” och ”Don’t Tell Me”, men sedan är det tunnsått.

Jag kan inte precis påstå att jag legat vaken om nätterna och hoppats på denna oväntade comeback, ett kvarts sekel sedan de lade ner. Nya skivan ”Blanc Burn” blev ett tillfälle att lyssna igenom de tidigare skivorna och gissa vad? De är rätt trista, precis som jag minns dem, och den nya skivan är bättre.

Det är två eftertänksamma, medelålders musiker som med ett snett leende levererar ett antal nästan diskbänksrealistiska vardagsbetraktelser i olika stilar men i ett ständigt lunkande tempo. I ”By the Bus Stop @ Woolies” skäller en förortshund i bakgrunden. En annan låt heter ”I’m Making a Coffee”. Det finns många låtar om brusten kärlek och kraschade förhållanden, men Yello-doftande odditeten ”Don’t Forget Your Teeth” är första gången jag hör en låt som, vad jag förstår, handlar om en av följderna: bodelning!

Tänk om Adophson & Falk mäktat med något liknande – gubbpop som är mogen utan att vara tråkig.

Både Neil Arthur och Stephen Luscombe har fortsatt göra musik på varsitt håll efter Blancmanges splittring 1986. Årtionden av inblandning i allt från från soundtracks av olika slag till experiment med indisk musik har gett dem en stor palett att måla från, och ”Blanc Burn” är en varierad historia. I ”Radio Therapy” kommer inspirationen snarast från tidiga Kraftwerk, före ”Autobahn”, då de fortfarande spelade tvärflöjt.

Etnoinfluenserna som dyker upp här och där i Blancmanges musik – exempelvis sitaren i ”Living on the Ceiling” – gör att man kanske kan jämföra dem med svenska Twice a Man. På nya skivan är sitaren tillbaka i ”The Western”, en allt annat än västlig historia där det för övrigt låter som om Neil Arthur spelar på läppen. Bara en sådan sak gör ”Blanc Burn” väl värd att upptäcka.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Bus Stop  3:39
  2. Drive Me  4:15
  3. Ultraviolent  3:37
  4. The Western  3:40
  5. Radio Therapy  4:34
  6. Probably Nothing  5:27
  7. I’m Having a Coffee  3:55
  8. Don’t Let These Days  4:19
  9. Wdyf  4:33
  10. Don’t Forget Your Teeth  4:11
  11. Starfucker  4:42