Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Grouch / Royal Mountain Records
Releasedatum: 19 april 2019
Genre: Coldwave, minimal wave
Bandmedlemmar: Robert Alfons
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Starka melodier med ikonisk sångröst

TR/ST (Trust) består av Robert Alfons med tillfälliga inhopp av Maya Postepski, som tidigare är känd från bland annat witch house-akten Austra.

The Destroyer – Part One är tredje fullängdaren i ordningen, som med sina åtta spår klockar in på strax över en halvtimme och hade varit i kortaste laget om det inte vore för att det är första delen i ett dubbelalbum. The Destroyer – Part Two planeras att släppas senare i år.

Musikaliskt känner man igen sig från tidigare albumsläpp, TR/ST rör sig i gränslandet mellan darkwave och electropop. Singeln “Bicep”, som släpptes redan 2017, är en av de få rena uptempo-låtarna. Många av spåren är sådär drömska och euforiska som den fantastiska “Heaven” från debutalbumet. Generellt sett blandas snabbare takter med lugna partier med Roberts omfångsrika och kraftfulla sångröst som fogar samman alla beståndsdelar.

Roberts bejublade inhopp på Ionnalees “Harvest” (från Everyone Afraid to Be Forgotten som släpptes förra året) visar hur starkt hans material framstår i lite snabbare tempo. De snabbare spåren, utöver det nyss nämnda, som “Bicep” och exempelvis “Peer Pressure” från Joyland (2015) är det format där Roberts hela register får spela ut sin rätt. Där hans dynamiska röst och innovativa musikaliska förmågor spelar i perfekt harmoni.

Om The Destroyer – Part Two rör sig i den här riktningen, kommer detta bli ett svårslaget dubbelsläpp för året. Som enskild entitet står sig dock The Destroyer – Part One starkt på egna ben som ett minialbum med fantastiska melodier och Roberts ikoniska sångröst.

Tracklist

01. Colossal (05:10)
02. Gone (03:35)
03. Unbleached (03:38)
04. Bicep (04:37)
05. Grouch (03:33)
06. Poorly Coward (03:56)
07. Control Me (03:54)
08. Wake With (03:26)

(English version below)

Strong melodies meet iconic vocals

TR/ST (Trust) is the brainchild of Robert Alfons, with additional assistance by Maya Postepski most known from the witch house act Austra.

The Destroyer – Part One is the act’s third full length album, and with it’s eight tracks it clocks in on just over half an hour and had been in the shortest if it weren’t for the fact that it is the first part of a double album. The Destroyer – Part Two is scheduled to be released later this year.

Musically, it is very much like the previous album releases somewhere in the borderland between darkwave and electropop. The single “Bicep” was released allready back in 2017 and is one of the few pure uptempo songs. Many of the tracks are of the dreamy and euphoric kind, just like the amazing “Heaven” from the debut album. Generally, faster tempo is mixed with calmer episodes along with Robert’s elaborate and powerful vocals to merge together all of the elements.

Robert’s acclaimed contribution on Swedish audiovisual electronica artist Ionalees “Harvest” (from Everyone Afraid to Be Forgotten that was released last year) shows how strongly his music represents itself at a slightly faster pace. The aforementioned track, aswell as “Bicep” along with, for example, “Peer Pressure” from Joyland (2015) is the format in which Robert’s entire register play out its right. Where his dynamic voice and innovative musical abilities play in perfect harmony.

If The Destroyer – Part Two moves towards the same direction, this will be a difficult double album release for anyone to match in 2019. As an individual entity, however, The Destroyer – Part One stands firmly on its own, as a mini-album with fantastic melodies and Robert’s iconic voice.

Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Arts & Crafts International
Releasedatum: 4 mars 2014
Genre: Electro, Electropop
Bandmedlemmar: Robert Alfons, Maya Postepski, (Anne Gauthier), (Esther Munits)
Land: Kanada
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Konstnärlig electro från Kanada

En av förra årets bästa nykomlingar på electrohimlen var kanadensiska Tr/St (Trust). Tr/St är en duo från Toronto bestående av Robert Alfons och Maya Postepski. Maya Postepski är också medlem i Austra och Tr/sts debutalbum “Joyland” är full av den fina pop som gjorde Austras “Feel It Break”-album (2011) till en stor framgång men som dessvärre gick förlorad på uppföljaren “Olympia” (2013). På många sätt en likartad resa som svenska The Knife från “Deep Cuts” (2003) till “Shaking the Habitual” (2013).

Albumet “Joyland” är full av upptåg beträffande ljud, melodier, röster och rytmer. Det är orginellt och smart. Mycket är helt lysande. “Capital” är en av 2014 års verkliga hittar och här sjunger Alfons verkligen ut och Postepskis överstämma ovanpå som housesynthslinga är Australjuvlig. Och hennes insats i “Sligthly Floating” är mer uttrycksfull än allt Enya någonsin framfört. I sina bästa stunder är de mycket bättre än The Knife. Men, det håller inte ett helt album. Robert Alfons röst blir emellanåt manierat enerverande som i “Four Gut” och “Rescue, Mister” – de två svagaste spåren på skivan. Han gneksjunger som en tomte från det där riket i nordvast JRR Tolkien glömde uppfinna ett hemland åt. Postepskis gör samma misstag i “Lost Souls/Eelings” och “Rescue, Mister”. När melodierna blir för kufiga så går popkänsla och enhetlig verkshöjd förlorad, ungefär som när Vince Clarke slängde in “Happy People” näst sist på “You and Me Both” (1983) eller The Knife “Na Na Na” på Silent Shout (2006).

Det som skulle kunnat vara lysande artisteri framstår istället som bristande konstnärlig vision eller oförmåga att färdigställa en poplåt. Ojämnheterna till trots – “Joyland” är ett av de bästa albumen från 2014.

Bäst låtar: “Capital”, “Geryon” och “Slightly Floating”

Tracklist

01. Slightly Floating (03:34)
02. Geryon (04:23)
03. Capitol (04:53)
04. Joyland (03:18)
05. Are We Arc? (04:29)
06. Icabod (04:28)
07. Four Gut (05:11)
08. Rescue, Mister (04:31)
09. Lost Souls/Eelings (04:33)
10. Peer Pressure (05:20)
11. Barely (05:25)

(English version below)

Arty Canadian electro

The best electro newcomer of 2014 has to be Tr/St (Trust). The Canadian electro-duo from Toronto consists of Robert Alfons and Maya Postepski. I know of Maya Postepski from Austra but had not heard of Robert Alfons before. Their debut album “Joyland” contains much of the same original and sophisticated pop that made Austra’s “Feel It Break” (2011) such a success, but unfortunatelly never turned up on Austra’s sequel “Olympia” (2013). Swedish electro-duo The Knife has made the same anti-pop artistic journey. Apparently, if you compare “Deep Cuts” (2003) to “Shaking the Habitual” (2013).

“Joyland” is full of artistic antics; sounds, melodies, voices and rhythms. Most of it is very clever and original. Some parts are even brilliant, e.g. “Capital”, one of best hits from 2014 with strong voice from both Alfons and Postepski. Her light voice makes the chorus a great house tune and her performance in “Sligthly Floating” beats any expression Enya has ever made. In many ways Tr/St is probably a better duo than The Knife. But unfortunatelly, “Joyland” suffer from inconsistency. Robert Alfons mannered voice in “Four Gut” and “Rescue, Mister” makes you wonder why this gnome JRR Tolkien clearly forgot to invent a heroic kingdom for sings on the album at all. And Postepski makes the same mistake on “Lost Souls/Eelings” and “Rescue, Mister” too. When the songs gets to odd a lot of pop sentiment and consistency gets lost, we all remember Vince Clarke’s attempt on “Happy People” from Yazoo‘s “You and Me Both” (1983) and The Knife with “Na Na Na” on “Silent Shout” (2006).

What could have been the perfect pop album of the year turns out to be an inability to complete an œuvre. Despite these irregularities, “Joyland” is one of the best albums of 2014.

Best songs: “Capital”, “Geryon” and “Slightly Floating”

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 3 september 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

En silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet

För 18 år sedan så etsade Daily Planet för evigt in sitt namn i den svenska synthpophistorien med “The Tide”. Debutalbumet, som släpptes via Energy Rekords 1996, förblir för evigt en milstolpe i genren med den refrängstarka, snygga och sprudlande hitkavalkaden av låtar som “Radioactive Love” och “Milky Way”.

Efter en lång tid inblandade i en rad andra projekt på varsitt håll så återvänder nu duon med sångaren Jarmo Ollila och Johan Bäckström med “Two” efter att ha introducerat det nya materialet med tvåspårssingeln “Trust/Fragile” under våren.

De nyss nämnda smakproven från det här nya albumet gjorde mig en smula besviken. Tempot var lite för lågt och trots en mycket snygg, välpolerad och ytterst analog ljudbild i sann Vince Clarke-anda så saknar jag energin, drivet och de starka refrängerna som var bandets signum när det begav sig.

De två spåren lyfter dock en hel del när de nu placeras i sin rätta omgivning och “Two” innehåller en lång rad produktionstekniskt och ljudmässigt örongodis. Arrangemangen är genomgående välbalanserade och genomtänkta och ljudbilden är en silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet i trevlig modern tappning som för tankarna till det tidiga åttiotalets Yazoo och Erasures första studioalbum från mitten av samma decennium.

Den inledande “Forgiven”, tredjespåret “Afraid”, liksom “World in Me”, den härligt blippande “Precious Time” och den vackra avslutande balladen “Orbit” är mina personliga favoriter som definitivt ger ett lyft för helheten. De hade dock sannolikt fungerat ännu bättre omgivna av några lite tuffare och tempostarkare nummer och avsaknaden av just dessa är stor.

“Two” är ett fantastiskt snyggt producerat album men trots den trevliga ljudupplevelsen, starka sånginsatsen och de på flera ställen väldigt avancerade låttekniska finesserna så tappar den tyvärr mitt intresse lite för snabbt och får mig ständigt att längta tillbaka till “The Tide”.

 Tracklist

01. Forgiven (04:41)
02. Fragile (04:02)
03. Afraid (04:28)
04. Stay with Me (04:35)
05. World in Grey (04:54)
06. Belong (05:27)
07. Precious Time (03:50)
08. Alone (04:39)
09. Trust (04:49)
10. Nobody´s Friend (03:50)
11. Orbit (05:02)

A silky declaration of love to the eighties

18 years ago Daily Planet forever etched their name in the Swedish synth pop history with “The Tide”. And the debut album  released on Energy Rekords in 1996 will for eternity remain a milestone in the genre with the chorus strong, stylish and exuberant collection of hits with songs like “Radioactive Love” and “Milky Way”.

After a long period of time involved in a number of other projects in different places the duo with singer Jarmo Ollila and Johan Backstrom now return with “Two” after introducing the new material with the double single “Trust/Fragile” earlier this spring.

The aforementioned taste samples from this new album made ​​me a bit disappointed. The pace was a little too low and despite a very good-looking, well polished and extremely analog sound in true Vince Clarke-spirit I lack the energy, drive and strong choruses that was the band’s hallmark back in the days.

The two tracks, however, gains a lot in quality when placed in their proper environment and “Two” contains a long list of production and sonic ear candy. The arrangements are consistently well-balanced and thoughtful and sound is a silky declaration of love for the eighties in a pleasant modern style reminiscent of the early eighties Yazoo and Erasure‘s first studio album from the middle of the same decade.

The initial “Forgiven”, the third track “Afraid”, “World in Me”, the wonderfully blipping “Precious Time” and the gorgeous closing ballad “Orbit” are my personal favorites that definitely gives a boost to the whole. However, they had probably worked even better surrounded by a few tougher uptempo tracks and the lack of these is great.

“Two” is a fantastic nicely produced album, but despite the pleasant sound experience, strong vocal effort and in many places very advanced songtechnical subtleties my interest unfortunately drops a little too quickly and makes me constantly yearn for “The Tide”.

Kanadensiska Trust med Robert Alfons presenterar en video till “Capitol” som är hämtad från det nya albumet “Joyland” som finns ute nu via Arts & Crafts International. Enjoy!

Format: (Singel) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 12 mars 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Bäckström
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

En bortglömd hårddisk med Erasure-utkast?

“Trust” är synthpop i den Harpo-producerade gruppen +1:s stil. +1 hade, för de av er som fötts efter att jura övergick i krita, en hit med låten “Nevermore” 1985 och låg etta på Tracks i två veckor. “Nevermore” är alltjämt lite bättre och mer originell låt än Daily Planets “Trust”. Därmed inte sagt att låten inte är en kompetent produktion, den första på tolv år från svenska synthpopgruppen Daily planet.

“Trust” har ett mycket proffsigare och ett mer internationellt snitt än sångaren Jarmo Ollilas andra projekt Mr Jones Machine och det handlar inte bara om språket utan en fylligare ljudbild och mindre punkig attityd (sen måste man ju bara älska ett band som i begynnelsen bar namnet U-Men!).

Tyvärr fattas det något i “Trust” och “Fragile” på singelsläppet som nyligen lanserats. Det är lite svårt att säga vad. Hade det varit ett bidrag i Melodifestivalen så hade det funnits en låt man inte hade skämts ögonen ur sig för att som svensk få uppspelad för resten av Europa. Men det är inte heller så mycket mer än pop i en subgenre med trettio år på nacken. Även om Ollila sjunger ömt och uttrycksfullt så är det så… svenskt? På ett lite dåligt sätt.

Får man något i handen som det står “Trust/Fragile” på av redaktören så reagerar ju alla Mesh-synapser i hjärnan och hela kroppen blir på helspänn och utifrån dessa förväntningar så måste de här två spåren betraktas som överblivet material på en bortglömd hårddisk med Erasure-låtar. Men uppblandat med några synthpopcovers från 80-talet på en after ski så kanske det här finner sin publik? Det hoppas vi väl? Jo, det gör vi.

Tracklist

01. Trust (04:49)
02. Fragile (04:04)