Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Train"

Machinista – “Garmonbozia”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Analogue Trash Records
Releasedatum: 15 juni 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Richard Flow, John Lindqwister
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnationYoutubekollapslogga

(English version below)

Med ytterligare nyanser av mogen svärta

Att den svenska synthpopduon Machinista, som består av de sedan tidigare bekanta ansiktena Richard Flow (Vision Talk och Haze For Sale) och sångaren John Lindqwister (Cat Rapes Dog och Basswood Dollies), bara drygt ett år efter den starka debuten “Xenoglossy” är redo att presentera det traditionellt svåra andra albumet förvånade mig.

“Garmonbozia” är dock raka motsatsen till något hafsverk och de tio nya spåren tar dock på ett fullvuxet sätt bandets sound vidare mot nya höjder. De analogt oktavbastyngda upptempospåren har erhållit ytterligare nyanser av mogen svärta, och tillsammans med Johns originella och vemodigt gälla stämma fortsätter de leverera starka låttexter som avhandlar både passande melankoliska och nostalgiska teman om svunna tider liksom välskrivna kärlekshistorier om brustna hjärtan

Den nattsvarta och sorgsna “The Bombs” (med bidrag av en gästspelande Mårten Kellerman från Statemachine) lyfter fram tänkvärda grymheter bland oss människor medan refrängstarka upptempospår som den inledande “Picture Frame Reality”, “Dark Heart of Me”, “We Are Rockets” och “In Between and Above it All” spinner vidare på det man presenterade mycket av på debuten.

Utöver den sedvanliga mixen som trots det ganska homogena anslaget och någon enstaka upprepning här och där håller hög nivå rakt igenom, så visar man även stort mod på den svenskspråkiga och starkt Kent-doftande akustiskt kryddade balladen “Brandbergen, Stockholm via Kalmar till Malmö” och det avslutande industrial-experimentet “Train”.

“Garmonbozia” är namnet på det koncept som regissören David Lynch arbetade med kring långfilmen “Twin Peaks: Fire Walk With Me”. I dess fysiska form handlar det om något så ointressant som konserverad majs där referensen är Lauras mobila restaurang som tas över av Donna och av misstag råkar servera “the tremors” (den lilla pojken med den vita masken och den gamla damen).

På ett mer filosofiskt plan representerar “Garmonbozia” spirituell energi av smärta och lidande vilket passar perfekt för att beskriva vad det här albumet handlar om.

Jag är tämligen övertygad om att den här karismatiska duon relativt obehindrat lär segla vidare med stark vind i sina segel mot både inhemska och internationella konsertscener framöver.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

"Garmonbozia" nästa för Machinista

01. Picture Frame Eternity (04:11)
02. Dark Heart of Me (04:52)
03. Brandbergen, Stockholm via Kalmar ’til Malmö (05:16)
04. The Bombs (04:27)
05. Surprised by Death (04:38)
06. We Are Rockets (03:56)
07. Ghost (04:12)
08. Battered (04:20)
09. In Between and Above It All (04:08)
10. Train (05:51)

 

(English version below)

In more nuances of ripe black

That the Swedish synthpop duo Machinista  with the previously familiar faces of Richard Flow (Vision Talk and Haze For Sale) and singer John Lindqwister (Cat Rapes Dog and Basswood Dollies) – only a year after their strong debut “Xenoglossy” are ready to present us the traditionally difficult second album surprised me.

“Garmonbozia” however, is the exact opposite of any rush job and the ten new tracks will be in a full-grown way the band’s sound towards new heights.

The analog octavebassheavy uptempo tracks has received further nuances of ripe black, and together with John’s original and melancholy effect, they continue delivering strong lyrics that deals with both becoming melancholic and nostalgic themes of days gone by as well as well-written love stories about broken hearts

The night black and mournful “The Bombs” (featuring guestvocals by Mårten Kellerman from Statemachine) highlights memorable atrocities among us people while chorus strong uptempo tracks like the opening “Picture Frame Reality”“Dark Heart of Me”, “We Are the Rockets” and “In Between and Above it All” all continue on the same path as the debut.

In addition to the usual mix that despite the fairly homogeneous envelope and an occasional repetition here and there keep a high level straight through, the band also shows great courage on the Swedish-sung and highly Kent-scented acoustically flavored ballad “Brandbergen, Stockholm via Kalmar till Malmö” and the concluding industrial experiment “Train”.

“Garmonbozia” is the name of the concept that director David Lynch used on the feature film “Twin Peaks: Fire Walk With Me”. In its natural form it is about something as uninteresting as canned corn, where the reference is Laura’s mobile restaurant that’s taken over by Donna and accidentally serves “the Tremors” (the little boy with the white mask and the old lady).

On a more philosophical level “Garmonbozia” represents the spiritual energy of around pain and suffering which is a perfect decription of what this album is about.

I am fairly convinced that this charismatic duo will quite easily continue to sail forward with strong wind in their sails towards both the domestic and international concert stages.

Liverapport: Goldfrapp 20140801, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , ,


Goldfrapp skapar imponerande tryck i lugna låtar

Ett tajt liveband bygger upp ett imponerande tryck i ett set som domineras av lugna låtar. Men spelningen är alldeles för kort, tycker Erik Uppenberg om ett av Goldfrapps sällsynta Sverigebesök.

Liverapport: Goldfrapp, Stockholm Music & Arts, Skeppsholmen fre 1 aug.

 

I femton års tid har Alison Goldfrapp och hennes musikaliska parhäst Will Gregory utgjort Goldfrapp, en duo stadd i ständig musikalisk förändring. Från triphop via synthpop, electroclash och electrohouse till skir akustisk pop och tillbaka igen. Så gott som varje nytt album har inneburit en radikal kontrast mot det närmast föregående, vilket innebär att den pumpande 80-talsdiscon på förra skivan ”Head First” (2010) följdes av finstämd, lugn folktronica på ”Tales of Us” (2013).

Bästa startpunkten för Elektroskulls läsekrets är alltså troligen inte den senaste skivan, utan snarare electroclashiga ”Black Cherry” (2003) och dansgolvsrökaren ”Supernature” (2005).

Länge kunde man se Alison Goldfrapp som en yngre, mer arty Madonna, som gjorde liknande saker men med betydligt större djup och med en egen, inte en inhyrd, konstnärlig fingertoppskänsla. Goldfrapp tackade kaxigt nog också nej till Madonnas inbjudan till samarbete, förmodligen för att hon/de inte ville låta den något vampyriskt lagda popikonen suga den kreativa musten ur dem.

Därefter kom Lady Gaga och tog över positionen som den nya Madonna. Trist, för Gagas musik är så mycket plattare än Goldfrapps. Det kan vare sig hummerhattar, köttklänningar eller påkostade scenshower ändra på.

Goldfrapps Sverigebesök har varit få. En konsert efter första skivan ”Felt Mountain” (2000), kanske en tidigare festivalspelning, det är såvitt jag vet allt. På festivalen Stockholm Music & Arts har Goldfrapp sällskap av legendarer som Television och Neil Young. Som första större band möter de en gles eftermiddagspublik där få har kommit för just Goldfrapps skull. För den som vill, så går det utmärkt att avnjuta konserten sittande på kullerstenarna bakom Moderna Museet. Man ser scenen ändå.

Will Gregory har alltid varit en doldis i skuggan av den extroverta stjärnan Alison Goldfrapp. Han syns sällan på bild, och nu inte heller på scenen: Gregory tycks ha stannat hemma hos familjen denna gång. I stället backas Alison Goldfrapp upp av ett tajt femmannaband. Med en hårt arbetande batterist och två keyboardister som även trakterar fiol och mandolin (!) får gruppen till ett imponerande starkt tryck även i de relativt lugna låtar vi får oss till livs.

Ett bra exempel är ”Little Bird”, som avslutas med ett pampigt, atonalt instrumentalparti som låter krautrock. Några andra av de lugna spår som dominerar den korta spelningen är inledande”Utopia”, ”You Never Know”, ”Thea”, ”Yellow Halo” samt ”Lovely Head”.

Det är inte bara musiken som är stadd i utveckling hos Goldfrapp. Under karriären har Alison Goldfrapps scenpersona gått från sexig diva omgiven av dansare i djurhuvuden (se till exempel videorna till ”Number One”, ”Train” och ”Strict Machine”) till hednarituellt inspirerad älvdrottning i clowndräkt (se ”A&E”).

Ibland har Goldfrapp velat skapa känslan av dansgolvsparty mitt i en pulserande metropol eller en hedonistisk backstage-orgie, andra gånger av hednisk naturdyrkan i en skogsdunge. Oavsett vilket, så tycks duon se musik, videor och liveshower som en del av ett gesamtkunstwerk där alla delar är lika viktiga för helheten.

Så dock inte under denna festivalspelning. Alison Goldfrapp och bandet är klädda helt i svart, i Alisons fall dräktbyxor med pressveck och sylvassa stövlettklackar. Alison Goldfrapp är vid det här laget en rutinerad scenartist med stort röstomfång, en självklar karisma och en pondus som många andra electronicaartister får försöka fejka sig till.

Men extravaganserna från de liveinspelningar jag har sett saknas helt, inga dansare och inga projektioner, bara en svartvit fotofond och en snygg ljussättning som tyvärr inte kommer till sin rätt i eftermiddagssol. Jag kommer på mig själv att längta till en mörk lokal, eller åtminstone en spelning i skymningsljus.

Goldfrapp avslutar med två upptempohits: ”Number One” och en rysningsframkallande, sugande och stenhårt pulserande version av ”Train”. Sedan är det slut, efter bara nio låtar. En liten med tapper skara Goldfrapp-fans klappar förgäves efter extranummer, medan resten av publiken sprids över festivalområdet.

goldfrapp

Kaos! – “Scream in Silence”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 28 maj 2013
Genre: SynthpopElectropop
Bandmedlemmar: Eva Kaxe, Kristian Oscarsson
Produktion: Kaos! – Master: Magnus Kaxe
Mix: Kristian Oscarsson (“Unreachable” mixad av Magnus Kaxe)
Land: Sverige – Recensent: Jens Atterstrand

Melodiös debut som förmedlar starka känslor

Efter att ha följt upp “Undesired Isolation” (från 2010) med ytterligare ett singelsläpp (“Unreachable”) tidigare under våren så är nu Stockholmsduon Kaos!, med sångerskan Eva Kaxe och den forne Transpose-medlemmen Kristian Oscarsson, redo attpresentera debutalbumet “Scream in Silence”.

Mellan det mustiga svepande introt “2009” och det instrumentala glättiga outrot “Train”, så levererar Kaos! tio, vid första anblicken väldigt melodiösa, lättsmälta och relativt minimalt arrangerade electropopspår. Men skenet bedrar något när man skrapar lite på ytan.

Albumet är väldigt bra varierat, detta utan att för den sakens skull brista och tappa den röda tråden på vägen. Bortom de glada melodierna och rappa arrangemangen döljer sig dessutom en hel massa känslor i de väldigt välskrivna låttexterna. Detta i kombination med Eva Kaxes sånginsats, som är väldigt dynamisk med ett brett register, gör albumet till en väldigt trevlig lyssningsupplevelse i sin helhet. Evas egna körpålägg, som uppenbarar sig i många utav spåren (ibland upp till tre-fyra olika stämmor), är väldigt smakfullt pålagda och ger både bra stuns och bredd i sången, som i sin tur passar väldigt bra ihop med ljudbilden.

De lite snabbare och väldigt dansanta “Unreachable”, “Fun” (med de väldigt originella körpåläggen) och titelspåret “Scream in Silence” (med sin lite mörkare och råare framtoning), får sällskap av melankoliska, stundtals hjärtskärande och väldigt originella grepp som “Innerspace”, “The Wall” och den väldigt bombastiska “Waiting”, som i sin tur är byggd som en ballad i verserna för att sedan bryta ut i en spikrak och rapp refräng som verkligen greppar tag.

I sin helhet så är “Scream in Silence” ett väldigt gott hantverk som innehåller väldigt få svagare spår och håller lyssnaren intresserad hela vägen.

Jag är övertygad om att de flesta fans av elektronisk pop – oavsett som man älskar 80- 90- eller 2000 talets diton, kommer finna ett antal spår att bli förälskade i på det här väldigt starka debutalbumet. Jag hoppas också på att duon nu fått upp ångan och att vi slipper vänta tre år till på mer. För om det är något “Scream in Silence” ger så är det mersmak.

(OBS! Missa inte vår intervju med bandet här!)

Tracklist

01. 2009 (01:09)
02. Unreachable (03:34)
03. Innerspace (03:31)
04. Without You (04:28)
05. Fun (03:38)
06. Friday (04:03)
07. Undesired Isolation (03:56)
08. The Wall (03:33)
09. Waiting (04:07)
10. Freitag (01:53)
11. Scream in Silence (03:48)
12. Train (04:08)

 

Kaos! presenterar “Scream in Silence”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter en minst sagt smygande introduktion, som via de två släppta singlarna “Undesired Isolation” (2010) och “Unreachable” (2013) har tagit nästan tre år, så är det nu äntligen dags för Kaos! att presentera debutalbumet “Scream in Silence”.

Den Stockholmsbaserade electropopduon, som består av sångerskan Eva Kaxe tillsammans med Kristian Oscarsson, träffades under 2003. Eva har sjungit i kör sedan barnsben och sjunger numera i Unisoul Music Choir.

Kristian har i sin tur ett förflutet i synthpopkvintetten Transpose tillsammans med Peter Fogselius, Istvan Stenberg, Stephanie Burberry och Fredrik Stenbeck.

Under 2009 började duon skriva musik tillsammans och året därpå singeldebuterade man med “Undesired Isolation”.

Till mastringen av albumet har man tagit hjälp av Kristians gode vän (och tillika Evas make) ljudteknikern och producenten Magnus Å Kaxe som tidigare har arbetat bland annat med Celine Dion, Gareth Gates och Westlife.

Eva Kaxe berättar mer

Vi har längtat otroligt mycket efter den här dagen. Vi har arbetat både länge och intensivt med det här albumet och därför känns det nu fantastiskt roligt, men också skönt, att vara klara och kunna dela med oss av vad vi har åstadkommit. Framför allt ser vi fram emot att möta publiken igen och hoppas såklart de ska gilla vad de hör.”

“Scream in Silence” innehåller tolv spår (inklusive introt “2009” och den instrumentala avslutningen “Train”) och kommer finnas tillgänglig digitalt – bland annat via Klicktrack, iTunes och Spotify samt säljas på CD via bandets hemsida och i utvalda butiker.

Den 1 juni bjuder Kaos! in till releaseparty på KGB i Stockholm. DJ-båset gästas då av vår egen DJ Elektroskull via Solar Driftwood (aka Jens Atterstrand) som även bidragit med foto till albumomslaget. (Lyssna på de två singlarna via Spotify nedan!)

“Scream in Silence” släpps den 28 maj.

Tracklist

  1. 2009
  2. Unreachable
  3. Innerspace
  4. Without You
  5. Fun
  6. Friday
  7. Undesired Isolation
  8. The Wall
  9. Waiting
  10. Freitag
  11. Scream in Silence
  12. Train