Daybehavior har på nytt klivit in i studion för att påbörja inspelningarna av bandets fjärde album “Based on a True Story” som är planerat för släpp någon gång framåt vintern.

Imorgon presenteras den första singeln “Change”, vars b-sida även ger titelspåret i italiensk tappning. Den retrodoftande musikvideon (nedan) är producerad av bandet själva med hjälp av stylisten Pirjo Niemelä och sminkösen och hårstylisten Sofia Lewandrowski.

Den Stockholmsbaserade electropoptrion, som består av sångerskan Paulinda Crescentini, Tommy Arell och Carl Hammar, var senast albumaktuella med “Follow That Car!” som släpptes 2012.

Bandet bildades 1994 och albumdebuterade två år senare med “Adored” (1996) och efter detta dröjde det hela sju år innan man släppte uppföljaren “Have You Ever Touched a Dream?” (2003).

“Change” släpps den 1 juni.

Tracklist

01. Change
02. Combiare

Daybehavior presenterar en video till “For a Thousand Years” hämtad från senaste albumet “Follow That Car!”. Enjoy!

Format: (Album), CD, Digital
Skivbolag: Graplur Studios
Releasedatum: 14 september 2012
Genre: Synthpop, Electropop
Recensent: Jens Atterstrand

Mycket angenäm svensk elektronisk pop

När ett band skall göra comeback med nytt material efter ett längre uppehåll så kräver det alltid svar på en lång rad frågor. Ny inspiration har insupits, människor ändrar uppfattning och hittar nya vägar. I fallet med den stockholmsbaserade trion Daybehavior, som består av sångerskan Paulinda Crescentini, Tommy Arell och Carl Hammar, så har nio långa år passerat sedan det senaste albumet “Have You Ever Touched a Dream?” (2003).

Den långa processen med att färdigställa det nya materialet, som vi nu håller i vår hand i form av det nya albumet “Follow that Car!”, har inte varit helt smärtfri på grund av en rad olika anledningar. Bland annat då en av bandmedlarna Tommy Arell flyttade till Thailand under en tid vilket givetvis har försvårat inspelningsprocessen. Men bandet har helt uppenbart heller inte velat pressa fram någonting. Introduktionen av det nya materialet inleddes faktiskt för nästan två år sedan, med den första singeln “It’s a Game” som under det förra året sedan fick sin uppföljare med den framgångsrika balladen “Silent Dawn”. Båda låtarna finns med på albumet, här i något uppdaterade versioner gentemot singelversionerna.

“Follow that Car!” är i sin helhet väldigt snyggt och prydligt paketerad elektronisk pop i den absolut bästa skolan. Den till vissa delar ytliga glättigheten på det förra albumet, där klassiska svenska synthpoptoner mötte den rådande trenden av det tidiga 2000-talets elektroniska dansmusik, är nu som bortblåst. Trion har i mångt och mycket gjort en helomvändning och på det nya albumet levereras en minimal, luftig men samtidigt kraftfull (och stundtals ganska mörk) ljudbild toppad med en sammetslen sånginsats av Paulinda, vars tonsäkra stämma leder lyssnaren genom tolv välkomponerade och välskrivna spår. Smakfullt effektsatt med filter och ekon, utan (hörbara) bieffekter av autotune. (fortsättning nedan)

På upptempospåren “It’s a Game” och mina två personliga favoriter – den inledande, fantastiskt medryckande och väldigt sensuella “Come to Bed With Me” samt den mörka och melankoliska “A Train to Moscow”, visar Daybehavior upp sig från sin allra bästa sida. Härliga ljudlandskap och stämningar byggs upp med starka melodier och refränger.

Temposkiftningarna är perfekt utplacerade över “Follow that Car!” och de lugnare inslagen – som de lite tyngre “So Shut Your Eyes” och “GodSpeed” samt den vackra balladen “For a Thousand Years”, som blir till en duett via ett gästspel av en sjönsjungande Julian Brandt, följs upp med den lite rappare, tuffare och väldigt dansanta “No More Minutes”. Albumet avslutas sedan maffigt med en drygt sju minuter lång John Foxx-doftande skapelse titulerad “The Second Citizen” där en tjock matta med härliga retrosynthar och vackra stråkarrangemang rullas upp.

Paulindas röst har en väldigt stark identitet och svårigheten med den här typen av musik är att hitta tillräckliga variationer i ljudbilden utan att det blir slätstruket, men samtidigt att hålla fast vid den röda tråden för att å andra sidan undvika att det blir spretigt.

Daybehavior har lyckas utomordentligt bra med detta. Att kunna få fram så mycket egen identitet och leverera tolv såpass starka välskrivna låtar i en genre fylld av klyschor anno 2012 är hedervärt. “Follow that Car!” bjuder på drygt 54 (mycket!) angenäma minuter av svensk elektronisk pop när den är som allra bäst och jag är väldigt glad över att man lyckades få ihop det här albumet till slut. Hoppas att väntan på nästa album inte blir lika lång. “Follow that Car!” är nämligen beroendeframkallande och lämnar öronen blödande och suktande efter mer!

Tracklist

1. Come to Bed With Me  3:57
2. City Lights  4:04
3. So Shut Your Eyes  3:32
4. Silent Dawn  4:17
5. The Blue Film  4:12
6. A Train to Moscow  5:54
7. GodSpeed  5:20
8. It’s a Game  3:42
9. For a Thousand Years  4:22
10. No More Minutes  3:29
11. Where the Trees Never Sleep  4:24
12. The Second Citizen  7:21

Efter att under två år ha aptitretat fansen via två singelsläpp – “It’s a Game” som släpptes redan för två år sedan och andrasingeln “Silent Dawn” som kom förra året, så är det nu äntligen dags för den svenska Daybehavior att presentera det nya albumet “Follow That Car!”.

Inspelningarna av den nya fullängdaren har av flera anledningar varit allt annat än enkla att få tilll, bland på grund av att Tommy Arell under en tid flyttade till Thailand. De två singelsläppen har fått mycket uppmärksamhet utomlands bland annat via höga placeringar radiotopplistor både i Chicago och Kanada.

Den stockholmsbaserade trion, som består av sångerskan Paulinda Crescentini tillsammans med Tommy Arell och Carl Hammar albumdebuterade redan 1996 med “Adored”. Ett album som först tio år senare fick se en uppföljare när man släppte “Have You Ever Touched a Dream?” via Todd Durants amerikanska skivbolag A Different Drum. Bandet har sedan tidigare också producerat filmmusik, remixat en rad andra artister och även medverkat med flera låtar på den populära dataspelsserien Dance Dance Revolution.

Albumet släpps både digitalt och på CD – där man vid förbeställning erhåller ett exemplar signerat av bandet samt tillgång till exklusivt bonusmaterial digitalt via bandet hemsida. (Missa inte trailern nedan!)

“Follow that Car!” släpps den 14 september och distribueras också via Conzoom Records.

Tracklist

1. Come To Bed With Me
2. City Lights
3. So Shut Your Eyes
4. Silent Dawn
5. The Blue Film
6. A Train To Moscow
7. God Speed
8. It’s A Game
9. For A Thousand Years
10. No More Minutes
11. Where The Trees Never Sleep
12. The Second Citizen

Officiella musikvideon till Daybehavior’s nya singel “Silent Dawn”. Enjoy!

Video till Daybehavior‘s nya singel “It’s a game”. Enjoy!

Ny singel från svenska Daybehavior, ute nu! Enjoy!

Svenska Daybehavior är ju som bekant tillbaka med nytt material efter sju års tystnad. Nyfikna som vi är, så tog vi ett snack med Paulinda Crescentini, sångerska och textförfattare i stockholmstrion. En trio som i övrigt består av Carl Hammar och Tommy Arell.

ElektroSkull: Hej Paulinda! Oerhört kul att se er tillbaka i rampljuset med nytt material. För de som inte känner till Daybehavior, kan du berätta lite kort om er, era influenser idag, osv?

Paulinda: Hej Jens! Vad kul att du tycker det! Vi är själva enormt peppade och glada att få arbeta ihop igen. Det senaste året har vi arbetat intensivt med den kommande plattan och vi känner allihop att det kommer att bli det bästa materialet vi gjort. Musikaliskt har vi återgått till vårt ursprungliga sound, vilket kan beskrivas som en blandning av det tidiga minimalistiska synthen och avskalad ren popmusik med refränger som tar tag. Vi ser även texterna som centrala i låtarna och jag sliter ofta hårt för att få det perfekt och att orden ska passa låtens själ.

ElektroSkull: Ni har ju gjort en hel del tidigare. Hur kom det sig att det blev tyst  för sju år sedan, och hur att ni börjat arbeta tillsammans igen just nu?

Paulinda: När vårt underbara lilla skivbolag NONS gick i konkurs hade vi en del bekymmer med att hitta ett nytt skivbolag. För sju år sedan var det ju fortfarande storbolagen som hade all makt och vi lessnade rätt mycket allihopa. Tommy bestämde sig för att satsa på en helt annan dröm som han haft ett tag och flyttade till Thailand och öppnade en bar. Jag och Calle släppte platta nummer två (Have you ever touched a dream) med både gamla låtar som Tommy varit med och skapat och nytt material som var mer dans-orienterat. Men vi saknade Tommy och kände inte för att fortsätta jobba så länge han inte var med. Jag och Tommy började så småningom prata om att börja arbeta ihop igen och tillslut bestämde han sig för att komma hem till Sverige igen så att vi kunde producera en tredje platta. Till allas stora glädje.

ElektroSkull: Kan du berätta mer om det nya materialet? Den nya låten “City Lights” låter mer synthpop än den elektroniska dansmusiken i t.ex. “Superstar”. Har det bara blivit så eller inser även ni att åttiotalet är tillbaka? (Red.anm: Vadå tillbaka? Har det någonsin varit borta?)

Paulinda: Vi bestämde tidigt när vi började prata om att skriva låtar igen att vi enbart skulle utgå från vad vi älskar med musik och strunta i vad som är inne för tillfället. De euro-dans-influerade låtarna på andra plattan var en flirt med vad som var kommersiellt gångbart då, något som jag kan ångra lite i efterhand. Nu har vi cocoonat tillsammans inne i studion i ett år och resultatet kommer bli så som vi vill låta, utan att snegla åt något direkt håll. Sen är ju mycket ny musik influerad av 80-talet idag, vilket vi tycker är kul och man blir ju alltid påverkad av vad som händer runt omkring en.  Personligen älskar jag till exempel La Roux, Booka Shade och Fever Ray.

ElektroSkull: Vad är din syn på den elektroniska musikscenen, klubbscenen osv. anno 2010?

Paulinda: Hela åttiotalshypen har lyft både syntmusiken, och det elektroniska enormt mycket. För bara några år sedan var det ju bara hip-hop i varenda bar man besökte, men det har vänt vilket är jättekul. Nedladdningsexplosionen har också varit positivt för musikklimatet i stort då det ploppat upp massa småklubbar här och där som bjuder på ny, intressant musik. De möjligheter till spridning av musik via nätet, t.ex bloggar och forum, är fantastiskt. Den trögheten som fanns med skivbolag och krångel med distribution är i dag borta.

ElektroSkull: Är det några livespelningar bokade redan nu?

Paulinda: Nej, just nu har vi fullt upp med att färdigställa årets bästa synthpop-platta!

“City Lights” har spelats friskt sista tiden på ElektroSkulls redaktion, så vi ser verkligen fram emot albumet och hoppas vi får rapportera från en livespelningen med Daybehavior inom kort.

Tystanden är bruten.

Stockholmstrion Daybehavior, bestående av Paulinda Crescentini, Tommy Arell, och Carl Hammar, är nu tillbaka med nytt material. Låten “City Lights”, finns sedan ett par veckor tillbaka att ladda ner på bandets hemsida. Detta sju år sedan det senaste livstecknet från bandet.

Daybehavior bildades av Carl och Tommy, som på varsitt håll skrivit musik i olika konstellationer sedan det tidiga åttiotalet. 1988 lärde de känna varandra, och insåg att de hade snarlika musikala preferenser, speciellt synthpop i åttiotalstappning. Sommaren 1993 började de tillsammans titta närmare på möjligheterna att skriva musik tillsammans. De kom fram till vad de ville åstadkomma, och Daybehavior tog sakta form i deras egna Graplur Studio. Vintern 1993 började de leta efter en sångare, och drygt ett år senare, efter att ha testat sin musik med över fyrtio olika sångare och sångerskor, klev Paulinda in i studion. Den sista pusselbiten i Daybehavior-pusslet kunde äntligen läggas. Med sitt italienska påbrå kunde Paulinda bidra med en vacker touch till Daybehaviors sound med de låttexter som hon ibland skriver på engelska, ibland på italienska.

Bandet arbetar i skrivande stund med material till ett kommande album.

Lyssna på Daybahavior här.