Format: (Album) CD (VIP-series), Digital

Skivbolag: A Different Drum

Releasedatum: 20 februari 2015

Genre: Synthpop, electropop

Bandmedlemmar: Jarkko Tuohimaa, Sonja Myers

Land: Finland

Recensent: Nicko Smith

(English version below)

Elektronisk pophybrid

Då var det dags för ännu en uppdatering i skivhyllan av finska synthpionjärerna Neuroactive, som beträder nya elektroniska marker på bandets senaste album “Electra”.

Så vad bjuds det på år 2015 från de nordiska synthpionjärerna? Tillbaka till tungsynthen eller? Icke sa Nicke. Här har vi för att citera redaktör Jens Atterstrand – “stureplanssynth” för hela slanten.

Visualisera att Mariah Carey börjar sjunga i ett tillbakalutat Covenant, nåt åt det hållet handlar albumet “Electra” om.

Innan vi går vidare, låt oss ta en liten tillbakablick på bandets tidigare skivor. Det började så bra med det cyberdoftande EBM-albumet “Morphology” från 1994 – som fortfarande håller tidens test. Därefter lugnade bandet ner sig en aning med sin andra fullängdare “Phonic Trance”. Detta efter det brillianta minialbumet “Neuron” som undertecknad håller som en favorit bland nittiotalets synthskivor. Sen blev det medlemsbyten och orginalmedlemmen Jarkko Tuohimaa har styrt vidare bandet med allt mer synthpop genom åren.

Jag har inget emot hybrider och nytänk inom musikskapande och det är någonting Neuroactive ska ha en eloge för att de inte fastnar i gamla repetionsmönster och gör covers på sina gamla låtskatter. Med “Electra” som är skriven av den enda kvarstående orginalmedlemmen Jarkko Tuohimaa, så går Neuroactive vidare på sin upptäcktsfärd genom synthmusikens (numera) mångfasetterade landskap. Den inledande “Dead of Winter” visar direkt var bandet står. Mer melankoliskt än på ett tag, men å andra sidan betydligt glättigare än på tidigare skivor, mycket just på grund av det nya tillskottet i sångfågeln Sonja Myers. Rent musikaliskt visar Jarkko att han är en mycket skicklig kompositör som har byggt upp ett eget sound som ständigt utvecklas.

Och även fast den nya sångerskan känns helt malpracerad till en början, så blir det bättre efter några lyssningar i en clash av två helt olika världar som smälter tillsammans till slut.

Låtar som “This is All There is” och “Sour Feelings” är små söta synthpoppärlor och med Sonja på sång känns det som om bandets musik har flyttat in i TV-serien Twin Peaks, där allting kan hända. Men i “Bulletproof” när Sonja går igång med ett “oh yeah” så blir det lite för mycket i alla fall för undertecknad.

Skivan är håller dock hög kvalitet genom de flesta av låtarna och är man less på det gamla vanliga ifrån synthvärldarna så funkar dock “Electra” rätt bra. Albumet är för övrigt det sista skivsläppet från Todd Durants legendariska skivbolag A Different Drum, som genom åren har släppt skivor med en antal nordiska akter som bland annat Kiethevez (nån som minns dem?) och Michigan.

Så med andra ord, vill du ha något nytt och är less på den klassiska synthpopen så kanske “Electra” är nåt för dig.  Men om du hellre vill du vandra på tryggare mark så skriv in “space divider” på youtube och ta del av det bästa av nordisk 90-tals synth signerad Neuroactive.

Tracklist

01. Dead Of Winter (04:02)
02. This Is All There Is (03:28)
03. Sour Feelings (03:43)
04. Taken (04:47)
05. Impossible (03:47)
06. Bulletproof (04:54)
07. Untold Secrets (05:10)
08. Kiss The Sky (04:31)
09. Hollow (05:10)
10. Nervous Breakdown (03:48)

(English version below)

Electronic pop-hybrid

So, now it’s time to update the collection of Finnish synth pioneers Neuroactive, who are taking a somewhat new direction on the band’s latest album “Electra”.

So what to expect from the nordic synth pioneers in 2015? Back to the heavy stuff? Nope. Here we have to quote the editor Jens Atterstrand – “fancy nightclub electro” all the way.

Visualize that Mariah Carey begins to sing on a relaxed Covenant-sound, that’s something like “Electra” is about,

Before we go further, let’s take a little look back at the band’s earlier work. It started so well with the cyber-scented EBM-album “Morphology” in 1994 – an album that still manages a test of time. Then, reassured the band down slightly with her second album “Phonic Trance”. This after the brilliant mini-album “Neuron” that remain as one of my personal favourites among the ninetees synth albums. Then it was up changes and original member Jarkko Tuohimaa has gone into increasingly more synth pop through the years.

I have nothing against hybrids and innovation in music creation and it is something Neuroactive to be commended for. They have refused to get stuck old repetionspatterns doing covers of their old tracks all over again. With “Electra” which is written by the only remaining original member Jarkko Tuohimaa, Neuroactive now goes further on its journey of discovery through the electronic pop music’s (nowadays) multifaceted landscape. The initial “Dead of Winter” shows directly where the band stands today. More melancholy for a while, but on the other hand, considerably more cheerful than on previous records, very precisely because of the new addition to singing bird Sonja Myers. Musically Jarkko shows that he is a very talented composer who has built a unique sound that is constantly evolving.

And even though the new singer feels misplaced at first, it gets better after a few listens in a clash of two completely different worlds that melt together at last.

Songs like “This is all there is” and “Sour Feelings” are small sweet synth pop gems with Sonja on the vocals it feels like band’s music has moved into the television series Twin Peaks, where everything can happen. But on “Bulletproof” when Sonja goes off with an “oh yeah” it becomes a bit too much for me.

Most of the album is nevertheless of high quality and if you’re sick of the same old style from the synth worlds regular works “Electra” sure works pretty good. The album is by the way the last album release from Todd Durant’s legendary record label A Different Drum, which over the years has released albums with a number of Nordic acts including Kiethevez (anyone remember them?) and Michigan.

So in other words, you want something new and are tired of the classic synth pop, maybe “Electra” is something for you. But if you’d rather hike on safer ground so enter “space divider” on youtube and take part of the best of Nordic 90’s synthpop signed Neuroactive.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: A Different Drum
Releasedatum: 28 mars 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Lasse Laurila, Joonas Hernesaho, Kimmo Kautio, Jaakko Hernesaho
Land: Finland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Finsk synthpop kan bli bättre

Det har hänt en del med finsk populärmusik sedan Kojo kom sist i Eurovisionsfestivalen 1982 med “Nuku pommiin” (med noll poäng). HIM, Bomfunk MC’s och The Rasmus har skapat världshittar. 2006 vann monsterrockarna i Lordi Eurovision Song Contest – denna tävling i skändlighet och musikhat som endast överträffas av vår nationella vämjlighetsversion, så m a o har vårt finsk-ugriska brödrafolk redan placerat sig på popmusikkartan, på gott och ont. Och nu kommer Sad January med en sympatisk syntppopplatta.

Sad January bjuder på en melodiös synthpop i Erasure-anda, fast de största musikaliska lånen har hämtats från Alphavilles “Forever Young”. Första låten, “Just Stop Believing” lånar versmelodi från “Sounds Like a Melody” och pekoralen “Avenue of Lost Desire” versmelodi från “Big in Japan”. Vokalisten Lasse Laurila har en stark och samtidigt ljus, lätt och pojkaktigt stämma och låter i allt väsentligt mycket likt svenske Jens Lekman. Tyvärr är Kimmo Kautios texter långtifrån lika Morrisseysmarta och fyndiga som Lekmans. Bäst på “Believe in Better” är “Insecure” med Camouflagesnygga synthljud och en stark refräng, “Intro” med sina surrande ljud och “Visions of You” – en fin Pet Shop Boys-orienterad melankolisk poplåt.

“Believe in Better” är ingen dålig platta. Den är bara inte särskilt bra. Det är som med så mycket annan skandinavisk synthpop – t ex Elegant Machinery och Kiethevez m fl – det når aldrig riktigt fram. Bristerna återfinns liksom över hela linjen: i originalitet, texter, röstomfång och stämmor, ljud, trummor, övergripande produktion och konstnärlig pregnans. Resultaten är veka skuggbilder av de nyskapande 80-talsoriginalen man försöker kopiera.

Sad January har redan lovat en hårdare skiva och elva låtar ska finnas klara för utgivning 2015. Jag tror det kan bli bättre.

Bästa spår: “Insecure”, “Intro” och “Visions of You”

Tracklist

01. Intro (00:34)
02. Just Stop Believing (04:02)
03. Frozen Tears (03:42)
04. Avenue of Lost Desire (04:38)
05. Insecure (04:47)
06. Visions of You (04:24)
07. December (01:36)
08. Love (03:44)
09. Don’t Cry Still (03:16)
10. Apocalypse (04:06)

Finnish synth pop can be better

There has been a huge development in Finnish pop music since Kojo’s lost in the Eurovision Song Contest 1982 with zero points. HIM, Bomfunk MC’s and The Rasmus have created hits all over the world. In 2006 the monster rockers Lordi won the Eurovision Song Contest – a European competition in lewdness and hatred against pop music, so our Finno-Ugric brothers, from a Swedish perspective, on the other side of the Baltic Sea, has already placed themselves on the international arena before Sad January launched their sympathetic synthpop album “Believe in Better”.

Sad January offers Erasure oriented synthpop, although the major musical influences are directly taken from Alphaville’s Forever Young-album from 1984. The first tune, “Stop Believing”, takes the melody from “Sounds Like a Melody”, and “Avenue of Lost Desire” do the trick againg but this time from “Big in Japan”. I hope Sad January credit Alphaville for these obvious artistic loans.

The singer, Lasse Laurila, has a young, light, yet warm tone in his voice that reminds Swedish listeners of the voice of the pop star Jens Lekman. Unfortunately, the lyrics by Jaakko Hernesahos are not as Morrissey-clever as Lekman’s.

The best songs on the album are “Insecure”, a great song with a Camouflage sentiment and great sounds, Intro with buzzing sounds, and the pop ballad “Visions of You” with impressions of Pet Shop Boys.

“Believe in Better” is not a poor album. It’s just not good. It resembles most Scandinavian synth pop, e.g. Swedish Elegant Machinery and Kiethevez. It never gets there. There are minor flaws all over the line, originality, lyrics, voice quality and voicing’s, sounds, drums, production and artistic stature. The end results are weak shadows of the innovatory music of the 80’ties that they are trying to copy.

Sad January has promised a harder album and eleven new songs are already created to be launched in 2015. We believe it can be better.

Best tracks: “Insecure”, “Intro” and “Visions of You”

Format: (Album) CD (VIP Series), Digital
Skivbolag: A Different Drum
Releasedatum: 28 april 2014 (CD), mars 2014 (Digital)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Michael Pohl
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

I melankolins tecken

Någonstans i mitten av den breda floran av tyska synthpopakter finner vi Michael Pohls musikprojekt Wave in Head som plockades upp av amerikanen Todd Durants syntpopinriktade och idag mycket välrenomerade skivbolag A Different Drum inför albumdebuten med “Time to Speak” (2001).

“Im Augenblick” är den femte fullängdaren från Wave in Head och är (utöver remixalbumet “Remixed” från 2012) det första livstecknet sedan “The Voice in Me” som släpptes för fyra år sedan (2010).

Tempot på “Im Augenblick” är inte lika taktfast dansant som på några av de tidigare albumen. Tyngdpunkten den här gången har istället placerats på starka, melankoliska och vackra midtempospår där Michael ovanpå en sprudlande botten av analoga synthar levererar sina känslosamma historier.

Låtarna framförs (liksom på tidigare album) både på engelska och frontmannens tyska modersmål. Och även om han lyckas väldigt bra på exempelvis den härligt mörka och medryckande “From the Dark Side of Your Eyes”, så är det i de tyskspråkiga känslosamma och lite lugnare låtarna som albumet presenterar sina absolut starkaste kort. Det är också på tyska som Michael (av naturliga skäl) verkar känna en större trygghet i sin sång och levererar de allra starkaste insatserna på den här fullängdaren.

Wave in Head fick lite av ett genombrott med “For a Special Moment” (2005) men har sedan dess på ett ganska oförtjänt sätt fallit i skuggan av många andra starka band i genren. Alla som under senare år har fallit pladask för band som Zynic och gillar tysk synthpop i stil med Melotron bör definitivt utforska Wave in Heads diskografi.

“Im Augenblick” måhända är något ojämn för att förtjäna ett toppbetyg men innehåller en dryg handfull välskrivna och genomtänkta spår i melankolins tecken som den tidigare nämnda “The Dark Side of Your Eyes”,  “Ich Fall”, “Alles für mich” och de vackra balladerna “The One”, “Die zeit ist reif” och “Wertlos”.

Tracklist

01. Intro (00:52)
02. Restless (04:16)
03. This is You (03:53)
04. The One (05:48)
05. If I Ever Began (04:17)
06. The Dark Side of Your Eyes (03:41)
07. Die Zeit Ist Reif (03:33)
08. Ich Fall (04:22)
09. Noch Immer (03:43)
10. Alles Für Mich (04:10)
11. Wertlos (06:27)
12. Sterne (04:46)
13. Ich Lasse Dich Welt Nicht Los (04:32)
14. The One Outro (01:37)

With a trace of melancholia

Somewhere in the middle of the wide flora of german synthpop bands we find Michael Pohl’s music project Wave in Head that was picked up by the american Todd Durants’ synthpopfocused and now renowned label A Different Drum ahead of the debute album “Time to Speak” (2001).

“Im Augenblick” is the fifth full length album from Wave in Head and it is (except from the remixalbum “Remixed” from 2012) the first sign of life since “The Voice in Me” that was released four years ago (2010).

The tempo on “Im Augenblick” is not as rhythmic and danceable as on some of the previous albums. The emphasis this time around are instead put on strong, melancholic and beautiful midtempotracks on wich Michael, on top of a effervescent base of analogue synths delivers his emotional stories.

The songs are performed (as on previous albums) in both english and the frontman’s german native tongue. And even though he succeeds very well on (for example) the deliciously dark and catchy “From the Dark Side of Your Eyes” it is in the German-speaking sentimental and a bit quieter songs that this album absolutely presents it’s strongest cards. It it also in the German tongue that Michael (for obvious reasons) seems to feel more secure in his singing and delivers the strongest efforts on this full length album.

Wave in Head got a bit of a breakthough with “For a Special Moment” (2005) but has since then in a manner quite unwarranted fallen in the shadow of many other strong bands in the genre. All of you that during the latest years have fallen for bands like Zynic and enjoys German synthpop in the style of Melotron should definetely explore Wave in Head’s discography.

“Im Augenblick” is perhaps a bit too uneven to deserve a top grade but it nevertheless contains a large handful of well-written and thoughtful tracks in the more melancholic character – as the previously mentioned “The Dark Side of Your Eyes”,  “Ich Fall”, “Alles für mich” and the beautiful ballads “The One”, “Die zeit ist reif” and “Wertlos”. 

Precis som vi rapporterat tidigare, så är den italienska duon Syrian, som består av Andrea Peluso och Lorenzo Bettelli, nu redo att presentera det nya albumet “Death of a Sun”.

Den första singeln – “Fire in Your Eyes” (lyssna nedan) släpptes tidigare i våras och är det första smakprovet från det nya albumet, som på den begränsade CD-utgåvan kommer inkludera fyra bonusspår (utöver de tio ordinarie spåren). Utöver Infacted Recordings Europeiska utgåva, så kommer “Death of a Sun” även inkluderas i Amerikanska A Different Drum:s VIP-serie samt släppas i Ryssland via Gravitator Records.

“Death of a Sun” blir den Milanobaserade duons fjärde i ordningen och följer upp “Alien Nation” som släpptes 2007.

Syrian debuterade med “De-Synchronized” (2003) och följde sedan upp med “Kosmonauta” som släpptes 2005.

Lyssna på smakprov från det kommande albumet nedan!

“Death of a Sun” släpps den 12 juli via Infacted Recordings.

Tracklist

1. We Fade Away
2. Runner in the Night
3. Dreaming
4. Walk Into the Sun
5. Fire in Your Eyes
6. Stratosphere
7. Ninja Warrior
8. Son of the Sky
9. In the End
10. Nuvole
11. Fire in Your Eyes (Midnight Resistance Remix) **
12. Fire in Your Eyes (Reaktivz Remix) **
13. Fire in Your Eyes (Endanger Remix) **
14. Runner in the Night (Original Demo) **

Format: (Album) CD (Digipak), Digital • Speltid: 35:58
Skivbolag: EKProduct (ITA)
Releasedatum: 26 oktober 2012
Produktion & Mix: Endless Shame
Master: Mika Rossi
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Anders Olsson, Mika Rossi, Mattias Levin
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand
Köp: TBA

Synthpop i en rockig och välskuren kostym

Redan dryga året efter det senaste albumet “Generation Blind” så är svenska synthpopparna i Endless Shame tillbaka med den nya fullängdaren “Elevator”. Endless Shame består av Autodafeh-bekantingarna Mika Rossi och Anders Olsson tillsammans med låtskrivaren och sångaren Mattias Levin.

Endless Shame har inte gjort några gigantiska förändringar i sitt sound sedan man debuterade med “Price of Devotion” för drygt fem år sedan (2007). Sättet man skriver och arrangerar sina låtar på följer samma röda tråd utan att göra speciellt många avstickare på vägen, något som i vissa öron kan tyckas långtråkigt, men samtidigt har givit bandet en stark egen identitet och personlighet. Utvecklingen album för album är dock väldigt intressant, framförallt i den aspekten att man skriver bättre och bättre låtar.

Ljudmässigt skiljer sig “Elevator” dock en del från det senaste albumet “Generation Blind”. Skillnaderna ligger i tempot, som överlag känns något rappare. Den för Endless Shame tidigare väldigt typiska och lite rockigare touchen – med gitarr, bas och de akustiska inslagen i rytmerna har den här gången också tagit ett steg tillbaka och man har låtit elektroniken ta lite större (angenäm!) plats i arrangmangen.

“Elevator” rivstartar ordentligt och de två första spåren – den riviga “Freakshow” och den melodiösa och härligt blippiga “Hear Me Now” suger omgående ordentligt tag om lyssnaren. Den mer avskalade “Winter Skies” svänger ordentligt där man låter den härligt studsande analoga basgången möta inslag av såväl retrodoftande synthar och ett skitigt akustiskt piano. “I Am Nothing” fortsätter i liknande stil och det är fortsatt väldigt svängigt, refrängstarkt och välproducerat. Det höga tempot håller i sig en bit in på andra halvan och det är först på det sjunde spåret “Rites” och de två följande (och väldigt rockiga) “Twilight Zone” och “People of the Sund” som vi får en märkbar temposänkning med något mer tillbakadragna, drömska och svävande arrangemang. Detta för att sedan avsluta det hela med den fullt godkända balladen “Saviour”.

Det snabbare, mer rytmiska och smattrande Endless Shame har alltid varit det jag föredragit och det är också i dessa spår man visar upp sig från sin bästa sida.

Låtmässigt är “Elevator” i mångt och mycket en ren uppföljare till “Generation Blind”. Men utvecklingen den här gången kan enklast beskrivas som att “allt har blivit snäppet bättre”. Refrängerna biter sig fast mer än någonsin, produktionen och ljudbilden är mer välputsad och Mattias Levins riviga stämma låter ännu bättre än tidigare.

Med “Generation Blind” tog man sin musik upp ytterligare en nivå och de “oslipade” diamanter jag uttryckte att man levererat på tidigare album kläddes då i en mycket snyggare produktion. På “Elevator” är helheten minst lika välklädd.

Tracklist

01. Freakshow (03:59)
02. Hear Me Now (04:26)
03. Winter Skies (03:56)
04. I Am Nothing (04:10)
05. Lack of Communication (03:59)
06. Universe (03:26)
07. Rites (03:44)
08. Twilight Zone (03:43)
09. People of the Sun (04:14)
10. Saviour (03:21)

Hjärnan bakom synthpopprojektet Cosmicity, den Michiganbaserade Mark Nicholas, fortsätter på den inslagna vägen och presenterar nu ännu en EP. “Parlours & Sofas” följer upp “ASCII Cupcake EP” som han släppte under 2010 och de nya låtarna beskrivs av frontmannen själv som Cosmicitys absolut starkaste material på mycket länge. Onekligen originella och smärtsamt ärliga elektroniska poplåtar rikligt fyllda med detaljer.

“Parlours & Sofas” finns ute sedan den 6 juli och kan avnjutas och köpas digitalt via Cosmicitys bandcampsida för endast $5. Vid fullt köp av hela EP’n inkluderas även en instrumentalversion av den avslutande “This is So Lonely”. Den finns även att tillgå via Spotify och de flesta digitala butiker.

Mark Nicholas startade Cosmicity under början av nittiotalet genom att på egen hand släppa “The Vision” (1994) och “The Moment” (1995). Efter detta plockades Cosmicity upp av Todd Durants synth- och electropopinriktade skivbolag A Different Drum och har sedan det begav sig levererat ytterligare sju fullängdare och ett antal singlar och EP’s. Det stora genombrottet skedde med den senaste fullängdaren “Escape Pod For Two” som släpptes under 2003.

Format: CD, Digital
Skivbolag: Kathodik Records
Releasedatum: 20 november 2010

Genre: Synthpop

7/10

En ny inriktning

En trevlig överraskning. Provision, som var en av mina favoriter bland de nordamerikanska synthpopprojekten för ungefär tre år sedan har nu återvänt från ingenstans. Efter många års slit med att hålla ett litet med högaktat musikprojekt flytande så trodde jag faktiskt att låtskrivaren och frontmannen Breye Kiser till slut hade tappat gnistan och gett upp. Uppenbarligen inte, något jag är väldigt tacksam över!

Provision är stationerade i Houston, Texas och bildades i november 2000 av Breye Kiser (alias Breye 7x som tidigare även är känd från U-N-I och Bamboo Crisis) och Leslie Hyman (från U-N-I och Wraith). Duon debuterade under 2002 när man släppte bandets första EP. Jag har inte hört den, men däremot debutalbumet “Evaporate” från 2003 hade ett väldigt smittsamt sound.

Provision själva beskriver sin musik som “electronic music with an edge”. Man har även plockat in element från den tradiotionella elektroniska dansmusiken som HI-NRG och italo disco liksom mer industriella tongångar och synthpop i det som utvecklats till bandets egna sound.

Första albumet “Evaporate” blev snabbt en favorit och visade upp Provisions sound via en stark sånginsats, budskapet via en stark sånginsats, invecklad programmeringsteknik och expressiva rytmer. Bandet är kända för sina konserter som kombinerar livesynthar, elektroniska trummor med en energi som smittar av sig. Ovanpå detta smart ljussättning och Breye Kisers kraftfulla röst. Provision spelade på Synthcon 2002, tilldelades pris för “Best New U.S. Artist” vid American Synth Pop Awards varpå man skrev på för Todd Durants skivbolag A Different Drum i slutet av 2003.

Bandet har tidigare släppt tre album, fyra EP’s och har också remixat en del andra band genom åren. “Paradigm” är detas första album på fem år och titeln säger allt. Det är ett musikaliskt och textmässigt paradigmskifte av klassisk synthpop av hög klass. Det finns några partier på albumet som saknar en del momentum och fokus.

“Into The Fray” och “Waiting” är två exempel på just detta. Den förstnämda börjar väligt abrupt och ljudbilden är hårdare än vad jag tidigare hört från bandet. Den slutar också lika abrupt och med närmare eftertanke hade låten tjänat på ett lite långsammare, mer atmosfäriskt intro. “Waiting” i sin tur har en lösryckt stopp-start typ av programmering, även om en större självsäkerhet levereras i melodierna. Båda spåren är helt okej, men albumet hade blivit minst lika sammahängande utan dem.

På “Love Like Machinery” tas vi dock åter tillbaka till mer välbekant territorium. Den är snabbare, har mer driv och dess sparsamt melodiska inslag hålls samman av en ständigt respresenterad sequencerprogrammering som i in helhet är skräddarsydd för dansgolven.

“I Lose Myself” är en av mina absoluta favoriter. Den är långsammare än de tidigare spåren och dess komplexa synthar och känslomässigt laddade lyrik med lika delar av gamla och nya influenser och slutresultatet blir en väldigt stark låt.

“I Thought You Knew” har en snygg framtoning med synthar som påminner mig om VNV Nation’s “Perpetual”. Jag är inget speciellt fan av VNV Nation men jag uppskattar den inspiration som Provision uppenbarligen hämtat. Jag tror också att låten visar på att bandet vill variera albumet och ta soundet en bit ifrån den industriella touchen man presenterar på “Into The Fray” och “Waiting”.

“Broken” är ytterligare en av mina favoriter. Låten är en duett där Breye och Jen delar på sånginsatsen och jag ser verkligen fram emot att höra Jen leda fler låtar i framtiden. Återigen ett välskriven låt.

Efter detta blir det lite av “miss and hit” utav “Paradigm Shift”. Titelspåret samt “Crossline” är båda ganska bra, men påminner väldigt mycket om de tidigare låtarna på albumet. “Crossline” lider lite av samma problem som Intuition’s “Time Of Your Life” (från “Berlin Sky” som jag recenserade nyligen). Den bygger på och bygger på för att till slut falla pladask och återspeglar inte den mogenhet som varit lite av låtskrivaren Kiser Breye’s signum sedan “Visualize”.

“Symmetry” är ett av albumet mer ambienta spår, som får mig att tänka på The Knife’s “The Captain and Forest Families” där även en del new beat-influenser kan anas i programmeringen.

“The Persistent Rhythm of Before” förtjänar att nämnas i en kategori för sig själv. Inspirationen till låten är hämtad från en novell med samma namn skriven av Christopher Hanks och är en av de mest rörande och vackra låtar jag har hört på flera år. Breye sjunger huvudstämman och backas upp av Jen och wow… det är bra! Låten i sig tillhör årets absolut bästa låtar och är en perfekt avslutning.

Jag skall erkänna att jag till en början inte var helt överväldigad när jag hörde “Paradigm Shift”. Det tog mig cirka tre månader att vänja mig vid bandet lite nya musikaliska vägval och jag är fortfarande inte säker på om Matt Willis (tidigare i Splendor Projekt) bidrag till Provision som ny tredjemedlem är till det bättre eller sämre, det är för tidigt för mig att uttala mig om.

Slutsatsen är att “Paradigm Shift” är ett genomtänkt album av ett band som aldrig låtit mer övertygande varken musikaliskt eller textmässigt. Visst, det finns delar av albumet som får mig att fundera lite över var det är på väg, men de självsäkra och melodiösa insatserna (som låter mer som det klassiska Provision jag är van vid) väger upp svagheterna. “Paradigm Shift” är ytterligare ett steg i rätt riktning och jag ser redan fram emot vad bandet kan tänkas hitta på till nästa album.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen

(Red.anm – Denna recension skulle egentligen ha publicerats redan i vintras men föll av någon anledning bort på vägen. Vi ber om överseende med detta).

1. Into the Fray
2. Waiting
3. Love Like Machinery
4. I Lose Myself
5. I Thought You Knew
6. Broken
7. Paradigm Shift
8. Crossline
9. Symmetry
10. The Persistent Rhythm of Before

Efter att ha släppt debuten “Beyond Here And Now” (2001), uppföljaren “New Faith & Sins Of The Heart” (2002) , “Born” (2004) och “The Blitz” (2007) alla via Todd Durant‘s Nordamerikanska skivbolag A Different Drum så följde man sedan upp med att på egen hand släppa bandets senaste album “Plastique People” under 2010.

Nu har den Australiensiska synthpopduon Neuropa skrivit på för tyska Conzoom Records.

Den Sydney/Melbourne-baserade duon, som består av Jason Last och Alberto Martinez, introduceras nu på allvar för sin europeiska publiken under september månad, då man släpper singeln “Fashion War” följt av en helt ny utgåva av albumet “Plastique People”.

Utöver de tretton ordinarie spåren levereras den nya utgåvan med tre bonusremixer ** signerade bland annat Biosphere och Infernal.

Singeln “Fashion War” i sin tur, innehåller sex versioner av titelspåret med remixer av bland andra Parralox och People Theatre samt den exklusiva b-sidan “Moments To Days”.

“Fashion War” släpps den 2 september via Conzoom Records.

Tracklist

1. Fashion War (Single Mix)
2. Fashion War (Extended)
3. Fashion War (Mindwave Mix)
4. Fashion War (Chrysalis Mix)
5. Fashion War (People Theatre’s Model Mix)
6. Fashion War (Parralox Remix)
7. Moments to Days

“Plastique People (Expanded Version)” släpps den 16 september via Conzoom Records.

Tracklist

1. Plastique People
2. Renaissance
3. Das Beat Industrialle
4. Fashion War
5. Concrete Fields
6. Modern Talking
7. Darkness Remains
8. Chromakey
9. Save Us
10. Nothing Like You
11. The Futurist’
12. You Feel The Same
13. In The Silence
14. Darkness Remains (Biosphere Mix) **
15. Modern Talking (Extended mix) **
16. Save Us (Infernal Mix) **