Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Time"

Rariteter på vinyl när Advanced Art firar 30 år

Tags: , , , , , , , , , ,


Finska Advanced Art, som introducerades för första gången via de två 7″ singlarna “Black Roses” och “From Nothing to Nothing”, som delades med gothbandet Two Witches och släpptes via ena medlemmen Jyrki Virtanens skivbolagsetikett Darkland Records 1988, firar i år sitt 30 års jubileum.

I samband med jubileet så presenterar nu kanadensiska Artoffact Records samlingen “Darkhive: The Tape & Vinyl Years” som innehåller udda material från bandets tidiga 7″-släpp samt spår från 12″-maxin “Scar”. Samlingen levereras både digitalt och i två olika vinylutgåvor där de vita och svarta utgåvorna begränsas till 100 respektive 200 exemplar.

Den Tampere-baserade trion bildades av Pasi “Jana” Janhunen, Petri “Pete” Huttunen och Petja “Vince” Valasvaara 1985. Efter 7 spårs minialbumet “Clandestine” (1990) så gjorde bandet sin officiella albumdebut med “Product” (1993). Minialbumet “Force” som även innehöll ett par udda liveinspelningar från bandet släpptes 1994. I början av nittiotalet släpptes man även de två numera svårt eftertraktade maxisinglarna “Scar” (1991) och “Time” (1992). 

Utöver ett par konserter i Sverige och några uppträdanden på oväntade scener på hemmaplan så turnerade bandet aldrig frekvent. Låtar som Nothing to Nothing” (se videon nedan) och “No Answers No Solutions” letade sig dock hela vägen till alternativa spellistorna på radiostationer och klubbar runtom i hela Europa liksom USA och Brasilien och bandets musikvideor roterades flitigt på MTV när det begav sig.

Neuroactive-bekantingen Jarkko Tuohimaa var förresten inblandad i bandets liveuppträdanden när det begav sig och Petja Valasvaara släppte 2012 “Imperia” tillsammans med sångaren “Sam” med det nya projektet Impakt! som även inkluderade Advanced Arts livetrummis P.W.

“Darkhive: The Tape & Vinyl Years” släpps den 13 oktober via Artoffact Records.

Tracklist

advanced_art

Side A

A1 Black Roses (7″)
A2 No Answers No Solutions (7″)
A3 From Nothing to Nothing (7″)
A4 Steel (7″)
A5 You’re A Pretender (1987)
A6 You Need Love (1987)

Side B

advanced_art_darkhive_the_tape_and_vinyl_years2

B1 Wake Up
B2 Tear Open These Scars
B3 This Blue Moment (demo)
B4 Til I Beg For Mercy (demo)
B5 Life Before Death

Mr. Kitty – “Time” + “Life”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD, Kassett, Digital
Skivbolag: Juggernaut Music Group
Releasedatum: 28 mars 2014 / 8 juli 2014
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Forrest Avery Carney
Land: USA
Recensent: Alexander Johansson

FacebookTwitterLast.fmwimpSpotifyDiscogsSoundcloudBandcamp

(English version below)

Hankatten spinner charmant

Det är först i tredje Southpark-säsongen Cartmans katt får namnet Mr. Kitty. Detta efter att Cartman upptäckt att det han trodde var en hankatt var en honkatt, enligt Urban Dictonary. Forrest Avery Carney delar vissa androgyna själsfrändedrag med IAMX men menar själv att han tog namnet från en katt i bok iklädd slips och hatt som han funnit det sofistikerat. Detsamma måste sägas om kattens musik som är ytterst elegant och sofistikerad. Carney kallar själv musiken för ”self-destructive synthpop”. Och visst är det pop, särskilt på vackra “Life” som tidigare i år kom i en deluxe-utgåva och som jag varmt rekommenderar. För en gubbsynthpopare påminner musiken kanske lite mer om electro-techno – ett fåtal, ofta vemodiga, strofer repeteras i radiovänlig längd – än traditionell synthpop. Samtidigt så finns där ljuva melodier, fina texter och en större bred i ljudbilden än vad technon brukar erbjuda.

Nya albumet “Time” är rivigare än “Life”, det är fler distade röster, som i bästa låten “Laceration” och tempot är i genomsnitt högre än på “Life”-låtarna. Detta brukar indikera bättre i min värld, men tyvärr kommer inte “Time” riktigt upp till det fina popsnickeriet på “Life” som är det mer enhetliga och mjukt spinnande albumet av de båda. Trots att “Time” är rivigare är det fortfarande mycket långt till Skrillex och liknande. Mr. Kitty skapar samma dansanta electro med bas i techno kryddat med ett synthpopiskt svårmod som upplevs väldigt europeiskt trots kattens hemvist bland cowboysarna i Austin, Texas. Det är elegantare, smartare och innerligare än partyelectropoparen Rex the Dog och mer dansant än östkustlandsmannen Maxwell’s Complex minimalistiska synthpop. Mr. Kitty har inte samma röstomfång och bredd som IAMX, många låtar innehåller pratsång och påminner om fantastiska Sydafrikanska Acretongue.

Denna katt spinner charmant.

“Time”

6/10 BRA!

Bästa låtarna: “Laceration” och “Hold Me Down”

“Life”

7/10 MYCKET BRA!

Bästa låtarna: “London”, “Insects (IIOIOIOII Remix)”, “Unstable”, “Holy Death” och “Sacrifice”

Tracklist “Time”

mr.kitty

01. XIII (03:36)
02. Rats (03:29)
03. Glow (03:45)
04. Hollow (04:12)
05. Devour (04:13)
06. Neglect (03:36)
07. Serenity (04:06)
08. Pathogen (03:20)
09. After Dark (04:19)
10. Laceration (03:40)
11. Black Truth (03:50)
12. Into Nothing (04:29)
13. Hold Me Down (03:57)
14. Shadow Dancer (04:15
15. Child Of The Earth (04:14)

 

Tracklist “Life” (Deluxe Edition)

01. Insects (03:57)
02. Heaven (04:33)
03. Unstable (04:15)
04. Sacrifice (05:29)
05. Holy Death (03:36)
06. Labyrinth (04:00)
07. Scars (04:18)
08. Drown (04:24)
09. London (04:04)
10. Dearlove (04:44)
11. Choke (03:44)
12. Years (03:34)
13. Escape (04:58)
14. Amnesia (03:55)
15. Father (03:16)
16. Hurt (04:33)
17. Insects (IIOIOIOII Remix) (04:48)

 

(English version below)

Purring in the most amiable fashion

According to Urban Dictonary it is in Southpark season 3 when Cartman’s cat gets the name Mr. Kitty. Only after Cartman found out that the cat he thought was male actually was female. Forrest Avery Carney, the artist behind Mr. Kitty, share some androgyne features with one of my favourite artists IAMX but my hypotheses about the name proves to be wrong. Mr. Carney claims that the name is actually from a cat in book with a hat and a bow tie and that he had found the cat looking sophisticated. Mr. Kitty’s music contains a lot of that same sophisticated quality. But there are elements of abundance in sounds, styles and productivity that resembles the Southpark cat’s insatiable hunger.

Mr. Kitty calls his music ”self-destructive synthpop”. And yes, it is pop, especially on the beautiful album “Life”, that came in a deluxe edition earlier this year and which a dearly recommend. For synthpop-oldsters Mr. Kitty’s music perhaps sound a little more like electro with techno elements; a few, often melancholy, verses in radio-friendly length; than traditional synthpop. Mr. Kitty’s voice has a more narrow range than IAMX’s and on some songs he is almost singing-speaking in a manner close to another favourite artists of mine, South African Acretongue. At the same time there are these sweet melodies, fine lyrics and the great depth in atmosphere and subtle sound production that techno rarely is capable of providing. Mr. Kitty has qualities superior to the party-electro artist Rex the Dog. He has more in common with fellow countryman Maxwell’s Complex and his minimalistic electro-synthpop and self-destructive sadness.

The new album “Time” is more raucous than “Life”, there more distorted voices, e.g. the best song “Laceration”, and the overal tempo is slightly faster compared to the songs on “Life”. This usually indicates better in my world, but I am not sure if “Time” reaches the peaks and fine touch of “Life”. Although, both albums are purring in the most amiable fashion.

Best songs on “Time”: “Laceration” and “Hold Me Down”

Best songs on “Life”: “London”, “Insects (IIOIOIOII Remix)”, “Unstable”, “Holy Death” and “Sacrifice”

 

Junksista – “Time”

Tags: , ,


Junksista presenterar videon till “Time”.

Vomito Negro – “Death Sun”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimension Label Group)
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Dark Electro, EBM
Bandmedlemmar: Gin Devo, (Sven Kadanza)
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Nya mörka ljudmattor signerade Gin Devo

De belgiska pionjärerna Vomito Negro, med låtmakaren Gin Devo i spetsen, som efter comebacken med “Skull & Bones” för snart fyra år sedan (2010) släppte den senaste fullängdaren “Fall of an Empire” så sent som förra året, är åter albumaktuella.

“Death Sun” blir det nionde i ordningen sedan albumdebuten med “Dare” för nu snart 26 år sedan. Handlingen utspelar sig i ett iskallt och nattsvart ljudlandskap och liksom låtarna på “Skull & Bones” (och även EP:n “Slave Nation” från 2011), så är de här nio nykomponerande spåren lika isande kusliga som tidigare: Lager på lager av oljud, mörka stråkarrangemang och de hårt filtrerade, elaka och skruvade modularsyntharna, som de som följer Gin Devo i olika sociala medier numera är väl medvetna om numera upptar en stor del av belgarens skaparlusta och ljudintresse, är ständigt närvarande och genomgående snyggt arrangerade.

“Death Sun” tar inga omvägar. Den skickar lyssnaren utan pardon iväg på en helvetesfärd fylld av energiskt malande, mörka men dock så vackra skruvade elektroniska ljudlandskap som gör slutet till början och gör början till slutet.

Det drygt sex minuter långa introt “Time”  bygger sakta upp stämningen innan Gin Devo väsande kliver upp till mikrofonen och till blytunga rytmer levererar andraspåret “Stain” där melodierna framträder på ett, i sammanhanget osedvanligt, tydligt sätt bortom ett myller av analog basgång och oljud som toppas med en väsande Gin vid mikrofonen levererandes den träffsäkra och medryckande refrängen.

“Fighting Force” kanske är albumets mest lättlyssnade och medryckande spår med sin härligt argsinta framtoning och det politiska budskapet tillsammans med den repetiva refrängen.. “I fight the force!”“Obsession”“In Silent Places”“King of Thieves” fortsätter i mångt och mycket på samma linje innan den något långsammare släpande och distade “Nairaland” tar vid innan den mer eller mindre instrumentala avslutningen “Angel Fire”.

Bandets ljudbild har inte förändrats nämnvärt sedan comebacken 2010. Hantverket med att rulla upp tjocka och mörka ljudmattor är precis som på det förra albumet “Fall of an Empire” väl genomfört även om låtmaterialet kanske inte är riktigt lika starkt den här gången.

Vomito Negro tillför inte mycket nytt till sitt karakteristiska sound och behöver egentligen inte heller göra det. Varje album är fortfarande en angenäm upplevelse och de ofta samhällskritiska budskapen i texterna är fortfarande mycket meningsfulla och träffsäkra.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Vomito Negro presenterar "Death Sun"

01. Time (06:08)
02. Stain (06:10)
03. Fighting the Force (04:25)
04. Obsession (04:28)
05. In Silent Places (05:13)
06. White Lights (03:54)
07. King Of Thieves (04:05)
08. Nairaland (05:01)
09. Angel Fire (06:50)

 

New dark soundscapes signed Gin Devo

The Belgian pioneers Vomito Negro, lead by the songmaker Gin Devo, who after their comeback with “Skull & Bones” now almost four years ago (2010) presented its latest output “The Fall of an Empire” as recently as last year, are now back with a new album.

“Death Sun” is the ninth in order since their debut with “Dare” now almost 26 years ago. The scene is set in a freezing cold and bleak soundscape and like the songs on “Skull & Bones” (and also the EP “Slave Nation” from 2011)  the nine new tracks are chillingly creepy as before: Layer upon layer of noise, dark string arrangements and the heavily filtered , wicked and twisted modular synths – that those of you who follow Gin Devo in various social medias are well aware now occupies a large part of the Belgian’s creative urge and audio interest – is ever present and consistently nicely arranged .

“Death Sun” takes no detours. It sends the listener without mercy away on a hell ride full of energetic grinding , dark but still so pretty and twisted electronic soundscapes that make the end to the beginning and make the beginning of the end.

The six minute plus long intro “Time” slowly builds up the atmosphere before Gin Devo steps up to the microphone and to the leaden rhythms delivers the second track “Stain” where the melodies appear, in this context unusually, very clear beyond a throng of analogue bassline and noise topped with a hissing Gin at the microphone delivering the accurate and catchy chorus.

“Fighting Force” is perhaps the album’s most easy listened and catchy track with its wonderfully irascible image and the political message along with the repeated chorus .. “I fight the force”. “Obsession”, “Into the Silent Places” , “King of Thieves” continues much in the same style before it’s followed by the slightly slower trailing and distorted “Nairaland” before the more or less instrumental conclusion “Angel Fire”.

The band’s sound has not changed much since his comeback in 2010. The craftsmanship with rolling up thick and dark soundscapes are just like on the last album “Fall of an Empire” very well done , even though the songs may not be quite as strong this time around.

Vomito Negro does not add much new to their characteristic sound and they really don’t need to. Each album is still a pleasurable experience and the often socially critical messages in the lyrics are still very much spot on.

Vomito Negro presenterar “Death Sun”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterade redan förra vårenså är Vomito Negro inom kort åter albumaktuella med “Death Sun” och nu är den belgiska duon redo att presentera detaljerna.

Vomito Negro, med låtskrivaren, sångaren och frontmannen Gin Devo och vapendragaren Sven Kadanza, var senast albumaktuella med “A Fall of an Empire” som släpptes förra vintern och “Death Sun” blir bandets nionde fullängdare i ordningen sedan debuten med minialbumet “Dare” (1988).

“Death Sun” fortsätter Vomito Negro med att utforska de mörkare tongångarna man inledde med på comebackalbumet “Skull & Bones” (2010) och EP:n “Slave Nation” (2011) via nio nyskrivna spår. (Lyssna på smakprov från albumet och se videon till “Time” nedan).

Efter att nu ha avslutat arbetet med “Death Sun” så har man redan påbörjat arbetet med ett “mörkt klubbinspirerat album” med titeln “Dark Scary Monsters” som är planerat för släpp redan under sommaren.

“Death Sun” släpps den 13 maj via Scanner (Dark Dimensions).

Tracklist

vomito_negro_death_sun

01. Time
02. Stain
03. Fighting The Force
04. Obsession
05. In Silent Places
06. White Lights
07. King Of Thieves
08. Nairaland
09. Angel Fire

Etage Neun – “In My Place”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 21 januari 2013
Genre: Synthpop, Electropop
Bandmedlemmar: Magnus Jönsson, Rickard Karlsson
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

FacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

Maskiner frodas i den skånska myllan

Ystad-trion Etage Neun meddelade i november inför ElectriXmas i Malmö att de går från att ha varit en trio till att bli en duo. Man får hoppas att det inte har med albumet “In My Place” att göra, för det är en rockig poppärla Etage Neun har fått till, den förtjänar all uppmärksamhet.

Inledande poppärlan “Anywhere But Here” är en av mina favoritlåtar 2013 och börjar rivigt med en lätt distat monoton röst framförd genom en voice box med en ångestriden text som spricker upp i en ljus och vacker upptemporefräng man inte annat än kan älska i nordiska vintermörkret: “I am sure the sun is shining over there/I promise you the sky is always clear”. En refräng så stark och bra att den hade gjort självaste The Cure rättvisa. Helt i klass med “Push” från 1985. Versen är “Wrong”-monotont ältande i en stil som återkommer på bitterljuva och självironiska “Bitter Man” som är ännu mer Depechigt I Feel You- och Barrel of a Gun-ljudande. Även “Time” hör till kategorin rivig synthrock med personliga texter och uttryck. Fredrik Bergmans sång är genomgående stark och välljudande och även i “Time” så spricker låten upp i en harmonisk och stark refräng av bästa Higher Love-, från Songs of Faith and Devotion-märke. Mellan de rockigare Depeche Mode och Muse-influerade låtarna återfinns lugnare och mer kontemplativ synth som ligger nära Depeche Modes “Sea of Sin” och liknande låtar i stil och själsgemenskap, framför allt “Scream”, där Bergman till och med sjunger “Sea of Sin”, men även “In My Place”. Avslutande “(You Can Always) Come Back to Me” och “Electric X-Mas” är fin synthpop à la “A Broken Frame”.

Det görs mycket bra svensk kulturproduktion av konstnärer på olika våningar som tar god tid på sig, filmaren Rolf Anderssons märkliga Lotto-ångestepos “Sånger från andra våningen” och Ystadshjältarna på nionde – Etage Neun – som började spela tillsammans redan 1987 och kommer med sitt första album på etikett 2013. Och vem uppskattar inte kultur med bra bouquet?

7/10 MYCKET BRA!

 Tracklist

etage_neun

01. Anywhere But Here (04:56)
02. Tonight (03:28)
03. Worth (03:52)
04. Scream (04:14)
05. A Choice of Faith (02:37)
06. Bitter Man (03:27)
07. In My Place (04:51)
08. Time (04:44)
09. (You Can Always) Come Back to Me (04:12)
10. Electric X-Mas (04:25)

 

 

Vomito Negro – “Time”

Tags: , , ,


Belgiska Vomito Negro med Gin Devo i spetsen presenterar en video till “Time” som är det första smakprovet från det kommande albumet “Death Sun” som släpps tidigt nästa år.

Ny singel från Parralox med remix av Assemblage 23

Tags: , , , , , , , , , , ,


Australiensiska duon Parralox, bestående av John von Ahlen och sångerskan Amii har redan gjort stor succé med sin lättlyssnade electropop. Efter debutalbumet “Electricity” (2008) och uppföljaren “State of Decay” (2009) annonserar bandet nu ut sin tredje fullängdare – “Metropolis”, med releasedatum i november 2010.

Albumet introduceras med singelsläppet – “Supermagic”, där den fysiska utgåvan, förutom titelspåret, innehåller hela tre bonusspår. Titelspåret kommer också i fem olika versioner, varav en remix är signerad Assemblage 23, EP’n är begränsad till 500 exemplar. Titelspåret i sin vanliga radio version kommer också finnas tillgänglig för digital nedladdning.

Släpps 27 augusti via tyska Conzoom Records.

Tracklist:

01. Supermagic (Radio Version)
02. Supermagic (Original Extended) *
03. Supermagic (Assemblage 23 Edit) *
04. Supermagic (Extended Radio Version) *
05. Supermagic (Breakdown Extended) *
06. Time (Full Length Dark Version) *
07. Homecoming (Extended) *
08. Failure (Reproduction) (Extended) *

* Endast den fysiska utgåvan.