Ni som har läst mina tidigare recensioner borde veta vid det här laget att jag håller Aesthetic Perfection väldigt högt musikaliskt.Deras livespelningar däremot varierar kraftigt i kvalité. Spelningen på Arvika 2009 var en av festivalens absoluta höjdpunkter, bra ljud, bra inlevelse och en setlist att mörda för. Aesthetic Perfections gig på Wave Gotik Treffen 2012 i Agra-hallen var tyvärr motsatsen: ljudet var skräp, bandet verkade tafatta och Daniel Graves sång var under all kritik. Det var därför med väldigt mycket tvekan jag lyssnade igenom deras senaste släpp – det akustiska livealbumet “Imperfect”. Aesthetic Perfection har här arrangerat om 13 av sina låtar för piano, trummor, gitarr och sång och det låter faktiskt över förväntan. Det påminner en hel del om både Richard Cheese och Voltaire och de akustiska instrumenten får det verkligen att svänga. Låtvalet är kanske inte det mest spännande eftersom fokus ligger på hitsen, jag hade verkligen varit nyfiken på att höra “Fix” i ny tappning. Aesthetic Perfection släpper verkligen på gravallvaret och bjuder på sig själva framför en entusiastisk publik och det hörs att de har roligt på scen.”“Imperfect” är en kul skiva, den här versionen av “Inhuman” kommer att spelas på många fester framöver, men jag har svårt att tänka mig att den skulle locka särskilt många nya fans att lyssna på orignal materialet.

Bästa spår: “Inhuman”

Sämsta spår: “Antibody”

Tracklist

01. The Great Depression (03:33)
02. Tomorrow (04:33)
03. Inhuman (03:35)
04. Vapor (03:55)
05. Devotion (06:16)
06. Hit The Streets (03:49)
07. Antibody (03:54)
08. The Siren (03:53)
09. Pale (04:05)
10. Spilling Blood (04:41)
11. One And Only (05:43)
12. Big Bad Wolf (04:36)
13. Spit It Out (06:20)

Tracklist DVD

01. Interview
02. The Great Depression
03. Tomorrow
04. The Siren
05. Pale
06. Big Bad Wolf

(English version below)

Those of you who have read my previous reviews should know by now that I regard Aesthetic Perfection very high musically.

Their live shows however, vary alot in quality. The gig at Arvika in 2009 was one of the festival highlights, great sound, great empathy and a setlist to murder for. Aesthetic Perfection’s gig at the Wave Gotik Treffen 2012 in at Agra was unfortunately the opposite: the sound was crap, the band seemed out of phase and Daniel Graves’ vocals were below par. My mind was therefore in alot of doubt when I started listening to their latest release – the acoustic live album “Imperfect”.

Aesthetic Perfection has arranged 13 of their songs for piano, drums, guitar and vocals, and it actually sounds better than expected. It reminds me a lot about both Richard Cheese and Voltaire and the acoustic instruments really gets it to swing. The song selection is perhaps not the most exciting because the focus is on the hits, I’m really curious to hear “Fix” in a new version. Aesthetic Perfection really drops the seriousness and give all of themselves in front of an enthusiastic audience and you hear that they have fun on stage. ”

“Imperfect” is a fun album, the version of “Inhumane” will surely be played at many preparties to come, but I find it difficult to imagine that it would attract many new fans to listen to their original stuff.

Den 31 augusti 2013 gjorde Aesthetic Perfection något man aldrig trodde skulle vara möjligt när man genomförde en helt akustisk livekonsert på Complex i Glendale i Kalifornien, en konsertlokal som är vida känd för sin ypperliga ljudkvalitet.

Utöver sångaren och frontmannen Daniel Graves så medverkade även Lauren Krothe (piano och körsång), Marquis Howell III (ståbas), Tim Van Horn (trummor) och Tim Skold på akustisk gitarr.

“Imperfect” släpps i en kombinerad CD/DVD-utgåva med 13 livespår och fem videoinspelningarna samt intervju.

(Se livevideorna till “Big Bad World (feat. Tim Skold)” samt “Tomorrow” nedan).

Daniel Graves berättar mer om konserten

“Jag var mer musikaliskt utsatt än jag någonsin varit tidigare. Hela erfarenheten lärt mig att det är ok att vara sårbar, det är ok att vara bristfällig, det är ok att göra misstag, det är ok att släppa kontrollen och lita på andra. Även om mycket av detta har varit en del av Aesthetic Perfections “filosofi” sedan dag ett så är det i praktiken lättare sagt än gjort. Som det kontrollfreak jag är så pressade detta mig till randen av galenskap.

Nu när allt är sagt och gjort, så är jag är inte stressad längre. Jag är bara stolt över vad mina vänner och jag åstadkommit och jag är tacksam mot dem för deras hårda arbete och kreativitet som gjorde min vision till verklighet. Jag är tacksam över att fansen som kom och visade sitt stöd för ett fullständigt absurt idé: En akustisk “industriell” show. Och nu är jag glad att jag kan dela denna lilla bit av bandets historia med dem som inte kunde vara där eller vill se den igen. Vem vet? Vi kanske ska göra det igen någon gång.”

Aesthetic Perfection var senast albumaktuella med “‘Til Death” som släpptes förra året.

“Imperfect” släpps den 12 maj via Metropolis Records.

Tracklist

01. The Great Depression
02. Tomorrow
03. Inhuman
04. Vapor
05. Devotion
06. Hit the Streets
07. Antibody
08. The Siren
09. Pale
10. Spilling Blood
11. One and Only
12. Big Bad Wolf
13. Spit It Out

DVD

01. Intervju
02. The Great Depression (live)
03. Tomorrow (Live)
04. The Siren (Live)
05. Pale (Live)
06. Big Bad Wolf (Live)

När Reform i höstas annonserade ut den här konsertkvällen trodde Thomas Hulteberg först att han fortfarande sov och upplevde en mycket skön våt dröm.

Han levererar nu följande liverapport från kvällen..

Foto: Erika Westerberg och Stefan Eng (under artikeln)

Aesthetic Perfection och Faderhead är två av mina favoritband/artister men av helt olika anledningar som kommer att behandlas senare i texten. Under deras gemensamma europaturné har de båda turats om att agera huvudnummer och en omröstning av deras fans på Facebook avgjorde att Aesthetic Perfection den här gången skulle spela sist. 

Babel i Malmö – som jag nämnt i en tidigare recension – är den perfekta lokalen för elektronisk musik på grund av ljudet och stämningen. Denna fredagskväll var den övre läktaren med bar avstängda vilket skapade en ännu mer intim och nära känsla. Klockan 18:00 öppnades dörrarna – det första bandet klev på klockan 19:15.

Terrolokaust

Barcelonabördiga Terrolokaust är en för mig relativt ny bekantskap som jag gjort efterforskningar på eftersom de skulle spela som förband. Efter ett intensivt youtube-forskande var jag ganska peppad på att se dem. Deras musik pendlar mellan industrirock och mörk elektro med en sång som ibland ligger farligt nära smörig ballad-metal. Att spela förband är aldrig en lätt uppgift: det är tidigt på kvällen, publiken vet sällan vem du är och alkoholen har ännu inte hunnit bryta ner några spärrar. Som tur är har ingen talat om det här för Terrolokaust som kliver in på scenen och fullständigt knäcker publiken. Knappt trettio personer har hunnit komma och de flesta är apatiskt inställda till en början men för varje låt som spelas lyckas man vinna över fler och fler i publiken!

Sättningen består av gitarr, sång och synth med ett förinspelat back-track och de har trots kortast soundcheck verkligen fått till en bra mix. Bandet har hittat en bra blandning av tempo och tyngd och blandar gammalt och nytt material. Ett extra plus blir det för sångaren Javi som tonsäkert pendlar mellan ursinne och vemod.

Faderhead

Att spela ett säkert kort först på en konsert är ett smart sätt att fånga publiken direkt, i det här fallet clubhiten “Dirtygrrrls/Dirtybois” som väcker omedelbart jubel. I säckig luvtröja, pilotglasögon och tuppkam showar Faderhead loss för en mycket entusiastisk publik som vid det här laget växt till mer än det dubbla från Terrolokausts spelning. Faderhead skämtar, provocerar och bjuder publiken på vodka medan ett pärlband av båda gamla och nya hits framförs. Redan nämnda “Dirtygrrrls/Dirtybois”, “Champagne and Real Pain” och “Stand Up” avverkas med en sällan skådad karisma och inlevelse.

Faderhead är fest, musiken går rakt till underlivet  oftast utan att passera hjärnan på vägen och det är svårt att inte ryckas med och dansa vilt. Det är lätt att bortförklara Faderhead som banalt och pubertalt men det finns en hel del substans och ironi inbakat i allt det juvenila, texten till “Destroy, Improve Rebuild” behandlar konservatism och elitism inom synthscenen. Av förklarliga skäl är det monsterhiten “Swedish Models and Cocaine” som uppskattas mest denna kväll, vitsigt omdöpt till en vanlig onsdag av ett fan. Faderhead sliter så att svetten lackar för att övertyga publiken att det var ett misstag att rösta fram Aesthetic Perfection som kvällens headliner.

Aesthetic Perfection

Senaste gången bandet spelade i Malmö så var på ett utsålt ElectriXmas 2012 och då var sångaren Daniel Graves ett energiknippe som spexade och bjöd på sig själv framför en extatisk publik. Tyvärr lider den här konserten av att vara den näst sist på en mycket lång turné. Missförstå mig rätt: Aesthetic Perfections lägstanivå är oändligt mycket högre än hos de flesta – men det märks att hemlängtan, kyla och trötthet tar ut sin rätt!

Bandet äntrar scenen exakt på utsatt tid och avverkar singel och videospåret “Inhuman” till stort jubel och glider direkt in i nästa hit “Antibody” som i slutet direkt övergår i “The Siren” till publikens stora jubel. Stämningen ändras sedan radikalt med mardrömstolkningen “The Ones” med en allsång från publiken som är öronbedövande. Aesthetic Perfection bjuder på elva låtar nästan helt utan mellansnack med publiken och de går inte ens av scenen innan de spelar extranumren “Schadenfreude” och “Spit it Out”.

Trion gör en väldigt bra spelning men de är medvetna om hur populära de är och det tänder inte riktigt till utan blir en dussinspelning utan riktig glöd.

Setlist Terrolokaust 

TBA

Setlist Faderhead

• Dirtygrrrls/Dirtybois
• Join Us
• Electrosluts
• Stand Up
• Electrosluts Extraordinaire
• Stand Up
• Dancers
• When the Freaks Come out
• Champagne and Real Pain
• Every Hour Kills
• Swedish Modes and Cocaine
• Fistfull of Fuck You
• Destroy, Improve, Rebuild
• Sexyback

Setlist Aesthetic Perfection

• Happily Ever After (Intro)
• Inhuman
• Antibody
• The Siren
• The Ones
• Lights Out
• The New Black
• The Dark Half
• The Great Depression
• Schadenfreude
• Spit it Out

[zooeffect AkFAugLcZxHp]

Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 11 februari 2014
Genre: Electro, industrial
Bandmedlemmar: Daniel Graves, (Tim Van Horn), (Elliott Berlin)
Land: USA
Recensent: Patrik Lark

Catchy industripop utan spår av aggrotech

Aesthetic Perfection är Daniel Graves skötebarn. På scen är de ofta tre – men när det gäller låtskrivandet håller Daniel själv i rodret.

Bandet debuterade med aggrotechskivan “Close to Human” för att sedan lyckas med den svåra balansakten att kombinera hårt sound med melodiska låtar, utan att trampa igenom den bräckliga isen. På andra albumet “A Violent Emotion” skapades till exempel den fantastiska låten “Spit it Out” som är något av det bästa som åstadkommits inom scenen under 2000-talet.

På tredje plattan ”All Beauty Destroyed” började melodierna breda ut sig allt mer, till en del fans förtret, men likafullt fanns fortfarande ett antal verkligt fina spår som fortfarande klarade balansen. På något sätt låg det i luften att denna fjärde skiva skulle fortsätta utvecklingen mot mer lättsamma melodidrivna låtar och därmed helt lämna den hårdare skolan av elektronisk musik. Daniel Graves ägnade själv stor möda på sociala medier med att förvarna om de stora förändringar som var på väg i och med den nya skivan. Han var ganska tydlig med att alla gamla fans kanske inte skulle gilla den. Det kommer alltså inte som någon större överraskning att ”’Til Death” går mot pophållet. Det förvånande är att steget blev så pass långt och förändringen så genomgripande.  Alla spår av aggrotech-ursprunget är i princip bortsuddade. Daniel Graves visar stort mod som vågar kapa sina musikaliska rötter och istället leverera en catchy industripopplatta.

”’Til Death” består bara av tio låtar. Albumet inleds med det spökligt stämningsfulla introspåret “Happily Ever After” och avslutas med likaledes lugna “Lovesick”. På mitten bryter “Showtime” av med sin svepande valstakt och tidiga åttiotalsvibbar med en doft av Fad Gadget. Återstående sju låtar utgörs av den nya inriktningen med catchy upptempo industripoplåtar. Förstasingeln ”Antibody” tröttnade jag på redan efter andra genomlyssningen. Den är helt enkelt lite för mycket; upprepande och fyrkantigt banal på något sätt. De krystade inåtskriken hjälper inte upp det hela. “Lights Out (Ready to Go)” har en riktig skön och driven refräng, tyvärr ackompanjeras den av Nintendo-liknande synthljud som är direkt avtändande och ger helheten ett kitschigt intryck. “Oh, Gloria!” är av liknande snitt med en lika distinkt hitkänsla och en melodi som sätter sig. Lite mindre Nintendo i soundet på denna så resultatet är inte pjåkigt alls.

”Death Rattle” och andrasingeln ”The Dark Half” är de spår som jag gillar bäst. De är också de låtar som är mest besläktade med tidigare material och har lite hårdare framtoning med tydligare industriinfluenser. Ironiskt nog så föredrar jag Suicide Commandos remix på ”The Dark Half”-singeln. Där finns även det utmärkta bonusspåret ”Dead Ringer” som elakt nog inte fick vara med på albumet. Detta hade annars varit den bästa låten enligt min mening.

Tredjesingeln ”Big Bad Wolf” faller lite på eget grepp med sina osmakliga metaforer. Inte ens Daniel Graves går i land med tre små grisar, rödluvan och stora stygga vargen. Någonstans måste man dra gränsen. Å andra sidan kanske vi ska vara glada att han inte skriver rakt ut vad det är han sjunger om. En annan recensent tolkade det som antingen kannibalism eller menstruationssex.

Återstår bara att nämna ”The New Black” som är ännu en utomordentlig poplåt. Den har skönt dansanta verser men tappar tyvärr det i refrängerna.

Egentligen är det skruvade skivomslaget med ett dödskalleprytt bröllopspar genialiskt. Det beskriver nästan exakt hur musiken låter. Där finns en mörk botten men ovanpå det brer han på med eklektiska broderier som ofta går åt det kitschiga hållet.  Det mörka undertrycks med lekfulla arrangemang, glättig synthpop och inslag av datorspelsmusik. De verkligt distinkta melodierna står i centrum och formar smått genialiska poplåtar, var och en med sin originella tvist.  Gott så, men kvar på perrongen när tåget har gått, står ganska många av oss kvar. Det här var inte vårt tåg. Daniel Graves förtjänar lovord för att sitt stora artistiska mod och sin integritet, liksom sitt skickliga låtskrivande, men han har därmed också fört musiken till en annan spelplan som inte intresserar mig nämnvärt. Gillar man mörk musik med lite tyngd och en hård kant så är helt enkelt Aesthetic Perfection inte längre ett alternativ, och det känns lite ledsamt.

Bästa spår: “The Dark Half”, “Death Rattle”, “Oh, Gloria!”

Tracklist

01. Happily Ever After (02:51)
02. Antibody (04:12)
03. Lights Out (Ready to Go) (04:15)
04. Death Rattle (04:13)
05. Big Bad Wolf (04:25)
06. Showtime (04:50)
07. Oh, Gloria! (04:43)
08. The Dark Half (04:32)
09. The New Black (04:22)
10. Lovesick (04:34)

Efter en trio av singelsläpp (med tillhörande musikvideos) under det gångna året så är nu Aesthetic Perfection med låtskrivaren, sångaren och frontmannen Daniel Graves och livetrummisen Tim Van Horn, som i Europa även assisteras av keyboardisten Elliott Berlin, redo att presentera det nya albumet “Til Death”.

Den nya fullängdaren blir bandets fjärde i ordningen sedan debuten med “Close to Human” (2005) och följer upp 2011 års “All Beauty Destroyed”. Aesthetic Perfection har nu lämnat tyska Out of Line till förmån för amerikanska Metropolis Records som släpper albumet.

(Se videorna till de tre singelsläppen “Antibody”, “Big Bad Wolf” och “The Dark Half” nedan).

Åtta livedatum under våren och försommaren har redan annonserats ut: Trion får support i form av tyska Faderhead och inleder med två spelningar i England (Sheffield och Newcastle) den 15 respektive 17 februari följt av tre tyska datum, där man bland annat gästar E-Tropolis Festival i Oberhausen den 22 februari och gör två spelningar på Alte Spinnerei Glauchau den 28 februari och 1 mars för att sedan gästa Hollywood i Kalifornien den 27 april och Amphi Festivalen i tyska Köln den 26 juli.

“Til Death” släpps den 11 februari via Metropolis Records.

Tracklist

01. Happily Ever After
02. Antibody
03. Lights Out (Ready to Go)
04. Death Rattle
05. Big Bad Wolf
06. Showtime
07. Oh, Gloria!
08. The Dark Half
09. The New Black
10. Lovesick

Artister: Aesthetic Perfection, D-Tox
Datum: torsdag 28 mars 2013
Scen: Nalen Klubb
Arrangör: Bat Night
Rapport & Foto: Patrik Lark

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

Man har blivit van att se Aesthetic Perfection bland toppnamnen på alla stora festivaler i Europa och USA. Men den här gången var det Stockholms gothklubb Bat Night som hade bokat dem till Nalen Klubbs lilla intima scen. Eftersom det var bandets första spelning i Stockholm och Nalen Klubb bara tar in cirka 150 personer så sålde biljetterna förstås slut på mindre än en vecka. Förväntningarna på tillställningen var med andra ord högt ställda. Själva försöker bandet hålla pretentionerna nere. På deras webbplats står det: ”Aesthetic Perfection is music without a cause. /…/ Music designed without purpose.” Det är förstås inte sant och uppenbart för alla som någon gång har haft nöjet att uppleva bandet live. Undertecknad såg dem i Leipzig under Wave Gotik Treffen 2012 på Agras stora scen och kan rapportera att det var få akter som kunde mäta sig med deras energi och underhållningsvärde.

Aesthetic Perfection spelar en melodiös variant av dark electro-industrial (harsh EBM) och sammankopplas ofta med aggrotech-genren och band som Combichrist, Grendel och Hocico. Låtskrivaren och huvudmannen Daniel Graves har på tre album visat sin förmåga att rada upp geniala klubbhitar. Han må avstå från att framföra några politiska och religiösa åsikter, men hans fokus på mer allmänmänskliga känsloteman gör inte låtarna själlösa för det. Inte blir det sämre av att hans röst har betydligt större spännvidd än de flesta inom electro-scenen och att den har ett eget signum med sin unika raspighet som lätt känns igen. I bandet ingår också Tim Van Horn som spelar trummor live och Elliott Berlin som spelar keyboard på Europaspelningarna.

Innan Aesthetic Perfection gick upp på scenen hade även några skåningar sin Stockholmspremiär. D-Tox har varit förband åt Aesthetic Perfection tidigare på en Sverigespelning och det finns en logik i det då de spelar i samma genre. Duon består av Dan Strandberg och Mattias Wolfenstein och de har gett ut två stycken EP, men hittills ingen fullängdare. Ändå överraskade de många med oväntat stabilt material och frontmannen Dan gjorde verkligen ett styvt jobb med att få upp ångan tidigt hos publiken.

Det var alltså redan dukat när Aesthetic Perfection gick upp på scenen. Folk i avancerade frisyrer och svartglänsande lackkläder trängdes framme vid den blott decimeterhöga scenkanten i god tid innan spelningen. Det var lite som en VIP-spelning för de allra mest initierade fansen. När Aesthetic Perfection äntligen drog igång sitt set av klubbhitar var det påtagligt många som sjöng med i texterna. De begränsade scenmåtten hindrade inte Daniel Graves från att fara runt som en iller längs scenkanten. Iklädd hatt och ovanligt lång halsduk kopplade han tidigt ett fast grepp om publiken. Få artister har sådan energi och enastående publikkontakt som han. Det är något alldeles särskilt att se en artist som verkligen trivs på scenen och där allt poserande liksom faller sig naturligt. Daniel kan sina låtar och rör sig mycket taktfast och distinkt. Det var nästan så att man undrade om även rörelserna var förprogrammerade i datorn. Men nej, stelt blev det aldrig. Intensiteten i ögonkontakten, de charmfulla gesterna och mimiken gjorde närvaron så där total att man insåg att upplevelsen var något alldeles extra, något man rätt sällan får vara med om. Inom electro-scenen är man inte direkt bortskämd med magnetiska frontfigurer som piskar upp stämningen till extatiska nivåer. Jämförelser kan bara göras med storheter som Dave Gahan eller Andy LaPlegua (Combichrist).

Halvtempolåtarna var lätträknade under den timme av svettig underhållning som Aesthetic Perfection bjöd på. Ballader som “All Beauty Destroyed” lös helt med sin frånvaro. Istället var det de tyngre och snabbare låtarna som dominerade; “Inhuman”, “Hit the Streets” och ”Schaudenfraude” för att ta några exempel. Allt för att tillfredsställa Tims omättliga behov av att obarmhärtigt banka på sina trummor. Elliott å sin sida plågade sin lilla synth med att vippa på stativet så att klaviaturen närmade sig högkant. De bägge musikerna öste på för allt vad tygeln höll, men befann sig förstås i en hopplös radarskugga bakom den magiske mannen i hatt. Det var en urladdning från scenen men minst lika mycket från publiken. Allt tal om att européer, och inte minst svenskar, ska vara så stela under livespelningar kom helt på skam. När Aesthetic Perfection kom tillbaka för att göra sitt första extranummer (av tre) och fyrade av ”Spit it Out”, nåddes något av ett klimax. Begrepp som att ”ångan stod högt i tak” upphörde helt att vara en metafor. Det var helt enkelt en sådan där spelning som man kommer att bära med sig länge efteråt.

Aesthetic Perfection, som frontas av den USA-födde Daniel Graves (numera boende i Österrike), är nu redo att presentera fjärde albumet “All Beauty Destroyed” senare i höst.

(Andra albumet “Blood Spills Not Far From The Wound” släpptes 2007 under monikern Necessary Response.)

Man väljer också i samma veva att lämna Jason Schary‘s lilla Amerikanska skivbolag Bractune Records, där man officiellt debuterade med “Close To Human” under 2005, till förmån för Metropolis Records.

Den nya fullängdaren följer upp succén “A Violent Emotion” som släpptes under 2008.

Live på scen får Daniel sällskap av livetrummisen Tim Van Horn och vid en del spelningar i europa även svenskt inslag via keybordisten (alias) Eliott Berlin.

Första singeln “The Devil’s In The Details” släpptes förra året. (Lyssna/Ladda ner singeln gratis nedan!)

“All Beauty Destroyed” levereras utöver den ordinarie CD-utgåvan i en begränsad dubbel-CD version där bonusdiscen *** innehåller remixer signerade skivbolagskollegorna Hocico, Alter Der Ruine, X-RX, Caustic, Extinction Front och XP8.

“All Beauty Destroyed” släpps i europa den 4 november via Out Of Line.

Tracklist

1. A Nice Place to Visit
2. The Devil’s in the Details
3. The 11th Hour
4. Hit the Street
5. One and Only
6. Inhuman
7. Celebrity Sin
8. Filthy Design
9. Motherfucker
10. Under Your Skin
11. The Little Death
12. All Beauty Destroyed

Tracklist Bonus Disc ***

1. A Nice Place to Visit (B.M.F. Remix by Extinction Front)
2. A Nice Place to Visit (X-RX Remix)
3. A Nice Place to Visit (Caustic Remix)
4. Hit the Streets (Alter Der Ruine Remix)
5. The 11th Hour (Hocico Remix)
6. All Beauty Destroyed (XP8 Remix)