Vad finns det egentligen kvar att skriva om ett band som Covenant? Åtta otroliga album – check. En drös samlingar och EPs: – check. Fler avverkade konserter än de flesta svenska synthband tillsammans – check. Höga listplaceringar – check.

Frågan är bara: Hur intressant är Covenant på scen i Malmö 2013? Svaret är: Väldigt intressant!

Bandet använder låten “Leaving Babylon” från senaste skivan (med samma titel) som intro och väcker starka förväntningar på vad som komma skall. Att de sedan väljer att spela “Ritual Noise”, ett av sina starkaste kort, redan som andra låt är ett tecken både på stort självförtroende och en mycket diger låtskatt att välja från.

Covenant blandar gammalt och nytt och bjuder på en kavalkad av fantastiska låtar: “Theremin”, “Bullet” och “Figurehead” väcker stort jubel och gensvar från publiken. De nya spåren “Thy Kingdom Come”, “Prime Movers”, “I Walk Slow” och “Ignorance and Bliss” framförs med mest energi och spelglädje av alla låtar. Delar av publiken verkar inte lika bekant med det materialet men det spelar liten roll när framförandet är klanderfritt och passionerat. Covenant älskar att stå på scen och publiken älskar Covenant tillbaka.

Slutligen är ju en Covenant-recension knappast komplett utan en hyllning till frontmannen Eskil Simonson: Stilrent klädd i svart kostym, skjorta och slips dompterar han publiken precis som han vill, sången är ren och precis så där perfekt mixad att varje ord når fram oförändrat.

Det enda smolket i bägaren för mig personligen är bristen på låten “Dead Stars” i setlisten – men det känns småaktigt att klaga.

Setlist

• Leaving Babylon
• Ritual Noise
• Bullet
• Thy Kingdom Come
• Prime Movers
• Edge of Dawn
• Theremin
• I Walk Slow
• The Beauty and the Grace
• 20 Hz
• Judge of My Domain
• Figurehead
• Tour de Force
• Ignorance and Bliss
• Like Tears in Rain
• Last Dance
• Call the Ships to Port

Extranummer

• Invisible and Silent
• Babel
• We Stand Alone

[zooeffect AIGABfrDAIu2]

Covenant

[zooeffect A8NAccrncIur]

Amusik

Format: (Album), CD, 2CD**, Digital, LP
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 10 september 2013
Genre: Electro, Futurepop
Master: Björn Engelmann (Cutting Room)
Bandmedlemmar: Eskil Simonsson, Joakim Montelius, Daniel Jonasson, Andreas Catjar
Land: Sverige
Recensent: Patrik Lark

Experimentellt och stämningsfullt

Sedan mästerverken ”United States of Mind” och ”Northern Light” har Covenant haft svårt att komma upp till sin högsta nivå. ”Skyshaper” nådde inte riktigt fram och förra albumet ”Modern Ruin” var (enligt undertecknad) en besvikelse. En fallande formkurva således.

När sedan bandmedlemmar hoppade av och ersattes av nya låg det nära till hands att frukta ännu en missräkning. Inte steg förhoppningarna när det framkom att många av låtarna var gamla överblivna låtar som omarbetats, en del daterade så långt tillbaka som från ”Northern Lights”.

Men ”Leaving Babylon” är ett bättre album, och inte minst mer intressant och komplex, än de två föregående. Den är lite ojämn, för att inte säga polariserad i sina hopp från de förväntade klubbvänliga dansspåren i högt tempo till lugna väldigt avskalade och intima ballader med poetiskt uttryck, eller stämningsfulla instrumentala spår utan vare sig text eller egentlig melodi. Men Covenants klassiska futurepop manifesterades ändå på första singeln ”Last Dance”, som kanske är albumets bästa spår. Den innehåller alla för Covenant typiska ingredienser; massiva dansgolvsbeats och episka refränger med dystopiska stämningar och texter fyllda av filosofisk melankoli. För övrigt gick den rakt upp på tyska alternativa listan DAC:s första plats och behöll den i åtta veckor i konkurrens med bland andra Depeche Mode och Nine Inch Nails.

Det finns några låtar till som skulle kunna fungera på ett dansgolv, men de är knappast i majoritet. ”Leaving Babylon” är till stora delar en lugn skiva, atmosfärisk och stämningsfull, rent av ödesmättad och teatralisk. Det beror säkerligen delvis på att inte mindre än fem låtskrivare medverkat, förutom Eskil Simonsson och Joakim Montelius, även Daniel Myer, Daniel Jonasson och Andreas Catjar.

Covenant tillåter sig vara mer experimentella än någonsin tidigare, men de lyckas ändå hålla linjen, själva Covenant-känslan, den röda tråden. Kanske är det så enkelt att Eskils karaktäristiska röst binder samman de lösa delarna? Eller är det deras atmosfäriskt svepande sound som så tydligt sätter deras signum?

Bakom det självklara singelspåret ”Last Dance” finns fler intressanta låtar med hit-potential. ”Prime Movers” är en ganska enkel sång med tydligt dansgolvstycke som vi säkert kommer att få höra ute på klubbarna. Betydligt mer intressanta är dock låtar som “Thy Kingdom Come” och “Ignorance and Bliss” som är långt mer melodiösa och komplexa. Den sistnämnda är 6:36 minuter lång med cirka en minut långt intro av Jean Michel Jarre-inspirerade arpeggioslingor innan trumtakten kommer igång. Låten byggs upp succesivt och tar lång tid på sig att nå fram till något av ett crescendo två tredjedelar in när den egentliga refrängens suggestiva textrader breder ut sig:

“I am longing for all the things I’ll never get. I am longing for all the things I haven’t lost. I am longing for innocence and simple dreams. I am longing for ignorance and bliss.”

En kortare klubbversion av detta spår skulle kunna bli en verkligt klassisk Covenant-hit som kunde slå även ”Last Dance” på fingrarna. Även “Thy Kingdom Come” har god potential att bli ett singelspår för klubbarna om trummorna skruvas upp lite. Ytterligare ett spår är värt att nämna i sammanhanget; “Auto (Circulation)” som med sina bubblande arpeggioslingor och Eskils hypnotiskt viskande röst uppnår ett tranceliknande tillstånd.

Av de lugnare spåren är “I Walk Slow” särskilt intressant att lyfta fram. Den inleds med Andreas spelandes väldigt avskalat och naket på akustisk gitarr och Eskil nära viskande Joakims introspektiva ord, för att sedan plötsligt brytas av med ett infernaliskt oväsen från Andreas specialbyggda synth. Kontrasterna är dräpande och illustrerar Joakims sinnesstämning från tiden då han skrev den ursprungliga texten, som egentligen är mycket längre.

Produktionen är som vanligt minutiös, sannolikt snäppet vassare än tidigare. Man har dessutom använt sig av gitarrer, barock- och pianoljud och till och med införlivat en Dimbodius-cover (”Not To Be Here”) utan att för den skull tappa konceptet. På många sätt har skivan fått ett mer vuxet uttryck. Extra vuxenpoäng delas förstås ut till den limiterade dubbelversionen av ”Leaving Babylon” som innehåller den 76 minuter långa bonuslåten ”Jag är fullständigt tung”. Det är ett experimentellt stycke med författarinnan Helena Österlund läsandes absurd poesi till en ickemusikalisk ljudväv. Föga njutningsbart eller imponerande men en fingervisning om Covenants ambitionsnivå att åstadkomma något mer än bara melodiös popmusik.

”Leaving Babylon” är ingen hitkavalkad men i sin helhet ändå riktigt lyckad och på en för Covenant helt ny konstnärlig nivå. Bitvis kan det dock bli mer intressant än bra. Men att gruppen när en kreativ strävan om att utvecklas och testa nya grepp känns stimulerande och höjer detta album över många andra Covenant-album.

Bästa spår: ”Last Dance”, ”Ignorance and Bliss”, “Thy Kingdom Come” och “Prime Movers”

Tracklist

01. Leaving Babylon (03:19)
02. Prime Movers (04:55)
03. For Our Time (04:22)
04. Thy Kingdom Come (04:44)
05. I Walk Slow (03:04)
06. Ignorance and Bliss (06:36)
07. Last Dance (06:16)
08. Auto (Circulation) (06:42)
09. Not to Be Here (06:30)
10. Leaving Babylon II (09:44)

Bonus Disc **

01. Jag är fullständigt tung (76:17)

Artister: Hocico, D-Tox, Pretty Addicted
Datum: fredag 13 september 2013
Scen: Musikens Hus, Göteborg
Arrangör: Codebar
Rapport & Foto: Anders Nord

Anders Nord greppade kameran och begav sig till Musikens Hus i Göteborg för att spendera en helkväll tillsammans med Hocico, D-Tox och Pretty Addicted i Codebars regi.

Efter diverse arrangörsstrul tog Codebar över stafettpinnen för Hocicos 20-års spelning i Göteborg. Kvällen till ära var det två förband som skulle värma upp publiken inför huvudakten.

Först ut var brittiska Pretty Addicted, som består av sångerskan Pretty Viscious som i för dagen fick förstärkning av keyboardisten Carl Remning.

In på scenen hoppar en kvinna som ser ut som om hon ätit svart bläck iförd strumpbyxa, en kort kjol, en halvöppen jacka med texten “cunt” skriven på ryggen och tre lager genomskinlig gladpack som bh. Trots att jag inte har hört Pretty Addicted innan så ryktes jag snabbt med i energin som utstrålades. Och med låtar som “Backstabbers in the Twilight Zone”, “Clown” och “Slut Junkie” lyckades de underhålla publiken i den dryga halvtimman spelningen varade.

Efter en kort paus var det dags för nästa band, svenska D-Tox, att äntra scen. Om Pretty Addicted lyckades få igång publiken så höjde D-Tox ribban ytterligare ett snäpp! Sångaren Dan Strandberg for fram och tillbaka över scenen och eldar upp publiken som nu hade ökat en aning i storlek sedan spelningen innan och de var med på noterna. Det dansades, knuffades och vid vissa tillfällen sjöngs det även med. Precis som i spelningen innan kände jag inte till mycket om bandet, men jag rycktes med så fort bandet gick på scen!

D-Tox är ett svenskt aggrotechband som levererar och jag ser verkligen fram mot nästa gång jag får möjlighet att se dem!

Efter en lite längre paus var det äntligen dags för huvudnumret: Hocico – bandet som startades för 20 år sedan av de två kusinerna Erk Aicrag (aka Erik Garcia) och Racso Agroyam (aka Oscar Mayorga) i Mexiko.

Bandets kännetecken har varit provocerande texter, hårda basgångar och en extremt energisk sångare och kvällens spelning var inget undantag, maken till scenenergi har sällan skådats! Erk hoppar runt som en duracellkanin på scenen och det märks att verkligen gillar det han gör. Jag har nu sett Hocico ett tiotal gånger och den här spelningen landar på topp tre. Och hur skulle den inte kunna göra det när de spelade en hitkavalkad som bestod av bland annat: “Forgotten Tears”, “Bite Me”, “Bloodshed” samt “Dog Eat Dog”.

Utöver dessa låtar bjöds det även på det nya spåret “Thy Kingdom Come” (hämtad från den nya fullängdaren “Los dias caminando en el fuego”). Nämnas bör också att man spelade den fantastiska b-sidan “It Doesn’t Exist” ifrån singeln “Vile Whispers”. En låt som i mina öron borde varit med på den senaste fullängdaren “Tiempos de furia”. Gillar du Hocico och inte har hört “It Doesn’t Exist” så leta upp den – du kommer inte bli besviken!

Efter drygt 80 minuter var spelningen över och med en utmattad kropp på grund av allt dansande och knuffandes i mitten under tre spelningar begav jag mig hemåt, väldigt nöjd med kvällen.

Stort tack till alla band, alla trevliga människor och till Codebar för ett superbt arrangemang! På återseende Hocicones.

[zooeffect AkOAWSrigidY]

Den mexikanska dark electro-duon Hocico, med de två kusinerna Erk Aicrag och Rasco Agroyam, firar i år 20 år som band. Och i samband med detta presenterar man nu den nya fullängdaren “Los Días Caminando en el Fuego”.

Utöver det helt nya spåret “Thy Kingdom Come” så baseras materialet på totalt 29 äldre demos, som nu har färdigställts till nya spår anno 2013.

Utöver den nedbantade 16-spårs enkeldiscutgåvan ** så levereras “Los Días Caminando en el Fuego” även i en unik pyramiddesignad box som blir skivbolaget Out Of Lines mest påkostade och unika box någonsin: Utöver 2-discutgåvan av samlingen i digipak (som innehåller samtliga 30 spår) så inkluderas även bonusdiscen “Dias de Perros”. Denna innehåller tio demos producerade mellan 1989 och 1998. I boxen levereras också en fan t-shirt, en fotobok, en handgjord amulett, en medalj och ett signerad ägarcertifikat.

Hocico bildades officiellt 1993, släppte sina två första kassetter 1994 respektive 1996 för att sedan göra officiell albumdebut med “Odio Bajo El Alma” under 1997. De två kusinerna började redan som femtonåringar producera musik tillsammans under bandnamnet Hocico de Perro och genomförde sin första konsert 1994 som Hocico.

Bandet har släppt nio studioalbum, flera samlingsskivor och liveskivor och har influerat hundratals band i genren under sin långa karriär.

“Los Días Caminando en el Fuego” släpps den 30 augusti via Out Of Line.

Tracklist CD 1

1. Ancestros, Das Feuer and The Past (20 Years Ago)
2. Fade Into Oblivion
3. Thy Kingdom Come
4. Come And Eat It!
5. Song Of Hate
6. Open The Gates Of Hell
7. Army of Puppets
8. Saviors
9. El Renacer de los Caídos
10. I’m Insane
11. Dissolve Me
12. Silencio en la Tierra de los Sueños
13. Trust (The Cure cover)
14. The Dreamers
15. Go Fuck Yourself!
16. Follow Me Down

CD 2 **

1. God Wrote Me a Letter
2. Rebellious
3. Wild Night Out
4. Reincarnate
5. La Marcha de los Enterrados
6. Age of Perdition (Studio Raw Version)
7. House of the Spirits
8. Dead of Winter
9. La Danza de Mi Sombra
10. In a Few Hours You’ll Be Dead
11. Concreto
12. Not Like You (First Take)
13. En la Mirada del Asesino
14. The Last Human on Earth

Tracklist “Dias de Perros” (Bonusdisc) ***

1. Discontent (1999)
2. Placer (1990)
3. Hate You (1998)
4. Enfermedad Siniestra (1989)
5. Illusion (1990)
6. Burning Eyes (1997)
7. Lluvia Podrida (1991)
8. Transtorno Psiquico (1989)
9. Convulsion (1995)
10. Mente Retorcida (1991)