Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Thomas Rainer"

L’Âme Immortelle återvänder med “Drahtseilakt”

Tags: , , , , , ,


L’Âme Immortelle, med Nachtmahr-bekantingen Thomas Rainer och sångerskan Sonja Kraushofer, var senast albumaktuella med “Momente” som släpptes 2012.

Nu är den Österrikiska electro/darkwave-duon redo att presentera “Drahtseilakt”, som utöver den ordinarie utgåvan även släpps i en till 2000 exemplar begränsad samlarbox i 25 x 17 centimeters “bokformat”. Denna innehåller utöver den ordinarie CD’n även en 36-sidig fotobok, t-shirt samt en bonus-CD med ytterligare 3 spår.

L’Âme Immortelle bildades av Thomas Rainer och keyboardisten Hannes Medwenitsch i Wien 1996 och den nya fullängdaren blir bandets trettonde i ordningen sedan debuten med “Lieder Die Wie Wunden Bluten” från 1997.

“Drahtseilakt” släpps den 28 november via Trisol.

Tracklist

l'ame_imortelle_Drahtseilakt

TBA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Nachtmahr – “Feindbild”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 14 februari 2014
Genre: Harsh EBM
Bandmedlemmar: Thomas Rainer
Land: Österrike
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Håller måttet men ger inte det lilla extra

Nachtmahrs femte fullängdare ges även ut i en limiterad version; en konstnärligt illustrerat bok om 36 sidor plus själva CD:n. De mycket välgjorda illustrationerna är skapade av den skotske konstnären Bruce Stirling John Knox. Inte helt oväntat föreställer de flesta blod, krig, skräck och sexiga kvinnor mer eller mindre klädda i uniform, sedan länge givna ingredienser i Nachtmahrs varumärke. Nachtmahrs överbefälhavare Thomas Rainer kommer från fetisch- och BDSM-scenen och valde en stark image åt bandet. Bland alla slätstrukna laptop-band ville han åstadkomma något tuffare som kunde göra större intryck på publiken. Han valde något som passade hans eget tycke och smak. Nachtmahrs stora internationella framgångar visar tydligt att konceptet var lyckat. Nachtmahr delar dock industriscenen i två läger; de som älskar dem och de som hatar dem.

Liksom Laibach, Nitzer Ebb, Feindflug,Combichrist med flera har han anklagats för att vara alltifrån en misogyn sexist till en nazidoftande fascist. Själv betonar han att Nachtmahrs musik är helt opolitisk och att uniformerna är ett uttryck för hans stora intresse för militaria. Eller som han själv uttrycker det i en intervju för I Die You Die (24 maj, 2012):

”Military fashion, which is very, very acceptable in the fetish subculture, is often put into the same pot as right wing. In BDSM it’s all about domination, and about power, and the uniform reflects that kind of power. There is no political statement contained within. It’s the effect you get when wearing it, when people are seeing it, but also for when you’re wearing it yourself. You put on a uniform, you look at yourself in the mirror and you’re feeling empowered.”

Man kan tycka vad man vill om band som lägger stor energi på att utforma sin visuella image. Många gånger kan det vara ett ytligt sätt att kompensera för att produkten inte håller tillräckligt hög kvalitet. Men så behöver det inte vara. Kraftwerk, Bowie, Laibach och Marilyn Manson är alla stora posörer som har lyckats kombinera det visuella med musikalisk substans. Man kan också vända på det och konstatera att alltför många band gör det alldeles för lätt för sig och bjuder inte på något extra utöver musiken. Inom en genre som elektronisk musik där det mesta är förprogrammerat blir det extra tråkigt live om inget annat element tillförs. Själv har jag alltid haft en dragning till dessa visuella band, för vad hade väl Depeche Mode varit utan Anton Corbijn?

Medan Kraftwerk och Laibach är mer att betrakta som sofistikerade konstprojekt har Nachtmahr valt en annan väg. Liksom Marilyn Manson har Thomas Rainer istället använt sig av själva provokationen som ett instrument. Effekten har inte låtit vänta på sig men svärdet är tveeggat och har också gett honom en massa uppretade motståndare. Det resulterade nyligen i att bandets Facebooksida släcktes ner efter en mängd anmälningar. Den var dock uppe igen efter några dygn. Det är i kampen mot dessa motståndare som den nya skivan har kommit till, enligt presstexterna:

“NACHTMAHR is the concept of an enemy to all those who envy Thomas Rainer’s success and want to dethrone him. Now he dedicates an album to all these people. “Feindbild’ is its name.”

Hur låter det då? Jo, ganska precis som man kunde förvänta sig; hårda dansanta beats till en i övrigt ganska avskalad ljudbild och så Thomas omisskännliga röst, någonstans mellan growl och harsh, ovanpå det. Albumet innehåller elva spår och inleds starkt med “Wir sind zurück”, en typisk klubbhit med kraftfull refräng och tungt pumpande beats i högt tempo. ”Dämon” är av liknande snitt men har snäppet sämre refräng.

Tredje spåret sticker ut lite som den enda coverlåten, dessutom med en kompletterande kvinnlig röst från Fräulein Plastique (tidigare Welle:Erdball). Det är Second Decays klassiska synthpoplåt “I Hate Berlin” som fått en betydligt mer militant framtoning. På ”Die Fahnen unserer Väter” har tempot gått ner lite och melodierna fått kliva fram. Låten har ett skönt stomp och en ovanligt fet bas. Det är en riktigt skön låt men lite för långsam och kanske för snäll för att bli en riktig Nachtmahr-hit.  Av övriga låtar så höjer sig titelspåret ”Feindbild” och ”Liebst du mich?” som potentiella dansgolvskandidater med refränger som fastnar.

Skivans avslutande spår ”Wache” har inget släktskap med övriga låtar. Det är ett pianostycke av klassiskt snitt, så långt ifrån industrimusik man kan komma. Men det känns faktiskt befriande och härligt avslappnande med detta vackra två minuters avslutande pianostycke. Efter tio hårt pumpande betongkrossare till låtar behövde man liksom det.

Som slutsummering kan konstateras att Nachtmahr håller formen och det finns inte så mycket att klaga på, Thomas Rainer kan sitt hantverk. Men det där lilla extra vill inte riktigt infinna sig. Några överraskningar bjuds det inte på. Det låter ganska precis som man vant sig vid att det brukar göra. Lite mer förädling av soundet hade man kunnat hoppas på, och kanske någon lite mer distinkt hit. Helheten blir en smula jämntjock. Men givetvis ska man gå och se dem live på Nalen i Stockholm den 25 april (2014).

Bästa spår: ”Wir sind zurück”, ”Die Fahnen unserer Väter”, ”I Hate Berlin”, ”Liebst du mich?”

6/10 BRA!

Tracklist

Nachtmahr

01. Wir sind zurück (03:20)
02. Dämon (04:17)
03. I Hate Berlin (04:15)
04. Die Fahnen unserer Väter (04:07)
05. Chaos (05:07)
06. Parasit (04:05)
07. Feindbild (03:24)
08. Stehend sterben (o3:56)
09. Liebst du mich? (03:53)
10. The Torch (04:10)
11. Wache (02:17)

 

Up to scratch but do not provide the extra mile

Nachtmahr’s fifth album is also published in a limited edition; An artfully illustrated book about 36 pages plus the CD. The very well-made illustrations are created by Scottish artist Bruce Stirling John Knox. Not coincidentally represents most blood, war, horror and sexy women more or less dressed in uniform, long abandoned ingredients in Nachtmahr’s brand. Nachtmahr’s supreme commander Thomas Rainer comes from the fetish and BDSM scene and chose a strong image for the band. Among all the mediocre laptop band, he wanted to achieve something tougher that could make greater impression on the audience. He chose something that suited his own taste. Nachtmahr’s international success clearly shows that the concept was successful. Nachtmahr however, divide the industrial scene into two camps; those who love them and those who hate them.

Like Laibach, Nitzer Ebb, Feindflug, Combichrist and others, he has been accused of being all from a misogynic sexist to a Nazi fragrant fascist. Self, he stresses that Nachtmahr’s music is completely apolitical and that uniforms are an expression of his great interest in militaria. Or as he puts it in an interview I Die You Die (24 May 2012):

”Military fashion, which is very, very acceptable in the fetish subculture, is often put into the same pot as right wing. In BDSM it’s all about domination, and about power, and the uniform reflects that kind of power. There is no political statement contained within. It’s the effect you get when wearing it, when people are seeing it, but also for when you’re wearing it yourself. You put on a uniform, you look at yourself in the mirror and you’re feeling empowered.”

Every one may have his opinion about bands that put great effort into designing their visual image. Many times it may be a superficial way to compensate for a product not of a high enough quality. But it doesn’t have to be. Kraftwerk, Bowie, Laibach and Marilyn Manson are all great poseurs who have managed to combine the visual image with musical substance. One can also put it the other way around and say that too many bands make it too easy for themself not offering anything extra beyond the music. Within a genre like electronic music where most of it is pre-programmed, it will be extra boring live unless another element is added. Personally, I have always had an attraction to these visual bands, for instance what would Depeche Mode have been without Anton Corbijn?

While Kraftwerk and Laibach is more to consider as sophisticated art project Nachtmahr have chosen a different path. Like Marilyn Manson, Thomas Rainer instead used the actual provocation as an instrument. The effect has not been forthcoming, but the sword is double-edged and has also given him a lot of angry opponents. This resulted recently in the band’s Facebook page being taken down after a lot of complaints. It was however up and running again after a few days. It was in the battle against these opponents that the new album was made, according to the press texts:

“NACHTMAHR is the concept of an enemy to all those who envy Thomas Rainer’s success and want to dethrone him. Now he dedicates an album to all these people. “Feindbild’ is its name.”

How does it sound then? Well, almost exactly as one might expect; hard danceable beats to an otherwise fairly stripped-down sound and so ThomasRainer’s unmistakable voice, somewhere between growl and harsh, on top of that. The album contains eleven tracks and begins strongly with “Wir sind zurück“, a typical club hit with powerful choruses and heavy pumping beats at a rapid pace. “Dämon” is of similar section but has a cut inferior chorus.

Third track stands out as the only cover song, and with a complementary female voice from Fräulein Plastique (formerly Welle:Erdball). It is Second Decay’s classic synth pop song “I Hate Berlin” but here with a much more militant appearance. On “Die Fahnen unserer Väter” the pace has dropped a little and the melodies stepped forward. The song has a nice stomp and for this album an unusually bold bass. It’s a really nice song but a little too slow and perhaps too nice to be a real Nachtmahr hit. Among the other songs rises the title track “Feindbild” and “Liebst you mich?” as potential dance floor candidates with choruses that stick.

The album’s closing track, “Wache” has no relation to the other songs. There is a piano piece of classic cut, as far from industrial music as you may get. But it actually feels liberating and relaxing with this beautiful two-minute closing piano piece. After ten hard pumping concrete-crasher songs you kind of like it.

As a final summary it can be stated that Nachtmahr keep the standard and there is not much to complain about, Thomas Rainer knows his craft. But that little extra doesn’t really show up, no invitations to any surprises. It sounds very much as any expectations. A bit more refinement of the sound one might have hoped for, and maybe one little more distinctive hit song. The whole is a tad uniform thickness. But of course you should go and see them live at Nalen in Stockholm on 25 April (2014).

Best tracks: “Wir sind zurück”, “Die Fahnen unserer Väter”, “I Hate Berlin”, “Liebst you mich?”

Nachtmahr – “Liebst du much”

Tags: , , ,


Det första smakprovet från Nachtmahrs kommande album “Feindbild”. Låten finns för fri nedladdning här (MP3) eller här (WAV). Enjoy!

Nachtmahr kommer, ser och segrar på nytt album

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter senaste albumet “Semper Fidelis” (från 2010) och EP’n “Can You Feel the Beat?” (som släpptes förra året), så är det ännu en gång dags för Thomas Rainer och hans lättklätta uniformerade damer att marchera in på ett nytt Nachtmahr-album tidigt i vinter.

Österrikaren Thomas Rainer, som under andra halvan av nittiotalet debuterade med L’ame Imortelle tillsammans med (den numera avhoppade) Hannes Medwenitsch och sångerskan Sonja Kraushofer, startade sitt soloprojekt Nachtmahr under mitten av 2000-talet.

Efter hiten “Boom Boom Boom”, som också var en del av soundtracket till den fjärde SAW-filmen, gjorde Nachtmahr officiell debut med EP’n “Kunst ist Krieg” under 2007, varpå det första albumet “Feuer Frei!” släpptes året därpå. “Alle Lust Will Ewigkeit” släpptes 2009 och “Semper Fidelis” kom för två år sedan (2010).

På det kommande albumet “Veni Vidi Vici”, vars titel är hämtad från Julius Ceasars påstådda utrop efter segern mot Pharnaces II av Pontus vid slaget vid Zela 47 f.Kr, så fortsätter Thomas Rainer sitt imperialistiska korståg via 17 nya spår inklusive två gästspel signerade Skyla Vertex och Xe-None.

Utöver den ordinarie utgåvan i digipak, så presenteras “Veni Vidi Vici” även i en massiv “ELITE edition” (begränsad till 2000 exemplar) som levereras i 28×28 centimeters bokformat inklusive t-shirt. Den påkostade och inbundna boken är på 72 sidor och innehåller, förutom samtliga låttexter från albumet, även erotisk konst i sann Nachtmahr-anda i högsta kvalitet tryckt på 150 grams papper. Utöver detta inkluderas även bonusdiscen “Archivum Imperialis” som innehåller sex exklusiva spår.

“Veni Vidi Vici” släpps den 7 december via Trisol Music Group.

Tracklist

  1. The March of the Imperial Guard
  2. Tradition
  3. Ich Bin
  4. Dem Tod
  5. Kriegserklärung
  6. Mütterchen Russland
  7. Vorwärts Klangsoldaten!
  8. Dunkeldisko
  9. Submission
  10. Die Letzten Dämme
  11. Hoffnung
  12. Stumme Zeugen
  13. Niemand
  14. Radikal (Feat. Skyla Vertex)
  15. Alptraum
  16. Matywka Poccnr (Feat. Xe-None)
  17. Tradition (Apocalyptic)

Tracklist “Archivum Imperialis”

T.B.A.

L’Âme Immortelle – “Momente”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 27 januari 2012
Genre: Downtempo, Darkwave
Recensent: Niklas Hurtig

Akustisk darkwave utan engagemang och djup

Österrikaren Thomas Rainer och vokalisten Sonja Kraushofer är genom deras projekt tillbaka med ett nytt studioalbum i den lugnare skolan. L’Âme Immortelle startade 1996 och senast man var albumaktuella var när man släppte “Namenlos” under 2008. Det var även samma år som Thomas albumdebuterade med sitt idag nästan lika kända soloprojekt Nachtmahr.

Albumet inleder med ett introduktionstema vilket direkt för tankarna till band som In The Nursery. Detta lovande spår efterföljs dock av ballader, ballader och åter ballader.

“No Goodbye” är en lugn Delerium-osande poplåt med vissa intressanta ljud och partier. Hädanefter går det bara nedåt och man har tröttnat lagom till halva albumet är avverkat. Sjunde spåret “The Heart” återupprättar hoppet något men kastar genast ner förhoppningarna i avgrunden igen på spår åtta. I “Banish” låter L’Âme Immortelle som en tröttare variant av senare års Blutengel. (fortsättning nedan)

Det är ett nästan helt akustiskt album som duon har producerat och även om det i sig naturligtvis inte är något problem så känns det som att det saknas någonting. Man får känslan av att det är ett album fyllt av alla akustiska b-sidor tagna från de hypotetiskt mer elektroniska singelsläppen.

Det som slår mig med “Momente” är att man aldrig upptäcker nya ljud eller partier i låtarna vilket brukar vara mer regel än undantag i blivande albumklassiker. Det här kan både bero på den avskalade strukturen som dess enkla ljudbild. Thomas verkar ha tröttnat på allt skruvande och rattande med det betydligt mer elektroniska och aggressiva Nachtmahr. Detta album saknar helt dessa inslag och man kan ana att han bränt allt krut på nyss nämnda projekt.

“Momente” är ett i grunden elektroniskt album nästan helt utan användandet av elektroniska instrument. Denna paradox återspeglar sig i ljudbilden som känns obearbetad och oengagerad.

Albumet känns varken gothigt mörk, euforiskt poppig eller industriellt aggressiv vilket är dess största problem. Detta varvat med en vers-refrängstruktur och avsaknad av elektroniska inslag leder till ett platt och intetsägande resultat.

Tracklist

  1. L’Étang Mâlo  1:48
  2. No Goodbye  4:19
  3. Absolution  3:55
  4. Wie Tränen Im Regen  4:40
  5. Empty  4:00
  6. Demon Be Gone  3:43
  7. The Heart  4:59
  8. Banish  4:22
  9. Why Can’t I Make You Feel  3:49
  10. Dort Draußen  3:45
  11. Hold Me  4:43

L’Âme Imortelle – “Wie Tränen Im Regen”

Tags: , , , , ,


Officiella musikvideon till L’Âme Imortelles “Wie Tränen Im Regen”, hämtad från det kommande albumet “Momente”. Enjoy!

Nya ögonblick från L’Âme Immortelle

Tags: , , , , , , , , ,


Efter ett par händelserika år med huvudprojektet Nachtmahr så återvänder nu Thomas Rainer tillsammans med Persephone-sångerskan Sonja Kraushofer för ytterligare ett L’Âme Immortelle-album.

“Momente” följer upp det senaste studioalbumet “Namenlos”, som släpptes för snart tre år sedan och innehåller elva nya kompositioner med duons originella mix av dark electro, gotiskt melankoli och elektroniska rockanthems.

Bandet bildades i början av 90-talet av Thomas Rainer, sångerskan Sonja Kraushofer och (numera avhoppade) Hannes Medwenitsch, varpå man debuterade under 1996 med det egensläppta minialbumet “Lieder Die Wie Wunden Bluten”.

L’Âme Immortelle har till dags dato släppt ett dussintal album, ett antal singlar och EP’s och har även deltagit i samarbeten med bland annat Oomph! och Club Division.

Det nya albumet levereras (utöver den ordinarie CD-utgåvan) även i en handnumrerad och signerad specialutgåva i DVD-format med en tillhörande 32-sidig booklet. Denna finns även att tillgå med tillhörande t-shirt.

“Momente” släpps den 27 januari via Trisol.

Tracklist

  1. L’Étang Mâlo (Intro)
  2. No Goodbye
  3. Absolution
  4. Wie Tränen im Regen
  5. Empty
  6. Demon Be Gone
  7. The Heart
  8. Banish
  9. Why Can’t I Make You Feel
  10. Dort Draussen
  11. Hold Me

Liverapport: Nachtmahr (+Trakktor) 20111104, Göteborg

Tags: , , , , , ,


Artist: Nachtmahr (+Trakktor)
Datum: fredag 4 november 2011
Scen: Sticky Fingers, Göteborg

Foto: Anders Nord (nedan)

Rapport: Mikael Svensson

Sent igår kväll äntrade Thomas Rainer med sina kombattanter i Nachtmahr Sticky Fingers övre scen i Göteborg. Ljuset släcktes och lokalen lystes upp av endast budskapet: ”Imperial, Austrian, industrial”, som visades på projektion på scenens bakre vägg. I total tystnad klev medlammarna en och en ned för trappan för att inta sina positioner på scenen.

Först kom en ung blond kvinna, iklädd uniform som ställde sig på scenens högra kant med händerna bakom ryggen. Efter henne kom en svarthårig ung kvinna, iklädd likadan uniform, som ställde sig i samma position på scenens vänstra kant. Tredje personen som intog sin position på scenen var den kamouflageklädde keyboardisten som ställde sig på scenens mittersta bakre kant i mellan de två syntharna som var täckta av var sitt kamouflagenät.

Till publikens jubel kom så introt “Enemies”, med Winston Churchill’s samplade visdomsord: ”You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life.” När introt tonat ut kom han då, Thomas Rainer – upphovsman, frontfigur och tillika sångare och ställde sig i samma pose med händerna bakom ryggen mitt i mellan de båda kvinnorna varpå bandet sparkade igång den första låten. Man kan inte annat än att klappa händerna och le. En riktigt stilig entré som för tankarna till Khadaffi!

Nachtmahr bjöd på allt som man kan önska av ett band av deras kaliber. Det var show från första till sista låten. Och inte sedan Rammsteins spelning på Metaltown 2005 har undertecknad sett något utav dess like, som hänryckt mej och fått mej att känna mej tonåringen som såg Front 242 live på nittiotalet. De två herrarna stod för underhållningen (noterade att keyboardisten gjorde en kullerbytta två gånger) medan de två kvinnorna står still i samma position med allvarlig blick under hela konserten som en skön kontrast. Och i bakgrunden visas hela tiden projektioner som blandade både budskap/propaganda och svartvita bilder på människor i olika miljöer och från olika tider i historien. Det är en övertydlig show som jag är oerhört svag för.

Man kan inte bara spela sina låtar rätt upp och ner utan attityd och show i en genre som denna, det blir oerhört tråkigt då. Men det är också en svår balansgång som Nachtmahr kontrollerar och behärskar med både finess och glimten i ögat då de balanserar på den raka röda tråden av party som genomsyrar hela konserten.

Emellan låtarna förklarar Thomas ibland låtarnas och Nachtmahrs budskap med övertydliga ord för att inte missförstås och det är åtminstone för mig oerhört roande. Speciellt när han konstaterar att journalister alltid ställt frågan och undrar varför han alltid använder sig av kvinnor i uniform alternativt lättklädda som ibland visar brösten i sitt bildspråk och på scen? På detta svarar han kort och gott: ”För att jag kan.” Genialt och inte svårare än så. Ett citat som säger mycket om Nachtmahrs koncept. Som jag tolkar det, man behöver inte analysera om budskapet är tydligt även om det ibland provocerar.

Sammanfattningsvis, det var längesedan jag en konsert som både roade mig och som fick mig att dansa. Samt på tiden jag fick se något nytt istället för en massa band från det glada 80-talet som bara bjuder på nostalgi som man sett allt för många gånger de senaste åren i denna stan. Nachtmarhs spelning igår var en frisk vind som bådar gott för framtiden i denna något avstagnerade genre. Dem bjöd på låtar från hela sin karriär från början till senaste singeln ”Can You Feel The Beat?”. Man fick vad man som fan förväntade sig, lite av varje. Och i min bok får Thomas Rainer alla rätt. Jag kommer nu fördjupa mig mer i deras värld.

Och nu kanske den påläste undrar varför jag helt bortsett från att nämna något om förbandet – Trakktor? Jo, därför att jag kan. Det blir bäst så. Men för att inte såra någon, kan jag sammanfatta det så här: Trakktor gjorde sitt yttersta för att värma upp publiken inför kvällens huvudnummer.

Nachtmahr – “Can You Feel The Beat?”

Tags: , , , ,


Officiella musikvideon till den nya Nachtmahr-singeln “Can You Feel The Beat?” hämtad från senaste albumet “Semper Fidelis”. Enjoy!

Nachtmahr ger två nya låtar på kommande EP’n

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter att ha släppt tredje fullängdaren “Semper Fidelis” i november förra året så är nu Österrikiska Nachtmahr med Thomas Rainer i spetsen redo att presentera den första singeln/EP’n från nyss nämda album.

(Läs vår recension av “Semper Fidelis” här!)

“Can You Feel The Beat?” släpps som en trettonspårs-EP och titelspåret levereras i remixer från Grendel, Uberbyte och nykomlingen Dirty Bird 13. Utöver detta de nya exklusiva spåren “(Wo Ist) Dein Gott?”, “Geräuschplatten”, “Nenn’ Mich Wie Du Willst”, albumspåret “Verräter An Gott” – som också kommer i tre remixer av X-RX, Memmaker och Suicide Commando, samt en remix av “Rise and Fall” signerad Patrick Damiani.

Patrick är känd som en del av den Luxemburg-baserade neofolk-trion Rome, tillsammans med Jérôme Reuter (från Mack Murphy & The Inmates) samt Nikos Mavridis.

Thomas Rainer gjorde officiell debut med sitt Nachtmahr via EP’n “Kunst ist Krieg” under 2007, som sedan följes upp med det debutalbumet “Feuer Frei!” året därpå (2008). Han är även känd från L’Âme Immortelle, tillsammans med Sonja Kraushofer (även känd från Persephone) och den (numera avhoppade) tidigare tredjemedlemmen Hannes Medwenitsch.

L’Âme Immortelle har sedan debuten 1997 släppt ett dussin album och ett stort antal singlar och EP’s.

Nachtmahr besöker Sverige i början av november med spelningar i Göteborg den 5 (Sticky Fingers) och Stockholm (Kolingsborg) den 6.

“Can You Feel The Beat?” släpps den 26 september via Trisol Music Group.

Tracklist

  1. (Wo Ist) Dein Gott?
  2. Geräuschplatten
  3. Nenn’ Mich Wie Du Willst
  4. Can You Feel The Beat?
  5. Can You Feel The Beat? (Grendel Remix)
  6. Can You Feel The Beat? (Uberbyte Remix)
  7. Can You Feel The Beat? (Dirty Bird 13 Remix)
  8. Verräter An Gott
  9. Verräter An Gott (Suicide Commando Remix)
  10. Verräter An Gott (X-RX Remix)
  11. Verräter An Gott (Memmaker Remix)
  12. Rise And Fall (Patrick Damiani Remix)
  13. Can You Feel The Beat? (Rioters Anthem By Population)