Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Thomas Kowalzik"

Nine Seconds – “Nothing to Confess”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Space Race Records
Releasedatum: 7 november 2014
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Oliver Spring, René Ebner, Thomas Kowalzik
Land: Tyskland/Schweitz
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogs

(English version below)

Strålande produktion men utan verklig hit-potential

Nine Seconds debutskiva ”Poladroids” var aningen splittrad mellan rena synthpoplåtar och låtar av mer industriell EBM-karaktär. Sound och produktion var dock av yppersta klass och lovade gott inför framtida släpp. Inför den andra fullängdaren var den stora frågan om albumet skulle dra åt synthpop eller åt EBM-hållet?

Mina förhoppningar om att den mest blippiga och hurtfriska synthpopen skulle vara bortskalad infrias faktiskt helt och hållet. Nine Seconds har valt att satsa på sin mörkare och mer allvarsamma sida, vilket känns logiskt då sångaren Oliver Spring (Sleepwalk/tEaR!dOwN/Nerve Conflict) har en hård och typiskt industriell röst. Att man dessutom har lagt in en cover på Front 242:s ”No Shuffle” visar tydligt ställningstagandet. På debuten hade man en istället en cover på Trans-X:s gamla plipp-ploppande schlagerdänga “Living On Video”, som jämförelse. Tyvärr låter ”No Shuffle” som något Front 242 själva skulle ha uppdaterat, Nine Seconds försöker inte tillföra något utan har bara fräschat upp soundet lite.

Sett till helheten känns det som att Nine Seconds nu har hittat sitt sound och sin nisch. Det är i grunden en melodiös EBM med tydliga inslag av synthpop och ibland även lite techno. Ljudbilden är ren och odistad, varm till karaktären med feta analogljud, men inte så minimalistisk. De många lagren av elektroniska ljud med mycket effekter skapar stundtals atmosfäriska mattor. Ibland tycker jag nog att det blir lite för mycket mattor med onödigt mycket effekter. Då Nine Seconds så tydligt riktar sig emot dansgolvet, tror jag att de skulle tjäna på att skala av ljudmattan lite för att få mer fokus på rytmen. Viktigast är dock att de lyfter låtskrivandet till en högre nivå.

Trots de uppenbara kvaliteterna så saknar jag några låtar som verkligen sticker ut med bra melodier eller någon form av hook som fastnar. Bästa refrängmelodin hittar man i ”Antistar Machinery” men det bästa groovet har Cryo åstadkommit i sin remixade version av ”Waiting for the Last Kiss” som är som en helt annan låt jämfört med originalet. Cryo-versionen är lite av en skitigare och mer minimalistisk clubversion. Även Mind.In.A.Box har gjort en mäktig remix av ”Attractive Lies” som blivit ett atmosfäriskt och produktionstekniskt mästerverk som bäst gör sig i ett par hörlurar. Leaether Strips version av ”Antistar Machinery” skalar bort det mesta av både melodi och produktion, kvar blir bara en platt stampande bas, och som vanligt när det gäller Leaether Strip, alldeles för mycket distorsion på det mesta, särskilt sången.

Nine Seconds är ändå på rätt spår och har det mesta som krävs och det fattas bara starkare låtmaterial för att det ska lyfta. Kanske hade jag lite för stora förhoppningar på den här skivan efter den löftesrika debuten. Men jag fortsätter hålla dem under bevakning med förhoppning om att de ska få till det riktigt ordentligt på nästa album.

Bästa låtar: Antistar Machinery, Attractive Lies, No Shut Eye

6/10 BRA!

Tracklist

01. Attractive Lies (03:46)
02. Antistar Machinery (04:36)
03. Borderland (2nd Attempt) (04:46)
04. Pompeii (04:49)
05. Waiting For The Last Kiss (04:07)
06. Malfunction 09 (02:17)
07. The Forgotten Man (04:13)
08. No Shut Eye ( Fight Back mix ) (04:37)
09. No Shuffle (03:51)
10. Planet On Fire (05:52)
11. Waiting For The Last Kiss ( Nine Seconds vs Cryo – Club Mix ) (05:49)
12. Attractive Lies ( Nine Seconds vs Mind.In.A.Box) (05:46)
13. Antistar Machinery ( Nine Seconds vs Leaether Strip) (05:16)

 

(English version below)

Great production skills but lacks serious hit potential

Nine Seconds debut album “Poladroids” was somewhat torn between pure synthpop songs and songs of more industrial EBM character. Sound and production, however, was of the highest class and promised well for the future release. Prior to the second full-length album was the big issue of the album would go in the synthpop or the EBM direction?

My hopes that the most bleeps’n’bloopsy synthpop would have been peeled away materialized in fact altogether. Nine Seconds has chosen to invest in its darker and more serious side, which seems logical since the singer Oliver Spring (Sleepwalk/tEaR!dOwN/Nerve Conflict) has that hard and typical industrial voice. The fact that they also have added a cover of Front 242‘s “No Shuffle” clearly points out the choosen direction. On the debut album they instead had a cover of Trans-X‘s old catchy pop tune “Living on Video,” for comparison. Unfortunately “No Shuffle” sounds like something Front 242 themselves have updated, Nine Seconds haven’t tried to bring anything new out of it, they’ve just revamped the sound a bit.

Looking at the big picture, it feels like Nine Seconds have now found their sound and niche. It is basically a melodic EBM with clear elements of synthpop and sometimes even a little bit of techno. The soundstage is clean and undistorted, warm character with fat analog sound, but not so minimalistic. The many layers of electronic sounds treated with lots of effects creates at times larger atmospheric soundscapes. Sometimes I feel that there is too much pads with unnecessary effects going on. While Nine Seconds are so clearly directed against the dance floor, I think they would benefit from peeling of some of the pad-building sounds to get more focus on the rhythm. More importantly though is to take the song writing to a higher level.

Despite the obvious qualities I miss some songs that really stands out with good melodies or some kind of hook that really sticks. Best chorus melody can be found in the “Antistar Machinery” but the best groove are accomplished by Cryo in their remixed version of “Waiting for the Last Kiss“, which is like a completely different song to the original. The Cryo-version is like a dirtier and more minimalistic club version. Also Mind.In.A.Box has made a powerful remix of “Attractive Lies” which turned out very atmospheric and in terms of production a true masterpiece that best comes out in headphones. Leaether Strip’s version of “Antistar Machinery” peels away most of both melody and sound production, leaving only a flat stomping base, and as usual with Leaether Strip, far too much distortion on most things, especially the vocals.

Nine Seconds are pretty much right on track and all that are missing for it to take off are stronger song material. Maybe I had too great expectations on this album after their promising debut. But I will continue to keep track of them with the hope that they’ll get all in on the next album.

Best songs: “Antistar Machinery“, “Attractive Lies“, “No Shut Eye

Nine Seconds erkänner ingenting på uppföljaren

Tags: , , , , , , , , , ,


Nine Seconds, som albumdebuterade med “Poladroids” förra året är nu tillbaka med uppföljaren “Nothing to Confess”.

Utöver tio nyskrivna spår från nybildade tysk-schweiziska electro/futurepop-kollaborationen, som består av Sleepwalk-sångaren Oliver Spring tillsammans med No Comment-duon René Ebner och Thomas Kowalzik, så har bandet även genomfört tre samarbeten med CryoMind.in.a.Box och Leaether Strip.

Nine Seconds blandar mörk dansant electro med greppvänliga refränger. Lyssna på det första smakprovet “Antistar Machinery” nedan.

“Nothing to Confess” släpps den 7 november via Space Race Records

Tracklist

nine_seconds_nothing_to_confess

01. Attractive Lies
02. Antistar Machinery
03. Borderland (2nd Attempt)
04. Pompeii
05. Waiting for the Last Kiss
06. Malfunction 09
07. The Forgotten Man
08. No Shut Eye (Fight Back mix)
09. No Shuffle
10. Planet on Fire
11. Waiting for the Last Kiss (Nine Seconds vs Cryo – Club Mix)
12. Attractive Lies (Nine Seconds vs Mind.In.A.Box)
13. Antistar Machinery (Nine Seconds vs Leaether Strip)

 

Nine Seconds – “Polardroids”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Space Race Records (EKProduct)
Releasedatum: 24 maj 2013
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Oliver Spring, René Ebner, Thomas Kowalzik
Land: Schweitz/Tyskland
Recensent: Patrik Lark
Köp: TBA

Melodiöst och mörkt

Nine Seconds är en konstellation bestående av Oliver Spring, tidigare sångare i harsh EBM/dark-electrobandet Sleepwalk från Bern, och de två tyska medlemmarna René Ebner och Thomas Kowalzik, från synthpopbandet No Comment. ”Poladroids” är bandets debutalbum och har bara förekommits av den självutgivna EP:n “Irresolution”.

Mötet mellan tyskarnas välproducerade synthpop och schweitzarens mer hårdkokta vokala insatser, visar sig var mycket lyckat. De prickar in en bra balans mellan synthpopens melodiösa arrangemang och tyngden från hårdare EBM. Det är förvånansvärt få band har valt att lägga sig så här lite mitt emellan de bägge genrerna. Närmaste jämförelsen som dyker upp i tanken är förstås And One med sin bodypop, men Nine Seconds variant faller mig bättre i smaken. Man skulle kunna säga att de hamnar någonstans halvvägs mellan And One och Front Line Assembly; melodiösa som de förstnämnda men med ett mer komplext och fränare sound som de senare. Skivan är lite ojämn, med en riktigt stark första halva och en klart sämre andra halva. Påfallande många låtar går i ett högre tempo och är synnerligen lämpade för ett dansgolv.

Poladroids” inleds med introlåten ”90 Seconds” och det är precis så lång den är. Den slår an tonen men inte mycket mer. Sedan följer Front 242-doftande ”Heal My Hurts” som är ett av de bättre spåren som drar åt EBM-hållet. Dansanta ”Girl Panic” går istället åt synthpophållet och är kanske det spår som mest påminner om And One. “Irresolution” är ett väl valt singelspår som bäst beskrivs som melodiös EBM ämnad för dansgolvet. Det visuella temat från låtens video går igen i omslaget och blir en markering av att detta är plattans bästa spår. Så var det dags för lite synthpop igen. ”Homesick Robot” hamnar i samma kategori som ”Girl Panic” men med en mer metallisk ton och en knyckigare rytm.

Så här långt kommet håller skivan riktigt hög klass, men sedan känns det som att den börjar tappa. Arrangemangen blir rakare och enklare, melodierna inte lika framstående eller varierade. Idéerna verkar ha sinat något. “Burn Burn Superstar” rycker inte riktigt tag i mig som de tidigare låtarna, främst kanske på grund av den lite väl stumma trumtakten. Gästsångerskan Corinne Boichats ljuva stämma lyfter “Dans Les Yeux De L’Autre” några snäpp men bitvis är låten instrumentellt övergödd. “Redeem Your Vision” och “Borderland (First Request)” är helt okej låtar men passerar ändå förbi tämligen obemärkt. Men sedan kommer ”Victim” med sina retrovibbar från sent 70-tal. Detta är synthdisco med influenser av Giorgio Moroder: Tänk Donna Summers ”I Feel Love” men byt ut Donnas soulröst mot Oliver Springs distade stämma och kasta in några vocoderröster. Inte så tokigt alls, faktiskt.

Efter den ljusglimten blir det istället en djupdykning. Den mörka stämning som skivan byggt upp under de tio första spåren faller platt när de lägger in en cover på Trans-X:s gamla schlagerdänga “Living On Video”. Den glättighet som låten utstrålar skär sig bjärt mot övriga materialet och drar ner helhetsintrycket. Sista ordinarie låt är “Mission Accomplished” som är en lite oinspirerad halvmesyr. Efter de tolv ordinarie spåren följer tre remixade bonusspår, bland annat ett av Vomito Negro som tyvärr inte lever upp till förväntningarna. Då har Bak XIII lyckats bättre med sin remix av “Burn Superstar Burn”.

Sammantaget är Nine Seconds en mycket intressant konstellation som jag kommer att hålla ögonen på. De skapar ambitiösa arrangemang gjorda med god fingertoppskänsla och lägger ner en hel del jobb på produktionen. Att skriva melodiösa men fortfarande mörka låtar, utan att trampa över den hårfina gränsen så att resultatet istället landar i kommersiell pop, är inte det lättaste. Här balanserar Nine Seconds väl på den slaka linan, med undantag för Trans-X-covern. Det ska bli spännande att se var de tar vägen i framtida skivsläpp.

Bästa spår: ”Irresolution”, ”Girl Panic”, ”Heal My Hurts” och ”Homesick Robot”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

01. 90 Seconds (01:35)
02. Heal My Hurts (04:40)
03. Girl Panic (04:26)
04. Irresolution (05:07)
05. Homesick Robot (04:32)
06. Burn Superstar Burn (03:31)
07. Dans Les Yeux De L’Autre (05:12)
08. Redeem Your Vision (05:20)
09. Borderland (first request) (03:58)
10. Victim (04:33)
11. Living On Video (04:46)
12. Mission Accomplished (04:34)
13. Irresolution (Framework Remix) (04:00)
14. Burn Superstar Burn (Bak XIII Remix) (02:52)
15. Mission Accomplished (Vomito Negro Remix) (04:13)