Subscribe via: RSS

Tag Archive | "The Story So Far"

Blancmange – “Happy Families Too… The Story So Far”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Cherry Red Records
Releasedatum: 7 april 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Neil Arthur, Stephen Luscombe
Land: England
Recensent: Erik Uppenberg

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

Onödig repris på synthpopklassiker

Blancmange är en klassisk brittisk synthpopduo som hade några hits under det tidiga 1980-talet. De var aldrig störst, inte heller bäst, men hade en personlig stil med lätt orientaliska influenser. Härom året gjorde de comeback med den överraskande starka skivan Blanc Burn, ett moget och varierat gubbsynthpopsläpp som enligt mig slog Blancmanges tre 80-talsalbum.

Neil Arthur och Stephen Luscombe har ännu ett album med nytt material på gång under året, men först bjuder de på en ny version av sin första LP ”Happy Families”. Andra skivan ”Mange tout” nådde högre på listorna, men denna är nog mer klassisk. Duon har spelat in den på nytt, från början till slut, med några remixar av bland andra Vince Clarke och Komputer som bonus.

Det är nog snarare regel än undantag att just ett gammalt synthpopband förbereder nya versioner av gamla låtar. Försiktiga moderniseringar som framför allt är avsedda att använda som backtrack när de ska ge sig ut på turné. Mer ovanligt är att de ges ut, annat än på livealbum.

Ursprungsomslaget med sin glada kattfamilj var inspirerat av konstnären Louis Wains tacky men charmiga målningar av fabelkissar i lantlig brittisk miljö. På ”Happy Families Too” har samma katter fått en futuristisk inramning med rymddräkter, natthimmel och Tintins raket i bakgrunden. En rolig variation på originalet. Same but different, kan man säga. Tyvärr gäller detta inte själva musiken – där är det snarare same but same som gäller.

De nya versionerna är just nyinspelningar och inte så mycket mer. Jag lyssnar och lyssnar, jämför låt efter låt, men det känns som samma skiva. Det är inte dåligt, det är samma kvalitet som första versionen, helt enkelt därför att det låter så likt. Samma band gör samma sak igen, visserligen med nya maskiner men med samma temperament och känsla, och i stort sett med samma arrangemang. Största skillnaderna kan anas i introna.

Ett av få spår som faktiskt får en lite annan känsla, inte olik en Yazoo-låt som Alison Moyet kunde ha framfört, är Blancmanges största hit ”Living on the Ceiling”. Som extraspår får vi en bra remix av just Vince Clarke, vilket understryker likheten ytterligare.

En annan sak som slår mig, apropå likhet, är hur nära den stämningsfulla låten ”Waves” ligger Q Lazzarus hit ”Goodbye Horses”, för synthare även känd i coverversionen av Psyche. Men Blancmange var först, och skulle jag varit Arthur och Luscombe skulle jag övervägt en stämning för länge sedan.

Frågan är vem ”Happy Families Too” riktar sig till. Kanske är den fega behandlingen av materialet precis rätt nivå av förnyelse för en och annan stockkonservativ 80-talsrelik bland synthpopparna. Och de allra största fansen tycker nog att det är roligt. Men de är nog en mycket liten skara, och utan den fanatiska armén tillbedjare som exempelvis Depeche Mode har, faller den poängen. Kanske kan skivan locka en eller annan ny ung lyssnare med 80-talsvurm, men i så fall är detta en väldigt lång reklamjingel för originalet.

Det här känns lite som när Gus van Zandt gjorde en nyinspelning av Hitchcocks filmklassiker ”Psycho”, scen för scen fast i färg. Ett intressant experiment på pappret, men i praktiken bara onödigt.

Stephen Luscombe är sedan 2011 förhindrad att delta på Blancmanges turnéer av medicinska skäl. Så kanske har han och Neil Arthur helt enkelt gjort skivan för sig själva, nu när de gamla vapendragarna inte har nöjet att framföra låtarna tillsammans live. Njutit av att bygga ihop sina kära gamla låtar på nytt, som en legomodell man byggt en gång tidigare?

4/10 TRÅKIG!

 

Tracklist

01. I Can’t Explain (04:23)
02. Feel Me (05:37)
03. I’ve Seen the World (03:04)
04. Wasted (04:58)
05. Living on the Ceiling (03:38)
06. Waves (04:21)
07. Kind (04:04)
08. Sad Day (04:26)
09. Cruel (04:32)
10. God’s Kitchen (03:00)
11. Running Thin (02:43)
12. Feel Me (Greg Wilson & Derek Keye Remix) (08:22)
13. Living on the Ceiling (Vince Clarke Remix) (06:14)
14. Cruel (Komputer Remix) (07:38)
15. God’s Kitchen (Komputer Remix) (05:37)