Subscribe via: RSS

Tag Archive | "The Sisters Of Mercy"

Liverapport: The Sisters of Mercy 20170909, Stockholm (foto)

Tags: , , , , ,


The Sisters of Mercy besökte Stockholm och spelade på Fryshuset den 9 september. Jens Atterstrand var på plats i fotodiket och levererar nu ett galleri från konserten.

 

 

 

 

Liverapport: Amphi Festival 2012, Köln

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: The Wars, A Life Divided, Spetsnaz, Mind.In.A.Box, Corvus Corax, Camouflage, Eisbrecher, The Sisters of Mercy, Eisenfunk, Tyske Ludder, X-RX, Seabound, Assemblage 23, SITD, Haujobb, Nachtmahr, Apoptygma Berzerk, D.A.F., Lord of The Lost, Solar Fake, Aesthetic Perfection, Stahlzeit, The Crüxshadows, Mono Inc., Blutengel, Blutengel, And One, Schöngeist, Whispers in The Shadow, The Other, Coppelius, 18 Summers, Conjure One, Combichrist, Project Pitchfork
Datum: 21-22 juli 2012
Scen: Tanzbrunnen, Köln
Rapport: Joakim Holfve
Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

När Arvika har dött och ingen annan svensk festival (undantaget Emmaboda kanske?) orkar med att boka några vettiga band är det dags att styra kängorna söderut. Elektroskull – Synthportalen-duon Joakim Holfve och Anders Nord rapporterar från Amphi Festival i tyska Köln.

Med drygt 16 000 biljetter sålda och en inte alldeles tokig lineup ses Amphi Festival i Köln, Tyskland som en av de bättre festivalerna i genren – förmodligen med all rätt! Efter att ha varit en “freshman” förra året hade jag den här gången en smula bättre koll på vad som man inte ska missa – och vad som är lite mer. Framför allt har jag fått en bild av en festival som är lika tajt och uppstyrd som vilka tyskfloskler som helst. Amphi är, på många sätt och vis, Tyskland objektifierat.

Amphi Festival 2012 (den åttonde i ordningen sedan starten 2005) var lika organiserat som den alltid verkar vara och arrangemanget är oklanderligt. Bortsett från att festivalen kunde ha haft lite fler toaletter och en smula bättre utbud när det kommer till maten är det svårt att hitta något att gnälla över. Jag tycker fortfarande att festivalen börjar för tidigt och slutar precis likadant – för tidigt. Att det sista bandet går av innan midnatt känns lite fånigt och de tidigaste banden missas av många.

Bandmässigt hade arrangören Orkus täckt in det mesta. D.A.F. och And One för gammelsyntharna, Nachtmahr och Combichrist för nysyntharna, medan gotharna höll till godo med The Sisters of Mercy och så vidare. Det roliga med Amphi är att det är typ… “kreddigt”. Genomgående så försöker banden verkligen göra något av showen (som exempelvis Agonoize gjorde i fjol) och inte bara ställa ut skorna och låta det vara ännu en festivalspelning. Genomgående imponerade banden i intensitet och publikfrieri. Vore det inte bara för att ljudet är rätt eländigt på inomhusscenen hade det varit full pott.

För de som saknar “de gamla goda åren” på Arvikafestivalen eller tycker att Wave Gotik Treffen (i Leipzig) är för meckigt är det verkligen dags att få upp ögonen för Amphi. Redan nu har festivalen presenterat namn som Alien Sex Fiend, Welle:Erdball, FabrikC och Fields of Nephilim inför nästa år och med en så pass tight organisation, bra stad att hitta hotell i (även om Köln i övrigt kanske är i tråkigaste laget), världens bästa beachclub och en bra nattklubb är det bara att packa väskan och åka ner.

Det är bara så trist att festivalen endast är två dagar lång, tiden går som bekant alldeles för fort…

Årets bästa band

Aesthetic Perfection. Gjorde ingen besviken. Med en rätt taskig tid (typ halv tre på eftermiddagen) är det ingen lätt uppgift att göra en riktigt bra show. Daniel, Tim och Elliott gjorde en riktigt bra spelning och efterskakningarna sitter i än.

Årets besvikelse

Apoptygma Berzerk. Ni är inte Bon Jovi!

Årets favorit i repris

Beachcluben. En sån fenomenal idé! Det självklara hänget för alla och anledningen till att man missar fler konserter än man kanske hade velat.

Årets miss

Svor lite åt mig själv för att jag inte såg Solar Fake och Haujobb.

Årets fråga

Är det inte dags att utöka festivalen med fredag också snart?

Årets “det-här-får-jag-inte-missa-nästa-år”

Köpa nya kängor. Mina fötter har skavts ner med hälften…

Aesthetic Perfection

Seabound

Tyske Ludder

And One

Assemblage 23

Blutengel


Liverapport: The Sisters Of Mercy (+The Deer Tracks) 20111120, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: The Sisters Of Mercy (+The Deer Tracks)
Datum: söndag 20 november 2011
Scen: Münchenbryggeriet, Stockholm

Foto: Kommer eventuellt!

Rapport: Niklas Hurtig

The Sisters of Mercy har i år spelat i Europa med sin 30-årsjubileumsturné och denna duggregniga söndag var det så Stockholms tur att få se de gamla gothrockarna från Leeds igen.

Kön ringlade tidvis lång utanför ingången till Münchenbryggeriet inför kvällens liveshow signerad The Sisters of Mercy. Insläppet var satt till 19.00 och på biljetterna fanns det angivet att  huvudakten skulle starta en timme senare. Runt 20.15 startar till mångas förvåning ett band spela. Det var knapphändig information om det skulle vara något förband övet huvud taget så många hade inte räknat med detta. Några låtar in i spelningen avslöjar den platinablonda sångerskan att de är den svenska electronicaakten The Deer Tracks. De har ett sound som påminner om postrock uppblandat med electronica i stil med Austra eller kanske Planningtorock.

Spelningen börjar trevande då de flesta nog inte ens vet vad det är dom står och tittar på. Men de låter bra och ett stort plus är att mycket av de elektroniska ljud man hör spelas upp live av någon av de fem medlemmarna på scen med hjälp av diverse synthar och andra konstiga instrument. De varvar märkliga IDM-inspirerade takter med gitarrmangel men utan att det låter fel eller malplacerat. Deras energi på scen och förvånansvärt starka låtar höjer stämningen rejält ända tills sångerskan ensam på scen avslutar med att spela på såg. Jag slår vad om att fler kommer intressera sig i detta band efter denna lysande livespelning.

Vid nio väller så äntligen den tjocka vita röken ut över scenen och golvet närmast framför. Publiken jublar då de vet vad detta betyder. Strax efter äntrar de solglasögonbeklädda medlemmarna scenen och sist men inte minst kommer den enda kvarvarande originalmedlemmen Andrew Eldritch.

Andrew börjar sjunga med sin mörka stämma och några ur den högst diversifierade publiken börjar dansa och röra sig i takt till musiken. I början låter det vältimat men också rutinmässigt. Inget sticker ut utan det återges precis som de anser det ska låta. Under fjärde låten “First and Last and Always” sjunger publiken med i refrängen och stämningen likt röken tätnar i det gamla bryggeriet.

Gruppens sjunde framförande för kvällen “Marian” spelades i ett högre tempo än studioversionen vilket gjorde att låten tappade sin dystra och gotiska prägel. Detta hade varit en perfekt låt att ha som ett långsammare och mörkare parti i spellistan, men nu vart den bara en fortsättning på föregående låtar.

Andrews sång och framförande blir bättre för varje låt som går och det som började som rutin blir riktigt levande och starkt efter ungefär halva spelningen.

Om man ska vara lite kritisk mot kvällens show så är det att de ibland inte verkar veta om de ska vara ett hårdrocksband och mangla på ordentligt på gitarrerna, eller om de ska vara den gamla skolans goth rock-band med det karakteristiska gitarrplinkade soundet. Att “rocka till” låtarna under livespelningar är det många grupper som gör, men jag kan garantera att publiken inte är här denna kväll för att se ett hårdrocksband.

När så den sista låten “Temple of Love”, ekar ut utbryter ett jubel och många har ett brett leende på läpparna. Just i den här stunden konstaterar jag för mig själv att jag precis sett en riktigt bra spelning och denna känsla naggas endast i kanten av besvikelsen över att inte ha fått höra gruppens, i min mening bästa spår – “Some Kind of Stranger”.

Kvällens höjdpunkter – “Dominion/Mother Russia” och de tre avslutande extranumren.

Setlist

  1. Intro
  2. Crash and Burn
  3. Ribbons
  4. First and Last and Always
  5. Train / Detonation Boulevard
  6. Alice
  7. Marian
  8. When You Don’t See Me
  9. Arms
  10. Dominion / Mother Russia
  11. Summer
  12. On the Wire / Teachers
  13. No Time to Cry
  14. Amphetamine Logic
  15. This Corrosion
  16. Pipeline (The Chantays cover)
  17. Flood II

Extranummer

  1. Rain From Heaven
  2. More

Extranummer 2

  1. Lucretia My Reflection
  2. Vision Thing
  3. Temple of Love