Subscribe via: RSS

Tag Archive | "The Return of the She-king"

Dead Can Dance – “Anastasis”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (4-panel digipak), 2xLP, Digital • Speltid: 55:59
Skivbolag: PIAS Recordings (UK)
Releasedatum: 5 augusti 2012
Produktion: Dead Can Dance • Master: Aidan Foley (Masterlabs)
Genre: Ambient, Modern Classical
Bandmedlemmar: Brendan Parry, Lisa Gerrard • Land: Australien
Recensent: Niklas Hurtig • Köp: tba

Stark comeback av den klassiska duon

Det är nu hela sexton år sedan (1996) som den australiensiska duon Dead Can Dance släppte sitt senaste studioalbum, vilket i sig är längre än många bands livslängd. Brendan Perry och Lisa Gerrard avslutade det gemensamma projektet 1998 för att återförenas 2005 och i tidigare i år presenterade man alltså det första albumet sedan uppehållet.

Dead Can Dance grundades i början av åttiotalet i Melbourne men flyttade nästan omedelbart till London och 1984 släppte man det självtitulerade debutalbumet. De har genom åren rört sig i medeltida, keltiska och nyklassiska ljudbilder och det är inte utan att man reagerar på att de är den stora inspirationskällan till bland annat svenska Arcana.

Albumet öppnar med “Children of the Sun”. En härlig och lättsam akt där stråkar blandas med marschtrummor och Brendans sång berättar om en värld som påminner om H.P Lovecrafts drömberättelser om vita antika städer och skimrande hav.

“Anastasis” innehåller influenser som sträcker sig från karga österländska melodier via keltiska höglandstoner till alviska hymner. Där det ibland påminner om Enigmas världsmusik låter det också ibland som Enyas melankoliska mässpop.

Den orientaliskt mystiska “Agape” lunkar på i ett progressivt tempo och Lisas sång fungerar som ett instrument i mängden.

De fem första låtarna visar på en intressant och fräsch comeback från gruppen och man hade kunnat förutspå att albumet skulle fortsätta i samma klass. Detta är dock inget mot vad man får höra på de två följande spåren. Det sjätte spåret “Opium” är utan tvekan bland det bästa jag hört inom denna musikstil. Brendans sång och de mässande bakgrundsrösterna ackompanjerat av de “The Host of Seraphim”-ljudande mörka syntharna skapar en underbar inramning. Det som borde varit den stora avslutningen på albumet: “The Return of the She-king” är ett nästan åtta minuter långt epos med en fantastisk andra hälft.

Nu håller inte alla spår samma höga kvalitet och det sista spåret “All in Good Time” ljuder fint men är litet intetsägande. Hade hela albumet hållit samma klass som dessa två spår hade ett toppbetyge varit i princip givet.

Tracklist

01. Children Of The Sun (07:34)
02. Anabasis (06:50)
03. Agape (06:53)
04. Amnesia (06:36)
05. Kiko (08:03)
06. Opium (05:42)
07. Return Of The She-King (07:47)
08. All In Good Time (06:34)