Subscribe via: RSS

Tag Archive | "The Last"

Psyclon Nine – “Icon of the Adversary”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 24 augusti 2018
Genre: Industrial metal, dark electro
Bandmedlemmar: Nero Bellum
Land: USA
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Den andra akten efter stormen

Nero Bellum är grundaren, sångaren, frontmannen och den drivande kraften bakom det amerikanska bandet Psyclon Nine och musikens framtoning är som en spegel av hans personlighet och sinnesstämning. Psyclon Nine var på albumet Crwn Thy Frnicatr (2006) en av de första grupperna att inkorporera distade metalgitarrer i sin traditionella aggrotech, något som en uppsjö av band sedan dess anammat.

Förra albumet Order of the Shadow: Act I släpptes 2013 och fokuserade på snabba, skrikiga, högljudda elgitarr-drivna spår med några få lugnare partier. Spåren från bandets elektroniska fundament var närmast helt utraderade, även om albumet osade av de inslag som gjort Psyclon Nine till en av de mest tongivande akterna inom denna typ av musik.

Icon of the Adversary: Act II innehåller förvisso alla nyss nämnda element, men hela framtoningen är betydligt dystrare och mer lågmäld. Spåren är mörka, långsamma och självreflekterande med stor dos av ånger och ödmjukhet. Gitarrerna får stå tillbaka en del men utan att syntharna tar dess plats. Hela albumet osar lugnet efter stormen som föregående album får representera. Till detta finns såklart undantagen såsom “The Light of Armageddon” som är en av de mest kompakta och aggressiva låtarna hittills i den samlade diskografin. Oavsett om det är aggressivt eller inte så finns det alltid där, mörkret. Psyclon Nines signum.

Nero har genom åren brottats med drogmissbruk som påverkat bandet negativt vilket kulminerade under 2014 då en planerad Europa-turné ställdes in och hela bandet utom Nero själv valde att hoppa av. Efter detta lades projektet på is på obestämd framtid. Det känns som att detta album tillkommit efter en lång tids reflekterande. Bandet befinner sig sällan på denna sida Atlanten men turnerar regelbundet i USA med tillsammans med bland andra landsbröderna Dawn of Ashes. Liveuppsättningen består åter igen av stora delar av den tidigare banduppsättningen samt svensk-bekantingen Tim Sköld (Skold) på gitarr. Sköld är bland annat känd genom sitt engagemang i Marilyn Manson och KMFDM.

På detta album presterar Psyclon Nine som bäst när melankoliska gitarrer och isande skrik möts i någon sorts halv-ballad som i “And With Fire”. Avslutande spåret “The Last” är bland det starkaste Nero har producerat och känns som en terapisession av hans liv. Spåret går i samma stil som tidigare albumavslutare som “Under the Judas Tree”, “The Saint and the Valentine” och “The Purging”. Denna terapisession blir extra trivsam i sällskap av Psyclon Nines konstanta mörker.

 

 

Tracklist

01. Christsalis (2:21)
02. Crown Of The Worm (5:49)
03. The Light Of Armageddon (2:56)
04. Beware The Wolves (3:52)
05. Warm What’s Hollow (4:28)
06. Behold An Icon (1:53)
07. When The Last Stars Die (3:55)
08. And With Fire (5:04)
09. Give Up The Ghost (2:55)
10. The Last (14:24)

(English version below)

The second act after the storm

Nero Bellum is the singer, front man and driving force behind the American band Psyclon Nine and the music is like a reflection of his personality and state of mind. On the album Crwn Thy Frnicatr released in 2006 Psyclon Nine was one of the first bands to incorporate distorted metal guitars in its traditional Aggrotech, since then followed by alot of acts.

The last album Order of the Shadow: Act I was released in 2013 and focused on fast, screaming, loud electric guitar-driven tracks with a few calmer episodes. Traces of the band’s electronic foundation were almost completely erased, although the album was covered by the elements that made Psyclon Nine one of the most influential acts in this type of music.

Icon of the Adversary: Act II certainly contains all the previously mentioned elements, but the whole appearance is much darker and more low-key. The tracks are dark, slow and self-reflecting with a large dose of repentance and humility. The guitars are allowed to stand back some but without the synthesizers taking its place. The entire album is the calm after the storm that the previous album get to represent. Of course, there are exceptions such as “The Light of Armageddon” which is one of the most compact and aggressive tracks so far in the collective discography. Whether it’s aggressive or not, it’s always there, the dark. The sign of Psyclon Nine.

Over the years Nero has struggled with drug abuse which affected the band negatively which culminated in 2014 when a planned Euro-tour was canceled and the entire band except Nero himself chose to leave. After this, the project was put on hold indefinitely. It feels like this album has been conceived after a long time of reflection. The band rarely visit this side of the Atlantic but regularly tours in the United States with eg. the national brothers in Dawn of Ashes. The live set again consists of large parts of the previous band set as well as Swedish-acquaintance Tim Sköld (Skold) on guitar. Sköld is among other known by his commitment in Marilyn Manson and KMFDM.

On this album, Psyclon Nine performs at its best when melancholic guitars and icy shrieks meet in some kind of half-ballad as in “And With Fire”. The final track “The Last” is among the strongest Nero has produced and feels like a therapy session of his life. The track goes in the same style as previous album finishers such as “Under the Judas Tree”, “The Saint and the Valentine” and “The Purging”. This therapy session is extra pleasant in the company of Psyclon Nine’s constant darkness.