Format: (Album) CD, Vinyl, Digital
Skivbolag: Dais Records
Releasedatum: 8 april 2016
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Sara Taylor, Ryan George
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Electro-industrial-underbarnen förädlar sitt eget hantverk

Los Angeles-baserade electro-industrial-underbarnen Youth Code, som gjorde bejublad självtitulerad albumdebut 2013 med ett album som sedan släpptes i en längre version titulerad “An Overture” (2014), återvänder nu med den mycket efterlängtade uppföljaren “Commitment to Complications” efter att även ha släppt EP:n “A Place to Stand” (2014).

Front Line Assembly-bekante ljudkonstnären Rhys Fulber ligger bakom produktionen den här gången och kanadensarens fantastiska känsla för atmosfär och detaljer har verkligen skapat electro-industriell magi ur de grovhuggna grundpelarna i Youth Codes låtmaterial. Balansen mellan harmoni och oljud är precis lagom och överraskningsmomenten, som jag måste säga att jag ibland saknat på bandets tidiga material, är nu flera till antalet. Dessa framträder på ett antal ställen på albumet men kanske som allra tydligast i de lite lugnare spåren som “Lacerate Wildy” och den avslutande “Lost at Sea”.

“Commitment to Complications” fortsätter i sin helhet i mångt och mycket på Youth Codes sedan tidigare inslagna väg men den stora skillnaden nu är att ljudbilden känns genomgående luftigare och melodierna är fler. DIY-faktorn må vara lägre den här gången, men albumet är synnerligen genomarbetat och är verkligen en nattsvart våt electro-industriell dröm fylld med örongodis där ursinniga och härligt engagerade Sara Taylor och Ryan George står i delad fokus bakom mikrofonen ständigt omgivna av en mängd snygga mikrodetaljer och smakfulla finesser som framträder i såväl bak- som förgrund. Bland de elva spåren finner vi även två gästspel. Ben Falgoust från bland annat Soilent Green och Goatwhore bidrar med sång på titelspåret medan hardcore-gitarristen Todd Jones bidrar på “Shift or Dismay”).

Ett par av albumets lite längre spår innehåller också flera olika delmoment där lugnare mellanspel och tempoförändringar bidrar till en för genren i allmänhet och Youth Code i synnerhet lättlyssnad och dynamisk ljudbild med stor variation. Det bästa exemplet där förändringar i tempo- och karaktär kommer till sin rätt är “The Dust of Fallen Rome” som med sina olika delmoment bygger upp ett drygt fyra och en halv minut långt mörkt och atmosfäriskt epos och känslan man bygger upp här lever sedan vidare in i (det tidigare singelspåret) “Anagnorisis”.

Sammansättningen av de enskilda spåren på albumet är genomgående genial även om mittpartiet med nyss nämnda två spår och min personliga favorit, sjättespåret “Doghead”, visar upp Youth Code anno 2016 i sitt esse. Låten i fråga är en solklar kandidat till årets bästa låt i genren i min bok. Gåshudsfaktorn är skyhög här och glädjetårarna är nära när det ödesmättade och sorgset vackra stråkarrangemanget möter albumets absolut starkaste refräng.

Den övergripande känslan är att Youth Code på “Commitment to Compilations” verkligen har lyckats förädlat sitt eget hantverk och sällan har ett band med en i grund och botten så nattsvart, rå och aggressiv framtoning givit mig så många vackra invävda melodier och detaljer och förmedlat så mycket starka känslor.

Tracklist

01. (Armed) (02:04)
02. Transitions (02:44)
03. Commitment To Complications (feat. Ben Falgoust) (03:33)
04. The Dust Of Fallen Rome (04:37)
05. Anagnorisis (04:48)
06. Doghead (05:04)
07. Glass Spitter (02:45)
08. Lacerate Wildly (04:06)
09. Avengement (02:22)
10. Shift Of Dismay (feat. Todd Jones) (03:19)
11. Lost At Sea (03:43)

(English version below)

Electro-industrial wonderkids refines their own craftsmanship

The Los Angeles-based electro-industrial wonderkids Youth Code, who made their highly acclaimed self-titled album debut in 2013 with an album that in 2014 was released in a somewhat extended version entitled “An Overture”, now returns with the highly anticipated follow up “Commitment to Complications” after also having released the EP “A Place to Stand” in 2014.

Front Line Assembly-acquaintance Rhys Fulber is behind the production this time around and the canadian’s amazing feel for atmospheres and details has really done electro-industrial magic on the rough-hewn foundation of Youth Code’s song material. The balance between harmony and noise is just about right and the surprising moments, that I must say that I’ve sometimes missed on the band’s early stuff are now more in number. These appear on a number of places on the album but are perhaps most evident on the slower tracks like “Lacerate Wildy” and the concluding “Lost at Sea”.

“Commitment to Complication” in the big picture pretty much picks up where Youth Code left us off before but the main difference this time around is that the soundstage has got much more of an airy feel to it and the melodies are many more. It may be less of a DIY-feel to it this time but the album is really worked through and surely is a night dark and wet electro-industrial dream packed with earcandy where the furious and wonderfully dedicated Sara Taylor and Ryan George are in focus begind the microphones constantly surrounded by neat microdetails and tasteful features that appear in both the fore- and background. Among the ten tracks we also find two guest appearances. Ben Falgoust from Soilent Green and Goatwhore appears on the title track while Todd Jones added some guitar on “Shift or Dismay”.

A couple of the album’s longer tracks also contain several different partials where calmer interludes and tempochanges contribute to a for the genre in general and Youth Code in particular easyly enjoyable and dynamic image of sound with alot of variation. The best example where changes of tempo and tone does it’s best job is in “The Dust of Fallen Rome” which with it’s different parts builds a four plus minutes long dark and atmospheric epos and the feeling created then acts as a build up for the next track the (pre-album single) “Anagnorisis”.

The composition of the order of the individual tracks on the album is consistently brilliant even though the middle part, with the previously mentioned two tracks and my personal favourite “Doghead”, displays Youth Code anno 2016 superbly and the song in itself is a clear candidate for the track-of-the-year in this genre in my book. The amount of goosebumps in this case are massive and the tears of joy are not far away when the fateful, sad and beautiful string arrangement meets the album’s strongest chorus.

The overall feel is that Youth Code on “Commitment to Complications” really have managed to refine their own craftsmanship and rarely has a band with such a black-as-night, raw and aggresive appearance woven in so many beautiful details and created so many strong emotions.

CLICK HERE TO ORDER THIS ALBUM ON CD!
CLICK HERE TO ORDER THIS ALBUM ON VINYL!