Format: (Album) Digital, CD
Skivbolag: Subterrane Records
Releasedatum: 22 september, 28 december 2018
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Dags för årets coverfest!

Parralox ger oss den femte volymen av sin årliga coverkavalkad, och i vanlig ordning bjuds det både välkända dunderhits och mer obskyra alster.

Albumet både öppnas och avslutas med ”Daisy” (eller ”Daisy Bell (Bicycle Built For Two)” som den heter i original) som skrevs av Harry Dacre i slutet av 1800-talet och som långt senare framfördes av HAL 9000 när ”han” avaktiverades i Stanley Kubriks science fiction-epos ”2001: A Space Odyssey”.

”Don’t Change”, en av INXS tidigare singlar (1982), blir till en riktig synthpopdänga när John von Ahlen givit låten hans karakteristiska Parralox-touch.

Efter det lyckade samarbetet på låten ”Together In Electric Dreams” (på soundtracket till filmen ”Electric Dreams”) bestämde sig Giorgio Moroder och Philip Oakey för att spela in ett helt album tillsammans. Här gör Parralox sin version av en av dess singlar, ”Be My Lover Now”, med trummor och basgång som parafraserar The Human Leagues ”Don’t You Want Me”, och det fungerar märkvärdigt väl.

Precis som förra året finns svenska Secret Service representerade i låtlistan, den här gången med klassiska ”Flash In The Night” som passar utmärkt i Parralox-kostym.

Och vi kan ju inte ha en ”Holiday…”-platta utan The Human League. Genom åren har Parralox gjort covers av samtliga låtar från ”Reproduction”-plattan och nu tar man sig an ”Travelogue”. Valet föll i år på låten ”The Black Hit Of Space” där originalets oputsade skevhet bekymmerslöst går hand i hand med Parraloxs mer exakta popkänsla.

Bland de kanske något mindre kända låtarna hittar vi ”Sharp As A Knife” (icke att förväxlas med Parraloxs debutsingel ”Sharper Than A Knife”) som i original släpptes 1986 av electro/hip-hop-kombon Brandon Cooke och Roxanne Shanté. När John gjort sitt har låten fått en uppfriskande effektiv Moroder-esque dansgolvsvibb.

Det kan inte vara många som lyckats missa Blondies ”Heart Of Glass”. Här har låten fått ett Pet Shop Boys-doftande midtempo-arrangemang och de vokala insatserna framförs förtjänstfullt av Louise Love.

Det är inte många artister som lyckas med konststycket att hålla lyssnarens intresse vid liv när låtar tänjs ut till en bra bit över nio minuter. När Parralox tar sig an The Cures klassiska ”Lullaby” från 1989 och ger den en vocoderkryddad, elektronisk bearbetning funkar det dock precis hela vägen. Det skulle säkert gå alldeles utmärkt att klippa ner låten till en fyra-minuters singelversion, och i allt väsentligt skulle man kunna se versionen vi hör här på ”Holiday ’18” som ett typexempel på en klassisk ”extended version” där låtens olika beståndsdelar ges utrymme att glänsa både tillsammans och individuellt.

Innan albumet avslutas med ovan nämnda ”Daisy” så tar vi ett litet steg in i 90-talet med en cover av The Beloveds ”Time After Time”. Denna version håller sig relativt trogen originalet men har en mer distinkt ljudbild jämfört med originalets softare produktion.

”Holiday…”-seriens femte upplaga lever gott och väl upp till alla förväntningar, och jag är nog inte ensam om att hoppas att detta är en jultradition som nu är såpass etablerad att den är här för att stanna. Den digitala upplagan finns ute nu och den begränsade CD-upplagan släpps den 28 december och kan förbokas här redan nu!

Tracklist

01. Daisy (Part 1) (00:40)
02. Don’t Change (04:29)
03. Be My Lover Now (04:03)
04. Flash In The Night (05:00)
05. The Black Hit Of Space (04:18)
06. Sharp As A Knife (05:44)
07. Heart Of Glass (05:45)
08. Lullaby (09:27)
09. Time After Time (05:03)
10. Daisy (Part 2) (04:22)

(English version below)

Time for the annual cover fest!

Parralox give us the fifth volume of their annual covers extravaganza, and as usual both huge megahits and more obscure numbers are on offer.

The album opens as well as closes with ”Daisy” (or ”Daisy Bell (Bicycle Built For Two)” as it was originally titled) which was written by Harry Dacre towards the end of the 19:th century and was much later sung by HAL 9000 as ”he” was deactivated in Stanley Kubrik‘s sci-fi epic ”2001: A Space Odyssey”.

”Don’t Change”, a single from the early years of INXS (1982), becomes a proper synthpop smash as John Von Ahlen bestows his characteristic Parralox-touch upon the song.

After the successful collaboration on the ”Together In Electric Dreams” single (from the ”Electric Dreams” movie soundtrack) Giorgio Moroder and Philip Oakey decided to record a full album together. Parralox do their version of one of its singles, ”Be My Lover Now”, with the drums and bassline paraphrasing The Human League‘s ”Don’t You Want Me” and it works remarkably well.

Just like last year Swedish band Secret Service are represented in the track list, this time with their classic ”Flash In The Night” which proves to be perfectly suited for a Parralox makeover.

And we can’t have a ”Holiday…” album without The Human League. Over the years Parralox have covered all songs from the ”Reproduction” album and now they take on ”Travelogue”. The choice for this year fell upon the track ”The Black Hit Of Space” where the unpolished wonkiness of the original go effortlessly hand in hand with the precise pop sensibility of Parralox.

Among the somewhat lesser known tracks we find ”Sharp As A Knife” (not to be confused with Parralox‘s debut single ”Sharper Than A Knife”) which was originally released in 1986 by the electro/hip-hop combo Brandon Cooke and Roxanne Shanté. When John‘s had his way with the song it’s been given a refreshingly effective Moroder-esque dancefloor vibe.

Few could have missed Blondie‘s ”Heart Of Glass”. The song has ben given a Pet Shop Boys-flavoured mid tempo arrangement with vocals delightfully provided by Louise Love.

Not many artists can pull off keeping the listener’s interest alive when songs are stretched out well beyond nine minutes. When Parralox have a go at The Cure‘s classic ”Lullaby” from 1989 and give it an electronic, vocoder-embellished workover it really does work all the way though. I’m certain the song could be cut down to a four-minute single edit, and the version we have at hand on ”Holiday ’18” could be seen as a classic extended version where the various elements of the song gets to shine, both in unity and individually.

Before the album closes with the above mentioned ”Daisy” we take a small step into the 90s with a cover of The Beloved‘s ”Time After Time”. This version remains relatively faithful to the original but features a more distinct sonic palette compared to the softer production of the original.

The fifth volume of the ”Holiday…” series certainly lives up to all expectations, and I’m sure I’m not the only one hoping this Christmas tradition is now established enough to stay. The digital edition of the album is out now while the limited CD edition is released on December 28 and can be pre-ordered right here!

Krister Mörtsell (text) och Patrik Lark (foto) liverapporterar från The Cure (och The Twilight Sad) i Globen i Stockholm den 9 oktober.

Globen fylls sakta upp under tiden som förbandet The Twilight Sad spelar. Dom gör ett bra jobb, men lyckas ändå inte riktigt få någon fart på publiken. De flesta väntar nog på Robert Smith och The Cure. Golvet framför scenen intas av medelålders människor, många med gamla turné-t-shirts från The Cure, Dead Can Dance och Sisters of Mercy, men även en hel del yngre folk som torde ha upptäckt The Cure efter deras storhetstid.

I högtalarna spelas Low och Cocteau Twins och jag gissar att jag inte är ensam om att ha en liten klump i magen innan det har börjat, jag vill så gärna att det skall vara bra, men kan inte låta bli att vara lite orolig att tidens tand har satt sina spår i bandet. Framförallt undrar man om Robert fortfarande skall fixa att ta de högsta tonerna, men när introt till Plain song drar igång och Simon Gallup röjer runt och Robert Smith sjunger precis som han skall, så slappnar jag av och bara njuter.

Inledningen är otroligt stark, “Plain song”, “Pictures of You”, “Closedown” och “High”. Sen fortsätter dom med den ena hitlåten efter den andra. Mest jubel och allsång är det under “Friday I’m in Love” och “Just Like Heaven” och lite oväntat även under “A Forest”. Bäst under kvällen var den starka inledningen samt “From the Egde of the Deep Green Sea” och “Lullaby”. För mig hade dom gärna kunnat byta ut några av de mer poppiga bitarna mot till exempel “To Wish Impossible Things” men det var den enda jag saknade.

Mot slutet märktes att en del av publiken började tappa intresset, folk gick ut och in och en del lämnade Globen i förtid, men personligen tyckte jag aldrig att kvällen kändes för lång, jag kände enbart att jag fick valuta för pengarna!

Notis: Knappt 10000 personer hade letat sig till Globen den här söndagen för en strax under tre timmar lång konsert där The Cure bjöd på totalt 35 låtar.

Kanadensiska Zombie Girl, som inte har varit aktuellt med nytt material sedan (den numera avhoppade) andremedlemmen Sebastian Komor på egen hand följde upp projektets debutalbum “Blood, Brains & Rock n’ Roll” (2007) med “The Halloween EP” under hösten 2009.

Efter nästan sex års frånvaro så återvände den Vancouverbaserade akten med sångerskan Renee Cooper i spetsen med singeln “Panic Attack” som släpptes i somras.

Det kommande albumet “Killer Queen” innehåller tio originalspår och inkluderar covers på Berlin-klassikern “Pleasure Victim” och The Cures “Fascination Street”. Utöver detta bonusremixer signerade bland andra PreEmptive Strike 0.1 och Aesthetische. På bonusdiscen finner vi dessutom en lång rad ytterligare remixer av band som Avarice in Audio, Difuzion, Psy’Aviah och Acylum. (Lyssna på smakprov nedan).

“Killer Queen” släpps den 31 oktober via Alfa Matrix.

Tracklist Disc 1

01. Thorazine
02. Panic Attack
03. Killer Queen
04. Night Drive
05. Kiss Kiss Kiss
06. Pleasure Games
07. Rave of the Dead
08. Dead Inside
09. Fascination Street
10. Pleasure Victim
11. Rave of the Dead (PRE:EMPTIVE STRIKE 0.1 mix)
12. Dead Inside (AESTHETISCHE mix)
13. Pleasure Games (DIABOLIC ART mix)
14. Killer Queen (HELL:SECTOR mix)

Disc 2

01. Killer Queen (LLUMEN mix)
02. Pleasure Games (PAX SONO mix)
03. Panic Attack (SIMON CARTER clubbed up mix)
04. Thorazine (PSY’AVIAH mix)
05. Panic Attack (AVARICE IN AUDIO mix)
06. Rave of the Dead (EEXXEE mix)
07. Dead Inside (CARDINAL NOIRE mix)
08. Panic Attack (VENAL FLESH mix)
09. Pleasure Games (BLACK NAIL CABARET mix)
10. Killer Queen [feat. n0emi] (HELALYN FLOWERS mix)
11. Thorazine (SHADES:OF:HELL mix)
12. Pleasure Games (COMPLEX MIND mix)
13. Dead Inside (DIFFUZION mix)
14. Panic Attack (ACYLUM mix)

Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Lights Music
Releasedatum: 23 september 2014
Genre: Electro, Synthpop
Bandmedlemmar: Valerie Anne Poxleitner Bokan
Land: Kanada
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Ljuset i vintertunneln

Kanadensiska singer-songwriter-sångerskan Valerie Anne Poxleitner är mer känd som LIGHTS. Hennes fjärde album “Little Machines” är förstklassig electro och ett riktigt höjdaralbum under ett annars ojämnt albumår 2014.

“Little Machines” inleds med “Portals”, en nedtonad och finstämd ballad i samma stil som Poxleitner odlat på tidigare album. Direkt efter följer en enastående The Cure-sk “Friday I’m in Love”-dänga i form av “Running with the Boys” i vilken Poxleitner tar sin portal från finstämd pop till förstklassig catchy electro. “Running with the Boys” håller högsta CHVRCHES-klass.

“Little Machines” är en mycket fin skiva. De enda egentliga svagheterna är vulgära hitsingeln “Up We Go” som i och för sig skulle vinna vilken melodifestival som helst men som i allt väsentligt är en liten Ace Wilder-plåga både som albumversion och house-remix i “Borgeous Remix” man gör bäst att hoppa över. Efterföljande “Same Sea” har delvis samma problem. LIGHTS ljusa och klara stämma lämpar sig väl väl till upptempo-powerpopen men den kommer ännu bättre till sin rätt på sexiga “Muscle Memory” och “Slow Down”. Det finns mycket Yazoo och tidiga Erasure över framför allt senare delen av “Little Machines” med dess nakna och uttrycksfulla synthpop. LIGHTS har varit ett ljus i min tunnel hela vintern.

Bäst låtar: “Running with the Boys”, “Muscle Memory” och “Meteorites”.

Tracklist

01. Portal (4:29)
02. Running With The Boys (4:13)
03. Up We Go (2:52)
04. Same Sea (3:29)
05. Speeding (3:27)
06. Muscle Memory (3:37)
07. Oil And Water (3:13)
08. Slow Down (3:24)
09. Meteorites (3:22)
10. How We Do It (3:04)
11. Don’t Go Home Without Me (3:27)

(English version below)

The light in the long Nordic winter night

Canadian singer-songwriter Valerie Anne Poxleitner a.k.a. LIGHTS released her fourth album “Little Machine” in 2014 and it turned out to be one of the best pieces of pop from the year.

The album starts with the ballad “Portals”, a fine guitar based song in the same manner Poxleitner used to perform on the earlier albums. It is followed by, on the other side of the portal, the enchanting electro-hit “Running with the Boys”. Which has the magnitude of The Cure’s “Friday I’m in Love”. It is catchy electro and simply brilliant, to once again speak with Fat-Rob Smith anno 1987. It is pop you could put beside CHVRCHES beautiful “The Mother We Share” (2013) as an example of world class synthpop from recent years.

It is a delicate album with only two minor flaws, the hit singel “Up We Go”, that would easily win any Eurovision song contest, and subsequent “Same Sea”. They are Katy Perry “Teenage Dream”-loud and vulgar compared to the other fine tuned songs on the album. The bright and clear voice of LIGHTS suits the power pop excellent but it is even better and more sensual on the slow and magic “Muscle Memory” and “Slow Down”. You will find a lot of Yazoo and early Erasure on “Little Machines”. LIGHTS has the same naked expression in both lyrics and sound. She has been the light that has taken me through the neverending Nordic winter of 2014-2015

Best tracks: “Running with the Boys”, “Muscle Memory” and “Meteorites”.

Amerikanska electro rock/electropop/indie-duon Polaroid Kiss är senare under året äntligen redo att presentera debutalbumet “Weakness of The Beautiful Souls”. Det första smakprovet, singelspåret “Pay Your Dues” har sedan en tid tillbaka funnits tillgängligt digitalt i fler olika versioner och nu följer man upp med den nio spår långa EP’n “The New Coliseum”.

Förutom det tidigare singelspåret i fyra olika versioner (med remixer av bland annat Assemblage 23 och Kant Kino) så inkluderas även två versioner av “White Lies and White Lines”, en alternativ version av “Maniateria”, en instrumental dito av “On Earths Last Night” och titelspåret “The New Coliseum”.

Polaroid Kiss består av San Fransiscoduon Brandun Reed och Ian Pickering (som tidigare har spelat med Sneaker Pimps och IAMX) som nu ha samarbetat och fått gästspel i studion av Perry Bamonte (som tidigare arbetat med The Cure), Craig Grant (från Union of Knives), Martin Sköld (från Kent) och Placebos Steve Hewitt.

“The New Coliseum” släpps på CD den 22 februari och finns ute nu digitalt (lyssna/beställ nedan!)

Tracklist

1. Pay Your Dues
2. White Lies and White Lines  (V2)
3. Maniateria
4. The New Coliseum
5. On Earths Last Night (Instrumental Mix)
6. White Lies and White Lines  (V1)
7. Pay Your Dues (Assemblage 23 Remix)
8. Pay Your Dues (Kant Kino Remix)
9. Pay Your Dues (Howie B Remix)

Brittiska The Cure presenterar nya livealbumet “Bestival Live 2011” efter en inspelning som gjordes när bandet nyligen agerade huvudnummer vid Isle of Wight’s Bestival.

Konserten levereras över två CD-skivor (och för digital nedladdning) och innehåller 32 spår, inklusive klassiker som “The Lovecats”, “Close To Me”, “Friday I’m In Love”, “Just Like Heaven” och “Boys Don’t Cry”.

Alla vinster som hämtas från skivsläppet går oavkortat till fonden “Isle Of Wight Youth Trust”, som arbetar till förmån för extra utsatta ungdomar (under 25). Pengarna kommer ge rådgivning och stöd till föräldrar och andra vårdnashavare till de utsatta ungdomarna i området.

“Bestival Live 2011” släpps den 5 december via Sunday Best Recordings.

Tracklist

CD 1:

1. Plainsong
2. Open
3. Fascination Street
4. A Night Like This
5. The End Of The World
6. Lovesong
7. Just Like Heaven
8. The Only One
9. The Walk
10. Push
11. Friday I’m In Love
12. Inbetween Days
13. Play For Today
14. A Forest
15. Primary
16. Shake Dog Shake

CD 2:

1. The Hungry Ghost
2. One Hundred Years
3. End
4. Disintegration
5. Lullaby
6. The Lovecats
7. The Caterpillar
8. Close To Me
9. Hot Hot Hot!!!
10. Let’s Go To Bed
11. Why Can’t I Be You?
12. Boys Don’t Cry
13. Jumping Someone Else’s Train
14. Grinding Halt
15. Saturday Night
16. Killing Another

Årets Vivid Live Festival går av stapeln mellan den 27 maj och 6 juni i Sydney, Australien. Festivalen arrangeras i det berömda operahuset med arrangören Stephen Pavlovic (känd för skivbolaget Modular) i spetsen.

Medverkar på årets festival gör bland annat Cut Copy, Spiritualized och The Cure – som festivalen till ära kommer framföra bandets tre första album i sin helhet.

Läs mer om festivalen och se hela lineupen här.

Artist: Joy Serene
Datum och tid: tisdag 20 oktober, 21.00-01.00
Scen: Obaren, Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Ytterligare lite folk strömmade in på Obaren lagom till Joy Serene. Trion, med Carl-Johan Lann i spetsen bakom mikrofonen har slagit mig med häpnad med sin skitiga, mörka och melankoliska synthpop. Bandets debutalbum är ett av årets starkare (Red.Anm: Läs vår recension här!) och det märks också att man lägger ner ett antal timmar i sin replokal då liveinsatserna blir bättre och bättre. Både när det gäller showen i sig men också rent ljud och sångmässigt.

Obaren saknar tyvärr möjlighet för Joy Serene att använda sin projektorduk vilket är synd, då det väldigt snyggt producerade videomaterialet bandet producerat verkligen ger låtarna ytterligare en dimension. Bandet spelade av större delen av debutalbumet och bjöd även på en lysande cover på The Cure‘s “Cold”.

Setlist:

Isolation
Celebrate the Silence
Touched
Joy
Red Light
Try to stop us now
For You
The Attraction
Cold (The Cure)

Martin Gore arbetade för över tio år sedan på en låt tillsammans med tidigare Depeche Mode-producenten Tim Simenon för dennes projekt Bomb The Bass. Låten skrevs 1996-1997, dvs. under samma tidsperiod som Tim bland annat producerade Depeche Modes album “Ultra”.

I våras dök låten upp på Tim Simenons projekt Bomb The Bass album – “Back To Light”. Tim meddelar via sin hemsida att “det är ett spår jag alltid gillat, men inte riktigt hittat rätt plats för tidigare. Men det kändes som en perfekt avslutning på det här (nya) albumet.” Martin Gore var som sagt med och skrev låten och deltar också på keyboard. Se videon och lyssna på låten i vår videokategori.

Bomb The Bass startades 1987 och är, förutom för Tims producerande av Ultra-albumet, mest känt för remixer av just Depeche Mode-låtar under 80 och 90-talet. Tim arbetade då tätt ihop med producenten Mark Saunders, som bland annat producerat Erasure (“Wild”) och The Cure (“Wish”).

Tim Simenon har, utöver Depeche Mode även producerat bland annat Björk, David Bowie, Consolidated, Neneh Cherry och Sinead O’Connor. Han har med Bomb The Bass släppt sju album/EP’s och släppte i mars 2010 senaste albumet “Back To Light”.

Utöver detta har Tim släppt 17 singlar med Bomb The Bass. Ett antal sångare och sångerskor har gästspelat i projektet, bland andra Spikey Tee, Lali Puna, Kelley Pollar och Paul Conboy.