Artister: The Mist of Avalon, Myrah, Amy’s Ashes
Datum: lördag 20 april 2013
Scen: Nalen Klubb, Stockholm
Arrangör: Bat Night
Rapport & Foto: Patrik Lark

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

Elektroskull passar på att göra en liten avstickare till den närliggande gothrockscenen. Vår egen Patrik Lark tog med sig kameran och kan nu lämna följande rapport från lördagkvällens händelser på Nalen Klubb i Stockholm med The Mist of Avalon på scenen..

Uppsalabandet The Mist of Avalon startade som ett klassiskt gothrockband och gav ut sin självbetitlade debutskiva redan 1998. Två år senare kom “Here and After”, men under 2000-talet ebbade produktionen ut. Under åren har man dock turnerat en del i England och Tyskland och spelat med storheter som Tiamat, Funhouse och The 69 Eyes. I slutet av 2010 kom tillslut deras efterlängtade tredje album “Dinya”, som också är det senaste.

Den 20 april var ett datum då allting hände samtidigt i Stockholm: Kulturnatten, Record Store Day, Close-Up-båtens andra dygn, Leaether Strip spelade på H62 och rockbandet Blue Ruin hade skivrelease på Café String och mycket mer.

Det hindrade dock inte The Mist of Avalon från att sälja slut på biljetterna till spelningen på Bat Night (Nalen Klubb). I rättvisans namn ska sägas att man också hade två andra band till sin draghjälp; Myrah, gothmetallband från Östersund och ett annat Uppsalaband, Amy’s Ashes, som säger sig spela modern rock med catchy refränger. En röd tråd mellan de båda Uppsalabanden var gitarristen Alis Mačkić som dubblerade och klarade av två spelningar på raken.

The Mist of Avalon brukar öppna sina spelningar med låten ”Oceans”, från andra skivan. Så blev det också denna gång. Bandets mycket karismatiske förgrundsfigur Aram Yildiz tog snabbt kommandot över publiken. Det var en tydligt inspirerad sångare som klättrade flitigt på monitorerna och stundtals vände ut och in på sig själv. Men han är också en duktig sångare med ett brett register, från den klassiska mörka gothrösten till höga och långa toner i de nya lite poppigare låtarna. Med två gitarrister på scenen blev det förstås ganska mättade ljudmattor när refrängerna fyrades av. Den senaste skivan dominerade låtrepertoaren. Av den första skivan fick vi inget höra, inte ens ”Sleepless”. Från den andra hördes, förutom inledande ”Oceans”, också hiten ”Tears”. I övrigt var det ”Dinya” som dominerade med sex låtar. Till undertecknads stora besvikelse var inte plattans bästa spår ”Devils Den” med bland dessa. Lite oväntat dök istället New Order-covern ”True Faith” upp, och en hittills oinspelad akustisk låt, ”Walk Astray” som framfördes av Aram Yildiz ensam. Det blev en finstämd avslutning på spelningen.

The Mist of Avalon har sin musikaliska styrka i starka refrängmelodier. Ljudmattorna kan ibland kännas en smula övermättade och kanske lite för välpolerade i ett gothsammanhang som detta. Melankolin var förstås alltid närvarande men det riktigt djupa mörkret hade skingrats något på de nyare låtarna till förmån för mer smäktande och utdragna melodier. I låten ”Negrî” sjunger Aram Yildiz på kurdiska. ”Jag är ju kurd”, som han sa till publiken. Fler orientaliska influenser kunde man bland annat uppfatta i instrumenteringen i inledningen till låten ”I Wish”. Det var en påtagligt nöjd publik som gav sig hemåt från Nalen Klubb vid småtimmarna. Inte helt oväntat visade sig en ansenlig del av publiken vara Uppsalabor, särskilt bland de som stod närmast scenen.

Kvällens höjdpunkter: ”Tell Me” och ”Tears”.

Setlist:

1. Oceans
2. Sacrifice
3. Stay With Me
4. Negrî
5. I Wish
6. Tears
7. True Faith
8. Tell Me
9. Said It All
10. Walk Astray

Vid kvällens Manifestgala i Stockholm så tilldelades svensk-norska trion Code 64 priset för bästa synth med bandets tredje album “Trialogue”. Motiveringen lyder: “Med ett genomtänkt album som förmedlar stor variation i såväl stil som tempo, klätt i en enhetlig kostym som andas både modernitet och perfektion går årets pris kategori synt till Code 64.”

Fullängdaren släpptes den 8 september 2010 och vi tilldelades vår enda tiopoängare för året!

(Läs Jens Atterstrands recension här!)

Vi på ElektroSkull – Synthportalen passar på att skicka ett stort grattis till bandet: Hasse Mattsson,Christian Espeland och Bjørn Marius Borg. Bra jobbat grabbar! Vi ses snart igen. Vi vill givetvis även gratulera skivbolaget Progress Productions med Torny Gottberg och Krister Hessling i spetsen!

Övriga nominerade

• Cryo – “Hidden Aggression” (Progress Productions)
• Page – “Nu” (BAM / Cosmos Music Group)
• Social Ambitions – “Almost gone” (Electric Fantastic Sound).

Format: CD / Digital download
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 8 september 2010

10/10

En underbar musikresa genom tid och rum.

Mycket har hänt med Code 64 sista två åren. En ny sångare, norska Bjørn Marius Borg har landat i trion, som ersättare till Henrik Pihl. I samma veva har man också funnit ett nytt hem på svenska skivbolaget Progress Productions. “Stasis” släpptes under våren och är tveklöst ett av årets bästa singelsläpp. En snyggt producerad, mjuk, len, melodiös och dansant hit med en refräng som snabbt gnager sig in.

Skivbolaget följde upp singelsläppet med att sprida ytterligare två låtar under sommaren – “Progenitor” samt “Deviant” och det stod nu klart att Code 64 hade något alldeles speciellt på gång i och med nya albumet. Nu är väntan över och “Trialogue” har äntligen landat, med 14 låtar fördelade på drygt 65 minuter.

Efter ett typiskt instrumentalintro – “Prologue”, så bär det av på en underbar musikresa genom tid och rum. Från instrumental ambient till techno. Via 80-tals influerad synthpop i “Masquerade”, 90-tals influerad dito i “S.O.I.” och “Tell Me” hinner vi även med snygg, modern och dansant futurepop i “Stasis”, “Progenitor” och “Deviant”. Utöver detta stannar trion till i två stycken välskrivna ballader med “Oblivion (Seeds of Utopia III)” samt näst sista låten – “Reefersleep”, med en stark sånginsats ovanpå ett vackert arrangemang av stråkar.

Variationen är enastående både i stil och tempo, vilket gör att albumet aldrig blir ansträngande eller långtråkigt att lyssna på. “Trialogue” växer för varje lyssning och produktionen är perfekt in i minsta detalj. Låtföljden är väl genomtänkt och de instrumentala låtarna ger lyssnaren perfekta andrum.

Code 64 verkar med “Trialogue” fått sitt sound dit man vill och utvecklingen efter bandets två första album är fenomenal.

Det går inte att sätta ett annat betyg än så här.

Tracklist:

1. Prologue
2. Deviant
3. Progenitor
4. Stasis (Seeds of Utopia I)
5. Higher Ground (Seeds of Utopia II)
6. Oblivion (Seeds of Utopia III)
7. Technocraft v.64
   
8. S.O.I.
9. Masquerade
10. Advanced Robotics
11. Tell Me
12. Close Encounters / Hyperdrive
13. Reefersleep
14. Epilogue

Bandfoto: Helèn Qvillberg & Jonas Mattsson

Konsertfoto: Greger Stolt Nilsen