Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Technophobic"

Intervju & livefoto: Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med den svenske italodisco-ikonen och multikonstnären Tobias Bernstrup som i  skrivande stund är högaktuell med det nya albumet Technophobic. Till detta bjuder vi också på livebilder från hans konsert Debaser Strand i Stockholm den 15 september signerade Patrik Lark (Darklark).

 

 

 

Tre år har passerat sedan du senast var albumaktuell med Romanticism. Hur har livet sett ut sedan dess och hur har arbetet med det nya albumet tagit form?
– Förra plattan mixade jag ihop med Doruk Ozturkcan från She Past Away. Vi har samarbetat under flera år, men denna gång kände jag lust att prova göra hela produktionen själv då jag precis installerat mig i en ny studio och ville jobba in mig i den nya miljön. Tematiskt har nya albumet präglats av en ganska dyster samtid, något som lyser igenom i låtar som Utopia, Everything Is Wrong och Metropolis Of Tomorrow. Musikaliskt har jag försökt jobba mer enkelt. Klassisk synthpop i modern tappning med ingredienser av Minimal Wave, Italo och Dark Wave, fast med ett mera sammanhållet sound än i tidigare albumproduktioner.

Hèléne (från Hante. och Minuit Machine) medverkar på en av spåren du nämner – “Metropolis of Tomorrow” och om jag förstått det rätt har hon även skrivit texten. Hur kom det samarbetet till?
– Min partner (som för övrigt är min bästa kritiker) hade nyligen introducerat mig till Hantes musik och sagt att våra röster skulle låta fint ihop. Jag skickade över en demo på “Metropolis of Tomorrow” till Hélène som nappade på idén. Jag föreslog att hon gärna fick lägga till några textrader gärna på Franska utöver det jag sjöng. Detta blev sedan låtens två verser i den annars minimalistiska texten.

Italodiscon har ju alltid varit och är fortfarande en del av ditt sound, men på senare tid har du injicerat en hel del annat i din musik. Är det något speciellt som har inspirerat till den utvecklingen?
– Jag växte upp med italo disco, men lyssnade framför allt på punk och metal. Min musikaliska bana började som trummis. Bland annat i postpunk bandet Raftsmen (tillsammans med Andreas Catjar som numera spelar med Covenant). När jag började med elektronisk musik 1997 var min främsta inspiration just Italo Disco och Gary Numan. Mellan 2002-2008 bodde jag i New York och kom då i kontakt med minimal wave och cold wave musiken, främst genom DJs och artister som Martial Canterel, Xeno & Oaklander. Vi var ett gäng konstnärer och musiker som hängde och spelade på samma klubbar. Detta var en väldigt inspirerande tid som kom att påverka min musik i en mörkare riktning.

Hur ser din musikaliska skapandeprocess ut idag?
– Musikskapandet sker oftast parallellt med mitt arbete med bildkonst. Det kan handla om stämningar, ämnen eller rena textfraser. Jag gör vanligen ett låtskisserna först på någon trevlig synth med riktigt klaviatur. Jag sitter och jammar, provar olika ljud och melodier tills det känns bra. Sen spelar jag in, och förhoppningsvis har det blivit en text samtidigt. Annars kan det få ligga och vänta. När det blivit till ett femtontal låtskisser brukar jag börja känna vart jag är på väg och arbetet med ett album tar vid. De senaste åren har jag gjort en del remixar åt andra artister. Detta brukar också funka som ett sätt att prova nya ljud och arrangemang och korsbefrukta någon annans musik, vilket kan vara befriande. Min remix av Lebanon Hanovers “Babes of The 80’s” från 2016 var ett sådant projekt som blev väldigt lyckat. En ganska långsam monoton postpunklåt blev till en riktigt dansröjare som idag har över en miljon visningar på Youtube.

Apropå bildkonsten, det visuella uttrycket har länge gått hand i hand med din musik. Vad inspirerar till den sammansättningen och vad kan vi förvänta oss i samband med kommande konserter?
– När jag började väva in musiken som en del av mitt arbete som konstnär föll det sig också naturligt att det visuella blev en del av musiken. Många av mina tidigare arbeten såväl i min bildkonst som i musiken var starkt influerade av film och dataspel. Allt från Fritz Lang, John Carpenters filmer och musik, Jan Hammers soundtrack till Miami Vice över till HR Giger och Pierre Moliniers surrealistiska queersjälvporträtt. Bildspråket på förra plattan var starkt inspirerat av Caspar David Friedrichs målningar. Men jag har också samarbetat med ett bra team andra kreatörer. På både förra och nya skivan arbetade jag med den stylisten Christopher Insulander och fotokonstnären Julia Peirone samt Stilgurun Emma Veronica som alla är extremt begåvade.

Din musik uppmärksammades tidigt i exempelvis Sydamerika, Östeuropa och Ryssland, men i Sverige så är det först på senare år som du hamnat lite mer i ropet i vår alternativa bubbla. Hur ser du själv på den utvecklingen?
– Jag hade inte direkt några kontakter med synthscenen i Sverige till en början. Kanske främst för att jag bodde utomlands och detta var ju på tiden innan sociala medier hade börjat koppla ihop musikvärlden ordentligt. Jag gjorde visserligen ett par spelningar i Stockholm under denna tid på bl.a. Moderna Museet och Debaser men detta var uppträdanden som skedde lite mera i en konstkontext. När jag sen flyttade tillbaka till Sverige hade tiden hunnit ikapp och min musik börjat upptäckas i Sverige. Jag tror det var väl i samband med min spelning på Kalabalik Festivalen 2012 som folk på allvar började få upp ögonen för min musik och uppträdanden. Mitt genombrott i Sydamerika, framför allt i Mexico var en intressant historia. Mina skivor började plötsligt sälja väldigt bra i Mexico. Det var min Italienska låt Ventisette från 2003 som utan min vetskap hade blivit en kultlåt. När jag åkte dit första gången och spelade visade sig att fansen hade all min musik. Oftast i bootleg format; allt från CDs, 12” vinyler till merchandise. Då förstod jag att Italoscenen där var stor och på allvar. Det var också just i Mexico City som jag kom i kontakt med Pascal Languirand (Trans-X) som bosatt sig där grund av scenen. Sedan 80-talet har danskulturen med Hi-NRG och italomusiken varit väldigt stark och spreds via turnerande DJ-kollektiv sk. Soundssystem, bland dessa Polymarchs och Patrick Miller. Den senare har sedan lång tid också en permanent klubb i Mexico City. Men det är inte bara italo som är sort i Sydamerika. Även synth/goth/alternativscenen där är väldigt stark och flera av de svenska synthband har ju spelat där.

Hur skiljer sig den sydamerikanska scenen mot den europeiska i allmänhet och svenska i synnerhet?
– Den är mer av allt. Publiken är så extremt dedikerad och det finns ett stor bredd på den alternativa scenen som inkluderar, Synthpop, EBM, Techno, Postpunk, Goth, Indie, Phychobilly, Punk mm. Men jag vill jag ändå poängtera att scenen i Sverige är också väldigt engagerad men mindre.

Hur ser planerna ut för den närmsta tiden? Har du några fler spelningar inbokade och hur vill du rama in musiken från scenen?
– Nu efter de första spelningarna i Stockholm och Göteborg i samband med releasen av nya albumet följer flera spelningar i Europa bland annat i Berlin. Det blir ny kostym så klart!

Det låter strålande! Har du någon hälsning eller några avslutande ord till alla som läser detta?
– Kolla in albumet, det är nog mitt bästa hittills och hoppas vi ses på någon av kommande spelningar!

Missa inte Jens recension av nya albumet Technophobic här!

Foto: Darklark (Patrik Lark), Debaser Strand 20180915

Tobias Bernstrup – “Technophobic”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD **, vinyl, digital **
Skivbolag: Nadanna Records
Releasedatum: 5 oktober 2018
Genre: Electropop, italodisco, synthpop
Bandmedlemmar: Tobias Bernstrup
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutube

(English version below)

Träffsäker och lekfullt melodiös

Tobias Bernstrup är nu tillbaka med det nya albumet Technophobic som stilmässigt känns som den självklara och fullt logiska fortsättningen på det förra albumet RomanticismTechnophobic är dock ett rakare album som ljudmässigt inte svävar ut i lika många olika stilar och experiment utan disciplinerat håller sig innanför den publikkäre italodisco-ikonen och multikonstnärens elektroniska popbox.

Träffsäkra och lekfullt melodiösa låtar, som trots de numera något mörkare och kantigare undertonerna sällan gör avkall på Tobias kompetens när det kommer till finessrikedom och melodiös lekfullhet. De starka refrängerna är många till antalet och en övervägande del av dessa fastnar snabbt likt superlim på trumhinnorna. Alltsammans kommer paketerat i en genomgående detaljrik och luftig ljudmix som sällan gör avkall på de produktionstekniskt tjusiga finesserna.

Utöver den tidigare hitsingeln “Utopia”, den rytmiskt smattrande och härligt repetetiva “Hear Me Calling” och den mörkare lite mer mystiska “Uncanny Valley”, så har Tobias Bernstrup också injicerat en hel del nya influenser på Technophobic, med inslag av såväl minimalistisk techno som nutida elektronisk pop.

Det retrodoftande åttiotalet utgör dock fortfarande hörnstenarna i ljudbilden och när det kommer till låttexternas budskap på albumet så är det två ytterligheter som möts. Dels anammar de känslorna kring vår mörka och dystra nutid, en nutid där allt till synes verkar falla samman i en snudd på nattsvart vision av framtiden medan de i andra änden likt en sorts känslomässig motpol förmedlar hopp och en önskan att bara vilja fly bort från alltihop. Bort från den dystra tristessen. Till dansgolvet och festen ständigt sökande efter lycka, glädje och något att tro på.

Med hjälp av ett fint gästspel av Helene (från Hante. och Minuit Machine) och några simpla Jean-Michel Jarre-doftande melodislingor levereras albumets simplaste men förmodligen vackraste låtar “Metropolis of Tomorrow” och alltmedan Technophobic gör få avstickare från huvudmallen så upplever jag albumet bra varierat, tillräckligt bra för att fungera även i sin helhet.

Topparna på Technophobic är höga och sida vid sida med det förra albumet Romanticism lär Tobias Bernstrup garanterat kunna hämta ett stort antal nya fans långt utanför den trogna armén av italodiscopurister som sedan länge han lockat med sin musik.

OBS! Håll utkik efter en intervju med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Tracklist

01. Night In The Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis Of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe In (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything Is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)
11. Doesn’t Matter (Makina Girgir Remix) (04:37) **
12. Technophobic (Techniques Berlin Remix) (04:56) **
13. Everything Is Wrong (Confrontational Remix) (05:14) **
14. Uncanny Valley (Nao Katafuchi Remix) (03:48) **
15. Utopia (Italoconnection Remix) (05:58) **
16. Utopia (Flemming Dalum Remix) (05:41) **
17. Utopia (23rd Underpass Remix) (04:33) **
18. Utopia (Covenant Remix) (04:26) **

(English version below)

Striking and playfylly melodic

Tobias Bernstrup is back with the new album Technophobic that in style feels like the obvious and fully logical continuation to his last release Romanticism. Technophobic, however, is more direct and it doesn’t bring as many different styles and sound experiments as it stays quite confortably within the popular swedish italodisco icon’s electronic box of pop.

Striking and playfully melodious songs, which despite the somewhat darker and wider undertones rarely relinquish Tobia’s skills when it comes to his own sophisticated style and melodious playfulness. The strong choruses are brought in abundance and many of them of the kind that really sticks to your eardrums like super glue. It all comes packed in a thorough and airy audio mix that rarely relinquishes the production-technical finesses.

In addition to the previous hit single “Utopia”, the rhythmically smashing and beautifully repetetive “Hear Me Calling” and the darker, a bit more mysterious “Uncanny Valley”, Tobias Bernstrup inserts some other influences on Technophobic, with elements from minimalist techno aswell as more contemporary electronic pop.

However, the retro-dazzling eighties still make up the cornerstones of the sound image and when it comes to the lyrics of the album, there are two emotional counterparts and themes that meet. On one hand, the album is alot about the doom and gloom of our dark present, a moment in time where everything seems to built into a pitch black vision of the future, while on the other hand there is an emotional counterpart built of joy a desire to just escape away from it all. Away from the gloomy sadness to the dance floor and the party constantly searching for happiness, joy and something to believe in.

With guest starring Hélène (from Hante. and Minuit Machine) and some simple Jean-Michel Jarre-influenced melodies, the album’s simplest but probably most beautiful song, “Metropolis of Tomorrow”, is presented. And while Technophobic deserts the main templated on quite few occations, I experience the album well varied and good enough to work fine even played back in one go.

The tops on Technophobic are high and side by side with the previous album Romanticism Tobias Bernstrup will certainly attract a variety of new fans far beyond the faithful army of italo disco fans who he has attracted for many years now.

Spännande gästspel på nytt från Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , ,


Den numera Stockholmsbaserade Göteborgaren och tillika mycket publikkäre Hi-NRG- synthpop- och italodisco-ikonen Tobias Bernstrup, som albumdebuterade med Images of Love redan 1998, presenterar nu de spännande detaljerna kring det kommande albumet Technophobic.

Tobias Bernstrup, som tidigare har samarbetat med bland andra Martial CanterelSaralunden och Trans-X var senast albumaktuell med Romanticism (2015) och släppte dessförinnan Sing My Body Electric (2011).

Bland de tio nya spåren (lyssna på snippets nedan) så inkluderas, utöver de två singlarna “Utopia” och titelspåret “Technophobic” som släpptes tidigare i år, även ett samarbete med Hélène de Thoury (från Hante. och Minuit Machine) på “Metropolis of Tomorrow” samt “Hear Me Calling” som är skriven av Jenny och Malin Berggren.

Albumet släpps via Nadanna Records som drivs av Marc Schaffer (Anna Logue Records) och Nader Moumhne (Electro Agression Records) både digitalt och i två olika begränsade vinylutgåvor vara den ena i marmorerad silverdesign.

OBS! Missa inte den stora intervjun med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Technophobic släpps den 5 oktober via Nadanna Records.

Tracklist

01. Night in the Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe in (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)