Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 24 juli 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Anders Hagström, Tea F. Thimé
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Tillbaka mot rötterna i modern tappning

Efter många turer fram och tillbaka så är nu Ashbury Heights tillbaka i rampljuset. Den nya sångerskan Tea F. Thimé har tagit över mikrofonen efter Kari Berg som stod för insatsen på bandets senaste album, och som i sin tur ersatte originalmedlemmen Yasmin “Yaz” Uhlin som lämnade 2009.

“The Looking Glass Society” påminner vid första anblicken rent produktionstekniskt mer om bandets tidiga demos och debutalbumet “No Cheers for the Newlydeads” (2007) än om det senaste rosade studioalbumet “Take Cair Paramour” (2010). Det ger en genomgående känsla av att bandet åter har letat sig tillbaka mot sina rötter om än i en modernare tappning.

Refrängstarka upptempohits som de tidigare smakproven “Starlights” och “Phantasmagoria” får sällskap av flera spår där man tacksamt har vågat röra sig utanför sin sedan tidigare invant trygga domän och ge sig på flera nya intressanta grepp.

Den växelvis lagda sången, där Tea och Anders turas om att stå för ledmotiv respektive kör och refräng, fungerar fortfarande ypperligt till de opolerade, raka och stundtals relativt mörka elektroniska poplåtarna. Liksom tidigare representerar Ashbury Heights låtar med starka budskap med stora portioner kaxighet och attityd.

Den refrängstarka inledningen med “Masque”, den sanslöst framtunga “Glow” och den ödesmättade “Hollow” är ett par lysande exempel på just detta, eller varför inte den blytunga (avslutande) “November Corrosion”.

Den för Ashbury Heights väldigt signifikanta dramaturgiska svärtan är fortfarande det dominerande inslaget i bandets mörka popstrukturer. Denna har nu fått sällskap av några ganska trista och platta flirtar med modern dansmusik. Jag är inte helt positiv till att bandet har valt att ta den här vägen i viljan att utveckla bandets ursprungliga sound och även om produktionen är klanderfri så finns det ett antal spår som jag inte riktigt lyckas bli vän med på det här albumet.

“The Looking Glass Society” är långt ifrån den spikraka samling av hits som det förra albumet levererade. De starkare spåren tar också lite längre tid på sig att med krypa in under skinnet, men gör riktigt bra jobb med just detta när de väl nått fram hela vägen. Kanske är det så att jag har alltför höga förväntningar på Ashbury Heights?

Jag upplever “The Looking Glass Society” som ett tämligen ojämnt album där djupa dalar fyller ut de alltjämt höga topparna och där de genomgående moderna inslagen förstör många av de i grund och botten väldigt välskrivna låtar.

Enligt rykten så är detta detta första delen av ett färdigskrivet dubbelalbum där den andra delen tydligen skall dyka upp redan senare under året. Jag ser fortfarande fram emot detta men nu med lite mer tillförsikt än tidigare.

Tracklist

01. Masque (04:17)
02. Heart Of Darkness (04:21)
03. Glow (04:10)
04. Hollow (05:39)
05. Phantasmagoria (05:44)
06. Piano (05:38)
07. Leave Off At Seven (04:16)
08. The Number 22 (04:43)
09. Gravitational Man (03:36)
10. Ghost Spirit Mother (04:37)
11. Starlight (04:13)
12. November Corrosion (05:23)

(English version below)

Back towards their roots with a modern touch

After many twists and turns Ashbury Heights now return to the spotlight. The new singer Tea F. Thimé has replaced Kari Berg, who was included on the band’s latest album to replace the original member Yasmin “Yaz” Uhlin who left in 2009.

“The Looking Glass Society” reminiscents production and soundwise more of the band’s early demos and the debut album “No Cheers for the Newlydeads” (2007) than the latest acclaimed studio album “Take Cair Paramour” (2010). It gives an overall feeling that the band has once again found its way back to its roots, albeit in a more modern twist.

Chorus strong uptempo hits like the previous samples “Starlight” and “Phantasmagoria” are joined by several tracks where they have gratefully dared to move beyond their already habitual secure domain and embark on several new interesting approaches.

The alternately style vocals, where Tea and Anders takes turns on the main themes and choruses and choirs respectevely, still works excellently well with the unpolished, straight and sometimes relatively dark electronic pop songs. Just like before Ashbury Heights represents songs with strong messagess and with large portions of cockiness and attitude.

The catchy intro “Masque”, the outrageously front heavy “Glow” and the fateful “Hollow” are a couple of shining examples of this, or why not the dark and heavy (ending)  “November Corrosion”.

Ashbury Heights’ significally dramaturgical blackness is still the dominant element in the band’s dark popstructure. This has now been consistently joined by some rather dull and flat flirts with contemporary dance music. I’m not entirely positive that the band has chosen the right path in the desire to develop the band’s original sound, and even if the production is flawless, there are a number of tracks that I can’t really manage to fully take in on this album.

“The Looking Glass Society” is far from the straight collection of hits the last album delivered. The stronger tracks on here also takes a bit more time crawl under your skin, but do really good job with exactly this once the reach all the way in. Perhaps my expectations of Ashbury Heights are too high?

“The Looking Glass Society” comes out as a fairly uneven album where it’s lowest points are filled with high peaks and where the consistent flings with modern dance music destroys many of the very well written songs.

According to rumors, this is the first part of a pre-written double album where the second part is supposed to arrive later this year. I’m still looking forward to this, but now with a little less more confidence than before.

ORDER THIS ALBUM RIGHT HERE

Efter att ha blivit upplöst på grund av diverse skivbolagskonflikter under 2010 så är nu Ashbury Heights redo att efter nästan fem års tystnad presentera det nya albumet “The Looking Glass Society”.

Den svenska synthpopduon, där Anders Hagström numera har sångerskan Tea F Thimé vid sin sida, har hittills presenterat två smakprov via skivbolaget Out of Lines samlingsserie “Electrostorm”: “Starlight” inkluderades på den femte volymen som släpptes förra året och “Phantasmagoria” fanns i sin tur med på den sjätte som släpptes tidigare i år.

(Lyssna på smakprov nedan).

Båda låtarna finns med bland de tolv nyskrivna spåren på “The Looking Glass” som blir bandets tredje fullängdare sedan debuten med “Three Cheers for the Newlydeads” som släpptes 2007.  Det kommande albumet är det första av två Ashbury Heights-album som enligt rykten är planerade under 2015. Enligt frontmannen själv så har bandets sound blivit mörkare och “gloomigare” den här gången.

Ashbury Heights, som bildades av Anders Hagström och originalsångerskan Yasmine “Yaz” Uhlin 2005, var senast albumaktuella med den John Fryer-producerade “Take Cair Paramour” (2010), då med sångerskan och fotomodellen Kari Berg.

Bandet har även släppt samlingsskivan “Origins” (2010) och minialbumet “Morningstar in a Black Car” (2008) som bland annat innehöll publikfavoriten “Spiders”.

“The Looking Glass Society” släpps den 24 juli via Out of Line.

Tracklist

1. Masque
2. Heart Of Darkness
3. Glow
4. Hollow
5. Phantasmagoria
6. Piano
7. Leave Off At Seven
8. The Number 22
9. Gravitational Man
10. Ghost Spirit Mother
11. Starlight
12. November Corrosion

Den svenska synthpopduon Ashbury Heights tvingas av en rad olika anledningar tyvärr att flytta fram releasedatumet för bandets comeback-singel till slutet av sommaren.

Alla fans bör dock inte misströsta! Låten “Starlight” (som från början var tänkt att bli den första singeln) inleder skivblaget Out of Lines femte del av samlingsserien “Electrostorm” som även inkluderar tidigare outgivet (och högaktuellt) material ifrån bland andra Die Form, Combichrist, The Klinik och Agonoize. Ett annat spår kommer istället väljas ut till den kommande singeln.

Grundaren och låtskrivaren Anders Hagström, som numera har den nyrekryterade sångerskan Tea F Thimé vid sin sida, har sedan en tid tillbaka arbetat med nytt material bandet ligger just nu i slutfasen av arbetet på det nya albumet som är planerat för släpp senare i år.

Ashbury Heights albumdebuterade med “Three Cheers For the Newlydeads” under 2007 och har sedan dess även släppt minialbumet “Morningstar in a Black Car” (2008) samt “Take Cair Paramour” (2010). Originalsångerskan Jasmin Uhlin lämnade bandet 2008 och ersattes med Kari Berg.

“Electrostorm volume 5” släpps den 2 maj via Out of Line.

Tracklist

01. Ashbury Heights – “Starlight”
02. Solitary Experiments – “Epiphany”
03. Client – “You Can Dance (CHROM Remix)”
04. Melotron – “Du Bist es Nicht Wert”
05. Blutengel – “Krieger”
06. Too Dead to Die – “Another Sin”
07. Combichrist – “We Rule the World Motherfuckers”
08. Rabia Sorda – “Hotel Suicide”
09. Die Form – “Mecanomania”
10. Signal Aout 42 – “Race of the Human Race”
11. Accessory – “Squeeze My Heart”
12. Hocico – “Thy Kingdom Come”
13. Agonoize – “Open the Gate (A.(D).N Remix)”
14. Suicide Commando “Body Machine Body (Demo)”
15. The Klinik – “In Your Room”
16. Lescure 13 – “Secrets”
17. Rummelsnuff – “Salutare (Pankow XII-G-XXII FM Remix)”

Artist: Ashbury Heights
Datum och tid: Fredag 17 december 2010, 21.00-03.00
Scen: Jazzhuset, Göteborg (The Station)

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Ett par videos från kvällen samt bandets spelning på ElectriXmas 2010 finner ni nu i videokategorin. Enjoy!

Synthklubben The Station i Göteborg hade för det sista evenemanget för året dukat upp med en extra överraskning på scenen denna kväll: Ashbury Heights.

Det har varit turbulens kring bandet den sista tiden. Skivbolagskonflikt, diverse tjafs i media där bandmedlemmarna uttalat sig till höger och vänster som till slut ledde till att Anders upplöste duon. Tidigare sångerskan Yasmine “Yaz” Uhlin hoppar således in på scenen för de sista två spelningarna..

Bandet hävdar bestämt att det här är de sista vi kommer få se av Ashbury Heights. För oss som nog kommer fortsätta hoppas in i det sista så ser det onekligen väldigt mörkt ut! Inte bara med tanke på rådande skivbolagskonflikt, utan även med tanke på att de båda sångerskorna redan nu har fullt upp med egna projekt. Kari Berg som ju blivit en del av Chaos All Stars vilka  är aktuella med nytt material snart. Kari har även gästspelat för en rad andra projekt – Ad Inferna, De Tot Cor och Psy’Aviah som kommer på skiva under nästa år. – Även Yasmine är aktuellt med nya bandet Javelynn, som även de är albumaktuella inom kort. Mitt i mellan hamnar synthpopsgeniet Anders Hagström med all sin fantastiska musik. Ashbury Heights har sedan länge varit en av mina absoluta favoriter i genren och det vore oerhört trist om det slutar här.

Ett fullpackat dansgolv framför scenen på Jazzhuset fick höra sina idoler temaenligt berätta historien om Göteborg och att det faktiskt var här allting började en gång i tiden. Bandet fördelade sedan setlisten över de tre skivsläppen – debutalbumet “Three Cheers For The Newlydeads”, EP’n “Morningstar In A Black Car” och nya fullängdaren “Take Cair Paramour”.

Bandets låttexter, estetik, kläder och hela framtoning har jag alltid tyckt väldigt mycket om. Helheten är mörk, skitig elektronisk pop fylld av panikångest, rebellerande och alla delar som behövs. Tack Yasmine och Anders. Ni gjorde min kväll. Oavsett vad som händer i framtiden så kommer er musik alltid ha en väldigt speciell plats i mitt liv.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen.

Setlist:

• Crescendo
• Scars of a Lighthouse
• Shades of Black
• Invisible Man
• Medicine
• Smaller
• Illusion
• World Coming Down
• Anti-Ordinary
• Spiders
• Dancer’s Nocturne

Extranummer:

• Corsair

Efter att nyligen annonserats ut som ett av banden i årets lineup för årets ElectriXmas festival har Anders Hagström, hjärnan bakom svenska Ashbury Heights, beslutat att upplösa projektet tillsvidare. Den huvudsakliga anledningen är bandets bestående konflikt med skivbolaget Out Of Line.

Anders gjorde nyligen ett officiellt uttalande; (publiceras enligt önskemål på originalspråket.)

“Ashbury Heights turned five this year. This should be a cause for celebration but after the last 24 months of constant fights and arguments with our label this band has begun feeling like a prison. For this and many other reasons I do hereby announce that I am disbanding Ashbury Heights.

This band was never meant to be a niche act, circumstances outside of our control made us sign with a niche label however and in hindsight it was probably not a good idea. It is quite clear that there is no future for us within the confines of the obscure Germanic subgenre that we’ve been a part of since our conception. After five years of hard work we’re still not selling any records and during that time we’ve had less than 20 paying gigs. I want you to know that we have tried to savour each and every one of these as if it were our last.

We’ve soldiered on despite catastrophic results mainly because of the few but stalwart fans that have gathered around our banner, you have all been amazing. You have given us strength and purpose when we had nothing and you’ve kept us going through the long nights because we wanted to be worthy of your praise.

But lately the situation has gotten worse and gigs are fewer than ever, we can no longer justify the amount of time this project is taking up considering that it doesn’t give us anything solid in return.

We have expressed a wish to leave our current record label and try our luck under different management. Part of the blame for our lack of success at least, must be attributed to their lack of marketing.

We should of course also be prepared to acknowledge the possibility that our music is rubbish and all our fans simply have awful taste (bless you). In that case this would have to be the very definition of the expression ‘good riddance’, no?

Naturally, if such a thing was to be true then our label is also guilty of having terrible judgement in picking it’s bands. Oddly enough they have refused to negotiate in any way and even claim that any songs I ever make in the future belongs to them. Our contract really does give them the right of ownership to everything I do musically but it’s hard to understand why they would choose to maintain this standpoint considering that they’ve never made any money off of us so far. Why would they want to keep me under contract when it never gave them anything in the first place?

I feel that after five years with them without any real progress it wouldn’t be fair to ourselves or to the fans to allow them to continue their mismanagement of our music. Therefore I will not be releasing any music at all until the matter has been resolved. When and if we can get out of our contract with our label, Ashbury Heights may be reunited but until then all my musical projects are on hold.

We’d like to express our gratitude to all the tour managers, bus drivers and other heroes who have supported us through the years and to the small and exclusive group of promotors who dared to take a plunge and book a small and unknown act such as ourselves despite the financial risk. A thanks also goes out to our booking agent Jan Winterfeld who’s always seen to it that the few gigs we’ve landed have been wonderfully organised.

I would also peronally like to thank my band members through the years: Yaz, Johan, Kari and Tomas. You helped keeping this rusty train rolling. Thanks.

And of course, our amazing fans.

Unfortunately a great chunk of you who have expressed approval of our music, hail from countries we’ve never visited. It’s a shame that we haven’t been able to perform live in places like Australia, Mexico, Canada or the United States. To all of you fans over there we express our heartfelt thanks for the unyielding support and lament that we never got to meet you on the road.

To the people we did meet down that road, we salute you all. You have been wonderful and you have cheered even though steadily failing health meant our last performances have been pretty awful. We really do love you, you’re the one good thing we’ll remember from all of this.

We’ll see you down the road.

Anders Hagström

Timrå

2010-10-11″

Foto: Ryan Garrison

Format: 2CD Album/ Digital download
Skivbolag: Out Of Line
Releaseedatum: Ute nu!

9/10

Storslagen comeback från svenska duon.

För ett kort tag trodde jag att bandet var nedlagt, det hade varit synd. Duons två första skivsläpp – debutalbumet “Three Cheers For The Newlydeads” (2007) samt uppföljaren, EP’n “Morningstar in A Black Car” (2008) snurrar fortfarande i min CD-spelare på väldigt regelbunden basis.

Men nu är svenska Ashbury Heights åter aktuella med ett nytt album, ännu en gång producerat mångfacetterade John Fryer: “Take Cair Paramour”

Det har varit tyst sedan 2008. Har bandet gömt sig från media? Har man låst in sig i studion? Inte vågat visa sig för omvärlden innan man haft något nästan perfekt att visa upp? Det verkar nästan så.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Ashbury Heights är ett av de få moderna synthpopband som lyckats med bedriften att tillföra något nytt och fräscht till en stundtals rätt sömnig genre. Bandet består av Anders Hagström som numera har Kari Berg vid sin sida, efter Yasmin Uhlins avhopp 2008. Livekeyboardist åt bandet är Johan Andersson.

Det står klart direkt redan från första spåret – “Anti Ordinary”. Duon har mognat, funnit nya grepp och tuffat till sig ordentligt. De kraftfulla gitarriffen chockar säkert en del av de gamla fansen och får sannolikt skivbutikerna att i vild panik, utan bättre vetande, placera albumet på rockavdelningen! Men efter denna något annorlunda inledning så är vi ganska snabbt tillbaka i tilltufsad elektronisk pop av bästa märket. Kari och Anders har utvecklats ordentligt sångmässigt och tagit hela sitt sound vidare på en fantastisk resa! Man kompletterar varandra bra och de flesta av låtarna är duetter. Hela produktionen är genomtänkt, proffsig och samtliga fjorton låtarna på albumet är hits, så enkelt är det.

Det är storslaget och välskrivet. Vackra arrangemang av stråkar och körer möter smattrande trummattor och skruvade synthar. Refrängerna borrar sig snabbt in i ens inre och melodislingorna fastnar direkt. Under mitt första dygn med skivan så hade jag faktiskt svårt att släppa den. Lyriken är genial och innehåller många av de teman som man bearbetat på tidigare skivor, men jag anar en ny touch; Tvångstankar, sex, kärlek, ensamhet, alltihop kryddat med tonårsångest och den underbara rebelliska attityd som fortsätter genomsyra bandets image.

Albumet levereras i en dubbel-CD, där andra discen innehåller diverse ganska intetsägande remixer utav några av albumets låtar tillsammans med ett par verkligen annorlunda demos från 2008. Utöver detta en intressant bonuslåt i form av “Dark Clouds Gather Over Vanity Fair”, som spelades in som soundtrack till Dream Vessel Films kortfilm “Defiant Skies” vilken spelades in förra sommaren.

Redan efter att snabbt ha skummat igenom albumet ett par gånger så var saken klar: Ashbury Heights – “Take Cair Paramour” är en framtida klassiker, en tia, en milstolpe. Med lite eftertanke samt en något djupare analys så finns det ett par faktorer som gör att jag petar av en pinne till en nia: Variationen kunde vara bättre. Jag har absolut inget emot de fjorton välproducerade, välskriva upptempo-hitsen som albumet innehåller, men en ballad eller två, eller i varje fall något som bryter av lite på vägen hade gjort det helt perfekt. Hursomhelst, ett av årets absolut bästa album har sett dagens ljus, det törs jag stick ut hakan med redan nu utan att låta det minsta urbota korkad även om vi bara är halvvägs in på 2010. Nu hoppas jag att svenska klubbar samt bandbokare drar öronen till sig och ser till att duon hamnar på scen även i hemlandet. En svensk stolthet som sällan spelar i sverige? Det är urbota korkat, på riktigt.

Tracklist – Disc 1:

1. Anti Ordinary
2. Beautiful Scum
3. Scars Of A Lighthouse
4. I Can Kill You So Easily
5. Hope
6. Crescendo
7. Shades Of Black
8. The Ashes In Her Breath
9. Night Creature
10. Medicine
11. Dancer’s Nocturne
12. Kingdom Confession
13. Unbearable Beauty
14. Invisible Man

Disc 2:

1. Invisible Man (Electro Remix)
2. Dark Clouds Gather Over Vanity Fair (Soundtrack from the short film Defiant Skies)
3. Shades Of Black (Charriere Remix)
4. Sensual Nothing (Exclusive Track)
5. Unbearable Beauty (DeLorean Remix)
6. Unbearable Beauty (Twisted Remix)
7. Unbearable Beauty (Technological Remix)
8. Traffic (TCP demo 2008)
9. The Velvets (TCP Demo 2008)

En av de mest lovande nykomlingarna på den svenska synthpops himlen återvänder! På nya albumet – “Take Cair Paramour”, lyser Ashbury Heights med ett klart mognat sound. Duon kryddar upp sina svävande beats, och melodier som definierar åttiotalets elektroniska pop, med vältajmat basmyller, och en nypa av den rådande “fucked up”-tidsandan. Man återspeglar även den androgyna sex-appeal, som gestaltats tidigare av bland annat David Bowie, och ger oss även en hälsosam dos av tonårsångest och rebellerande. Allt är vackert förpackat i en kompakt, lufttät mix av John Fryer. Albumet är ett skrovmål av låtar som fastnar. Väl genomförda arrangemang, ett spännande alternerande av manlig och kvinnlig sång, och en perfekt balans av pathos och pop.

Den svenska duon skriver inte låtar – man komponerar hymner!

Första pressen kommer med en bonusskiva som innehåller exklusiva outigivna låtar, alternativa versioner och remixer. En ljusglimt för den nya generationen!

Albumet släpps 2 juli via Out Of Line.

Tracklist:

1. Anti Ordinary
2. Beautiful Scum
3. Scars Of A Lighthouse
4. I Can Kill You So Easily
5. Hope
6. Crescendo
7. Shades Of Black
8. The Ashes In Her Breath
9. Night Creature
10. Medicine
11. Dancer’s Nocturne
12. Kingdom Confession
13. Unbearable Beauty
14. Invisible Man

Disc 2:

1. Invisible Man – Electro Remix
2. Dark Clouds Gather Over Vanity Fair – Soundtrack from the short film Defiant Skies
3. Shades Of Black – Charriere Remix
4. Sensual Nothing – Exclusive Track
5. Unbearable Beauty – DeLorean Remix
6. Unbearable Beauty – Twisted Remix
7. Unbearable Beauty – Technological Remix
8. Traffic – TCP demo 2008
9. The Velvets – TCP Demo 2008