Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Synthpop"

Empathy Test – “Safe From Harm” + “Losing Touch”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 17 november 2017
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: Isaac Howlett, Adam Relf
Land: England
Recensent: Alexander Johansson

  

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifySoundcloudReverbnationBandcampYoutube

(English version below)

Två empatiska debutalbum räddar synthåret 2017

Empathy Tests två (!) debutalbum “Safe From Harm” och “Losing Touch” är årets hittills bästa skivsläpp! “Losing Touch” innehåller sex låtar som är bättre än Depeche Modes “Here is the House” (1986) och “Safe From Harm” fyra! Lyssna på likheterna med DM:s pärla, t ex på fina “Here is the Place”“Losing Touch”. Empathy Tests album är kanske inte riktigt i närheten av mästerverk som “Forever Young” (1984) av Alphaville, som t ex Brutal Resonance hävdar, men de är bättre än både “Wonderland” (1986) med Erasure, “Upstairs at Eric’s” (1982) med Yazoo och “The Bones What We Believe” (2013) med CHVRCHES. Förstår ni då hur bra de är?

Barndomsvännerna Isaac Howlett och Adam Relf från London har lyckats skapa samma smarta moderna synth, med basgångar inspirerade av modern dansmusik, suveräna melodier, vettiga texter och undersköna eteriska falsettrefränger som Hurts hade på debutalbumet “Happiness” (2010). Empathy Test är mer lågmäld och elegant electro än tidiga Hurts som var mer upptempo och traditionell synthpop men de är klart jämförbara. Isaac Howlett sjunger fantastiskt bra, i klass med Brett Anderson i Suede (även om han har en bit kvar i sitt live-uttryck för att bli lika cool som Brett) som han t o m liknar till utseendet. Howlett kanske inte har samma världsklassklang i rösten som Hurtssångaren Theo Hutchcraft, men efter Hurts senaste estetiska albumhaveri så måste vi betrakta Howlett och Kites Niklas Stenemo som två av synthens absolut bästa manliga sångare. Det är en sådan befrielse att avnjuta kvalitetssynth på oklanderlig engelska från en duktig sångare när genren i allmänhet plågas av en massa svaga vokalister.

Låten “Losing Touch” är ett mästerverk, vemodig text, stark refräng och en gåshudsframkallande överstämma. Det är årets hit (även om den egentligen kom 2014). “Holding On” är nästa lika bra. På “Safe From Harm” är “Bare My Soul”, “Vampire Town” och “Seeing Stars” de bästa låtarna. Inte en enda låt på något av albumen är egentligen dålig, och när hände det senast att album höll så här hög och jämn kvalitetsnivå? Ska man säga någonting negativt så skulle det kanske vara att de nya låtarna kanske inte riktigt är lika starka som de bästa tidigare utgivna singlarna, även om “Siamese” och Purity Ring-coola “Firelight” är utmärkta. De egenhändigt remastrade versionerna av de äldre låtarna låter märkbart bättre än de tidigare versionerna.

Efter att ha varit förband åt Mesh, Aesthetic Perfection och VNV Nation och tillsammans med Kite varit bäst på Amphi 2017 är det dags för Empathy Test att erövra världen.

Bästa låtarna: “Losing Touch”, “Holding On”, “Bare My Soul”, “Vampire Town” och “Seeing Stars”

“Safe From Harm”

“Losing Touch”

Tracklist “Safe From Harm”

01. Bare My Soul (04:40)
02. Everything Will Work Out (04:08)
03. Trampoline (03:46)
04. Firelight (03:40)
05. Seeing Stars (04:14)
06. By My Side (03:50)
07. Vampire Town (03:15)
08. Safe From Harm (04:16)
09. All It Takes (04:14)
10. Burroughs & Bukowski (03:42)
11. Walk Right Out (03:14)

Tracklist “Losing Touch”

01. Kirrilee (03:47)
02. Where I Find Myself (04:08)
03. Last Night On Earth (02:51)
04. Holding On (04:05)
05. Hope For Me (03:24)
06. Throwing Stones (04:00)
07. Losing Touch (03:51)
08. Demons (03:33)
09. Siamese (03:59)
10. Sleep (04:23)
11. Here Is The Place (03:23)

(English version below)

Two amazingly emphatic debut albums

Empathy Test’s two (!) debut albums “Safe From Harm” and “Losing Touch” are certainly the best albums of 2017! “Losing Touch” contains six songs that are better than “Here is the House” (1986) by Depeche Mode and “Safe From Harm” four. Listen to the soundscape simularities to DM’s synth pop jewel noticeable e.g. at “Here is the Place”. Brutal Resonance claimed the records to be masterpieces but there are a few songs left before they produce an integrated album such as “Forever Young” (1984) by Alphaville. But both albums are better than major debut albums such as “Wonderland” (1986) by Erasure, “Upstairs at Eric’s” (1982) with Yazoo and “The Bones What We Believe” (2013) by CHVRCHES. Now, do you understand how great the childhood friends Isaac Howlett and Adam Relf‘s two debut albums achievement really is?

The young London duo Howlett and Relf have created the same smart and contemporary synth music, with deep bass from modern dance music, beautiful and clear melodies, clever texts and marvelous falsetto choruses as Hurts presented on their famous debut album “Happiness” (2010). Empathy Test reminds me a lot of Hurts in their early years, but there are obvious differences. Hurts were more uptempo and played traditional 80’ties synth pop, Empathy Test on the other side play a more quiet and subtle 2010’s electro. Howlett sings amazingly, equal to Brett Anderson in Suede, who he looks quite alike, and Hurts’ world class singer Theo Hutchcraft. Unfortunately he has not yet Bret’s live personality as we could see at the Amphi festival in Cologne in July 2017 although it was a pleasant gig. It is such a great experience enjoying quality synth music with perfect voice and impeccable pronounciation when the genre in general is plagued by poor vocal performances.

The song “Losing Touch” is a masterpiece, sad and strong lyrics, beautiful chorus, I get goosebumps from the exquisite conform every time. It is the best song this year although it was actually released already in 2014. But the remastred versions of the earlier singles make them sound better than ever before. The song “Holding On” is pure world-class with another delicate falsetto. My favorites on the “Safe From Harm” album are “Bare My Soul”, “Vampire Town” and “Seeing Star”. Not a single song on any of the two albums is weak and when did that happen last time? The only criticism I can think of might be that some of the new materials do not reach the level of some of the previously released singles, but both “Siamese” and the Purity Ring-cool “Firelight” are very strong songs.

Empathy Test has toured with Mesh, Aesthetic Perfection and VNV Nation, and together with Swedish Kite they were best at Amphi 2017. It is now time for Empathy Test to conquer the world.

Best songs: “Losing Touch”, “Holding On”, “Bare My Soul”, “Vampire Town” och “Seeing Stars”

 

 

Glass Apple Bonzai – “In the Dark”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, vinyl
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 18 november 2016
Genre: Synthwave, synthpop
Bandmedlemmar: Daniel Belasco
Land: Kanada
Recensent: Stefan Last

HemsidaFacebookLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

En befriande skamlös 80-talsflirt

Glass Apple Bonzai är ett av kanadensiska Daniel Belascos många musikprojekt. ”In The Dark” är den tredje fulländaren, och här handlar det om ren och skär synthpop som inte på något sätt skäms för sina starka 80-talsinfluenser.

Light In The Darkness (Overture)” inleder och sätter tonen direkt, och det råder ingen större tvekan om att 80-talets filmsoundtrack är en stor inspirationskälla.

I låtar som ”Holy War”, ”What They Say” och avslutande ”A Wicked Fire” blir också influenserna från 80-talets poppigare sida av synthen påtagliga, och man kan nog anta att artister som Howard Jones, Thomas Dolby och Duran Duran har snurrat flitigt på Belascos skivspelare genom åren.

I titelspåret ”In The Dark” kan man ana inslag av New Yorks electroscen ca 1982/83, medan ”The Unholy” uppvisar något tyngre och mörkare tongångar med spår av tidig EBM.

”Suicide, You, And I” är nog den låt som snabbast greppade tag i mig med sin omedelbara refräng och tillhörande synthwave-slinga. Denna låt tillsammans med ”Modern Lights” är de låtar där 80-talsinfluenserna är något mindre direkta, även om de helt klart finns där.

In The Dark” är befriande tydlig i sitt 80-talsflirtande vilket bara känns fräscht när det på sina håll än idag är ett årtionde det tittas snett på. Albumet visar upp ett förstklassigt låtskrivande, en total frånvaro av utfyllnadsspår och snygg produktion rakt igenom. Då detta är mitt första möte med Glass Apple Bonzai står det nu klart att jag måste kolla upp tidigare releaser. Att döma av vad jag hört här så har jag med stor sannolikhet en del riktigt trevligt att upptäcka…

Tracklist

01. Light In The Darkness (Overture) (03:48)
02. Holy War (04:20)
03. In The Dark (03:58)
04. Suicide, You, And I (04:09)
05. The Unholy (Interval) (04:37)
06. Light In The Darkness (Reprise) (03:48)
07. What They Say (featuring Hello Moth) (03:44)
08. Modern Light (monologue by Alex Reed) (04:10)
09. A New Day Begins (04:05)
10. A Wicked Fire (Finale) (04:27)

Bonus CD ”Perpetuum Nocturna Diaboli” **

01. Wouldn’t That Be Nice (03:24)
02. In The Sun (Outtake) (04:45)
03. What They Say (Radio Edit) (04:30)
04. Drudgery V.2 (04:15)
05. Holy War (Extended) (08:15)
06. He Who Walks (Outtake) (05:21)
07. Disappear V.2 (featuring Jeye Daye) (03:16)
08. I Gave Myself To The Devil (Improv) (10:11)

** = 2CD edition only, but also available to purchase as a separate download

(English version below)

A refreshingly shameless flirt with the 80s

Glass Apple Bonzai is one of Canadian Daniel Belasco‘s many musical projects. ”In The Dark” is the third full length release, and it’s all about pure, unadulterated synthpop which in no way shies away from its strong 80s influences.

Light In The Darkness (Overture)” opens the album and sets the tone right away, and there’s no doubt that soundtracks of 80s movies is a huge inspiration.

In songs like”Holy War”, ”What They Say” and album closer ”A Wicked Fire” the influences from the poppier side of synth become obvious, and one can assume that artists like Howard Jones, Thomas Dolby and Duran Duran have been given a few spins on Belasco‘s record player over the years.

The presence of the New York electro scene ca 1982/83 is palpable in ”In The Dark”, while ”The Unholy” presents a heavier and darker sound with traces of early EBM.

”Suicide, You, And I” is probably the song that first grabbed me with its immediate chorus and accompanying synthwave melody line. This one together with ”Modern Lights” are songs where the 80s influences are slightly less direct, even though they’re quite obviously still there.

In The Dark” is refreshingly upfront about its 80s flirtation which is only positive as it’s still today a decade that is frowned upon. The album displays proper first-class songwriting, a total absence of fillers along with top notch production throughout. As this is my first time experiencing Glass Apple Bonzai it is quite clear to me that I will have to check out his previous releases. Judging by what I’ve heard here, chances are I’ve got a lot of great stuff to discover…

CLICK HERE TO ORDER THIS ALBUM (USA AND CANADA)

A Spell Inside – “Autopilot”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 6 juni 2014
Genre: Synthpop, Futurepop
Bandmedlemmar: Michael Roeder, Peter Kirchmeyer, “MarCel” (Live)
Land: Tyskland
Recensent: Nicko Smith

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

Vital synthpärla fylld med överraskningar

Sablar och gevär i Finlands militär! Synthscenen överraskar sällan med sina bleka plagiat av pionjärjättarna inom sin genre, men ibland smäller det till så man lyfter på mustaschen och får fram ett lyckovrål. Senast jag kände sån här syntheufori måste varit när VNV Nation släppte “Empires” eller när Ashbury Heights debuterade.

“Autopilot” är en vital synthpärla fylld med överraskningar som visar var skåpet ska stå på synthscenen 2014.

Albumet inleds med hiten “Frei sein” (som agerade smakprov inför albumsläppet med tillhörande video) som är visar att bandet är tillbaka med krut i produktionen som saknades på den förra fullängdren “Loginside”. Albumet var i och för sig var rätt sött men saknade den passion och helhetskvalité som “Autopilot” visar upp. Att sedan ha en av synthmusikens bästa sångare bakom mikrofonen (Michael Roeder) gör ju inte saken sämre.

Albumet fortsätter således med en hitkavalkad genom större delen av produktionen: “Kampfbereit”, “Kein Fleiß, kein Preis” och “Auserwählt” flirtar med de bästa världarna av melankoliskt synth-gung, medan “Anders”, “Wahrheit” och den alldeles lysande “Klar sehen” representerar futurepopen.

Textmässigt får “A Spell Inside” mer schwung i sin lyrik genom att köra senaste skivan på sitt modersmål – undantaget EBM-flirten “Thorn” som är på engelska. Tyskan är väl ändå rätt mycket av synthens modersmål och här får vi ett ytterligare bevis på att den knarrande tyskan passar som handen i handsken i sitt elektroniska ljudlandskap. Trots de rätt vardagliga texterna på skivan som behandlar ämnen som kärlek, smärta och politik, så funkar det bra ihop med musiken. Vardagsrealismen funkar bättre för bandet än robotar och sci-fi teman, som till och från invaderar den elektroniska scenen.

Om vi tar en liten tillbakablick över de 25 år som bandet funnits, så har de alltså sysslat med allt från darkwave influenser på tidiga alster som “Visions From the Inside” till mer renodlad synthpop på “Vitalizer”. Numera skulle man nog kunna säga att bandet blandar friskt av det bästa från den melankoliska synthpopens världar, utan att plagiera eller köra med klicheér.

Så medan VNV Nation enligt mitt tycke sysslar med schlagersynth och Apoptygma Berzerk rockar loss, kan man sammanfattningsvis säga att A Spell Inside lyckas hålla liv i den futurepopgenre som giganterna själva har övergett.

“Autopilot” är ett av årets starkaste album i genren hittills.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

A Spell Inside på autopilot

01. Frei sein (04:42)
02. Mein Weg (04:38)
03. Kampfbereit (04:25)
04. Ewig (04:46)
05. Herz aus Glas (05:16)
06. Auserwählt (05:06)
07. Zu spät (04:14)
08. Klar sehen (04:20)
09. Kein Fleiß, kein Preis (04:32)
10. Anders (05:00)
11. Das alte Lied (05:18)
12. Wahrheit (05:02)
13. Thorn (04:32)

 

Vital synth gem packed with surprises

Sabers and rifles in the Finnish military! The synth scene rarely surprises with their pale plagiarism of the pioneers and giants of their respective genre, but sometimes it knocks you in the head and makes you want to screan out with joy! The last time I felt like this was when VNV Nation released “Empires”, or when Ashbury Heights made their debut.

“Autopilot” is a vital synth gem packed with surprises that sets a new standard for the scene in 2014.

The album opens with the hit “Frei sein” (the appetizer for the album that was released with accompanying video) that is showing that the band is back with gunpowder in production that was lacking on the last longplayer “Loginside”. The album was was pretty cute but lacked the passion and overall quality that “Autopilot” delivers. Add to that one of the genres best singers behind the microphone (Michael Roeder) and it gets even better.

The album continues with a series of hits through most of the production: “Kampfbereit”, “Kein Fleiss, Kein Preis” and “Auserwählt” flirts with the best worlds of melancholy synth-sweeps, while “Anders”, “Wahrheit” and the absolutely brilliant “Klar sehen” represents the futurepop.

Lyrically, A Spell Inside gets more of a push in the poetry with all songs written in the native tongue – except EBM flirtation “Thorn” written in english. German surely is regarded the native language of the scene and here we have a further proof that the creaking german fits like a glove with the electronic soundscapes. Despite the right everyday texts on the disc that covers topics such as love, pain, and politics, it works well with the music. Everyday realism works better for the band than the robot and sci-fi themes that now and then invades the electronic scene.

If we take a little look back over the 25 years the band existed, they have delivered everything from darkwave-influences on early works such as “Visions From the Inside” to more pure synth pop on “Vitalizer”. Now you could probably say that the band mixes fresh of the best from the melancholic synth pop music worlds, without plagiarising or clichés.

So while VNV Nation in my opinion are doing thir schlagerpop and Apoptygma Berzerk are rocking out, you can say in conclusion that A Spell Inside manages to keep a futurepopgenre alive that these giants have abandoned.

“Autopilot” is one of the genre’s strongest albums so far this year.

Endless Shame live på The Summer Station.

Tags: , , ,


The Summer Station part 1. Den 31:a juli öppnar äntligen dörrarna till The Station igen! Det blir sommarens stora synth-klubb-fester på The Station i juli & augusti. Vi bjuder på sexig synth, sommaritalo, och summernight-hits från 22 till 03. Som vanligt är stämningen på topp när Göteborgs synthare träffas på stans bästa klubb. Drinkarna är magisk svalkande i sommarnatten efter att man svettats rejält på dansgolvet.På scen ställer vi denna kväll Endless Shame. Kristianstad-baserade Endless shame med monster-sommar-hiten “Pure” i bagaget, blir en mycket snajsig sevärdhet vid midnatt när bandet går på. Låtskrivaren Anders Olsson (Autodafeh oxå) visar med Endless Shame var synth-skåpet ska stå. Detta är svensk modern synthpop när den är som läckrast.

Ringa in datumet i kalender direkt, för du missar väl inte detta?! Vi ses på The Station – Svettigare, Sexigare och Svängigare än någonsin.

The Summer Station part 1
31 juli
På Scen: Endless Shame
Dj:s Sunny & Funny boy
Videoshow – superdupernice
Jazzhuset
22-03
100kr
18år