Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Synthetic Symphony"

And One – “Killing the Mercy”

Tags: , , , , , , , ,


Officiella musikvideon till And One – “Killing the Mercy”. Låten är hämtad från senaste albumet “S.T.O.P.”. Regisserad av Adolf Steinhimmel. Enjoy!

And One – “S.T.O.P.”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD ***, Digital
Skivbolag: SPV (Synthetic Symphony)
Releasedatum: 25 maj 2012
Genre: Synthpop, Bodypop, EBM
Bandmedlemmar: Steve Naghavi, Joke Jay, Nico Wieditz, Rick Schah
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

Dynamiskt, mångfacetterat och långlivat

Efter en intern konflikt, som slutade med att de tidigare medlemmarna Chris Ruiz och Gio Van Oli helt sonika lämnade bandet för att bilda EBM-duon Pakt (som i sin tur även albumdebuterade med “Berlin” tidigare i år), så var förväntningarna hos undertecknad väldigt låga inför kommande nytt material från And One. Men efter två ganska pigga EP’s tidigare i år (med hitlåtarna “Back Home” respektive “Shouts of Joy”),så kanske inte allt gått förlorat på vägen trots allt?

Skivbolagsbytet (från Out Of Line till SPV-dotterbolaget Synthetic Symphony) och en återförening med de två tidigare bandmedlemmarna Joke Jay och Rick Schah (samt utöver detta även rekrytering av livekeyboardisten Nico Wieditz) verkar onekligen ha injicerat vad som krävdes. För när Steve Naghavi under de senaste åren verkar ha hamnat i ingenmansland i sitt låtskrivande och under Out Of Line-flagg till vissa delar sket ur sig ”Tanzomat” förra året så var det nog många And One-fans (inklusive undertecknad) som var rädda för att man nu tagit ytterligare ett kliv mot graven.

Men faktum är att And One synnerligen verkar ha hittat gnistan igen. Melodierna, de underfundiga texterna som pendlar mellan ren ironi och dödligt allvar och refrängerna som sätter sig finns där hela vägen på det nya albumet “S.T.O.P.”. Och liksom på bandets tidigare milstolpar (där jag personligen håller “Spot!” och “I.S.T.” som solklara favoriter), så har man inte glömt den så fantasiska tredje dimensionen man visat upp tidigare i de lugnare partierna. (fortsättning nedan)

Utöver de typiska And One-dängorna; Den inledande “Shouts of Joy”, den bluesiga “Back Home” (med bidrag på sång av Sophia Lengert) och de träffsäkra synthpophitarna “Memory” och (titelspåret) “S.T.O.P. The Sun”, så levererar man även ett par fantastiska lite lugnare mellanspel som ger perfekt andrum, som exempelvis den vackra “Aigua” (med gästspel av en ännu ej namngiven kvinnlig sångeska) som skickar härliga kårar längs med ryggraden.

Tracklisten är perfekt komponerad med bra variation mellan de snabbare och de lugnare spåren, utan att det blir ryckigt. Höjdpunkterna på slutet är instrumentalspåret “Everybody Dies Tonight” som sitter ihop med “End of Your Life” – en mörk, suggestiv, atmosfärisk och släpande komposition med ett fantastiskt gästspel på sång signerat Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy.

För de som tycker att det ordinarie albumet saknar EBM-inslag så innehåller bonus-EP’n “Treibwerk” *** (som kommer med den begränsade utgåvan) desto mer av just detta. Bland annat ytterligare ett gästspel av Douglas McCarthy, den här gången på den rappa bodydängan “Get It!” (i duett med Steve Naghavi). Utöver detta gör även Covenant-sångaren Eskil Simonsson en insats på den monotona och analogt pumpande “Low”.

Slutsatsen är att And One i stora drag har gjort det igen och med “S.T.O.P.” presenterar man en dynamisk, mångfacetterad och långlivad fullängdare.

Tracklist “S.T.O.P.”

  1. Shouts of Joy  5:04
  2. Killing the Mercy  5:20
  3. Memory  3:49
  4. You Without a Me  3:43
  5. Don’t Get Me Wrong  4:46
  6. Aigua  2:18
  7. S.T.O.P. the Sun  4:22
  8. The 4  4:15
  9. Back Home  4:04
  10. Everybody Dies Tonight  1:44
  11. The End of Your Life (feat. Douglas McCarthy)  5:59
  12. No Words  3:33

Tracklist “Triebwerk EP” ***

  1. Get It! (feat. Douglas McCarthy)  4:14
  2. H.A.T.E.  4:18
  3. One And  2:52
  4. My Mission  4:19
  5. Low (feat. Eskil Simonsson)  4:43
  6. Dark Heart  6:21

Covenant- och Nitzer Ebb-sångare på nytt And One-album

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter att ha aptitretat med två EP-släpp tidigare i år så är tyska And One redo att presentera nya albumet “S.T.O.P.”.

Utöver titelspåren “Back Home” och “Shouts Of Joy” från nyss nämda EP’s innehåller den nya fullängdaren även gästspel av Nitzer Ebb-frontmannen Dougas J. McCarthy och Covenants dito Eskil Simonson.

Albumet släpps (utöver den ordinarie enkeldiscutgåvan) även i en begränsad dubbeldiscutgåva som inkluderar bonus-EP’n “Treibwerk”.

And One består av frontmannen och sångaren Steve Naghavi, den nyrekryterade keyboardisten Nico Wieditz och de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah som är tillbaka i bandet efter att Chris Ruiz och Gio van Oli visade sitt missnöje och lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) förra sommaren.

“S.T.O.P.” släpps den 25 maj via SPV (Synthetic Symphony)

Tracklist “S.T.O.P.”

  1. Shouts of Joy
  2. Killing the Mercy
  3. Memory
  4. You without a Me
  5. Don’t get me wrong
  6. Aigua
  7. S.T.O.P. the Sun
  8. The 4
  9. Back Home
  10. Everybody dies Tonight
  11. The End of Your Life
  12. No Words

Tracklist “Treibwerk”

  1. Get It!
  2. H.A.T.E.
  3. One And
  4. My Mission
  5. Low
  6. Dark Heart


And One – “Shouts Of Joy”

Tags: , , ,


Officiella musikvideon till “Shouts Of Joy”, titelspåret på den nya EP’n från And One. Enjoy!

Livealbum från Skinny Puppy

Tags: , , , ,


Alla som fick möjligheten att avnjuta en konsert med de kanadensiska industripionjärerna Skinny Puppy under den senaste turnén vet att bandet levererar något alldeles extra från scenen.

Nu är det dags att återuppleva delar av känslan – via det nya livealbumet Bootlegged, Broke and in Solvent Seas” som landar i tidigt i sommar.

Över tio väl utvalda spår inspelade i Warzava, Bratislava, Budapest och tyska Hildensheim presenteras bandet i toppform.

Allt har fångats via mixerbordet och ljudgeniet Ken ‘Hi-Watt’ Marshalls handhållna ljudupptagningar.

Bootlegged, Broke and in Solvent Seas” släpps under juni månad via Dependent Records.

Tracklist

  1. Prelude (Warsaw)
  2. Rodent (Warsaw)
  3. Dead Lines (Bratislava)
  4. Dogshit (Warsaw)
  5. Addiction (Bratislava)
  6. HateKill (Warsaw)
  7. Worlock (Hildesheim)
  8. Morpheus Laughing (Warsaw)
  9. Assimilate (Warsaw)
  10. Shore Lined Poison (Budapest)

Magisk cirkus när 18 Summers återvänder

Tags: , , , , , , , , , , ,


Legendariska 18 Summers återvänder nu med nya albumet “The Magic Circus”.

Den nya fullängdaren är producerad av Roman Schönsee (som tidigare arbetat med bland annat The Crüxshadows och Hungry Lucy) och är bandets första nya material sedan 2006 års “Phoenix From The Flames”.

18 Summers bar fram till 2002 bandnamnet Silke Bischoff men efter att originalmedlemmen Axel Kretschmann lämnade bandet så förlorade den kvarvarande duon, som består av Felix Flaucher och Frank Schwer efter ett domstolsbeslut rättigheterna till bandnamnet, varpå man tog namnet 18 Summers.

Bandet (i dess nya form) har utöver “Phoenix From The Flames” (från 2006) släppt “Virgin Mary” (2002) och gjorde för tre år sedan ett gästspel med Sara Noxx på EP’n “Superior Love (The Dark Side)”.

“The Magic Circus” innehåller tretton nyskrivna låtar (inklusive intro och outro) av bandets säregna mörka elektroniska pop med både triphop och mer akustiska inslag. Bandet kommer även spela live vid årets Amphi Festival i Köln.

“The Magic Circus” släpps den 23 mars via SPV (Synthetic Symphony).

Tracklist

  1. Intro
  2. Chippewa Lake Park
  3. Deep in Your Heart
  4. Underworld
  5. Dream Machine
  6. The Strange Fruit
  7. Beautiful Day
  8. Radio S.A.T.A.N
  9. The Magic Circus
  10. Queen for a Day
  11. The Funeral
  12. Secretly
  13. Outro

And One – “Back Home”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: SPV/Synthetic Symphony (Playground Music)
Releasedatum: 13 januari 2012 (EU), 27 februari (Sverige)
Genre: Synthpop
Recensent: Jens Atterstrand

And One i nygammal skepnad

Efter diverse interna konflikter, som till slut resulterade i avhoppade bandmedlemmar och ett nytt skivkontrakt med tyska SPV’s dotterbolag Synthetic Symphony, så återvänder nu Berlinbaserade And One med Steve Naghavi i spetsen med den nya EP’n “Back Home”.

EP’n följer upp förra årets, på vissa håll rätt hårt kritiserade album “Tanzomat”. Vid sin sida har frontmannen ännu en gång de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah.

Med tanke på det senaste bleka albumsläppet, så ska måste jag säga att jag hade rätt låga förväntningar på det nya materialet. Men när titelspåret “Back Home” efter ett svepande intro studsar igång med den blues-inspirerade analoga basgången, så är den spontana känslan att bandet kanske trots allt hittat hem efter att den senaste tiden gått vilse. And One är svåra att inte känna igen och man har under sin långa karriär utvecklat ett väldigt säreget sound. Problemet på det senaste albumet, och några av halvmesyrerna innan detta begav sig, var inte soundet i sig, utan ett på tok för svagt låtmaterial där man stundtals undrade om låtskrivaren tappat gnistan för gott. (fortsättning nedan)

“Back Home” är ingen dunderhit, men den sprätter igång rätt bra. Och med ett jazzigt bidrag på sång av Sophia Lengert, så har den absolut kapaciteten att kunna växa ytterligare ett snäpp.

Den ena av de två b-sidorna, “Wounds” är i sin tur en melankolisk och melodiös sak, som påminner lite om “So Klingt Liebe” eller någon av de lugnare synthpoplåtarna från bandets fornstora dar på nittiotalet. Den andra b-sidan “Rick” är en glad, humoristisk poplåt – och frågan är om den handlar om bandmedlemmen Rick Schah? Jag låter detta vara osagt. EP’n avslutas i sin tur med den akustiskt kryddade, atmosfäriska och lugna “Missing Track”, som liksom “Wounds” andas friskt av det mer melankoliska And One som vi känner igen sedan tidigare.

Utöver de fyra originallåtarna så inkluderas även en liveupptagning av “High” i hyfsad kvalitet. De två remixerna av titelspåret i sin tur är i grund och botten rätt så lika originalet. Mixed Conditioner-versionen är en lite tyngre avskalad och förlängd dansgolvsversion medan Berlin Mixer är en skitigare och lite tilltufsad dito.

And One, som här presenteras i något av en nygammal skepnad blåser mig inte av stolen med den här EP’n. Men om detta är någon som helst indikation på vad man gömmer på ritbordet inför ett kommande album så är jag fylld av förväntan.

Tracklist

  1. Back Home (Club Mix)  5:09
  2. Wounds  3:55
  3. Rick  4:54
  4. High (Live in Peine, The Original)  3:49
  5. Back Home (Mixed Conditioner)  6:13
  6. Back Home (Berlin Mixer)  5:22
  7. Missing Track  4:24

And One återvänder hem på ny singel

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter en turbulent tid med avhoppade bandmedlemmar, en delvis avbruten turné och annan oreda, så verkar nu tyska And One åter ha hittat gnistan. Nya singeln “Back Home” landar under januari och innehåller tre versioner på titelspåret samt b-sidan “Wounds”.

Frontmannen och sångaren Steve Naghavi har på nytt rekryterat de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah, efter det att Chris Ruiz och Gio van Oli lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) under sommaren.

Efter att ha fått utstå en del kritik för senaste albumet “Tanzomat”, som också blev det sista som släpptes via bandets förra skivbolag Out Of Line, så har man funnit ett nytt hem på SPV’s elektroniska sublabel Synthetic Symphony.

“Back Home” släpps den 23 januari via SPV/Synthetic Symphony.

Tracklist

  1. Back Home (Club Mix)
  2. Wounds
  3. Back Home (Mixed Conditioner)
  4. Back Home (Berlin Mixer)

Skinny Puppy – “Handover”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: SPV (Synthetic Symphony)
Releasedatum: 28 oktober 2011

Genre: Electronic

8/10

Den som väntar på något gott..

Oktober 2009 var ursprungsrelease för detta album och strul med bolaget SPV har gjort att vi fått vänta hela två år på den här plattan. Om väntan har varit lång så ledde det i alla fall till något bra. Bandet gav sig ut på turnén “In Solvent See” (döpt efter
strulet med skivbolaget) och undertecknad fick inte bara se sitt favoritband första gången utan hela tre gånger. Först på festival i Waregem, Belgien och sedan två gånger i Stockholm. För det får jag vara evigt tacksam till SPV! Jag fick också möjligheten att göra två separata intervjuer med Cevin Key och Nivek Ogre, som båda var väldigt trevliga och av tidigare osämja dessa två herrar emellan märktes ingenting. Jag är dock tämligen övertygad om att samarbetet idag ligger på en affärsmässig nivå snarare än vänskaplig. Men så länge de fortsätter att samarbeta, släppa plattor och turnera är det nog i och för sig ingen som bryr sig om vilket.

För att återgå kort till historiens början så träffades Cevin Key och Nivek Ogre på ett fest i början på 80-talet där deras gemensamma intresse för skräckfilmer blev början till det legendariska samarbetet. Medan de flesta band som startade under 80 talet gick att genrebestämma så var Skinny Puppy på den tiden alltid i sin egen genre. Harsch EBM eller Industrial var några av försöken att kalla deras musik något men oavsett vad man kallade det så var det alltid hårdare, mörkare och mer komplicerat än all annan musik.

Det blev också en sport i att försöka känna igen alla samplingar från diverse skräckfilmer som de fullkomligt öste ut i låtarna. En del från mer kända filmer men det mesta från väldigt obskyra b-skräckisar. Dessa är ganska enkla att finna på Internet idag men på den tiden var det bara ett genuint och nördigt forskande inom skräck som gjorde att man plockade replikerna/ljuden/skriken. Som exempel kan nämnas första gången jag såg Texas Chainsaw Massacre II och ut från den kopierade VHS’en ljuder “They live on fear, they live on fear” vilket gav mig kalla kårar över hela ryggraden. Detta hade Skinny Puppy samplat till “Shadown Cast” från albumet “Cleanse Fold and Manipulate”. Samma känsla infann sig när jag såg “Fearless Vampire Killers”, “The House by the Cemetary”, “Scanners” samt en bunt andra filmer.

Det jag försöker säga med det ovan tramsiga sentimentalpratet är att det på samma gång är svårt, hedrande och överväldigande att recensera Skinny Puppy på grund av allt som ligger i bagaget. Det jag också vill säga är att det inte är något vanligt band detta handlar om utan ett band som varit mina hjältar sedan andra halvan av åttiotalet. (fortsättning nedan)

Det skall påpekas att ett par lyssningar inte kommer ge någon bra uppfattning om hur det låter. Det är också svårt att försöka bilda sig en uppfattning på bara ett par veckor för att få ut denna recension. Ta den förra plattan “Mythmaker” som ett exempel; Den låter mycket bättre idag än vad den gjorde när jag lyssnade som mest på den runt dess releasedatum för fyra år sedan. Med det sagt så låter plattan mycket bättre efter tolv lyssningar än den gjorde efter fem.

Direkt i plattans öppningsspår “Ovirt” blir man förflyttad tillbaka till 1984. Synthslingan tar lyssnaren omedelbart tillbaka till “Back & Forth”-demon. Även Ogres textrapande påminner inte så lite om samma period. Jämför till exempel med “Glass Houses” från “Remission”. Kan knappast börja bättre men vad vore väl bandet utan en helt ny giv på en ny platta? Övriga spår är absolut inte lika nostalgiska men däremot väldigt vemodiga. Inledande fyra låtar har alla en stor portion av melankoli vilket även gäller för efterföljande “Gambatte”, som är vemodig trots ett högre tempo. Jag gillar även att Ogres röst är mer distad här än på tidigare recenserad soloplatta och de första fem spåren håller alla hög klass.

Andra delen av plattan är spretigare. “Icktums” är låten med mest driv i och vidare en given favorit som troligen är den låt som lättast fastnar. “Point” är en ganska plottrig historia och imponerar inte nämnvärt. “Brownstone” hade jag ganska svårt för i början men den har växt massor med antalet lyssningar. En historieberättelse som leder tankarna till något märkligt teaterstycke och med en helt förvriden Ogre, direkt hämtad från mentalsjukhuset. Tänk anonyma personer på TV – när de berättar någon historia om hur likdelarna systematiskt plastades in. “Vyrisus” är även den en ganska mörk historia som växlar i tempo. En skräckliknande känsla infinner sig. “Village” tillhör de hårdare låtarna på plattan men efter många lyssningar känns den lite väl enformig och får lov att hamna på gränsen till skamvrån. Avslutande “Noisex” tycker jag tyvärr inte har på denna platta att göra alls, den passar bättre hemma i Cevin Keys sidoprojekt “Download”, för att ge er en känsla för hur det låter. Nästintill instrumentalt med breakbeats och diverse ljudbajs.

Om jag skall säga något om Ogres texter som alltid varit väldigt komplexa, träffande och kritiska mot allt från plågsamma djurförsök till miljöförstöring så rör det sig denna gång i stort om finansiella organisationer, politisk impotens och om oss människor som lämnar över våra liv till dessa organisationer och politiker. Därav plattans namn.

Det som ändå imponerar mest är att Ogre och Key inte bara lyckas skapa fantastisk musik fortfarande utan även att de släpper album som inte följer någon som helst mall från tidigare alster. “Handover” kommer näppe att revolutionera synthvärlden men det är likväl ett förbannat bra album. De album jag varit besviken på när det gäller Skinny Puppy var när “The Process” efter lång väntan dök upp 1996, efter att Ogre lämnat bandet och detta då skulle bli deras sista album. “The Greater Wrong of the Right” från 2004 var återföreningsplattan och den var i mina ögon något bättre än föregångaren, även om inte den heller höll för hårda syner i sina sömmar. Med “Mythmaker” och “Handover” kan jag tryggt säga att framtiden fortfarande ser väldigt ljus ut för Skinny Puppy och jag håller alla tummar jag kan för att samarbetet dem emellan skall ta mig ända in i pensionsåldern.

// Thobias Wollhed, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Ovirt  4:51
  2. Cullorblind  5:48
  3. Wavy  4:34
  4. Ashas  3:30
  5. Gambatte  3:25
  6. Icktums  5:16
  7. Point  3:38
  8. Brownstone  3:28
  9. Vyrisus  4:07
  10. Village  4:09
  11. Noisex  7:18

Skinny Puppy – “Icktums”

Tags: , , , ,


Ett till smakprov från det kommande Skinny Puppy-albumet “Handover”. Enjoy!