Format: (Album/Samling) CD, Digital
Skivbolag: Desire Records
Releasedatum: Juni 2014
Genre: Electro, cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Zoè Zanias, Sid Lamar
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Sexig industrimusik i egensinnig electro

Efter att ha slagit samman två EP:s, “Vitreum” (2013) och “Ennoea” (2014) och adderat två bonusremixer (av Soft Riot och Distel) så återfinns nu äntligen ett komplett samlingsalbum på CD, iTunes och Spotify m.m.

Jag betraktade Keluars “Ennoea” som ett av de bästa skivsläppen 2013 och den här “fullängds”-debuten håller nästan samma klass. Albumet är ren, naken, industrielectro. Tänk er något slags kärleksbarn ur ett ménage à trois bestående av The Cure, SPK och tidiga Front 242. Fast jämfört med till exempel “Geography” så är Keluars texter överlägsna, beatsen hårdare, melodierna vackrare och sången fullständigt överlägsen Jean Luc De Meyer och Richard “R23” Jonckheeres grovhuggna diton.

“Surface” är en cure:sk “Charlotte Sometimes” för detta millenium, lite hårdare och skarpare. Zoè Zanias (aka Alison Lewis) stämma är lika naken som någonsin Robert Smiths, fast enormt, jo, det måste sägas, mycket sexigare. “Eremus”, “Vitreum” och “Rupture” är albumets svagare länkar, samtliga från “Vitrium”-EP:n. “Coralline” är stark och australienfödda Zoè använder röstens hela register, bland annat en djupare bas än i någon annan låt. På “Coralline” återfinns orientaliska klanger och industriljud liknande de på SPK:s “Oceania” från 1987. För övrigt är SPK:s 80-talshit “Metal Dance” en självklar referensutgångspunkt för flera av låtarna. “Keluar” är en djupt originell skiva med en av årets vackraste sistalåtar: Still black water, you’re a mirror/but where are you going? mässar Zoè om och om igen i bästa låten “Rivers” (innan de två bonusremixerna som inte tillför så mycket).

Efter utgången (Keluar betyder utgång i Malaysia, reds anm) lyssning konstaterar jag att Keluar redan har ett eget ljuduniversa, ni vet, ett sånt där som Kraftwerk, Cocteau Twins, Skinny Puppy, Moskwa TV och The Cure samt en handfull andra artister lyckats skapa. Något nästan oefterhärmligt och samtidigt konstnärligt oersättligt.

Bästa låtarna: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

Tracklist

01. Cleo (04:34)
02. Surface (03:20)
03. Fractures (04:19)
04. Detritus (04:09)
05. Eremus (03:46)
06. Rupture (03:15)
07. Fusion (03:41)
08. Vitreum (04:03)
09. Threads (03:43)
10. Coralline (04:55)
11. Ennoea (03:57)
12. Rivers (04:22)
13. Cleo (Soft Riot’s Waves Version) (06:13)
14. Coralline (Distel Remix) (04:44)

(English version below)

Sexy industrial in original electro

By putting together the two EP’s “Vitreum” and “Ennoea”, here comes a full album-compilation from Keluar. I found the “Ennoea” to be one of the best records in 2013 and the final complete album comes pretty close to the same level.

Keluar provide pure, naked, industrial electro. Imagine the love-child from the ménage à trois of The Cure, SPK and Front 242 in their early years. Compared to “Geography”, the Keluar album has better lyrics, harder beats and more beautiful melodies. The female voice of Zoè Zanias is completely superior to the grunts of male Jean-Luc De Meyer or Richard ”R23” Jonckheere.

The song “Surface” is a harder and crisper “Charlotte Sometimes” by The Cure for this millenium. Zóes voice is as naked and heartbreaking as Robert Smith’s, but it is also, this has to be said, so much sexier. This is regardless of your sexual orientation. “Eremus”, “Vitreum” and “Rupture”, from the “Vitreum”-EP, are weaker songs on the album, yet still magnificent pieces. In “Coralline”, Melbourne-born Zóe Zania’s (aka Alison Lewsis’) voice is deeper and darker and shows an impressive depth and complexity. In “Coralline” you will also find simular oriental sonorities and industrial sounds as in SPK’s “Oceania” (1987). SPK’s hit “Metal Dance” (1984), with its dance oriented industrial rhythms, is an obvious fountainhead for many songs on the album and it end sint the beautiful “Rivers” where Zòe chants Still black water, you’re a mirror/but where are you going? and it takes me out in space emotionally. to another universe.

Keluar has already created an universe of their own. You know, an unique universe of sounds, in the same manner as Kraftwerk, Cocteau Twins, Moskwa TV and The Cure, and a few other wayward artists. They have created something inimitably and artistic irreplaceable.

Best songs: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

Belgiska Vomito Negro, en trio som numera utgörs av frontmannen Gin Devo tillsammans med Sam Devos och Sven Kadanza, återvände under 2010 med “Skull & Bones” efter nästa åtta års tystnad. Bandet skrev då på för tyska Out Of Line, där man även släppte EP’n “Slave Nation” under det förra året.

Under början av nästa år är det äntligen dags för nya albumet “Fall of an Empire”. (Lyssna på smakprov nedan!)

Utöver huvudprojektet så har frontmannen Gin Devo även varit aktuell med en dubbel dos soloalbum under det förra året (“Errata” och “Surface”). Båda släpptes via det italienska skivbolaget EKProduct, som även står som avsändare på det kommande Vomito Negro-albumet.

Utöver detta är han även aktuell i ett samarbete tillsammans med den forne Yello-medlemmen Carlos Péron och har tidigare även varit inblandad i projekt som Pressure Control och Full Dynamic Range.

Vomito Negro inledde sin musikaliska resa redan 1982. En resa som sedan den officiella debuten med den (självtitulerade) EP’n “Vomito Negro”, som släpptes via det numera nedlaggda belgiska skivbolaget Etiquette Records 1985, ständigt har kantats av en stark experimentlusta och ett väldigt varierat sound som ofta gjort bandet oberäkneliga. Vomito Negro har levererat sju fullängdare sedan albumdebuten med “Dare” från 1988.

“Fall of an Empire” släpps den 25 januari via EKProduct.

Tracklist

1. Enemy of the State
2. Tape X
3. Factory Child
4. Power on Demand
5. Machines of Hate
6. Into Your Eyes
7. Emerging Souls
8. Hollow Heads
9. Fall of an Empire

Belgaren Gin Devo, som för de allra flesta är mest känd som hjärnan bakom legendariska Vomito Negro, är inom kort redo att presentera “Surface”.

Det niospårssoundtracket producerades mellan 1988 och 1989 för Art and Performance-utställningarna i Antwerpen.

Flera utställare använde “Surface” för att tonsätta sina visuella verk, vars tema inspirerades av bland annat Antwerpens gamla övergivna isfabrik och de övergivna och oanvända tunnlarna i stadens tunnelbanesystem. Konstverken antar här en ny form via Gins musik, som är inspirerad av och försöker beskriva sinnesstämningen, känslorna och den tryckande stämningen i dessa verk.

Albumet kommer i digipak begränsat till 500 numrerade exemplar.

“Surface” släpps den 31 januari via italienska EKproduct.

Tracklist

1. Lens
2. Gris Gris
3. Dunes
4. Corrosion
5. Strange Desire
6. Sudden Fever
7. Sunset
8. Jackal
9. Lunar

Foto: Olivier Thibaut

Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 16 september 2011

Genre: Electro, Industrial

7/10

Allsång och handklapp garanteras

Efter 15 år hade jag aldrig gissat att Los Angeles-baserade kvartetten Imperative Reaction skulle låta som pigga tonåringar fortfarande. Tji fick jag – för deras nya platta är sällsynt dansant.

Sju år har gått sedan man på albumet “Redeption” kombinerade ett rockigt sound med klubbig dunkadunka. Amerikanerna har mer eller mindre fortsatt på samma spår sedan dess, men på det nya självtitulerade albumet fokuserar man än mer på att tillfredsställa DJ’s och klubbkids.

Gitarrerna finns där, popslängorna är i allra högsta grad närvarande – men det som utmärker sig är de nästan Benny Benassi-flåsande basgångarna som ligger över flera låtar. Vilt flörtandes med ibizasoundet vräker Imperative Reaction igång vad de ser som sin nystart med Aesthetic Perfection-doftande “Side Effect”. Man slutar sedan aldrig riktigt dansa förrän man säger farväl för den här gången i passande “Closure”. (forsättning nedan)

Efter att under flera år ha agerat support till band som Combichrist, VNV Nation och Covenant har man den senaste tiden visat att man är fullt förmögna att själva agera huvudnummer, något som ströks under redan under 2009 års när man turnérade tillsammans med Psyclon Nine. Det här albumet kommer knappast ändra den saken med sitt dansanta sound. Om Imperative Reaction varit oroliga för att behöva ta klivet tillbaka till ett supportband, så kan de nog en gång för alla släppa de farhågorna nu. Att inte fronta med amerikanerna på vilken spelning eller festival som helst vore nästan ett brott mot besökarna med tanke på hur publikfriande de nu dängar loss. Allsång och handklapp garanteras.

På minussidan kan det ibland bli lite för glättigt och när popen och gitarriffen tar över för mycket blir det mer ‘The Ark‘ än – låt säga ‘tidiga Apoptygma Berzerk’. Annars visar Imperative Reaction att gammal är äldst och Ted Phelps, David Andrecht, Trevor Friedrich (från Combichrist) och Adam Vex (från Seraphim Shock) kan börja ladda för otaliga liveupptädanden när festivalsäsongen drar igång.

// Joakim Holfve, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

1. Side Effect  4:37
2. What Is Left To Say  4:47
3. Siphon  4:45
4. Song Of The Martyr  4:05
5. Torture  5:02
6. Surface  3:55
7. Time Doesn’t Care  3:45
8. The Signal  4:36
9. Hype  4:46
10. Permanent  3:32
11. Closure  4:26

Precis som vi rapporterat tidigare så släpper Imperative Reaction nya singeln “Surface” den 12 juli. Låten är hämtad från kvartettens kommande album.

Imperative Reaction bildades av Ted Phelps och David Andrecht bildade i Los Angeles 1996. Efter en hel del uppmärksamhet på Los Angeles industrialscen så debuterade man med “Eulogy For The Sick Child” under 1999, ett album som rosades av pressen och innehöll clubhits som “Scorpio” och “The Longing”.

Under 2002 lämnade David Andrecht bandet och i samma veva släpptes uppföljaren “Ruined” varpå Sam P och Jason DM (som tidigare är kända från Pulse Legion) anslöt till bandets live-lineup. Bandet genomförde strax därefter sin första USA-turné. Två år senare släpptes tredje fullängdaren “Redeption”, med ett sound som kombinerade det rockigare soundet på “Ruined” med en modernare, mer klubborionterad approach och innehöll dansgolvsfyllare som “Giving In To The Change”. Keyboardisten Jason DM ersattes med Clint Carney (känd även från God Module och System Syn) och bandet gav sig ut på sin andra USA-turné där man under påföljande år gavs möjligheten att turnera med VNV Nation under deras Formation-turné. Över den 36 datum långa turnén förvandlades bandet till ett fullfjädrat liveband och uppträdde inför publik på över 25.000 personer.

2006 släppte man “As We Fall” och under den följande turnén gjorde man sällskap med svenska Covenant under dess Skyskraper-turnén. Man turnerade sedan åter igen med VNV Nation, den här gånge i Europa och valdes sedan som support till Combichrist för USA-turnén 2007. Efter att ha återvänt hem från Europa spelade gav man ett antal konserter tillsammans med psychobilly-giganterna Tiger Army och rekryterade även livetrummisen Trevor Friedrich (som tidigare spelat med bland annat Combichrist, Eighteen Visions och Suffer Well).

Under 2008 släpptes albumet “Minus All” som i sin tur gav bandet möjlighet att själva agera huvudnummer under den kommande turnén. Gitarristen/keyboardisten Adam Vex (från Seraphim Shock) rekryterades och gjorde livesetupen komplett.

Under 2009 agerade man dubbel-headliner tillsammans med skivbolagskollegorna Psyclon Nine under “The Ruina Tour”, där de båda banden spelade live inför stor publik över hela USA.

Förra året låste man således in sig i studion igen och började arbeta på det kommande sjätte – och också självtitulerade albumet. Frontmannen och sångaren Ted Phelps meddelar att meningen med titeln på det kommande albumet är att definiera Imperative Reaction och att det sjätte albumet nu innebära en ordentlig nystart.

“Imperative Reaction” släpps den 13 september Metropolis Records för USA och Kanada. Dependent Records släpper albumet i europa där exakt releasedatum ej är fastställt.

Tracklist

1. Side Effect
2. What Is Left To Say
3. Siphon
4. Song Of The Martyr
5. Torture
6. Surface
7. Time Doesn’t Care
8. The Signal
9. Hype
10. Permanent
11. Closure

Officiella musikvideon till kommande singeln “Surface” från Imperative Reaction. Enjoy!

Los Angeles-baserade Imperative Reaction återvänder med nya singeln “Surface”. Singelsläppet innehåller två helt nya låtar samt remixer signerade bland annat Sebastian Komor och Rotersand.

“Surface” samt b-sidan “What Is Left To Say”, som på singeln levereras i en Club Edit, visar på frontmannen Ted Phelps vilja att reffinera sitt sound ytterligare, ta Imperative Reaction vidare till nästa nivå och samtidigt ge fansen en ordentlig hint av vad som kan förväntas på det kommande albumet.

“Surface” släpps den 12 juli via Metropolis Records.

(Sannolikt också på Dependent Records för europa kring samma datum).

Tracklist

1. Surface
2. What Is Left To Say (Club Edit)
3. Surface (Club Version)
4. Surface (Under The Surface Remix by Scandy)
5. Surface (Sebastian Komor Remix)
6. Surface (Shok’s Zeitmahl Remix)
7. Surface (Pull Out Kings Remix)
8. Surface (Rotersand Rework)