Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Such A Fragile Thing We Are"

Sine City – “Such a Fragile Thing We Are”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) LP, Digital
Skivbolag: Dödsdans Rekords
Releasedatum: 18 april 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Anders Ljung, Måns Jonasson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudkollapslogga

(English version  below)

Mörk synthpop i en alltför tillbakalutad kostym

Nybildade Sine City, som består av Art Fact-bekantingarna Anders Ljung och Måns Jonasson, har nu släppt sitt debutalbum.

“Such a Fragile Thing We Are” tonar sakta, minimalistiskt, mörkt och bluesdoftande fram ur skuggorna i avslappnat mellantempo. I dess svagaste partier påminner den mig en hel del om Depeche Modes tristare stunder på bandets senare album post Alan Wilder, och i de starkare så skänker det ett härligt bitterljuvt mörker till alla fans av melankolisk synthpop från åttiotalets andra halva och framåt.

Sångaren Måns Jonasson har blivit bättre jämfört med hans prestationer i Art Fact tidigare, men tyvärr är det fortfarande så att han inte alltid mäktar med låtarna och det märks rätt tydligt på de lite svårare spåren. Det blir under långa perioder lite entonigt och ganska trist, jag saknar en hel del dynamik.

Allra bäst gör han det kanske på den vackra balladen “Stained” som dyker upp halvvägs in på albumet. Imponeras gör jag även av det starka titelspåret och den lite tuffare upptempolåten “Steal the World” med den härligt klistriga refrängen.

I övrigt är “Such a Fragile Thing We Are” klädd i en lite väl tillbakalutad kostym för min smak. Kanske är det så att Sin Citys låtskrivarkvaliteter egentligen är för bra för deras egna förmåga?

Starka låtar och melodier behöver inte överdrivet svulstiga arrangemang för att komma till sin rätt brukar man säga. Sine City levererar en handfull av dessa över de tio spåren, men tyvärr är de lite för få vilket gör att helhetsintrycket blir lite platt och anonymt. Fans av den mörkare synthpopskolan kommer dock finna flera välsmakande karameller i den här godisskålen.

Det här albumet har nyligen hyllats till skyarna av ett par av våra kollegor i scenen, men jag måste tyvärr erkänna att jag bara begriper en liten del av hypen.

6/10 BRA!

Tracklist

sine_city

01. In The Night I Call Your Name (03:38)
02. Such A Fragile Thing (03:19)
03. All Over Soon (03:26)
04. Looking At Me, Looking At You (02:40)
05. Stained (03:52)
06. Feeding The Fear (04:49)
07. The Emptiest Smiles (04:39)
08. Steal The World (03:27)
09. Absolutely Right (04:12)
10. Left Behind (03:23)

 

(English version below)

Dark synthpop in a little too reclined suit

The newly formed duo Sine City, with Art Fact-acquaintance Anders Ljung and Måns Jonasson, has now released their debut album.

“Such a Fragile Thing We Are” emerges slowly, minimalistic, dark and blues-fragrant out of the shadows in a relaxed midtempo. In its weakest parts it reminds me a lot about Depeche Mode’s worst moments on the band’s later albums post Alan Wilder, and in the stronger it delivers a wonderfully bittersweet darkness for all fans of melancholic synth pop from the eighties second half onwards.

The singer Måns Jonasson has improved alot compared to his previous achievements with Art Fact, but unfortunately it is still the cases were he’s not always in par with the songs and it is obviously most noticeable on the more difficult tracks. There are long periods of monotonousness and dullness on here, were I miss a lot of dynamics.

His best performance is perhaps on the beautiful ballad “Stained” that shows up halfway through the album. I’m also quite impressed by the strong title track and the tougher uptempo song “Steal the World” with the wonderfully sticky chorus.

Otherwise, “Such a Fragile Thing We Are” is wearing a little too reclined costume for my taste. Perhaps it is so that Sin City’s song-writing abilities are are too good for their ability?

Strong songs and melodies do not need excessively bombastic arrangements to come into their customary we used to say. Sine City delivers a handful of these over the ten tracks, but unfortunately they are a bit too few, which means that the overall impression becomes a bit flat and anonymous. Fans of the darker synthpop school will, however, find several tasty sweets in this bag of candy.

This album has been awarded with some great reviews from a couple of our fellow colleagues in the scene, but I must admit that I only understand small parts of the hype.