Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Substaat"

Utgången 48-spårs Front 242-tribute åter tillgänglig

Tags: , , , , , , , , , , ,


Stefan Rukavinas radiokanal och skivbolagsetikett Radio Body Music, som genom åren har släppt ett antal samlingsskivor, presenterar nu en ny grön CD-utgåva av Front 242-tributen “Im Rhytmus Bleiben – A Tribute to Front 242” i samarbete med KL-Dark Records som släppte samlingen i tre andra färgade och till 242 exemplar begränsade utgåvor förra året.

Inte mindre än 48 akter fördelade på tre CD-skivor bidrar här med sina egna tolkningar på Front 242-låtar och bland de nordiska inslagen finner vi MechatronicThe Pain MachineryLeaether StripKant KinoSubstaatNeotek feat. Machine SoldierTolchock och sist men inte minst Machinista som tar sig an den svåra utmaningen att tolka klassikern “No Shuffle”.

Den begränsade grönfärgade 3CD-boxen (som givetvis släpps på EBM-dagen) kan förbeställas här redan nu och levereras med en 6-sidig booklet.

“Im Rhytmu Bleiben – A Tribute to Front 242” släpps den 24 februari via Radio Body Music / KL-Dark Records.

Tracklist

CD 1

01. OVERGAMENT – BODY TO BODY
02. MECHATRONIC – OPERATING TRACKS
03. THE PAIN MACHINERY – U-MEN
04. MRDTC – LEAST INKLING
05. D-F-O-W – HE RUNS TOO FAST FOR US
06. LEAETHER STRIP – DON ́T CRASH
07. KANT KINO – LOVELY DAY
08. EUFORIC EXISTENCE – NO SHUFFLE
09. HUMAN NIHIL – QUITE UNUSUAL
10. SUBSTAAT – CIRCLING OVERLAND
11. RHESUS FACTOR & RIO BLACK – HEADHUNTER
12. VAINERZ – SACRIFICE
13. NEOTEK feat. MACHINE SOLDIER – MOLDAVIA
14. BICHROM – GRIPPED BY FEAR
15. POST MACHINERY ENVIRONMENT – TRAGEDY FOR YOU
16. GIMME SHELTER – SOULMANAGER

CD 2

01. TOLCHOCK – U-MEN
02. KAPITAL – KINETICS
03. SHARON NEXT – GVDT
04. PLASTIC NOISE EXPERIENCE – OPERATING TRACKS
05. SYSTEM 84 – NO SHUFFLE
06. 56 DEGREES NORTH – DON ́T CRASH
07. EVO-LUTION – CONTROVERSY BETWEEN
08. VAYLON feat. LEAETHER STRIP – QUITE UNUSUAL
09. 747 FEDERALES – CIRCLING OVERLAND
10. TRILOGY – IM RHYTHMUS BLEIBEN
11. AD:KEY – WORK 242
12. WERKSFRONT – NEVER STOP
13. IN GOOD FAITH – MASTERHIT
14. VUDUVOX – HEADHUNTER
15. STERIL – ANIMAL
16. PATENBRIGADE : WOLFF – MUTILATE

CD 3

01. LES BERRTAS – U-MEN
02. reADJUST – TAKE ONE
03. MACHINISTA – NO SHUFFLE
04. 26Z – UNTIL DEATH (US DO PART)
05. NINE CIRCLES – U-MEN
06. THE FORCE DIMENSION – NO SHUFFLE
07. MORTAL MEMORIES – QUITE UNUSUAL
08. R.B.M.K. – PUNISH YOUR MACHINE
09. SCHRAMM – HEADHUNTER
10. NAKED TEARS – MOLDAVIA
11. DKDENT – NO SHUFFLE (Electone Mix)
12. K-BEREIT – TOGETHER
13. DPOINT – U-MEN
14. AUDIOTHERAPIE – NO SHUFFLE
15. LASTRAX – CIRCLING OVERLAND
16. DROID SECTOR DECAY – NEUROBASHING

Liverapport: Wave Gotik Treffen 2015 – en tillbakablick

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


patrik_lark

Inför Wave Gotik Treffens 25-års jubileum senare i år så levererar vi en liverapport från förra årets festival.

 

Patrik Lark packade kameran och levererar nu en rapport från sin årliga vallfärd till Tyska Leipzig.

 

 

 

Den 24:e upplagan av Wave Gotik Treffen (WGT) lockade drygt 20 000 huvudsakligen svartklädda människor att färga Leipzig flera nyanser mörkare. I praktiken bör det ha varit långt fler alternativa personer som uppehöll sig i staden under festivalveckan, som alltid hålls under Pingsten. Dels gick den parallella festivalen Gothic Pogo Festival med inriktning på DIY, dödsrock, pospunk och cold wave med mera. Sedan fanns det de som aldrig såg några band men som dök upp på olika träffar och arrangemang som Victorian Picknick, Steampunk Picknick, Vampire Meetup eller i Medeltidsbyn. Andra anordnade fotosessioner på den stora parklika kyrkogården Südfriedhof med sitt mäktiga ny-romanska kapell och tio tusen Rhododendronbuskar – upp till fyra meter höga. Det anordnades rollspel, poesiuppläsningar och en rad andra saker som modevisningar och utställningar av olika slag. Kort sagt, Leipzig blommade upp och exploderade i en mängd alternativa arrangemang av allehanda slag. Wave Gotik Treffen är i sig ett makalöst svulstigt smörgåsbord, men festivalen drar också med sig mängder av kringarrangemang som hakar på den fantastiska feststämningen som råder. Eftersom festivalens många scener ligger utspridda i och omkring staden så är det lätt locka in passerande festivalbesökare även till andra event.

Efter förra årets chockartade värmebölja så kändes 24:e upplagans ljumma väder med smärre regnskurar faktiskt som en förbättring. Huvudsakligen var vädret fint, men det hade gärna fått vara aningen lite varmare.

Torsdagen, dagen innan festivalens officiella startdatum, var det EBM Warm-up Party med bland annat svenska Volvo 242, på lilla intima scenen i Villa, och förstås sedvanligt klubbande under de labyrintiska tegelvalven i Moritzbastei.

WGT dag 1 (fredag)

Den första dagen på det officiella programmet inleddes för många med den traditionsenliga picknicken i den prunkande gröna Clara Zetkin Park. Men i år hette den inte Viona’s Victorian Picnic, för Vionas sällskap hade flyttat sitt arrangemang till en fint renoverad gasklocka, Panometer Arena, för att slippa ifrån alla paparazzi-turister. Arrangemanget hade därför döpts om till Viona’s Victorian Village och där stod bland annat tidsenlig dans på programmet. Picknicken i parken hade istället fått nya namnet Viktorianisches Picknick zum WGT av nya arrangörer.

På stora huvudscenen Agra spelade Thomas Reiner från Nachtmahr med sitt andra band L’Âme Immortelle, som är mer finstämt och melodiöst med skönsjungande Sonja Kraushofers som kontrast till hans egen oborstade aggrotech-röst. Scenen badade i rosa, blått och lila ljus, nästan lite väl romantiskt i uttrycket. Fullt så finstämd var inte musiken, även om den var snäll i jämförelsen med Nachtmahrs aggressiva framtoning.

Nästa band upp på Agra-scenen var det populära futurepopbandet Blutengel som fyrade av sina hits till teatralisk pompa och ståt med allt från munkar och nunnor till lättklädda BDSM-flickor och fyrverkerier. Musiken kom lite i bakgrunden, men Chris Pohl har aldrig varit någon stor sångare så det gjorde åtminstone inte mig så mycket.

Efter två band förflyttade jag mig till den näst största scenen Kohlrabizirkus där electro-industrialbandet Accessory med förgrundsfiguren Dirk Steyer spelade under jättekupolen. Accessory hade flera riktigt bra dansanta låtar som drev upp tempot och stämningen.

Men mot nederländska huvudbandet Grendel blev de förstås inget annat än ett bra förband. Med sin melodiösa electro-industrial med tydliga EDM-tendenser fick Grendel snart publiken med sig. Med tunga klassiker från succéskivan “Harsh Generation” och EP:n “Chemicals + Circuitry” i ryggen var JD Tucker och Sascha Pniok i sitt esse och avslutade första WGT-kvällen på bästa sätt.

Någon midnight special-artist dök aldrig upp på årets upplaga. Vanligen brukar det vara en sådan på stora huvudscenen både på fredagen och lördagen. Rykten ville ha det till att Marilyn Manson och The Editors skulle ha utgjort dessa, men att bokningarna av någon anledning gick om intet. Spekulationerna var många.

Istället för att klubba efter konserterna skyndade jag mig istället bort till Werk II, där den parallella festivalen The Gothic Pogo Festival huserade för första gången. På grund av tekniska problem hade de blivit kraftigt försenade och jag hann därför se både Los Carniceros del Norte och 1919 spela. DJ för kvällen var bland annat Stockholmsprofilen Johnny Nattsjö (DJ BatCat), vilket medförde att jag inte lämnade stället förrän vid kl. 05:00.

WGT dag 2 (lördag)

Lördagens spelningar inleddes för min del på nya scenen Stadtbad – ett gammalt ombyggt badhus där publiken stod på den övertäckta simbassängen. Scenen var ganska väl tilltagen och den nyantika lokalen rymlig med högt i tak och trevliga bi-ytor som var fint renoverade med sammetsgardiner som draperingar från golv till tak. Utanför på gården fanns uteserveringar av typisk festivalstil. Ett trevligt nytillskott bland WGT-scenerna. På scenen stod Los Angeles-bandet The Present Moment som spelade någon form av cold wave-hybrid. Bandet var för mig helt okänt innan de annonserades inför WGT, men några genomlyssningar senare var det helt klart att det var ett band som måste klämmas in i det omöjliga WGT-schemat. Jag blev inte besviken. Det kanske inte var något jättedrag på scenen men fantastiska låtar som “The High Road” och “Million To One” stod för behållningen.

Sedan var det bråttom att ta sig en mil söder om staden till huvudscenen Agra där hypade EBM-bandet Youth Code, också från Los Angeles, skulle spela. Deras punk/hardcore-inspirerade industrimusik är inte helt lättillgänglig, men det är alltid fantastiskt att se vokalisten Sara Taylor ge järnet på scenen på ett sätt som vi inte är vanan att se elektro-artister göra. Hon headbangar, spottar sig själv i ansiktet och rullar runt på golvet. Att se Youth Code live är som att få sig en redig smocka. Alla bör uppleva dem live åtminstone en gång! Agra-scenen må ha varit numret för stor, Youth Code gör sig bättre i det lite intimare formatet. Men det var ändå en fantastisk spelning.

Tredje bandet för dagen valde jag att se på Felsenkeller där jag av någon anledning aldrig hade varit under mina fyra tidigare WGT. Scenen ligger lite väster om staden så återigen blev det en längre resa. På scen stod Rammstein-liknande industrial metal-bandet Megahertz. Det fem man starka bandet dominerades på scen av karismatiske sångaren Alexander “Lex” Wohnhaas som hade vitsminkat ansikte i någon grotesk clownstil. I min mening är Megahertz det bästa bandet inom Neue Deutsche Härte, som stilen kommit att kallas i Tyskland, efter Rammstein då. Band som Eisbrecher och Stahlman känns lite mer lättviktiga i jämförelsen. Låtar som “Jagdzeit” och “Himmelstürmer” lyfte taket på ett fullsmockat Felsenkeller.

Det blev inte riktigt tid till att se hela setet då det var hög tid att bege sig till Moritzbastei för att se norska Substaat bjuda på elektronisk musik i gränslandet mellan synthpop och melodiös EBM. Moritzbasteis lilla intima scen under tegelvalv är verkligen en fantastisk inramning, bara man har turen att hamna tillräckligt långt fram för att se något. Intrycken av Substaat var som väntat blandade. Många låtar är i mitt tycke lite för snälla och synthpoppiga, som “Berlin” och “I Feed You My Love”, men så har de också de lite tyngre låtarna “Macht” och “Tech Head” som jag gillar mycket. Det är melodierna som står i första rummet hos Substaat och de är också deras starkaste sida.

Fler än dessa fyra spelningar hann jag faktiskt inte med denna dag, mest på grund av de långa resorna mellan fyra olika scener. Men på lördagen var det också Obsession Bizarre – det stora fetischpartyt i mäktiga Volkspalast Kuppelhalle. Byggnaden ser ut som Pantheon i Rom: cirkulärt med en stor kupol och kolonner. Partyt har dresscode som kräver kinky outfit som lack, läder, latex eller uniform, trots det ringlar sig kön lång utanför strax efter öppning. Gissningsvis är det ett tusental personer på partyt som för många utgör något av höjdpunkten på festivalens klubbande.

WGT dag 3 (söndag)

Tillbaka till Volkspalast Kuppelhalle, men nu som scen för ett antal intressanta cold wave-band. Först ut var italienska Ash Code från Neapel (bandnamnet lär vara inspirerat av traktens vulkan Vesuvius) som ligger i gränslandet mellan cold wave och postpunk. Bandet var mig inte helt okänt innan WGT, men det var när jag lyssnade in mig inför festivalen som jag insåg deras storhet. Deras låt “Dry Your Eyes” har en svart melankoli som äter sig igenom alla skyddsbarriärer. Den har blivit en av mina absoluta favoritlåtar från de senare åren. Men de hade mer att bjuda på som “Waves With No Shores” eller postpunkiga “Empty Room”. Scennärvaron var möjligen lite stel, lite som musiken, men behållningen här var den stämning som musiken försatte en i.

Efter Ash Code skulle snart Keluar spela, men dessvärre pågick samtidigt en EBM-kväll borta på Stadtbad och jag var bara tvungen att se nya succébandet NZ från Österrike ta upp Nitzer Ebbs fallna mantel som det mest energiska EBM-bandet på scen. Ständigt drabbas man av dessa krockar som tvingar en till omöjliga beslut om vilket band man ska se. När jag väl kom fram till Stadtbad höll just svenska Dupont på att avsluta sin sista låt, så jag hann aldrig bilda mig någon uppfattning om deras spelning, men svensklägret verkade alla nöjda med spelningen. NZ höll dock alla löften om att sprida energi från scenen. De bägge herrarna i lederhausen och linne turades om att hålla micken respektive trumpinnarna. Det blev en rejäl urladdning i högsta tempo som tände upp publiken ordentligt. Det ska sägas att NZ ligger väldigt nära sin föregångare i musikstilen. Soundet låter exakt som hämtat från Nitzer Ebbs “That Total Age”.

Efter NZ klev belgiska The Juggernauts upp på samma scen. Iförda svarta pilothjälmar med visir spelade de en minimalistisk och ganska hårdför EBM. Bakom bandet står BORG som också är känd som en halvan av The Klinik. De bägge bandens musik står inte så långt ifrån varandra.

Agra-scenen väntade sedan Los Angeles-bandet London After Midnight (namnet är taget efter en förlorad stum- och skräckfilm från 1927, regisserad av Tod Browning) som gjorde succé med sin electro-gothic rock under 90-talet, men som sedan försvann efter tre album. Huvudmannen Sean Brennan är en verklig scenpersonlighet och spelningen kändes som något av ett måste att se live efter deras långa frånvaro från scenen. Setet inleddes med “Your Best Nightmare” och avslutades med “Sacrifice”, så långt allt väl, men däremellan saknade jag många av mina favoriter från senaste skivan, som “Feeling Fascist”, “Nothing’s Sacred” och “Amerika’s Fucking Disease”.

En taxiresa senare stod jag vid den gamla men mysigt renoverade fabrikslokalen Täubchenthal i Plagwitz, väster om staden. Här hade cybergotharna samlats för att se Centhron spela aggrotech och harsh EBM. Jag missade nästan halva setet men hann i alla fall se deras isärklass bästa låt “Dreckstück” och de avslutande vulgolåtarna “Cunt” och “Pornoqueen”. Det var imponerande att se keyboardisten klara av hela spelningen iklädd latexcatsuit och korsett.

WGT dag 4 (måndag)

Sista festivaldagens första spelning blev italienska Spiral69 från Rom som gick upp på Altes Landratsamts scen, som behändigt nog låg i byggnaden bredvid mitt hotell. Ljudet i Altes Landratsamt var inte det bästa så min favoritlåt “The Girl Who Dance Alone In The Disco” lät inte riktigt så bra som väntat. Ljudet av deras new wave-rock grötade till sig och mycket av nyanserna försvann.

Bandet efter var nederländska The Essence från Rotterdam som spelade en lite lugnare och renare variant av new wave-rock och de hade inte samma problem med ljudet, men då var det heller inte samma ös som Spiral69 bjöd på. För The Cure-älskare fanns det stora likheter, både vad gällde låtskrivandet och inte minst Hans sångröst. Lyssna gärna på “A Mirage” för ett exempel på det.

Fixmer/McCarthy är en duo bestående av den franske technoproducenten Terence Fixmer och den brittiske EBM-sångaren Douglas McCarthy, känd från Nitzer Ebb. Musiken låter därefter, en blandning av EBM och techno, men tempot var överraskande lågt. Douglas McCarthy var långt ifrån den furie på Agras scen som han var under Nitzer Ebbs tidiga år och i ärlighetens namn inbjöd musiken inte till det heller. Det var först när de spelade Nitzer Ebb-covers som “Join In The Chant” som publiken verkligen tände till. Men några egna guldkorn som halvtempolåten “Banging Down Your Door” och den lite snabbare “Pistol Whipper” fick mer än godkänt.

Var det lite stelt under Fixmer/McCarthys spelning så rådde raka motsatsen när Combichrist gick upp på Agra-scenen. Norrmannen Andy LaPlegua har lyckats samla några av de röjigaste livemusikerna till sitt aggrotechband, som alltmer kommit att utvecklas till ett industrihybrid-band som drar mer åt metall än elektronisk musik. Oavsett vad man tycker om det så måste man verkligen erkänna att de är fullblodsproffs på scen och bjuder på en verkligt intensiv show med frenesi och drag. Och av hänsyn till WGT-publiken verkade de ha stoppat med extra många av sina gamla aggrotech-hits som “Electrohead”, “Shut Up and Swallow”, “Get Your Body Beat” och “Blut Royale”. Förutom dessa tyckte jag att nya hiten “Maggots at the Party” var höjdpunkten på spelningen.

Efter festivalens sista spelning är det tradition att bege sig till Moritzbastei för den obligatoriska sista klubbnatten på tre dansgolv som brukar hålla igång till framåt 07:30-tiden. Vissa år har jag gått direkt därifrån till hotellfrukosten. Sedan återstår bara den slutliga utmaningen att ta sig hem via Berlin när batterireserven är så nära noll den någonsin kan bli.

Som vanligt när man summerar sina upplevelser från WGT ångrar man att man missade än det en, än det andra. Det är ju trots allt bara en bråkdel av det som erbjuds som man i praktiken kan ta del av. Men varje år lovar jag mig själv att; nästa år ska jag …

Nästa upplaga av WGT råkar för övrigt vara ett 25-årsjubileum och det kommer då att bli ännu svårare att hinna med allt. Men det kommer förstås att bli helt fantastiskt och ett av de viktigaste måstena för 2016. Som alla som har läst så här långt förstår, är WGT oerhört vanebildande. ”Been there, done that”-argumentet fungerar inte riktigt här, man blir liksom aldrig färdig med WGT.

 

Substaat – “Berlin”

Tags: , , ,


Norska Substaat presenterar en video till “Berlin” som är hämtad från bandets andra album “Macht” som släpptes tidigare i år via Danse Macabre Records.

Substaat – “Macht”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Danse Macabre Records
Releasedatum: 15 augusti 2014
Genre: Synthpop, EBM
Bandmedlemmar: Terje Vangbo, Jarle Hansen, Petter Norstrøm
Land: Norge
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Mörk synthpop Made in Norway

Finns det ett typiskt norskt sound även i vår alternativa elektroniska musikscen? På samma sätt som vi har konstaterat att vi har ett typiskt svenskt, tyskt, brittiskt, amerikanskt och belgiskt sound?

Substaats andra album “Macht” levererar nödvändigtvis inte ett rakt svar på den frågan. Men den röda tråden som knyter ihop trion med hemlandets mest kända aktörer som Apoptygma BerzerkSpektralized och Icon of Coil ger oss i alla fall en ordentlig fingervisning på vad som skulle kunna beskrivas som typiskt norskt i sammanhanget.

Albumet följer upp den här Oslobaserade trions självbetitlade debutalbum från 2011 och är genomgående mer genomtänkt, mörkare och mer melodisk än den EBM som man levererat mycket av tidigare. Substaats EBM-influenser är inte längre lika tydliga även om de återfinns på flera ställen och tyngdpunkten ligger istället på stora atmosfäriska välfyllda arrangemang där melodier och harmonier ligger i fokus. Låtarnas kvalitet är överlag mycket bättre än tidigare och även produktionstekniskt så har bandet funnit nya krafter via mörker, vemod, starka låttexter och en genomgående bra sånginsats.

Albumet rivstartar med refrängstarka hitlåtar där den första halvans “Berlin”, (Margaret BergerKarin Park-covern “I Feed You My Love” och “Electric” är de starkast lysande stjärnorna som även visar upp mycket av det “nya”  Substaat och dess uppdaterade ljudbild medan (titespåret) “Macht” (som inleder den andra) i sin tur påminner oss om bandets EBM-rötter.

“Macht” är bortsett från några få upprepningar och ett par mindre lyckade spår på slutet ett starkt album som garanterat uppskattas av alla som gillar mörk synthpop kryddad med influenser av både EBM- och futurepop. Flera av låtarna lär fungera ypperligt på de mörka dansgolven men även i ett par hörlurar i en desperat flykt in i höst- och vintermörkret.

6/10 BRA!

Tracklist

Substaat visar prov på styrka på uppföljaren

01. Berlin (03:39)
02. I Feed You My Love (03:04)
03. Tech Head (04:22)
04. Electric (04:16)
05. Macht (03:11)
06. Full Access (04:18)
07. Watch (03:44)
08. Restart (03:45)
09. Refused (04:00)
10. Guilty Pleasure (04:24)
11. Electric (Mesh Remix) (04:51)

 

Dark synth pop made in Norway

Is there a typical Norwegian sound even in our alternative electronic music scene? Just as we have established that we have a typical Swedish, German, British, American and Belgian sound?

Substaat‘s second album “Macht” does not necessary deliver a straight answer to that question. But the common thread that ties together the trio with the home country’s best-known actors as Apoptygma Berzerk, Spektralized and Icon of Coil atleast gives us a good indication of what could be described as typical Norwegian in that context.

The album follows up this Oslo-based trio’s self-titled debut album from 2011, and is consistently better thought, darker and more melodic than the EBM the band’s delivered much of before. Substaat‘s EBM influences are not as clear, although they are found in several places, and the focus is instead on the big atmospheric stuffed arrangement where the melodies and harmonies are the focus. The songwriting overall is much better than before, the production skills have been improved as the band has found new strength through darkness, melancholy, strong lyrics and a constantly strong vocal performance.

The album kick start with the chorus strong hit songs where the first half’s “Berlin”, the Karin Park-cover “I Feed You My Love” and “Electric” are  the brightest shining stars that puts much of the “new” Substaat at display with its updated soundstage while (the title track) “Macht” (which starts the second halv) on the other hand reminds us of the band’s EBM roots.

“Macht” is apart from a few repetitions and a few less successful tracks on the end a strong album that’s sure to be appreciated by anyone who likes dark synth pop spiced with influences of both EBM and futurepop. Several of the songs will work out great on the dark dance floors but also in a pair of headphones in a desperate escape into the fall and winter darkness.

Substaat visar prov på styrka på uppföljaren

Tags: , , , , , , , , , , ,


Substaat, med  Terje VangboJarle Hansen och studiomedlemmen Petter Norstrøm, är nu redo att presentera bandets andra fullängdare “Macht”.

Den norska EBM-trion, som gjorde sin självtitulerade albumdebut under 2011 efter att ha pockats upp av tyska Danse Macabre Records, presenterade de första smakproven från det kommande albumet via två EP:s – “Refused” och “Guilty Pleasures” under 2012.

(Lyssna på flera smakprov nedan!)

“Macht” innehåller elva spår inklusive en cover av norska Margret Bergers “I Feed You My Love” och en bonusremix av “Electric” signerade de brittiska synthpopparna Mesh.

Substaat har sedan debuten gett ett antal konserter både på hemmaplan och runtom i Europa (och Ryssland) och är bland annat inbokade till årets upplaga av Pluswelt Festival i tyska Krefeld den 28-29 november där de står på scenen tillsammans med storheter som bland andra Apoptygma BerzerkCombichristMeshDe/VisionAesthetic Perfection och Grendel.

“Macht” släpps den 15 augusti via Danse Macabre Records.

Tracklist

substaat_macht

01. Berlin
02. I Feed You My Love (Cover)
03. Tech Head
04. Electric
05. Macht
06. Full Access
07. Watch
08. Restart
09. Refused
10. Guilty Pleasure
11. Electric (Mesh Remix)

Liverapport: KOMA Festivalen 2013, Oslo

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: 13th Monkey, Agonoize, Alien Vampires, Ambassador21, Andrew-King, Blood Axis, D-Tox, Dimensional Explosion, Essence of Mind, FabrikC, Faderhead, FGFC820, Gyron-V, Heimataerde, Heil:Sector, Izsloscope, Kant Kino, Kiew, Kopfer Kat, Leaether Strip, Lights of Euphoria, Modulate, Mono-Amine, Nachtmahr, Painbastard, Phosgore, Protostar, S.A.M, Soman, Statik Sky, Substaat, Suicide Inside, Tactical Sekt, The Peoples Republic of Europe, Unter Null, Wieloryb, Winterkaelte, X-RX, Xotox, XP8
Datum: 19-23 juni 2013
Scen: Betong/Chateau Neuf, Oslo
Rapport & Foto (mobilkamera): Joakim Holfve

När KOMA Festival presenterades var det både en och annan som rynkade pannan. En norsk industrial-festival i Oslo – på självaste midsommar – med en lineup som skulle göra WGT, Summer Darkness och Amphi gröna av avund..

Trots SGA-vibbarna (minns ni, synthfestivalen som skulle plocka upp trådarna efter Arvika men hann inte med mer än ett par förfester innan allt gick åt skogen) och en del avdroppade band längs vägen – Unter Null, Lights of Euphoria, Tactical Sekt bland annat – slog KOMA upp portarna på Betong/Chateau Neuf i Oslo. Det kanske inte är helt rättvist att kalla det en festival per se, mer tre dagar av klubbkonsert. Meet and greets, merch och festivalpris i baren (okej, vi behövde i alla fall inte betala hundra spänn ölen) satte KOMA i festivalhörnan men i princip allt hände i källaren av Chateau Neuf – på gott och ont.

Egentligen hade KOMA bara ett problem och det är antalet besökare. Det här var första gången festivalen anordnades och Oslo kanske inte är det mest logiska stället för galna tyskar att åka till men av de drygt 900 attending på Facebook sågs typ dryga hälften – något som drog ner stämningen. Arrangörer, band och de besökare som kom såg dock till att vända det till något positivt såg gått det gick – sällan har väl en festival varit så intim mellan besökare och band. Torsdagens halvt deprimerande dansgolv, sett till antalet deltagare, blev desto bättre under fredagen och lördagen när fler gäster strömmade till. Banden som inledde festivalen – redan vid 18.00 – hade kanske inte den mest tacksamma uppgiften och med tanke på att lokalen stängde drygt 02.30 hade en förskjutning av spelschemat, och främst öppettiderna, tagits emot väl av alla.

Torsdagens största namn var utan tvivel Nachtmahr som stände kvällen, men kvällens självklara vinnare var i stället Iszoloscope. Trots att bara en bandmedlem var på plats skapade han magi med sin Akai-låda som lät hårt, smutsigt och live. Tyvärr kan man inte riktigt säga samma sak om alla andra där till exempel Alien Vampires bjöd på en show men en sällsynt dålig uppvisning i playback – en tävling där FabrikC nog får kvällens silvermedalj. All heder åt KOMA som under kvällens slutföreställningar bokat in internationellt erkända DJ:s för att underhålla på det andra golvet. Så medan Nachtmahr gjorde sin sedvanliga föreställning kunde vi som kanske känner att det inte känns så nytt och fräscht längre ha vårt roliga på annat håll.

Svenska D-Tox och Ambassador21-projektet Suicide Inside var bland de första att ställa ut skorna under fredagen men det var först med X-RX som kvällen och publiktillströmningen tog riktig fart och fortsatte med främst S.A.M, KIEw, och Agonoize.

Om de tidigare dagarna hade känts för snäll gick söndagen i noise-tecken. 13th Monkey, Xotox och Winterkaelte rev väggarna på lilla golvet medan Soman, Modulate och Leaether Strip körde sitt race på det stora.

All in all – trots den lite mediokra publiktillströmningen var KOMA extremt lyckat för de som var där. Alla inblandade lämnade Oslo med trötta ben och bankkonton i upprorstillstånd. Det är synd att en scen som är duktiga på att klaga på att det “aldrig händer något” inte dyker upp när det väl är något. Visst – Oslo på midsommar kanske inte är superlämpligt för oss grannar i öst – men KOMA förtjänade en större publik. Om bara diverse band kunde en gång för alla släppa grejen med att ha de urlöjliga dansarna på scen så hade jag varit helnöjd.

Combichrist – “Today I Woke To The Rain Of Blood” (Live)

Tags: , , , , , ,


Live från Sticky Fingers, Göteborg 11 feb 2011. Enjoy!

Liverapport: Combichrist (+ Substaat, Mortiis) 20110211, Göteborg

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: Combichrist (+ Substaat, Mortiis)
Datum: Fredag 11 februari 2011
Scen: Sticky Fingers, Göteborg (Tinitus)

Foto: Jens Atterstrand, David Lysholm och Team Elektroskull

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Combichrist gästade Göteborg på ett utsålt Sticky Fingers under sin Making Monsters-turné, i arrangemang av Tinitus. Norska Mortiis och Substaat (som blev en extra bonus för Göteborgspubliken) stod för supporten.

Combichrist på senare år lockar även en del hårdrockare och darkwave rockarna i Mortiis som support gjorde även sitt till för att ge den mest blandade publik jag sett på en synthkonsert på väldigt länge. Gränserna mellan musikstilarna suddas ut mer och mer även i Sverige.

Bandet levererade en stark show med tanke på sitt täta turnéschema. För mig som sett dem ett antal gånger nu så skådar jag inte mycket nytt, men kvaliteten är högre än hos många andra band som spelat väldigt mycket live sista åren. Andy LaPleguas publikfrierier och energi håller hög klass rakt igenom.

Arrangemanget var rent konsertmässigt lyckat. Bra ljudkvalitet och i största allmänhet väl ordnat. Tyvärr så fick man tydligen ett sent besked om att Sticky Fingers skulle stänga övervåningen redan 01.00, vilket gjorde att Substaat fick flytta sin tid från först överenskomna 21.30 till 20.30 något som av i sin tur gjorde att en hel del folk inte hunnit komma in ännu. Bland annat undertecknad som hade fått besked av bandet att de skulle gå på 21.30.

De synth-DJ’s som skulle köra planerade set fick inte heller möjlighet att spela och mellan bandet ljöd en salig blandning av musik från mörk electro till hårdrock. Även efter spelningen en trappa ner var det hårdrock som gällde, till stora delar av synthpublikens stora förvåning.

Teamet bakom Tinitus visar dock att man trots dessa sena justeringar av arrangemanget levererar mycket bra i dessa sammanhang.

Combichrist, Foto: Jens Atterstrand

Combichrist – Foto: Jens Atterstrand

Combichrist – Foto: Jens Atterstrand

Substaat – Foto: David Lysholm

Mortiis – Foto: Jens Atterstrand

Mortiis – Foto: Team ElektroSkull

Combichrist – Foto: Team Elektroskull

Combichrist – Foto: Jens Atterstrand

Combichrist – Foto: Team Elektroskull

Norska Substaat spelar med Combichrist i Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Norska trion Substaat kommer göra landsmännen Mortiis och Combichrist sällskap vid fyra datum under februari/mars!

Förutom kommande konsert i Göteborg den 11 februari kommer Substaat även – enligt vad som är klart i skrivande stund – agera support i Oslo, Köpenhamn och Zagreb.

Substaat debuterade – som vi rapporterade nyligen – förra veckan med det självtitulerade albumet via tyska Danse Macabre.

Håll utkik efter vår recension av albumet, samt intervju med den nya EBM-trion från vårt grannland i väst.

Kommer inom kort!

Substaat Live Mini Tour with Combichrist

  • 9 Februari 2011 / Forbraendingen / Köpenhamn (Danmark)
  • 11 Februari 2011 / Sticky Fingers/ Göteborg (Sverige)
  • 12 Februari 2011 / Chateau Neuf/ Oslo (Norge)
  • 5 March 2011 / Boogaloo / Zagreb (Kroatien)

Hela Combichrists turnéschema finner ni här.

Norska Substaat gör albumdebut

Tags: , , , , , , , , ,


Den elektroniska musikscenen i Skandinavien verkar just nu koka av talangfulla nya akter!

Senast i raden, från Oslo i Norge, är Substaat som består av Terje VangboJarle Hansen och Petter Norstrøm.

Trion bildades officiellt under 2008 och har under det sista året presenterat en del remixer av andra artister, bland annat norska kollegorna Kant Kino. Utöver detta några spår på bandets myspace-sida från det kommande albumet. Trion gör melodiös ganska poppig body men hämtar influenser från en mängd olika genres.

Det självtitulerade albumet släpps den 28 januari via Danse Macabre Records i en dubbel-CD utgåva med en bonusdisc innehållande remixer av bland annat Kant Kino, SPARK!, Foretaste, Anstalt, Solar Temple.

Tracklist:

  1. Grind It Down
  2. Catch Me
  3. Hybride
  4. Adrenaline
  5. 7th State
  6. Broken
  7. Unstuck
  8. Burning Ground
  9. I Want
  10. Shine
  11. External

Remixes (CD 2):

1. Catch Me (SPARK! Remix)
2. Adrenaline (Solar Temple Remix)
3. Catch Me (Anstalt Vocal Club Mix)
4. Broken (Foretaste Remix)
5. Catch Me (Elec This! Remix)
6. Burning Ground (Bassoman Mister 42 SKL)
7. Catch Me (Kant Kino Symphony)
8. Adrenaline (I Hate Noise Mix by NorthBorne)
9. Unstuck (Atropine Mix)