Format: CD digipak / Digital download
Skivbolag: Män av skugga (dist. av Universalmusic/Stranded Rekords)
Releasedatum: 26 januari

9/10

Tidlös schlager och bitterljuv elektropop

Mellan 1981 och 1985 släppte Lustans Lakejer fem album, varav åtminstone de tre första är att betrakta som klassiker. Med en tonårig Johan Kinde i spetsen för en föränderlig line-up rörde orkestern sig från mörk och gothig postpunk på debutskivan ”Lustans Lakejer” (tidigt 1981) till synthpoppig new romantic, för att till sist hamna i sval vit soulpop och amerikansk västkust på de bägge sista skivorna. Kinde gick där, och på sina bägge soloskivor, i sina vänner Orups och Mauro Scoccos fotspår, dock med mindre kommersiell framgång.

Även om jag och många fans från synthscenen har svårt för Kindes musikaliska resa under det sena 80-talet, finns där ett svar på varför Lustans Lakejers musik stått sig. Det är bredden i influenserna som gjorde och gör Lustans till ett helt unikt band, skyhögt ovan mera trångsynt(h)a konkurrenter. Johan Kinde skriver inte 80-talssynthpop, han skriver tidlös schlager.

Hur många popband förutom Lustans Lakejer vågar – eller har kompetensen – att komponera en tango eller en vals i ¾-delstakt? Att det är dansbandveteranen Jenny Silver som medverkar på Lustans första duett någonsin, pompösa och gåshudsframkallande ”Eld & vatten”, framstår som fullständigt logiskt. Kanske är det bästa låten på nya albumet ”Elixir”. Liksom balladen ”Ung igen” kunde den varit hämtad från en fransk eller italiensk 60-talsfilm.

Producent för albumet är Jan Lundkvist, tidigare medlem i sorgligt underskattade poporkestern Webstrarna. Liksom på förra skivan ”Åkersberga” har Jan Lundkvist återskapat och varsamt uppdaterat ljudbilden från Lustans Lakejers mest klassiska period, runt ”Uppdrag i Genève” (sent 1981). Men det finns också ekon av första skivan, som i ”Tills gryningen skiljer oss åt” med sina new wave-gitarriff. Det hade jag gärna hört mer av, medan jag kanske hade klarat mig utan det ljusa och luftiga västkustsoundet på avslutande ”Jag borde vetat bättre” – låten kunde varit hämtat från ”Sinnenas rike” (1985).

Vad gäller melodierna, så saknar skivan i princip svaga låtar. Andra nämnvärda spår är ”Skönhet kräver ingen tolkning”, elektropop som effektivt sparkar igång skivan, och vemodiga förstasingeln ”Det verkade så viktigt då” samt låten som en kort period fanns tillgänglig som solosingel från Johan Kinde, ”Jag hade slutat drömma om att känna så här”.

Textmässigt balanserar Johan Kinde på den vassa eggen mellan skönhet och patetik. Är hans perspektiv fånigt, ofrivilligt parodiskt, skrivet av en medelålders man som vägrar växa upp? Eller är det bitterljuvt, vackert och rörande? Både och, men mest det senare. Att lyssna på Lustans Lakejer anno 2011 är som att befinna sig i en evig dragkamp mellan livet som det är och livet som det borde vara. Johan Kinde använder sig ofta av eufemismen som stilgrepp; även det solkiga och vardagliga får en guldkant: otrohet är ”Förbjuden frukt” och ett test skapat av gud, och ett gubbsjukt krogragg blir ett vackert möte i natten – ”Tills gryningen skiljer oss åt”.

Finansieringen av ”Elixir” är ett kapitel för sig, och jag kan inte avhålla mig från några kommentarer. Skivan distribueras av Universal, men för pengarna står ”Mecenatkonsortiet Män av Skugga” – en liten grupp fans med liberale debattören Johan Norberg i spetsen. Modellen har gett skivan en del förhandspress, inklusive en sida i Dagens Industri, men också lett till några unkna och förutsägbara angrepp från vänster – såsom P3-programmet Brunchrapportens samtal på temat: ”Är rikemansmusik nästa stora grej, och hur låter den?”.

I en tid då artister kämpar för att över huvud taget få några inkomster av sin musik, är det en väldigt trött vinkel att ge sig på fan-finansiering – en väg framåt, som låter artisten behålla mer av såväl eventuella intäkter som av konstnärlig kontroll.

Ur fansens synvinkel är det sätt att få insyn och möjlighet att tycka till i skapandeprocessen, något som skapar mervärde och lojalitet. Så’nt är fint när artisten heter Ken, men tydligen inte om Johan Norberg är inblandad. I just Lustans Lakejers fall hör man också ekon från den tid runt 1980 då illa klädda proggare kände hotet från en ny generation, och Lasse Anrell bräkte ”Låt inte borgarungarna ta över rocken” i Aftonbladet.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

1. Skönhet kräver ingen tolkning  3:32
2. En enda kyss  4:06
3. Eld & vatten  3:56
4. Förbjuden frukt  3:32
5. Ung igen  3:53
6. Det verkade så viktigt då  3:44
7. Fascinerad  3:09
8. Tills gryningen skiljer oss åt  3:21
9. Jag hade slutat drömma om att känna så här  3:25
10. Hon är allt jag ser  3:22
11. Jag borde vetat bättre  5:08

Lustans Lakejer, med Johan Kinde i spetsen är aktuella med nya albumet “Elixir” som släpps den 26 januari, det första sedan “Åkersberga” som kom 1999.

På måndag den 17 januari släpps preliminärt den andra aptitretande singeln “Eld & Vatten” (med gästspel av Jenny Silver) som överlägset vunnit omröstningen på bandets Facebooksida med över 50% av rösterna. Under hösten släpptes den första singeln – “Det Verkade Så Viktigt Då”.

Ett något annorlunda upplägg från skivbolagshåll ligger som grund till den nya fullängdaren. Finansiärerna består nämligen till stor del av gamla trogna fans som valt att satsa kapital i ett nytt album. Alexander Johansson från reklambyrån Soft, debattören och författaren Johan Norberg och Gunnar Sonesson som driver Diplomat PR är tillsammans riskkapitalisterna bakom det nya albumet.

I de tuffa piratkopierings och fildelningstider som råder så är det svårt för alla skapande artister att få betalt för sitt hårda arbete. Därför har Johan Kinde bildat ett aktiebolag och plockat in medfinansiärer som täcker inspelningskostnaderna, medan skivbolaget i princip enbart agerar distributör. Skivbolaget Stranded Rekords är också återupplivat (som ett dotterbolag till svenska Universal) och kommer alltså sköta distributionen av albumet.

Till tidningen Metro säger Johan Kinde att det nya arrangemanget knappast minskar hans konstnärliga frihet;

”Alla artister har någon som bekostar och godkänner så länge de inte betalar själva. I det här fallet är de inte med för att tjäna pengar utan för att få en Lustans-skiva. Så jag upplever mer kontroll och bättre avtal.”

Många tycker säkert att det är paradoxalt att denna nya finansieringsmodell testas på en produkt som snarast förväntas att vara museal redan vid releasefesten, men kanske är det är ändå en

glimt av framtiden vi ser redan här.

“Elixir” släpps den 26 januari via Stranded Rekords.

Lustans Lakejer spelar live på Debaser Medis den 17 februari (Support: Ljusår). Johan Kinde utlovar en lång konsert över 2 set, mycket från första 30-årsjubilerande albumet, nya plattan samt alla hitsen!

Mer info kommer postas löpande på Lustans Lakejers facebooksida – http://www.facebook.com/LustansLakejer

Historien om skivbolaget Stranded tog sin början 1978, i punk och new wave fanzinet med samma namn startat av Klas Lunding. Fanzinet utvecklades till skivbolag, och 1980 kom det första släppet i form av 7″ EP:n, “Musikverket”. Denna följde fanzinets inriktning, och samlade Svenska punkstoltheter som Incest brothers och Travolta kids. Stranded rörde sig dock snart bort från punken och började formas till det bolag vi ser tillbaka på idag, med ledord som stil, skönhet och elegans var målet att släppa modern sofistikerad popmusik. Detta var ett tydligt stilbrott mot den punknorm som rådde i Sverige under tidsperioden, men med artister som Lustans Lakejer och Ratata, gav Stranded Sverige en ny tradition av välskräddad, välproducerad, hittig men på samma gång intellektuell pop.

Framgångarna fortsatte under 1980-talet med släpp av storheter som Thomas Di Leva, Eldkvarn och Reeperbahn men även av smalare artister som Svart, Heinz & Young och Zzzang Tumb. Stranded köptes så småningom upp av Polar Music och 1986 var en era slut, Stranded lades på is.

Klas Lunding gick vidare med att starta upp Telegram records, och sedan mot ett samarbete med Ismail Samie och Dolores Recordings, ett bolag som även de har spelat en viktig roll i musiksverige.

Tio år in i 2000-talet har det blivit dags för Stranded att vakna upp ur sin dvala. Uppbackade av Universal är Klas Lunding tillsammans med Ismail Samie tillbaka vid rodret. Dagens Stranded Rekords satsar på att vara en garant för bra musik. Ett skivbolag som släpper det mest intressanta och spännande utan att vara bundna till en specifik genre. Skivbolagets stora förebilder är klassiska bolag som American Recordings och Island Records, där det kvalitativa och nyskapandestår i första rummet oavsett om det handlar om punk, pop, synth, hårdrock eller soul. Man ser nu ljust på framtiden, och vill förvalta skivbolagets stolta arv, och fortsätta släppa det bästa, och mest intressanta, inom Svensk musik. Precis som man gjorde vid starten för 30 år sedan.