Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Steve Bellamy"

Mechanical Cabaret – “Beyond Science and Superstition”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: WTII Records / Soiled Records (Eget)
Releasedatum: 14 januari 2014 / 8 oktober 2013
Genre: Synthpop, Electropop
Bandmedlemmar: Roi Robertson, Steve Bellamy
Land: England
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationYoutube

Bortom 80-talet finns det ännu mer bra synth

Med “Beyond Science and Superstition” så har Mechanical Cabaret mognat. Det är inte längre bara punkig Soft Cell-electro utan ett sammanhängande album av starka låtar med måleriska texter om tillvaron i 2010-talets globaliserade värld från det Norra-London-perspektiv som är Roi Robertsons och Steve Bellamys.

De berättande texterna i “I Lost My Friend to a Video Game” och “Hold on for Dear Life” är nästan lika bra som flera av låtarna på The Smiths “Strangeways, Here We Come”. Robertson använder sin mörka röst bättre än tidigare. Det är lite mindre av Marc Almondsk pratsång och ett bredare register med fin klang och tydlig personliget. Det är njutning att höra hans brittiska frasering i “Why So Serious?” och “It Just is”.

“Beyond Science and Superstition” tillhandahåller flera hårt modellerade synthlåtar känslo- och ljudmässigt nära Depeche Modes “Black Celebration” och The Cures “Disintegration”. Bästa låten, “I Lost My Friend to a Video Game”, är en rapp speedsynthhistoria med Boytronicskt “Luna Square”-driv. Det är analogt och inte överproducerat, alla ljud är distinkta och lustfyllda trots att där ligger en mörkt mullrande ljudmatta under sång och melodi.

Jag kommer att tänka på svensk Melody Club och sångaren Kristofer Östergren när jag lyssnar på skivan och gör min research. Östergren och Robertson är ganska porträttlika. Mechanical Cabaret gör, precis som Melody Club, punkig pop med basen i 80-talet. Mechanical Cabaret är mörkare, mer konstnärliga och mer synth. Melody Club är snärtigare och gladare. Lite mer av denna pophantverkssnärtighet skulle göra mer för Mechanical Cabarets musik än ännu ett elektrifierat synthljud eller strofer om döda porrdrottningar.

Bästa låt: “I Lost My Friend to a Video Game”

6/10 BRA!

Tracklist

mechanical_cabaret

01. Kit Kat (04:32)
02. Why So Serious? (05:07)
03. Nothing to Hide (02:49)
04. I Lost My Friend to a Video Game (05:04)
05. Detox/Retox (03:49)
06. The Death of the Porn Queen (03:26)
07. It Just is (04:48)
08. Well, I Never! (02:51)
09. Out of Sync (02:44)
10. Hold on For Dear Life (05:11)