Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Stefan Nilsson"

Destin Fragile – “Halfway to Nowhere”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions Label Group)
Releasedatum: 8 maj 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Pontus Stålberg, Stefan Nilsson, Daniel Malmlöf
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

FacebookLast.fmwimpSpotifygoogleplayitunesDiscogsYoutubekollapslogga

(English version below)

En historisk synthpoppärla i sitt sammanhang

Behärskar man grunderna så klarar man av det mesta. Just detta berättade min första chef för mig och det stämmer ganska bra i allmänhet. I synnerhet stämmer det när det gäller de rutinerade Spetsnaz-bekantingarna Stefan Nilsson och Pontus Stålberg, som nu har ryckt tag i tredjemedlemmen Daniel Malmlöf och sparkat nytt liv i sitt gamla synthpopprojekt Destin Fragile.

Den första aptitretaren “Run Away” lämnade oss suktande efter mer och nu levererar man en väldigt genretrogen, stark och uppdaterad version av sin nittiotalsdoftande synthpop på det nya albumet “Halfway to Nowhere”.

Sångaren Pontus Stålberg visar upp dolda röstresurser när han tonsäkert och dynamiskt över ett brett register levererar både träffsäkra upptempohits som “Run Away”, “April Light” och “In Plain Sight” liksom väldigt melankoliska och känslosamma ballader som titelspåret “Halfway to Nowhere” och den mörka och härligt bluesdoftande “Alive (It’s Up to You)”.

De stundtals nattsvarta, ångestladdade och genomgående starka låttexterna matchar den detaljerade ljudbilden som verkligen smakar mumma för alla oss som är stora fans av den här genren. Ledsyntar och mikrodetaljer sveper varsamt mellan kanalerna ovanpå taktfast analoga basgångar. Lägg därtill en mängd enkla (men ack så geniala) smarta låttekniska elektroniska popfinesser och du har receptet färdigt.

Låtmaterialet på “Halfway to Nowhere” hämtar inspiration långt utanför genrens ramar och håller en såpass jämn och hög nivå att trion kommer undan med det mesta med äran i behåll – till och med den (minst sagt!) Erasure-doftande, men ack så vackra “Out of the Darkness”.

Pontus har tjatat om att han vill göra synthpop igen ett bra tag nu och att Destin Fragile bemäktar göra comeback med ett såpass starkt album – eller ja, enligt mitt tycke en historisk synthpoppärla i sitt sammanhang, det imponerar stort.

Det enda negativa är att man smög till mig promon såpass tidigt som för drygt en månad sedan. Det är rent ut sagt elakt då det tyvärr har gjort att övriga skivsläpp har blivit allvarligt lidande på vägen. “Halfway to Nowhere” har gjort ett ordentligt avtryck i mig och den kommer garanterat fortsätta med det ett bra tag framöver.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

01. Run Away (04:30)
02. In Your Eyes (04:37)
03. In The Frame (05:10)
04. Alive (It’s Up To You) (04:20)
05. Halfway To Nowhere (03:32)
06. April Light (04:56)
07. Change (04:37)
08. Worlds Apart (05:17)
09. In Plain Sight (04:21)
10. Out Of The Darkness (04:50)
11. The End (02:42)

 

(English version below)

A historic synth pop gem under the circumstances

Master the basics and you’ll manage most things. Exactly that my first boss told me and it’s pretty accurate in general. In particular it’s true when it comes to Spetsnaz-acquaintances Stefan Nilsson and Pontus Stålberg, who now have gotten hold of the third member Daniel Malmlöf and kicked new life into their old synth pop project Destin Fragile.

The first appetizer “Run Away” left us wanting more earlier this year and now they finally supply us with a very genre-faithful, strong and updated version of their nineties-scented synth pop on the new album “Halfway to Nowhere”.

The singer Pontus Stålberg shows hidden vocal abilities when he tunefully and dynamic over a wide range delivers both direct uptempo hits like “Run Away”, “April Light” and “In Plain Sight” and very melancholic and sentimental ballads like the title track “Halfway to Nowhere” and the dark and lovely blues-fragrant “Alive (It’s Up to You)”.

The occasionally completely dark, anguished and consistently strong lyrics match the detailed sound image which really feeds the yearning ears of all of us who are big fans of this genre. Leadsynths and micro details sweeps gently between the channels on top of the steady analog basslines. Add to that a variety of simple (but oh so brilliant) smart songtechnical electronic pop-finess and you have the recipe right there.

The songmaterial on “Halfway to Nowhere” draws inspiration far beyond the genre’s mold and keeps the whim of consistent high level so much this trio will come away with most things with thier honor intact, even the heavily (to say the least!) Erasure-influenced, but oh so beautiful “Out of the Darkness”.

Pontus has been nagging about his wishes to make synth pop again for quite some time now and the fact that Destin Fragile’s got the stamina to come back with such a strong album, in fact a historic synth pop gem under the circumstances, is very impressive.

The only negative is that the band snuck me promo as early as just over a month ago. It is downright nasty and has unfortunately made some other releases seriously suffer recently.

“Halfway to Nowhere” has made a very strong impression on me and it will surely continue to do so for some time to come.

Preorder this album right here!

Destin Fragile återvänder med nytt material

Tags: , , , , , , ,


Destin Fragile, som numera består av Spetsnaz-bekantingarna Pontus Stålberg och Stefan Nilsson samt Daniel Malmlöf, återvänder med nytt material. Det första smakprovet från det kommande albumet “Halfway to Nowhere” heter “Run Away” och levereras nu med tillhörande video (se nedan).

Den svenska synthpoptrion bildades i början av nittiotalet av Pontus Stålberg och Mikael Norell.

Bandet släppte några demos och medverkade även på en handfull samlingsskivor under nittiotalet. Bland annat fanns man representerade på örebrobaserade Eternity Records “Circuit One – The Swedish Synthpop” (1995) tillsammans med tidiga upplagor av band som Presence of MindRestricted AreaXhile, Subzero och Third Door to the Left för att nämna några.

Destin Fragile medverkade även på Vince Clarke-hyllningen “It Never Happens To Me… – A Vince Clarke Substitute” med en cover på Yazoos “Happy People” som släpptes samma år.

Destin Fragile är inbokade till Electronic Summers förfest på Brewhouse i augusti och det nya albumet kan du förbeställa här redan nu.

“Halfway to Nowhere” släpps den 29 maj via Scanner (Dark Dimensions Label Group).

Tracklist

destin_fragile_halfway_to_nowhere

01. Run Away
02. In Your Eyes
03. In the Frame
04. Alive (It’s Up to You)
05. Halfway to Nowhere
06. April Light
07. Change
08. Worlds Apart
09. In Plain Sight
10. Out of the Darkness
11. The End

Liverapport: Die Krupps (+Spetsnaz) 20140807, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , ,


Artister: Die Krupps, Spetsnaz
Datum: torsdag 7 augusti 2014
Scen: Göta Källare, Stockholm
Arrangör: Vicious Circle & Swedish Showcase

Liverapport: Die Krupps (+Spetsnaz) 20140806, Göteborg (foto)

Tags: , , , , , , ,


Artister: Die Krupps, Spetsnaz
Datum: onsdag 6 augusti 2014
Scen: Sticky Fingers, Göteborg
Arrangör: Vicious Circle & Swedish Showcase

Liverapport: Bodyfest 2013, Stockholm (Jens Atterstrand)

Tags: , , , , , , , , , , ,


Artister: Container 90, Spark!, Pankow, Pouppé Fabrikk, The Neon Judgement, Das Ich
Datum: lördag 26 oktober 2013
Scen: Nalen, Stockholm
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

För fjärde gången i ordningen sedan premiären på Fryshuset 2010 så arrangerades årets stora hyllning till EBM-scenen – Bodyfest. Jens Atterstrand snörade kängorna, greppade kameran och begav sig till anrika Nalen i Stockholm för att bevittna händelserna..

Bodyfest har år efter år vuxit till sig och festivalen har nu mognat ordentligt. Känslan anno 2013 är att den nu har blivit till det tydliga incitamentet i den svenska synthkalendern som arrangörerna har strävat efter ända sedan starten. Man har varit duktiga på att lyssna till konstruktiv kritik för att hela tiden förbättra såväl bredden i lineupen som arrangemanget i sin helhet och under och kring årets upplaga så är det något som märks tydligt.

Lineupen för året höll en bra bredd – som inkluderade inslag av såväl klassisk body (Container 90), ett poppigare inslag från publikfavoriterna Spark! liksom legendarer som The Neon Judgement och Das Ich. Utöver detta de åter albumaktuella svenska Pouppée Fabrikk och italienska Pankow – som numera frontas av en ny sångare.

Container 90 rev loss på den lilla scenen inledningsvis (redan under sen eftermiddag) med ett energiskt set som inkluderade såväl nytt material som några av bandets klassiker ackompanjerat av det obligatoriska intaget av jägermeister från scenen.

Spark! levererade även de ett glädjefyllt set inför ett (tidigt under kvällen) förvånadsvärt stort publikhav och trots några småproblem med ljudet och en Stefan Brorsson som missade några textrader här och där så gav det en ordentlig mersmak inför vad som komma skulle under kvällen.

Spark! är alltid en fröjd att se. Duon ser verkligen ut att stortrivas på scenen just nu och det smittar av sig ordentligt!

Pankow (i ny tappning) levererade sedan en ljudmässigt bra spelning även om jag tycker det är något stelt och händelsefattigt på scenen medan ett lite av pånyttfött Pouppeé Fabrikk – med ett nysläppt album i bagaget och ett gästspel av Spetsnaz-bekantingen Stefan Nilsson – sedan stod för kvällens totala urladdning.

Men om Pouppée Fabrikk å ena sidan stod för det mest energiska så stod pionjärerna i The Neon Judgement i sin tur sedan för det mest bildsköna och stämningsfyllda under kvällen. Med klassiker som “Chinese Black” i bagaget är det  svårt att misslyckas och tillsammans med den mörka och suggestiva inramningen så fick man sitt klassiska material att lyfta på ett sätt jag inte hade förväntat mig!

Tyska Das Ich, med en till fansens stora glädje tillfrisknande Stefan Ackermann vid mikrofonstativet och ett överraskande gästspel från norska Gothminister fick sedan avsluta kvällen, och när tonerna av bandets monsterhit “Destillat” ljuder i Nalens stora sal så kan jag bara konstatera att arrangörerna har lyckats utomordentligt bra även i år!

[zooeffect AwPA0ULal4yg]

Spetsnaz – “For Generations to Come”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions) (Broken Silence)
Releasedatum: 1 mars 2013
Genre: EBM, Oldschool EBM
Bandmedlemmar: Pontus Stålberg, Stefan Nilsson, (Daniel Malmlöf)
Producent: Spetsnaz (Downstairs)
Master: Spetsnaz (Downstairs)
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

Andas mognad och mörker under ytan

Efter mycket sveda och värk, pillande på detaljer i studion, och en hel del röra i de båda medlemmarnas privatliv, så är nu svenska Spetsnaz, som består av sångaren Pontus Stålberg och batteristen Stefan Nilsson, äntligen tillbaka med det nya albumet “For Generations To Come”.

Snart sex år har passerat sedan det senast begav sig – när man under Out Of Line-flagg presenterade “Dead Angle” (2007) och förutom ett skivbolagsbyte – där man nu skiftat Out Of Line mot Dark Dimensions dotterlabel Scanner, så har det också hänt en hel del både med örebroduons sound och framtoning i stort under den här tiden.

Spetsnaz tidiga material uppfattades enligt många (ja, även av undertecknad) som en i största allmänhet rätt slätstruken och simpel kopia av genrens brittiska pionjärer Nitzer Ebb. Men album för album så har man nu sakta men säkert mognat och skapat ett mer säreget och personligt sound, med en egen själ och identitet. Och detta tillsammans med en allt bättre känsla för produktion och ett allt bättre låtsnickrande, så har man skapat ett sound som i sin tur gjort att man givits (välförtjänta) möjligheter att ge konserter långt utanför Sveriges gränser, där man inte bara gästat Mexico City utan också agerat mer eller mindre huvudakt vid flera mindre och mellanstora festivaler runtom i Europa under de senaste åren.

Innan jag fortsätter skall vi dock ha några saker klara för oss: Oldschool-EBM handlar som alla vet inte om att uppfinna hjulet på nytt, det vet alla som lyssnat in sig någotlunda på det genren erbjudit genom åren. Och faktum är ju att denna i sig egentligen inte ger inte utrymme för några större utsvävningar musikaliskt, så enkelt är det.

Men i Spetsnaz fall i synnerhet och i genrens fall i allmänhet, så vill jag också poängtera att det är just det som är utmaningen och svårheten i vissa lägen. Och på “For Generations To Come” så lyckas Spetsnaz i det hela sett fantastiskt bra!

Men nej, det är inte kärnfysik det handlar om den här gången heller, om någon nu fick den uppfattningen. De snärtiga rytmerna och skruvade analoga basgångarna, de rullande sequencerslingorna och snygga syntharna finns fortfarande där och de delar av sin musik där man presterat osedvanligt bra tidigare lyckas man bra med den här gången också. Och för att överhuvudtaget förstå vad jag menar när jag påpekar att Spetsnaz har vuxit, mognat och tagit sitt sound vidare efter de här dryga fem åren så måste man som lyssnare klara av att skrapa lite på ytan..

“For Generations To Come” innehåller ett överliggande mörker som jag inte hört dem leverera tidigare (ja, du hade rätt Pontus!) och bortom de tidigare nämnda (igenkännande) delarna i musiken så finner man atmosfär, små intill perfekta melodislingor, hisnande stråkar, genomtänkta (stundtals geniala och ibland skrämmande nattsvarta) låttexter och en härlig variation i materialet som normalt sett är svår att finna i den här genren. EBM i allmänhet och oldschool-EBM i synnerhet har ju på något sätt hela sin grund fast förankrad ett byggande av upprepningar och loopar.

Tempot känns, i alla fall inledningsvis, något högre än på tidigare material och de första tre-fyra spåren tar ordentligt och taktfast tag om upplevelsen omgående. Det är först på sjätte spåret – den smått geniala och dovt mullrande “Thorncrown” som tempot sänks något.

Bortsett från ett par något intetsägande spår på slutet, så innehåller “For Generations To Come” väldigt få svagare låtar, vilket också gör det lika svårt att i sin tur ta ut några egentliga favoriter. Men för att nämna några personliga “hits” så är det inledande “Ignorance is Bliss” (med den underbara refrängen), “Between Whatifs and Might Have Beens”, den fullkomliga dräparen “Fake!” och den svängiga och melodiösa “Dead Mans Eyes” som rullas upp i ett härligt mellantempo.

Det är i dagens läge väldigt få album i den här genren som verkligen lyckas med bedriften att hålla mig intresserad och uppmärksam hela vägen. Men på “For Generations to Come” så lyckas Spetsnaz fantastiskt bra! Plus i kanten för den härliga hyllningen till Örebros vattentorn som pryder omslaget och den höga ljudkvaliteten signerad bandet själva och den “dolde” tredjemedlemmen Daniel Malmlöf. Låt det nu bara inte dröja ett halv decennium till nästa grabbar..

Tracklist

01. Ignorance is Bliss (04:04)
02. Onwards (03:39)
03. Free Fall (03:25)
04. Between Whatifs and Might Have Beens (03:33)
05. Fake! (04:13)
06. Thorncrown (03:51)
07. Mine (04:25)
08. Brainfood (03:37)
09. Who Made You God? (03:18)
10. Dead Mans Eyes (03:27)
11. True to Form (03:40)
12. Elegy (03:51)

 

Spetsnaz för kommande generationer

Tags: , , , , , , , ,


Lite drygt fem år har passerat sedan Spetsnaz släppte den senaste fullängdaren “Deadpan”. Men efter ett skivbolagsbyte (från Out Of Line till Dark Dimensions dotterlabel Scanner), så presenterar man nu äntligen det nya albumet “For Generations to Come”.

Duon har tagit god tid på sig och låter berätta att en hel del livserfarenheter på det personliga planet ligger till grund för ett något mörkare sound än vid är vana vid på “For Generations to Come”, som i sin tur blir bandets fjärde album i ordningen.

Detta sedan den örebrobaserade duon, som består av Pontus Stålberg och Stefan Nilsson, slöt sig samman och började producera EBM hemma i Örebro under 2001.

Spetsnaz albumdebuterade 2003 med “Grand Design” som släpptes via det svenska skivbolaget SubSpace Communications varpå man året därpå skrev på för den tyska jätten Out Of Line där man till dags dato har släppt ytterligare tre EP’s och två studioalbum.

“For Generations to Come” släpps den 1 mars via Dark Dimensions (Scanner)

Tracklist

  1. Ignorance is bliss
  2. Onwards
  3. Free fall
  4. Between whatifs and might have beens
  5. Fake!
  6. Thorncrown
  7. Mine
  8. 8 Brainfood
  9. Who made you God?
  10. Dead mans eyes
  11. True to form
  12. Elegy

Liverapport: Electronic Summer 2012, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron